Kittlande könsord



http://himmaveillustration.blogspot.com/

Den känslige läsaren varnas för att fortsätta läsa. Här kommer det nämligen könsord. Inte bara det, utan könsord i kombination med skola och klassrum och dessutom i bild….hugaligen…så hemskt…intressant…tror jag fortsätter läsa ändå…eller…


Jag är barnsligt förtjust i så kallade fula ord och den kreativitet som finns kring namnen på våra kön. Men jag är också fascinerad och ibland förfärad över den makt som orden har för att förstärka och förtrycka, och hur orden påverkar synen på sig själv och sin sexualitet beroende på om du är man eller kvinna. Män, kvinnor och deras sexualitet är en förutsättning för fortplantning, liv och förhoppningsvis glädje. Men då måste det vara lika villkor.

I alla fall, häromdagen kom en av mina elever in i klassrummet och utbrast:

 − Fittrum!

 Det var ett ord i en mening, men jag hörde bara ordet fittrum. Det tyckte jag var intressant, och delvis sant. I klassen på 26 elever så är det bara två killar. Det var eftermiddag och eleverna hade minst två timmars propagandaanalys framför sig. Jag frågade om jag fick berätta en snuskig historia från det verkliga livet för dem, appropå det tidigare utropade. Det fick jag, eller, tog jag mig rätten på grund av min auktoritet…?

Jag varnade för den låga nivån. Jag inledde också historien med ett genusperspektiv  på hur vi använder ord, och gav en kort historisk återblick. Kan det kallas undervisning nu? Till historien.

 1989 läste en kompis och jag Barn och ungdomskultur 20p, vid Göteborgs Universitet. Ämnet för dagen var ungdomskultur och språkbruk. Komikern och stå- upparen Anna-Lena Brundin var vid tiden ute på turné bland annat med missionen att förbättra statusen på ordet fitta. Hon ansåg att det var ett ord man borde ta tillbaka som ett positivt ord, då det alltför ofta  användes som nedsättande och fult. Om man på samma sätt som man positivt kunde säga om en person att det minsann var stake i honom eller henne så skulle fitta kunna få samma positiva betydelse. Detta var 1989. Jag kommer själv ihåg diskussionen från min egen högstadietid, på 70-talet, om hur killar som hade sex var coola och framåt. Medan tjejer som tog för sig fick ett dåligt rykte. Jag hör samma snack idag. Kvinnors och flickors sexualitet är mycket mer problematiskt och för många är det oerhört viktigt att ha kontroll över den. Det är fortfarande idag problematiskt med benämningen av det kvinnliga könet, även om snippa har gjort vissa framsteg som begrepp. Har man inte ens ett namn på sitt kön hur ska man då kunna prata om det, njuta av det, ställa krav eller frågor kring det.  Diskussionerna på Göteborgs Universitet tog slut och min kompis och jag begav oss iväg till våra bilar. Då säger min kompis:

 −Jag har ändå svårt för ordet fitta. Jag har svårt för att säga det. Kuken tar jag mycket hellre i min mun.

 Jag snurrade runt där på parkeringen, vilt vevande med armarna och undrade var publiken var. En sådan freudiansk felsägning borde inte få uttalas utanför scenen. Men som tur var fick jag hålla ett bejublat tal på väninnans  40-årskalas några år senare, och nu ingår den lilla historien i min repertoar.

Mina elever skrattade artigt och återgick lättade till analysarbetet.

 Jag har under fem veckor, tillsammans med min kollega, haft en lärarkandidat. Vi har varit oerhört seriösa och konstruktiva. Vi har diskuterat värdegrund, didaktiska problem, gruppnormer och groupthink . Vi har pratat om handledning och förhållningssätt. Förförståelse och förtrogenhet med medieämnet. Mellan varven har vår kära kandidat skrattat sig utmattad åt vår snuskiga och låga humor. Hon har skrattat så, dessa veckor, att hon börjar ana ett sexpack med magrutor. Hon har verkligen varit på träningsläger. Så med hennes tillåtelse publicerar jag härovan presenten jag fick den sista dagen. Den ska ramas in fint med glas och ram och passepartout.

Hon tyckte att det var passande och hon visste att jag tyckte om bilderna. Hon har förresten kommit igång med sin bildblogg nu. Vill ni se mer av hennes bilder så kan ni gå in på http://himmaveillustration.blogspot.com/ Kanske kommer det någon dokumentation av magrutorna. Mmmmmm

 

Svårt att välja smart?





Det är en av rubrikerna i en av mina broschyrer om vilken mobiltelefon man ska välja. Jag känner mig allt annat än smart. Jag tror inte heller att jag kommer att bli smartare efter detta stora beslut. Första vändan i jakten på den optimala apparaten så begav jag mig till fyra olika butiker för att ta reda på vilken
 telefon som liksom var JAG utifrån MINA behov.

Jag kanske låtsades vara smartare och mer initierad än jag är, när jag beskrev vad jag skulle ha mobilen till. Jag sa, typ, som om det vore helt naturligt: -Jag vill kunna jobba med min blogg, ta justa bilder, skicka texter och bilder och så… Så frågade de vad jag hade för mobil i dagsläget. Där (om inte tidigare) sprack den bild av mig som early adopter eller rutinerad kommunicerare via mobil. Jag lyfte fram min gamla traktor som inte kan vare sig skicka eller ta emot mms, än mindre användas till att fota med. Den låter inte ens längre när det ”ringer”.

