Praktisk normkritik i Uttryck


Uttryck är Lärarförbundets tidskrift för estetiska ämnen. Redan i slutet av förra terminen tog Martin Roshammar kontakt med mig för att göra ett reportage om hur jag undervisar om ideal och genus på Estetik och media. Hjärtligt välkommen sa jag! Kom och var med! Martin och fotografen Malin Grönborg var med på hela lektionen som var en första genomgång i ämnet. Det blev liksom en metalektion eftersom eleverna blev engagerade i hur fotografen förhöll sig, vilka pressetiska regler som gällde och att det de höll på med var intressant för ett reportage. Som vanligt blir man lite tveksam till hur det man sagt kommer att uppfattas eftersom det blir ett urval, 10 procent av det man säger kommer kanske med. men Martin skickade text och bild före publicering så att jag hade möjlighet att reagera. Här kommer reportaget i sin helhet. Nu när jag läser texten kan jag väl känna att det låter konstigt att det bara är kvinnor som ska lära sig duga som de är, det är klart att det gäller män och framförallt alla mina elever oavsett kön. Men det är alltid nåt som känns fel. Fin tidning i alla fall, jag ska försöka se till att skolans bibliotek börjar ta hem den.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Mamma media får kritik för kvinnoförakt och bristande normkritik

Hej! Detta är det första inlägget som startar utan bild. Jag blev lite chockad i början av veckan när jag fick kritik på ett inlägg om läppförstoring som skrevs för två år sedan. Inlägget hade hamnat i,  ni vet, "Facebook hjälper er att komma ihåg era minnen" så jag delade det och min man delade det på sin sida och där dök det upp hemska kommentarer med kritik, som gillades.
 
Jag blev lite tagen, läste lite slarvigt och log stelt och intalade mig själv att: Bra med debatt. Kul med reaktioner. Jo men sticker man ut hakan i offentligheter så får man tåla dess reaktioner. Bra statistik på antal visningar. Försökte le hårdare, fixera ett nöjt leende: ger man sig i leken in, får man leken tåla.
Men jag var tvungen att läsa om och om igen och kolla  noga vilka som hade gillat kommentarerna: Det var pålästa, kunniga, betydelsefulla personer, några jag känner, andra obekanta. Jag kunde absolut INTE somna. Jag blev anklagad för kvinnoförakt och bristande normkritik och är det så mina texter och teckningar tolkas så är jag verkligen illa ute! Jag har ju trott att jag håller på med normkritik och att försöka se strukturerna bakom skönhetsmyter och sexism. Jag har trott att jag varit på samma lag som alla andra feminister. Så ja, jag förstod hur tunnhudad jag är trots allt. Jag var tvungen att gå in och läsa om och om och om igen, igen och försöka svara och varje gång fastnade ögonen på ordet " Normkritik!" som att jag var helt okritisk. Ja, läs själva och hjälp mig vidare. Funkar inte humor och självutlämnande ihop med norm- och systemkritik?
 
 
 
 
 
 
 
Här ovan är länken till inlägget och i det finns också länk till två andra inlägg i samma ämne. Hjälp mig att förstå!
Jag tycker inte att det är anitfeministiskt att ifrågasätta läppimplantat och skönhetsoperationer.Teckningarna är kanske elaka men det är helt avidentifierade anonyma personer utom i inlägget om en specifik klinik. Jag tycker inte att man bara ska lämna dem, som tänker på att livet vore bättre med kraftigare läppar, ifred. Jag tycker att jag kan störa dem. Vad tycker ni? Läs och ge feedback är ni snälla.
 
Läs också i morgon om (i alla fall ett försök till ) praktiskt normkritik i klassrummet
 
Kram och trevlig helg!
 

Håfström i min gamla skola

 
Här i Tullkammaren gick jag Bildlärarutbildningen1981-1984. Här skapade jag etsningar, målade med olja, akvarell och akryl, tecknade kroki, byggde ståltrådsskulpturer, modellerade, fotade, filmade och läste pedagogik, metodik, kulturhistoria och visuell kommunikation med mera. I lokalerna intill fanns bland annat Radio Västerbotten.
 
Då hette jag Cecilia Norin och under en period så bodde jag med  pojkvän och en Gordon setter som hette Ramses, i en mörkbrun villa i Ersmark. I skolan hade vi en kurs som hette Skrift med en lärare som hette Rittva. Vi kallade henne för Skrittva. I den kursen fick vi teckna och texta en serie. Så här såg min ut:
 
Ja det var lite mörkt och ensamt i Ersmark, pojkvännen jobbade extra på krogen Krogen och det blev ensamma kvällar i villaförorten för drygt tjugoåriga lärarstudenten
 
 
Stefan Andersson hade på den tiden en kombinerad ramaffär och galleri, Galleri Stefan Andersson, på Kungsgatan intill Sandbergs pappershandel. Där köpte jag en Max Ernst affisch som jag kostade på en fin inramning. På 90-talet kom Sara Sandström in och det blev Galleri Andersson Sandström. Tillsammans med Bildmuseet har de skänkt strålglans från den internationella konsscenen till oss umeåbor. Nu har de bestämt sig för att  fokusera sin galleriverksamhet till Stockholm men väljer att ha kvar en fot här hemma. 
I eftermiddag har jag tänkt ta mig till gamla Tullkammaren för att gå på öppet hus för Galleri Andersson /Sandströms nya showroom. Det blir en utställning med Jan Håfström, han med pratbubblorna och Fantomen.