Sportlov och återvinning

En skön kompis med på resan...
 
Idag har jag haft betygsamtal med femton av mina 45 elever i kursen Medier, samhälle och kommunikation. Jag har försökt peppa, hota och muta olika elever att prestera mer.Jag har delat ut guldstjärnor till mina elever och sedan skällt på dem igen. Jag tror att jag har knutit ihop fotografen Alexandra Ellis med tre elever som eventuellt ska agera fotomodeller i ett projekt för Reach for change.
Jag har gjort om planeringen, bokat om salar, scheman och projekt. Jag har strukit moment och utökat andra. 
 
Nu ska jag hem och packa min resväska. I morgon bitti åker jag direktflyg till Gran Canaria. Vi ska bo i Puerto de Mogan. Jag ska bada, bada, bada, bada, läsa, läsa, läsa, låta ljumma vindar smeka min bara hud. Jag ska bara vara. Kanske kan jag teckna och fota lite, men jag ska försöka ha så lite krav som möjligt på mig själv. Plana ut. Slappna av. Andas in. Andas ut. Puhhhhhhhhh
 
Bilden är återvinningen, den har varit publicerad tidigare.

Boklådenostalgi

 
 
Efter gymnasium och ABF:s konstskola gjorde jag ett halvår som kyrkogårdsarbetare på Backens kyrkogård. Det var helt fantastiskt bra och nyttigt för kroppen och knoppen, hårt kroppsarbete, skit under naglarna, motorolja på händerna och en hjärna fri från plugg, kreativitets- , skaparkrav och läxor. Ett perfekt tillfälle att slappna av och kanske komma på vad som skulle hända sen. Tidiga morgnar med åtta kilometers cykeltur för att vara på plats klockan sju. Lunch från unikaboxen i baracken med grabbarna, som vi tegsbrudar kallade Grubberaggarna. Någon gång i september när jag gjorde en heldag med gräsklippning kom jag på vad jag ville jobba med, jag ville få jobb i bokhandel, det kom som en blixt från klar himmel eller möjligtvis upp från någon av  gravstenarna. På den tiden fanns Domus bokavdelning, Åkerbloms och Akademibokhandeln. När jag var yngre fanns även Hellspongs bok- och pappershandel.
 
Jag antar att jag skrev ihop nån form av CV, fast det inte hette så då och så begav jag mig i väg för att presentera mig för respektive boklådas personalansvarig. Jag kommer varken ihåg mitt besök på Åkerbloms eller Domus bokavdelning, kanske hann jag aldrig dit, för på Akademibokhandeln, uppe på universitetet, blev jag vänligt men förvånat bemött av chefen Harry Kvist. Det visade sig att de bara några dagar senare skulle gå ut med en annons där de sökte personal till en butik de skulle öppna på stan. Harry bad mig lämna in mina papper och så fick jag komma tillbaka senare för en längre intervju. Kyrkogårdsarbetet tog slut och jag fick jobb på Domus blomsteravdelning under tiden som jag låg i startgroparna för något mer litterärt.
 
En tidig morgon bland elegansnejlikor, alstromelia, sankt paula och begonior så ringde telefonen på avdelningen.
-Domus blomsteravdelning Cecilia.
-Ja, det var Harry, Harry Kvist, från Akademinbokhandeln.
-Jaha, flämt, aha, ehh Jaa?
-Ja!
-Ehh vad då ja?
-Jo, du är välkommen till krogen Krogen nästa tisdag, då är det personalfest!
-!!???
-Ja, du har fått jobbet!
Det var nämligen så att Akademibokhandeln var en del av URUB Universum Restauranger i Umeå AB, där ingick Krogen och restaurangerna och nöjesanläggningarna på Universum. Personal som kunde festa, kan man säga. Gamla umeåbor kommer säkert ihåg den välsminkade och högt friserade demonstratistanten Karin som brukade fresta Domus kunder med allehanda provsmakningar, henne överföll jag med lyckokramar så att frisyren höll på att rämna!
 
Vilken lycka att som tjugoåring få vara med och starta upp en helt ny affär. Jag fick till och med vara med och montera upp hyllorna. Där på Akademinbokhandeln på Skolgatan jobbade jag i ett och ett halvt år, med Lasse, Janne och Roger. Ibland fick jag vara uppe på Universum också och jobba med Harry, Barbro, Irene och Lars Selander. Jag fick ett heltidsjobb med heltidslön, rikskuponger och äta lunch ute på stan. Jag kunde flytta ihop med ett gäng kompisar i ett kollektiv på Hovrättsgatan.
Första sommaren på AK så höll butiken nere på stan öppet medan den uppe på Universum stängdes i samband med att studenterna gick på ledighet. Där hade de några backar med skivor till försäljning. Vi kom på att vi kunde ta ner dem till citybutiken under sommaren. Så blev Akademinbokhandeln City ett vattenhål för Umeås punkare och glamrockare. Lasse Gillén såg till att de coolaste skivorna kom in och spelades ibland högt till de kanske försiktiga lyrikvännernas förskräckelse. Ibland kanske de blev lite rädda för alla säkerhetsnålsföresedda, kängskodda ynglingar som hängde över vår röda disk, snackade bootlegs, spelningar, basgångar och soloinsatser.
 