Fyra helt olika tolkningar av vem jag är och vilken mobil jag ska ha blev resultatet. Samsung Galaxy 5, HTC Desire, Nokia N8 och såklart iPhone 4. Jag började nysta i priser och då kunde det låta så här 795 kr kontant i butik, 199 kr i månaden vid 24 månaders abonnemang *. Vad står stjärnan för? Jo, efter den 31/12 blir kostnaden 299 kr i månaden i x antal år+ tillägg för varje gång du ringer till din morsa på söndagar. Å andra sidan om du tar ett megasurftilläggsabonnemang så får du 2000 kr när du hämtar ut butiken ur mobilen OM du kommer ihåg att teckna dig som bonuskund i app.klubb.com. Eller kanske just den här passar dina behov, med fri tillgång till sju valfria applikationer, och om du binder dig för Halebop Hallå Surf i 24 månader så kan du göra allt och mer därtill förutom att ringa då, som måste betalas som ett tillägg med 39-59 kr per minut beroende på månens läge i förhållande till jordens bana.

 Jag fattar ingenting! Jag kan inte välja! Jag ger upp! Jag är inte smart och ska inte ha någon smartphone! Jag har drabbats av beslutsutmatttning.

Min väninna på andra sidan älven har köpt en rätt smart telefon. Hon skickar de mest konstiga meddelanden och ringer helt oväntade samtal och hon vet inte ens om det. Det är det nya smarta! Ja, det är i alla fall roligt och överraskande.

Nu blir det kanske helt enkelt så att jag köper en telefon som man kan få i färgen GRÖN. När valet är svårt så är det lika bra att gå på det banala och ytliga. Den snyggaste blir kanske den bästa partnern.

Jag börjar ändå vara på väg att fatta ett beslut…föreställer mig redan hur jag sitter och glor på apparaten och funderar på hur i hel…e man ska göra för att öppna den och ringa…Mmmmm

Förresten så har jag lovat att hälsa till Tove, Klara, Sofie och Fairuz, dom vill bara ha godis och rast mest hela tiden. Jag passar på att hälsa till hela MP2A. Dom är tydligen trötta på mig och min kollega och alla våra anayser. Nästa vecka ska vi avsluta propagandamomentet. Då ska jag också avsluta min läsning av Världens lyckligste folk och göra mitt inlägg om vem som har tagit Sverige. 

Mera mat och kluven identitet

I denna blogg så testar jag alltså hur det är att blogga. Jag söker efter en bloggidentitet som mest ska bygga på min roll som bild- och medielärare. Begreppet Mamma Media stötte jag på för första gången 1991 i en skrift från Våldsskildringsrådet författad av Karin Stigbrand, Mediekunskap i skolan. Hon redogör för en antologi från UNESCO där en rad författare diskuterar behovet av mediekunskap i skolan och förhållandet mellan medierna och skolan. De båda institutionerna medierna och skolan jämförs som konkurrerande stormakter i barns och ungdomars liv. Pappa skola som är en ålderdomlig värld som helt styrs av sina egna principer och Mamma media som  alltid finns tillhands med tröst och näring, där barnen får veta allt om vuxenlivet innan de fyllt sju år.

När det handlar om medieutbildning i skolan så har det ofta handlat om att skydda eleverna från mediernas negativa inflytande. Att man ska lära sig vad som är bra och dåligt. En del av den debatten finns fortfarande kvar och en kamp mellan skolkultur och mediekultur pågår ständigt. Därför är det extra spännande att jobba praktiskt med olika medieuttryck. Genom att skapa egna budskap så blir man medveten om hur man gör och kan därmed lättare analysera och förstå andras budskap. Denna kamp har blivit extremt tydlig för oss på gymnasiet nu när alla elever har varsin bärbar dator. De kan chatta, spela, kolla outfits på alla bloggar och internetshoppar när de egentligen ska göra en propaganda-analys.

Nåväl, i mitt helginlägg styrde bloggen in på mat och hemavdelningen och där fick jag tänka till för att få lite medieprägel på det hela. Så jag avslutar idag med att lägga upp ett par bilder som bevisar att MammaMedia inte bara är medielärare utan också mamma och husmor som kan själv...göra müsli, baka bröd...det dröjer nog ett tag innan jag kommer med små käcka tips om hur städningen blir roligare...ja det skulle vara högtryckstvätten då. Förresten hörde jag igår av väninnan på Teg att hon har provat på en lövsugsmaskin och nu går hon och lurar på vad hon kan använda den till inomhus för att sanera...Jag vet att hon har och har haft fler husdjur än hon egentligen vill ha...

Här kommer den nygräddade müslin med kanel, det ska ju vara så nyttigt...




och här kommer fyra, fina, färska, fiberfyllda bröd Mmmmmmmmmmm



Jag hör från en del att de läser och jag får  kommentarer i Facebook, det är ju kul. Kommentera mera och gör det här. Det är visst det som räknas i bloggosfären. Ge mig svaret på vad MammaMedia har för profil och identitet? Har det spårat ur nu när hon blivit värsta bullmamman? Eller kanske ännu hellre hur borde hon vara? Mmmmmm