Bäst 2022 - Mamma Medias lista

 

2022- så många obegripliga bakslag. Man tänkte att allt skulle bli bättre i och med att pandemin planade ut men så kom "specialinvasionen" i Ukraina, det besinningslösa kriget, sedan de strängare lagarna och så småningom sharialagarna i Afganistan, fötrycket, protesterna mot det och det påföljande våldet i Iran, Turkiets storhetsvansinne och inte minst det fruktansvärda valresultatet i Sverige - OBEGRIPLIGT! På detta, det skenande klimathotet och alla unga pojkar och män som skjuter ihjäl varandra. Något annat som förskräckt mig är allt HAT, det ofta misogyna hat som florerar på nätet. Vem som helst tycker sig ha rätt att döma andra med fruktansvärda ord och hot om våld, vilket sägs bana väg för faktiskt handlande. Ett exempel är Theodor Engströms mord på Ing-Marie Wieselgren där också Annie Lööf var ett tänkt offer. Förövare som blir påhejade av anonyma näthatare.  Nåväl, mina nyårskrönikor ska ju handla om vad som varit bäst det gångna året (här är förra årets lista) så nu:

 

Eftersom jag är en dagboksskrivare sedan jag var nio år så innebär ett nytt år verkligen att vända blad, eller snarare att byta till en ny kalender. Därmed blir det också extra tydligt att den gamla läggs åt sidan och att det är nya tomma sidor. Och denna tid på året går jag alltid igenom föregående år innan kalendern hamnar i lådan. Bäst generellt 2022 är såklart barnen och barnbarnen, att de lever och mår bra och att vi har fått umgås mycket.

Jag har i höstas gått ner i tjänst och är ledig måndagar och det är också ett oerhört lyft, en i och för sig kostbar njutning, men värd sitt pris.

 

Jag både började och slutade året med Marianne Lindberg de Geer och hennes tegelstenstjocka dagböcker Tvära kast och Utan hänsyn. Det har varit en härlig njutning att ta del av en klok, äldre kvinnas vardag och tankar bland annat kring relation till barn och barnbarn och åldrande och hälsa. Vad som är extra roligt och stimulerande är hennes insikt i och redogörande för konsten, konstens och kulturens roll i samhället. Sara Meidells Ut ur min kropp skapade en flodvåg av debatter, artiklar, reportage och också en ström av näthat, ett obegripligt hat. Men så har hon också skrivit om de två mest heliga delarna av att vara kvinna: Kroppen och Moderskapet. Boken är en fasansfull insikt i hur det kan vara att leva med anorexia. Hon skriver vackert och självutlämnande men kopplar också till andra skapande kvinnors förhållande till ätande, kontroll på ätande och hur det påverkar kropp och tanke. Det är en unik människas verk, ingen självhjälpsbok eller debattinlägg. Hon fick hård kritik för att boken skulle kunna vara farlig. Och ja, det har skrivits böcker om drogande, fylla, våldverkare och frånvarande fäder som skulle kunna inspirera också. Vi läste boken i bokcirkeln och hade mycket fina samtal kring den. Och, ja, vi var överens: det är en mycket intressant och välskriven bok, en av åretst absolut bästa.

 

Amanda Romares Halva Malmö består av killar som dumpat mig var en spännande insikt i tinderlivet och Elin Ruths Konsterna var en vackert disponerad, poetisk berättelse om en konstnärspars liv ett par dagar kring midsommar och  hur svårt det kunde vara att få plats för sitt konstnärsskap som kvinna i början av 1900-talet. Berättelsen ska vara inspirerad av John Bauer och Ester Ellqvist Bauers liv. Karolina Ramqvists Bröd och mjölk är ytterligare en bok om kropp och kontroll över ätande men också om kärleken och omtanken som kan ligga i att laga mat och bjuda på mat. Den har vi också läst i vår lilla bokcirlel. Det ska bli spännande att se vad vi kommer att lista på topp 2023.

 

När jag går tillbaka till min dagbok kan jag se att 2022 inte var något filmår för mig, listan är väldigt kort och jag kan inte ens se några höjdpunkter på vare sig Göteborg filmfestival eller Umeå Europeiska filmfestival. Årets bästa film är Triangel of Sadness av Ruben Östlund, den får inta hela prispallen. Jag skrattade så jag skrek emellanåt och njöt av polariseringen mellan de fattiga och de extremt snuskigt rika. Där finns en parallell till bägge säsongerna av The White Lotus, där första säsongen vida överträffade den andra. För övrigt kan jag nästan få ångest över hur mycket serietittande vi ägnat oss åt. Vilka underverk skulle man inte kunna uträtta den tid man nöter soffan; sju teckningar om dagen? Men min man och jag har en skön vana att alltid turas om att klia varandras fötter under tiden och det är nog verkligen nyttigt på alla sätt och vis, endorfiner, mindfulnes och typ zonterapi i ett, gratis. Norska Lykkelandet om norsk oljeindustri och nångra inblandade familjer i Stavanger var en riktig pärla. Förutom det spännande manuset var det oerhört snyggt foto med ständigt återkommande blå detaljer, ibland en traktor, en logotyp, en skjorta, en vägg, en bil eller någon inredningsdetalj, sagolikt snyggt. Som en annan favorit måste jag lyfta årets adventskalender Kronprinsen som försvann. Jag brukar inte se kalendern men fastnade i år med en gång. Så himla snygg. Och ganska utmattad som man är som lärare i december så var det underbart att sjunka ner i soffan en stund varje dag och njuta av fantastiskt skådespeleri. Maria Lundkvist som klippt och skuren för rollen som farmor Nanna. Barnskådespelarna var också fantastiska. Och i detta näthatets och krigets tid var det njutfullt med tydliga roller, gott och ont men allra mest gott, vänskap och mod och ganska kusligt. Jag förstår fullt ut att mitt fyraåriga barnbarn tyckte det var för hemskt. Jag själv ropade av skräck ett par gånger och nästan varje gång utbrast jag NEJ, när det tog slut efter en knapp kvart.

 

Ja, jag vet faktisk inte vad som gjort avtryck. Det har nog varit stort fokus på familj och att umgås. Men Short cuts Anna Kristensen och Peter Lundströms utställning på Västerbottens museum får nog bli en höjdpunkt, en exposé över deras långa konstnärsliv tillsammans. Där är det främst Annas måleri som drabbar mig. Jag har skrivit mer om det här: Vad gör man av en konstupplevelse? Sedan överlag de konstnärliga uttryck som skapats av ukrainare eller i samband med kriget där konstens och kulturens roll blir så tydlig.