Harry var suverän på att släppa in mig och ge mig ansvar så det dröjde inte länge förrän jag fick sitta med när säljarna kom från förlagen och man skulle bestämma vilka titlar man skulle ta in och hur många. När unge Albert Bonnier var där blev det så trevligt så han kom och bodde i vårt kollektiv istället för på sitt tråkiga hotell (Inget tjafs, bara vänskap).
 
Jag slutade på Akademibokhandeln för att jag kom in på Bildlärarutbildningen höstterminen 1980. Men kärleken till böcker är fortfarande stor och stark, både innehållet men också nästan lika  mycket formgivningen. Under de två bokreor jag hann vara med och arbeta med så samlade jag på mig enorma högar med böcker. Vi fick lägga undan böckerna i början av rean och köpa ut dem när det var halva reapriset, plus att personalrabatten som var ganska generös drogs av. Så när jag häromdagen strax efter sju på morgonen begav mig till Akademibokhandeln för att vara med på bokreastarten så kändes det fint och lite som en hyllning till den reella boklådan. Även om den nuvarande butiken inte ligger lika fint som den gamla, så är det ändå härlig stämning och skön personal, och tradition.
 
Artikelannons från Vertex
 
 Artikel i Vertex
 
 Annonstexten
 
 På baksidan hittar jag en novell av Stig Larsson, inte hela dock!
 
 Ett fantasktiskt bokreaminne var när en dam kom in och ville handla "mycke böcker" typ ett par hyllmeter. Jag frågade vad hon tyckte om och var intresserad av men fick inga bra svar. Så pekade hon på ett par hyllmeter med grönbeiga böcker i olika nyanser, textilbundna. -Vad är det där, det ser bra ut? -Det är ett helt band med tysk litteraturhistoria, läser ni tyska? Är intresserad av litteratur?
-Nej, men jag har renoverat och det ser ut att matcha soffgruppen!
Klart och betalt!

Blommor lyser upp

 
Anemoner eller är det Ranunkel, i kruka som jag fick häromkvällen
 
Februari har i stort sett varit helt solfritt här i Umeå, den spektakulära kulturhuvudstadsinvigningens ljusshow till trots så är vi helt underminerade på ljus. De sista två dagarna har man kunnat se solen titta fram några stunder varpå folk stannat upp mitt i steget och vänt sina ansikten mot den oväntat framträdande livgivaren.
 
Här hemma njuter jag av blommor, köper ständigt nya buketter. De vissnar snabbt tycker jag, men det är bara att köpa nya. När jag var ung och hade mina första jobb vet jag att man kunde få kallortstillägg. När det är så här mörkt och solfattigt borde det finnas ett blomtilllägg på lönespecifikationen. Och de som inte har någon lön borde få sig tilldelat blomsterkuponger, för de behöver nog blommorna ännu bättre än jag.

Musikfest med vänninekvinnorna


Paolo Nutttini ser vi på och lyssnar på med vini kroppen..
 
Här på Sandbackavägen var det musikfest igårkväll. Eva, Karin, Åsa, Maria och Annica kom hit till mig med låtar i fyra olika kategorier som de skulle presentera vid olika tillfällen. Till fördrinken en "partystarter". Efter huvudrätten något "vackert" till kaffet. Till det tredje glaset vin något "nostalgiskt" och till de övriga, onödiga vinglasen "kreativt kaos".
 
I samband med inbjudningen skrev jag att vinylspelaren var igång i gillestugan. Jag hade äntligen lyckats städa upp någotsånär i källarträsket och tänkte att det blir där vi är, med våra vinylskivor. Men damerna, mina krävande vänninekvinnor, är early adopters och teknikfreaks, så de krävde kopplingar från Ihones, datorer och sina Spotifylistor. De såg både nedlåtande och uppfodrande på mig och min brist på sladdkompetens.
 
Ah, men va f.n, jag bjuder på trerätters, ni får väl fixa sladdarna om det inte duger med vinyl. NU var visst inte dom så haja med kopplingarna heller, så från början såg det mörkt ut, eller mera tyst, men med hjälp av dottern Klara (som inte hade hunnit fly fältet än) så fixades alla kopplingar och vi kunde löpa mellan källare och vardagsrum och spela alla kategorier. Jag hade dessutom noll koll på vad som felades med vinylanläggningen, men det fixades av Annica.
 
