God jul

 
Ett av årets två julkortsmotiv
 
Dunjackan blev såld och ivägskickad till Hoting; ett I-landsproblem mindre. Jag är fortfarande förkyld och sitter på jobbet för att fixa det som inte hanns med mellan hostatackerna de sista jobbdagarna. Vårt hus och alltså våra arbetsplatser kommer att vara avstängda de första arbetsdagarna i januari så det gäller att få med sig det man behöver så att man kan sitta och jobba någon annanstans, kanske HEMMA! Jag bokar visning på Bildmuseet för Konstarterna och samhället som börjar med EM3:orna efter jul och jag ska planera momentet Information med Journalistik, information och reklamgänget. Jag packar ner dator, pärmar, böcker, mer böcker och fler pärmar tills skolryggsäcken bågnar, och antagligen komer jag bli chockerat snopen när jag inför terminsstarten rycker axeln ur led när jag ska ta med mig ryggsäcken, vaf!!! Vad har jag i säcken, vad hade jag tänkt? Aj, rackarns, axeln ur led? Nåväl, bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna sin båge.
 
Nu ska jag dock ta jullov och vi ska försöka följa julkortets budskap någotsånär i alla fall; lite mindre köttberg på julbordet, mer kål, morötter, selleri, rödbetor, något mer till bistånd och solidaritet och färre julklappar.
Närmsta släkten hemma hos oss på julafton och julklappsspelet för första gången hos oss, spännande!
 
God jul!

Kurerar mig med cognac


Tredje kvällen i rad med Courvisier i kupan

 
Jag är lyckligt lottad på oändligt många sätt, dessutom är jag mycket sällan sjuk, har nog inte haft en sjukdag från jobbet på fem,sex år minst, ta i trä! Oftast infaller mina kritiska sjukdagar på semestern, men det är å andra sidan rätt många dagar så...Men nu, tre dagar innan jullovet så slog förkylningen till, rejält, enligt mina erfarenheter. Alltså jag har orkat jobba, nästan, men legat hemma och flämtat tre kvällar i rad. Dessutom har jag haft nån grym sträckning i vänstra höften, en jävulsk smärta emellanåt och ibland helt oförmögen att lyfta vänster ben, böja mig ner, eller om det gått resa sig upp igen. YNK! Jag har tagit Ipren och Ibutemin, jag har käkat vitlök, ingefärsavkok, citronvatten, honungste, tuggat kryddnejlika och halstabletter tills jag fått rännskita.
Men ikväll känner jag mig friskare och undrar om cognacen är nödvändig som bot eller om jag helt enkelt vant mig vid en kvällskupa. Ingefäran och vitlöken ligger orörda ikväll. Kanske kan jag ta mig iväg till Yin-yogan imorgon och får ordning på sträckningen, som jag hoppas är en sträckning och inte nån allvarlig muskelsjukdom...kanske måste tömma flaskan, det är ju bara en liten slatt kvar.
Ibumetin heter det ju! Det ser jag när jag passerar badrumsskåpet på väg i säng. Det är så sällan jag behöver smärtlindring så jag vet inte vad den heter...ehhh, jo, visst var det väl Courvisier?
 

Akvarellkvällar med Lligo



 
Precis som när jag anmält mig till Nordic Watercolor Festival juni 2014 så trodde jag att jag skulle ångra mig nu, när jag anmält mig till akvarellmåleri med Lligo Matson. Kursen startade i NOVEMBER, i mörkaste, mörka, tunga november. Hur i hela fridens dagar kan man vara så dum, hur har man tänkt att man ska orka? Hur som helst, fem kvällar hittills har äldsta dottern Sanna och jag släpat oss till Lligos ateljé för att tillbringa tre timmar tillsammans med Ulla, Sanna E, Ulf, Ylva, Barbro, Gillan och läraren Lligo, där är vi alla konstskapare, för övrigt inget snack om jobb eller yrke. Oerhört befriande. Vi behöver inte ta med något material, bara en tia till fikakassan. Papper, färg, tejp, penslar och allt man kan behöva finns där. Vi målar så likt Lligo vi kan, som om det var en målarbok. Det är så prestationsfritt...ja lite irriterad kan man ju förstås bli på att grannen får snyggare bett eller vackrare varianter av samma motiv som vi alla målar.
 
Jag har skrivit om Nordic Watercolor Festival i dessa inlägg: Tänj ut bekvämlighetszonen med akvarell, Skapar-rus på Nordic Watercolor Festival och Mer akvarell från Nordic Wattercolor Festival
 
Här har vi grundat ett helt genomblött papper med två färger och sedan skrapat fram mönster som sedan fyllts i med VIT akvarellfärg! Det är härligt att bryta mot sådant man trodde var REGLER.

 
Tejp, sprayflaskor och alla målar lika men det blir ändå olika

Ja, nog känns det lite tufft att komma hem vid fem, kasta i sig middag för att vara på plats klockan sex, men varje kväll har man glömt bort tiden och varit nöjd och glad när man gått ut ur ateljén. Nu är det bara en gång kvar. Kanske borde ligga på Lars A Person om att ordna en ny Nordic Watercolor Festival. För dessa kurser och tillfällen gör att man vågar lite mer, prövar olika metoder och kanske, kanske tar man sig för att måla lite hemma.