Novembers sista suck

 
Urvriden, torr och svajigt hängande på en kökskran vid ett lagomt sunkigt kök, kan det vara en metafor för medieläraren Holm i slutet av november...men humorn har jag kvar...eller?
 
Herregud, vad vi har jobbat hårt i höst, mina kollegor och jag! Vi sliter som galningar med våra nya kurser, betygskriterier, bedömningsmatriser, likabehandlingsplaner, elevdemokrati och entreprenörskapssamarbeten. PUH! Vi kryss- och dubbelbokar salar och positioner i planeringsmatriser för alla kurser som vi är flera lärare involverade i. Vi försöker se varje elev utifrån dennes unika, individuella förutsättningar och bokstavskombinationer OCH DET ÄR NOVEMBER! Lugn. Det ordnar sig. Så säger vi. I dag är den sista november, det är också min sista köpstoppsdag vilket sammanfaller med den internationella En köpfri dag (Buy Nothing Day) som firas världen över av miljoner människor som har fått nog av shopping- och konsumtionshets. Det är en internationell kampanj som syftar till att väcka medvetenhet om konsumtionsmönster världen över, och visa på alternativ.Välkommen att delta du också! 
 
Min köpfria period första oktober till första december har varit en skön och bra sak. Jag har reflekterat över vilken stress alla onödiga köpimpulser skapar. Den visar också att just jag, verkligen inte har så stora verkliga behov av vare sig nya kläder eller prylar, det handlar om quickfixlycka, kompensation och ganska ofta bara av ren lust till något nytt att pryda sig själv eller hemmet med.
 
Här nedan en långsam film om konsumtion som finns på En köpfri dags hemsida.
 
 
 
 
Blommor ingick inte i mitt köpstopp, så det har jag haft hemma hela tiden när jag vänt ddddddiskbänken ryggen

Entreprenörskap: Midgårdsskolans julmarknad

Julia Svahns förslag till affisch och flyer som marknadsföring för våra treors evenemang
 

Alla våra elever läser en kurs som heter Entreprenörskap, den ska kopplas till programmål och ämnesplaner för övrigt. I år kom idén upp om att treorna skulle anordna en julmarknad för att försöka dra in pengar till en kommande resa till Stockholm, för att där ta del av de högre utbildningarnas avslutningsutställningar i maj. Nu är eleverna på G. Med affischuppsättning, utdelande av flyers, kransbindande, guldsprejande, klippande och klistrande. Som värsta tomteverkstad med julmusik, julmust och skumtomtar. Kom hit vettja, och köp några grymma prylar. Jag själv kan frossa loss, eftersom min köpfria period är över, och jag lovar att det finns coola tygväskor, muggar, ramar, vackra, doftande kransar, pyntade flaskor och burkar åså hembakt bröd och fika till försäljning.
 
Anna, Cajsa, Julia och Moa gör fina ljusstakar
 
 Tove och Sanna styr upp kranstillverkningen
 
 Lydia fixar maxade guldramar med guldsprejade djur
 

Guldsprejsdoften har legat som en dimma här i korridoren. Vi hoppas på bra uppslutning förstås! Kolla in AnitaBJohanssons blogg för mer bilder på designstuff!

Min kamp med Min Kamp är över

Sista delen av Min kamp på väg tillbaka till Midgårdsskolans bibliotek
 
 
Karl-Ove Knausgård, ännu en man vars navelludd vi ska vara med och skärskåda, en självupptagen människa med penis, ett pretantiöst ego som får etablissemanget att göra vågen....eller alldeles, alldeles underbar litteratur.
För mig är det ganska ointressant i just det här fallet om författaren är en man eller en kvinna, det är människan och dennes våndor, känslor av skam och otillräcklighet, i vardagen med smulor och blöjor. Denna vardag kopplad till konsten, meningen med livet, vad dessa känslor av skam och otillräcklighet hos människor kan skapa i samhället. I den sjätte och sista delen av romansviten Min kamp finns en lång essädel som delvis behandlar Knausgårds relation till poesi, det är en oerhört detaljerad genomgång av Paul Celans dikt Engfürhung, och delvis en lång genomgång av Hitler, hans uppväxt, och hans brist på tillhörighet och vänner. Dessa över 400 sidor tar kraft och särskilt partierna om Celans dikt tär på tålamodet. Men som helhet har jag njutit oerhört av romansviten och jag känner en viss tomhet.
 
Till min glädje hann jag låna Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande: en roman om kärlek, innan det avslöjades att hon fått Augustpriset. Den är bra, mycket bra och den handlar också om skam och tillkortakommanden. På kornet beskriver hon hur man kan känna sig när man blir besatt av någon, när man förödmjukar sig, när telefonen blir en brinnande magnet som måste kollas ideligen. Min kamps avslutande öppnar trots allt för lite annan litteratur och det känns bra. Tror dock inte att jag ska ge mig på Paul Celan.