Mentor Mamma Media

Halloweenfin programmentor
 
Jag är ju mentor för alla elever som läser Estetik och media på Midgårdsskolan. Det är 84 stycken!!! men så motsvarar det också en halvtid. Jag har dessutom alla elever i någon kurs varje läsår. Jag tycker verkligen att det är en förmån att få vara med och följa dem i deras utveckling och att få vara relativt nära unga människor så länge. Alla kan ju inte älska sin mentor det är jag helt klart medveten om, men jag tycker att även det kan vara en utmaning. Jag känner i alla fall att det är ett fint uppdrag och jag kan ärligt säga att jag känner kärlek till mina elever. Med treorna har jag redan klarat av utvecklingssamtalen. De flesta eleverna trivs här på programmet, de känner sig trygga och nöjda med sin utbildning. Det är härligt.
 
Idag börjar jag med mina samtal med ettor och tvåor och jag har nu haft fyra. Det kan kännas lite mastigt att veta att då har jag 59 KVAR!!! Jag kommer att ha de flesta föräldrarna med på länk via Google Meet och det är ganska tråkigt men det funkar. Synd bara att de inte få se ljuset jag har tänt och duken och den lilla blomman jag har ställt in i rummet. Jag får se till att vrida skärmen och visa. 
 
Många av mina vänner har börjat trappa ner, gått ner till 80% och till och med helt i pension. Ibland längtar jag och funderar på HUR MÅNGA NYA SYSTEM SKA MAN ORKA MED? Hur många nya pedagogiska utmaningar och metoder ska man orka sätta sig in i och anamma? Jag har i alla fall MINST fyra år kvar. Å andra sidan kan jag typ bli stel av skräck!!! vem eller vilka ska kunna ge mig den boost jag får av mina elever? 
 
Nåväl, nu är det fredag eftermiddag, jag har två samtal kvar sen är det helg och eleverna ska vara lediga en vecka. det blir också PAUS i utvecklingssamtalandet. PUH!