Spotify Permium

Eva, Maria och Marianne fångade med pennan  på musik och klädbytarkväll hos Eva
 
Spotify startades 2006 av Daniel Ek och Martin Lorentzon i samarbete med en rad av världens största skivbolag, Det gäller att hänga på när utbuden byter arenor. Själv har jag levt ett mycket musikfattigt liv sedan skivspelaren flyttades ner i källaren, den kombinerade VHS/DVD/CD spelaren gick ur tiden och vardagsrumsbänken har gapat tom i ett par år medan en halv vägg med CD-skivor blängt anklagande på oss.
 
Under tiden har jag fascinerat följt ungdomars och vänners musikvanor via allehanda tekniska nymodigheter. Jag har försökt ta del, halvhjärtade försök som alltid har slutat med att jag trasslat in mig i sladdar och olika rundgångar med borttappade lösenord, ouppdaterade abbonemang och vilsefärder i cyberrymden. Men musiken har fattats mig, sångerna, texterna, rösterna, känslan av att vara uppdaterad. Skam den som ger sig!
 
Så, positivt peppad av en inbjudan till vännen Eva på Ön.Kombinerad klädbytarkväll och musikfest. Musikfesten skulle innebära att vi skulle spela upp ny musik för varandra, för att inspirera varandra att hitta, precis, -ny musik. Herregud, hur skulle jag kunna spela ny musik? Dags att ta tjuren vid hornen, fixa Spotify Premium och BETALA för musiken. Jag försökte logga in, uppdatera kontot, nytt lösenord, fel lösenord åså samma jäkla rundgång igen, nånstans mitt i tryckandet, svipandet och okejandet så funkade det, vet bara inte vilken grej som gjorde det. Detta gjordes på jobbdatorn. Väl hemma skulle det fixas på hemmadatorn också och därefter på MOBILEN. På nåt konstigt sätt fixade jag det så att jag till och med kunde lyssna på Dolce i hörlurar (utan att trassla in mig) hela vägen på min cykeltur till Teg, vete fan hur det gick till, för då var jag ju inte uppkopplad på nätet och jag har ingen aning om hur man laddar ner! Ända fram tills jag svängde in på Hakegränd på Ön så hade jag Dolce i lurarna, fast på nåt konstigt sätt återkom vissa av låtarna flera gånger samtidigt som jag väntade på en speciell som aldrig kom! Är det det som är "SHUFFLE"? Och hade jag verkligen tryckt på shuffle?
 
Väl på plats hade jag verkligen ny musik att spela upp, det blev Dolce, Amason och soloalbumet Docks från Amasons sångerska Amanda Bergman och så Seynabo Seys Words från skivan Pretend.
 
Dagen därpå skröt jag för yngsta dottern att jag lix lyckats med Spotify, hon gratulerade kanske men skrattade också eftersom hon förstått att det var pappa Pers konto jag varit inne på hela tiden, det som hon brukar tjuvkoppla upp sig på, men där jag nu trängt ut henne...vete fan hurd et går till!
 
I morse när jag cyklade till skolan hade jag i alla fall  mitt eget konto, Amanda Bergman i lurarna och anlände till cykelstället på skolan litegrann som en annan person, lite coolare, lite mer uppdaterad, lite mer som Hallå, se mig här! Jag lyssna på spotify, i hörlurar med lite platta sladdar så att de inte ska trassla in sig så... Va? Var det nån som sa nåt? Äsch, måste ta ut lurarna, Jaha, ja visst, Hej!
 
 

Vardagslyx

Ovanligt trevlig lunch på jobbet
 
Det är lätt att man blir kvar inomhus hela långa dagen på jobbet och antingen äter sin duktigt medhavda matlåda eller köper en paj från kafeterian. Men i onsdags då solen strålade mot den kritvita snön utanför fönstret så fick jag ett ryck. Jag sms:ade kollegan på bild och frågade om hon ville käka sushi, det ville hon. Så jag tog cykeln, först till stadens boklådor för att kolla in reautbudet, lukta och känna och köpa tre böcker. Sedan beställa smarrig sushi på Sushi Bar och snabbt som en iller cykla tillbaka med ansiktet i solen. In till personalrummet till en vardagslyxig lunch. Mmmmmmm.
 
Det känns viktigt att bryta vanorna ibland.

Bokcirkel

Maria R och Christin i Maria Westerlunds soffa
 
 
Alltså, jag sitter och försöker teckna mina bokcirkelkompisar från minnet kombinerat med bilder jag hittar på nätet och det blir bara fult och fel!!! Så nu tar jag gamla bilder från mitt bildarkiv som illustration.
 
Maria W och Lena hos Christin
 
Det är mycket böcker nu; bokcirkel, bokrea och snart Littfest. Igår hade vi träff med bokcirkeln hos Maria W på Carlshem. Några av oss hade läst Svetlana Alexijevitjs kriget har inget kvinnligt ansikte. Andra hade fokuserat på annat. Jag hade läst den och ja, den var rätt tung ämnesmässigt, men otroligt lättläst och välskriven. Nära, detaljrik, känslomässig och naturligtvis under allt detta ett starkt antikrigsdokument. Unga flickor, extremt påverkade av krigspropagandan och nationalismen, som inget hellre ville än till fronten. Där möttes de av allvaret, chocken och döden. En kvinna berättar att hon som ung, kanske 16-åring hamnade vid fronten, när hon kom hem fyra år senare hade håret blivit helt grått. Kvinnornas berättelser om kriget fick inte höras någonstans, inte heller de unga männen som dog meningslösa dödar kanske. Utan kriget har beskrivits som det stora kriget, det segerrika, hjältemodiga. När Svetlana har kommit till kvinnorna och lyssnat har de riktiga berättelserna kommit fram. Det är starkt och det värsta är att det pågår idag, runt om i världen, det fasansfulla lemlästande kriget som dödar urskiljningslöst och som gör folk till mördare.
 
Jag har idag köpt Tiden second hand- slutet för den röda människan, också av Nobelpristagaren Alexijevitj. Med i bokreapåsen kom också Ann Heberleins Etik och  Tommy Myllimäkis grönsaker, tillbehör och garnityr.
 
Denna bok lånad på mitt bästa bibliotek på Midgårdsskolan 
 
Två andra realtivt nyinköpta böcker; Soljas på hennes släppfest på Pilgatan för ett par veckor sedan och Lars Lerins underbara Naturlära som jag köpte på Din bok, som tyvärr ska stänga.

Glädjande är att den fysiska bokhandeln har sålt fler böcker än tidigare i år och att bokförsäljningen av barn- och ungdomsböcker har ökat. man söker väl en motvikt till allt det digitala. Ska man köpa böcker IRL över disk i Umeå idag så måste man för det mesta ner i ett källarplan.Jag har sett det som ett lite skamligt undanskuffande men man kanske ska fösöka se det som att böckerna är själva fundamentet för vår kultur, det allt annat vilar på.
 
Till nästa bokcirkelträff ska vi läsa en liten men tung klassiker, Joseph Conrads Mörkrets hjärta, och jag tackar bokcirkeln för att den får mig att ta mig an sådant jag annars inte skulle läsa. Det blir en utmaning att ta sig över bekvämlighetsläsningen och det kan vara mycket givande.
 
Alltså, Maria Rönnlund har jag försökt teckna av massor av gånger men hon är typ omöjlig och de andra sköna kvinnorna har jag nog lyckats med någon gång tidigare men HJÄLP, jag har tappat bort handlaget. Men här är i allafall en sinnebild av mina bokcirkelvänner...lite söta ser dom trots allt ut!