Konstkrasch

 
Vilken konstvecka! Det började med utmaningen från dottern Klara, att publicera ett verk om dagen i fem dagar, det började bra, två dagar i rad. Jag hade precis köpt nya skissblock på Lloyds här på Haga och jag hade dessutom massa nya böcker om teckning hemma, som inspiration. Dag tre, fyra och fem is yet to come...
 
Men veckan fylldes av konst på annat och kanske mer seriöst sätt, på en mer professionell nivå.
Hela måndag förmiddag var kollegan Anita och jag med mediettorna på Bildmuseet för att få en djupare inblick i deras verksamhet inför att eleverna ska göra en reklamkampanj för att locka ungdomar till Bildmuseet och den samtida konsten. Tisdagmorgon var vi också på plats ochlyssnade till Helena Vejbrink, som är kommunikatör, för att höra hur de jobbar med identitet, vision, varumärke och hur allt detta ska kommuniceras. EM1 har nu delats in i fyra grupper som ska ta fram en kommunikationsplan för att locka Umeås tonåringar till Bildmuseet i höst. mer om det senare.
 
 
Konst så det ryker ur ögonen, hela veckan 
 
 
 
Trapphuset med utsikten över Umeälven är ett konstverk i sig 
 
Helena berättar om den grafiska profilen och hur den används 
 
 
På onsdag var jag med min medietrea på Västerbottens museet på visning och workshop i samband med utställningen Homeland. De ska senare få göra egna verk som på något sätt beskriver deras kulturella hemland och rötter i kursen konstarterna och samhället. Det var en fascinerande utställning som man naturligtvis skulle behöva komma tillbaka till och studera närmare. Mina elever är inte alltid så himla talträngda men jäklar vad de komloss i workshopen; med tyger, kuddar, kottar, trådar och färg, kartong och papper. De berättade också om sina verk som de hade haft en halvtimme på sig att skapa. Och jag fick en insikt: MER KREATIVT SKAPANDE SKA IN I MIN PLANERING!!! 
 
Maine Wallentinson och Ingela Wall, museipedagoger, tar hand om oss, här vid Gunilla Sambergs konstverk 
 
Olle, Joel och Maja från EM3B mellan spetsarna
 
Full fart i verkstaden
 
En grön komposition som beskriver Anja och Amanda som bor i "buschen" som de själva beskriver och de trivs med det, med skogen, naturen och lugnet
 
Här sitter vi a i en ring och alla får berätta om sin bild av sitt Homeland, det är då jag känner att detta måste vi göra mer av, mer kreativitet och berättande utifrån vad som är viktigt
 
Vackert verk en trappa ner som jag inte har läst på om vem som har skapat -får återkomma
 
 

Stressad eller bokklok med böcker överallt


En av högarna med böcker som pockar på uppmärksamhet
 

Mycket i mitt liv kopplas till böcker och mina intressen försöker jag alltid fördjupa med nya. Sen min tid på Akademibokhandeln har jag varit en riktig samlare. Som tur är har vi ett suveränt bibliotek på Midgårdsskolan där jag jobbar så jag kan oftast låna mer än jag köper. Jag vill läsa ALLT och KOMMA IHÅG det dessutom. 
 
Just nu är jag inne i en period då jag studerar böcker om teckning eftersom jag vill bli bättre på det. Två böcker, de på bilden, har jag köpt på bokrean, två har jag lånat på skolans bibliotek, de ligger i en annan hög i huset. Jag håller också på att fördjupa mig i konstteori i samband med att jag undervisar i kursen Konstarterna och samhället. Mat är alltid intressant och i och med att vi blivit stugägare har jag börjat drömma om trädgårdsprojekt. Nya perspektiv på reklam, pedagogisk litteratur som bör läsas i min roll som förstelärare och så all skönlitteratur är annat som omger mig i högar i sovrummet, köket, arbetsrummet och vid skrivbordet på skolan. Ibland när jag inte vet vilken bok som ska få min uppmärksamhet och mina ögon så tar jag helt enkelt och sorterar böckerna efter olika smarta system; ämne, prioritering eller storlek (för att högarna ska se snyggare ut). Jag har en regel som jag försöker hålla på och det är att det inte ska läsas någon facklitteratur (inte fuck litteratur) i sovrummet, där ska det bara vara skönlitteratur.
 
Ett problem är att jag alltid har ansatsen att läsa allt och jag skulle vilja komma ihåg det och kunna referera till det jag har läst. För det första så har jag säkert tjugo påbörjade böcker med markeringar var jag gav upp, tillfälligt eller forever. Jag kroknar helt enkelt, ger upp eller somnar bokstavligen ifrån min goda ambition. För det andra, om jag tar mig igenom HELA boken och galant ska hänvisa till något så kanske jag har glömt författaren, titeln OCH innehållet. 
 
Jag gillar böcker helt enkelt  och hittar ständigt nya, men jag hinner inte läsa alla så noga som jag tänker. Jag hoppas kunna bli mera bokklok även om mycket blir oläst och mycket blir glömt. På torsdag har vi bokcirkel och då ska vi prata om Stoner av John Williams, den skrevs 1965 men lästes inte av så många då. Nu, sorgligt nog, efter Williams död har boken fått ett enormt uppsving. Läs en intressant artikel om boken och författaren från SvD här: Långsamt segertåg för "Stoner". Kanske mer om det senare i veckan.
 

Världspoesidagen lördag 21 mars

Denna bok hade release i samband med Littfest
 

Poesi kan kännas djupt,  pretantiöst och svårtillgängligt och själv är jag inte bra på att sätta mig i en fåtölj och läsa dikter. I samband med kärlek, passion och också sorg så har jag däremot letat upp texter som hjälpt mig i stunden. Poesi kan vara så mycket och en av mina favoritpoeter är absolut vännen och tidigare kollegan Solja Krapu. Hon skriver på ett kvillrigt, spralligt sätt med bokstäver och ljud som slingrar sig, bråkar och samverkar; först kan det kännas enkelt och kanske banalt men det finns ett djupt djup och ett infångande av tillstånd både på ett personligt och samhälleligt plan. Boken Vad drömde du om? är dessutom illustrerad av Sara Gimbergsson som jag upptäckte var min gamla klasskompis från bildlärarutbildningen; Sara Sandin hette hon då. Vilka fantastiska bilder! Hade jag också kunnat bli så duktig om jag jobbat med det istället för läreriet? Solja är förresten också bildlärare...hade jag också...Äsch, man ska bara jämföra sig med andra när man vill bli inspirerad, man ska låta sig lyftas och njuta av det sköna som skapas. Man kan också bli imponerad ( och lite, lite, lite avundsjuk) på dem som vågar ge sig ut i den branschen, att leva på skapandet; att skriva böcker och att illustrera. Bra jobbat Solja och Sara! Och vad det gäller  denna bok så handlar det både om poesi i både texterna och bilderna. 
 
En annan av mina absoluta favoriter när det kommer till poesi är Lennart Hellsing (ja, jag vet att det finns typ vuxenpoesi också) och boken Sju fikon eller sand i sandalerna är en av de saker jag skulle ta med mig om huset brann.
 
Mamma har nog köpte denna på bokrea, kanske på Hellspongs i Umeå, den var prissänkt från 7:50 till 2:75
 

Poesidagen till ära återger jag hela dikten, sagan Vägar, som är ljuvligt allitererad, ordekvilibristiskt lefull och ändå djupt filosofisk och existentiell som en roadmovie. Här kommer den! Trevlig helg på er!