Om bajs

Jag skyller allt på min bror, min storebror som faktiskt fyller år idag. Alla snuskiga visor och skämt, all bajshumor och slang jag fick lära mig före många andra i min ålder eftersom han är fyra evighetslånga år äldre än jag är. -Skönt är att älska skönt är att dö. Skönt är att skita i meterdjup snö.

Han har lurat mig att dricka kiss. Han lärde mig att ha mens (långt innan de första bloddropparna rann i mina trosor) kunde heta både att "man cyklade" och att ha monta. - Du, syrran, har du fått monta än då? Han skolade in mig i MAD:s fantastiska värld och massor av annan sjuk humor. Många rim och ramsor och sånger  jag önskar att jag aldrig lärt mig.

 

Kroppsvätskor fascinerar, roar och skrämmer. Ju mer rika och priviligerade vi är desto större avstånd kan upprätthållas från våra utsöndringar. Ju fattigare och desto sämre infrastruktur desto närmare kommer bajs, kiss och avfall. För att inte prata om mens och hur det hindrar kvinnor att arbeta och gå i skola på grund av brist på toaletter, bindor och tamponger. Men det är ett annat inlägg. Massor av produkter och system produceras och säljs utifrån vår skam och rädsla för att avslöjas med våra utsöndningar och dess lukter.

 

Jag tror att vi är många som har olika sorters hyss för oss för att dölja att just vi just bajsat på en toalett. Det är en fasa att någon annan ska stå därutanför och köa och chockas av att just jag lyckats framkalla en så skamlig odör. Rinnande vattenkran, viftande med pappershandukar, maximalt tvålflöde som får skumma rikligt och allra bäst vore såklart att alltid kunna ha en tändsticksask med sig. Såhär skrev jag i min toalettbok som femtonåring:

Det kan ju så lätt hända att här uppstår en otrevlig lukt.

Då du en sticka kan tända, det är det bästa sättet att med lukten få bukt.

Ännu värre kan man uppleva det då man har bråttom, kastar sig in på en toalett för att bara så snabbt som möjligt kissa OCH SÅ HAR NÅGON ANNAN PRECIS BAJSAT DÄR! med en ännu värre odör än ens egna, ändå rimliga bajsdoft. Man vill skrika:- Det är inte min bajslukt! Jag tänker också på hur noga man skrubbat rövhålet inför besök hos gynekologen. Och måtte man inte bli nödig mellan tvätt och undersökning.

 

Häromdagen fick jag ett kuvert i brevlådan från typ Karolinska canceravdelningen med mitt namn på! Jag blev helt kall ( och bajsnödig) för ja, jag lider av cancerskräck. Jag funderade på om jag verkligen hade lämnat något prov jag väntade få svar på. Men det var i preventivt syfte. Det är en del i en stor insats för att få tidig upptäckt av tjock- och ändtarmscancer som ska erbjudas alla  mellan 60 och 74 år. Läs om undersökningen HÄR. Jag ska inte gå in på någon detaljerad beskrivning av hur det gick för mig förutom att det gick bra...andra gången... MEN jag kan säga att jag var liksom riktigt nöjd över hur himla fin bajskorven var som jag fick ta provet från. Pyttepyttelite på en liten, liten sticka. Och då kom jag att tänka på att precis samma känsla tagen lite längre måste ha drabbat den person som en sjuksköterska berättade om på Vårdcentralen för ett tag sedan. Jag var där för att lämna kissprov för att få antibiotika mot urinvägsinfektion och skrattade lite ursäktande åt min något för stora gurkburk. Jag frågade lite generat om de var vana vid olika tokiga varianter av kärl för dito prover. Och det är nu det kommer: personen som var så himla nöjd med sin magnifika bajskorv att hen fyllt en hel tvåliters Big pac-glassförpackning. Den burken, sa sköterskan, fick ovetande av patienten göra ett rejält ärevarv bland labbpersonalen och är sedan dess ett begrepp: The Big pac method.

 

Min bror Pär-Åke som fyller år idag har också lärt mig så mycket mer; Att vara ödmjuk, att fånga livet, att prata om viktiga saker, ja, och att dricka vin och vara lite busig. Och visst ska man vara glad och nöjd så länge man kan skita.

 

Och nu hoppas jag att de inte ska finna något onormalt i provet, men om de gör det så kan det vara i så god tid att det går att behandla. Två procent brukar ha blod i avföringen som kan indikera cancer.