Som partystarters spelades Veronica Maggio, Aretha Franklin och Hothouse Flowers bland annat. I kategorin vackert blev det Nina Ramsby, Susheela Raman, Jose Feliciano med mera. Vid det här laget hade det börjat bli lite stökigt men mer och mer skickliga blev vi med att skifta från den ena tekniken till den andra. LP-skivor, CD-skivor och fodral utspridda huller om buller med ledningar från  Iphone och Spotify. Vid nostalgikategorin började det dansas både pardans och introverta solon. Tröskjäveln mellan hall och vardagsrum förbannades, medan Nationalteatern, Turid, Van Morrison, Lena Nyman, Cat Stevens, Bod Dylan med flera strömmade ut ur högtalarna.
 
I samband med kategorin kreativt kaos så gick vi loss på Youtubefilmer och jag kommer inte ihåg vad som sas eller vad som spelades, men det var nog bra och det var jäkligt roligt. Dagen efter ringde ett par av kompisarna och bad mig räkna de tomma flaskorna, det var inte så många, en ganska lugn tillställning utifrån mängden vin, däremot var engagemanget och känslan på en hög nivå och gänget höll ut till tvåtiden. Eva hade snusdosan fulltecknad med både band, låtar men också nya vinfavoriter. Jag ska be henne läsa upp sina anteckningar och jag ska absolut börja lyssna mer på musik och utvidga registret.

Genuspaket öppnat

 
Ett fint alternativ till de könsstereotypa varianterna man kan se i musikvideosammanhang, som eleverna  visade idag på redovisningen. Mod Carousel är ett Seattlegäng som här parodierar Robin Thickles musikvideo till låten Blurred lines, som av kan tolkas som uppmanande till våldtäkt.
 
Mina estetmedietvåor brottas med Stephan Mendel Enks bok Med uppenbar känsla för stil och Karin Ekmans Var så god-makt, kön och media. De får också en genomgång av Machofabriken Genusfotografen och Reklamombudsmannen. Meningen är att de ska uppmärksamma och bli medvetna om de stereotypa representationer av kön som omger oss i medierna. De ska också fundera på hur det påverkar oss och vilkas ansvar det är att förändra och utveckla de snäva ramar vi stängs in i. Både Machofabriken och Stephan Mendel Enk förklarar en del av männens våld, som hela samhället utsätts för, med de snäva ramar som beskriver och hyllar det manliga idealet. Machofabriken skrev jag om när det lanserades i mars 2011 (Machofabriken och Othello i lådan), först nu har jag införskaffat hela paketet. Det är bra, filmerna känns aktuella och skickligt producerade. Det är inte lätt att göra film om sånt här som inte åldras med en gång. Trots det viktiga ämnet är det oerhört lätt att det blir pateteisk, men dessa filmer är grymma.
 
Elevern har jobbat bra med uppgiften och hittat exempel på både stereotypa bilder men också många alternativ och motbilder.
 
Motbilder tycker jag att vi har fått i SVT både via Melodifestivalen och Grammisgalan. Gina Darawi diggade loss med Gudrun Schyman med manliga dansare i inledningen av Grammisgalan. Nour el Refai vinkade och blottade en hårig armhåla, något som för ett par år sedan utlöste en hatskräcksstorm då en i publiken ( måste jag kommentera att det var en kvinna...Lina Ehrin, som dessutom inte var på scen utan bara glad publik) blottade sin. Denna vink från Nour var ett viktigt och starkt statement och det har också blivit hyllat i medierna och i bloggosfären, läs mer här: Aftonbladet.
 
Jag tänker att vi behöver mer medvetna medieproducenter, de som säljer annonsplatser kan prata med kunderna om annonsernas utformning, vi behöver mer medvetna fotografer, stylister, kommunikatörer, strateger och marknadsförarare, mer medvetna chefer och PR-människor. Men vi behöver också att konsumenterna säger ifrån. Våga till exempel inte köpa något från American Apparel!!! Visa att det inte är lönsamt med skitreklam. Se ett tidigare inlägg: Dubbelt skamligt- årets sexist
 
Appropå skamligt, så såg jag ryska kosacker ge sig på representanter från Pussy Riot i Sotji. Med piskor pryglade kosackerna de unga modiga tjejerna som var helt obeväpnade och dessutom lättklädda. Med kosackmössor och uniformer och PISKOR tryckte de ner en fredlig, muntlig, musikalisk protest. SKÄMMES!!!
 
Med det får vi säga trevlig helg!!!