Vinterbad i Svettekörka

Svettekörka, den allmänna bastun i Göteborgs frihamn, ritad av arkitektkollektivet RaumbladborBerlin
 
När vi flyttade till Umeå 1992 skrev jag ett brev till Umeå kommun, fritidsförvaltningen om min vison av ett utomhusbad med bastu och möjlighet till vinterbad nere vid älven. Bastukuluren i Sverige sägs ha dött ut någon gång under 1900-talet, utirån att där odlades synd och kanske otäcka sjukdomar i de nedre regionerna. Nakna människor, huvva, tillsammans, många, både kvinnor och män, huvvahuvva. I Finland däremot är det mindre syndigt och mer hälsosamt att basta tillsammans. HIV:s otäcka spridning i början av 80-talet och tal om bastuklubbar som gjorde spridningen möjlig, var kanske dödsstöten för de sista allmänna bastubaden.
 
Nu står i alla fall Göteborgs fantastiska allmänna bastu i Frihamen som ett hopp om ett uppvaknat intresse. Och  jag hoppas fortfarande innerligt på något liknande i Umeå. Kanske vid Bölesholmarna? Jag tänker att det borde fungera i älven också om man bygger en stadig bassäng som låter vattnet rinna igenom.
 
När vi var på filmfestivalen så överträffade bastubadet i Svettekörka alla filmupplevelser. Det är gratis att basta och bada men man måste boka långt i förväg och det är bara ett visst antal gäster åt gången för att det inte ska bli för trångt. Tiden är också begränsad till en och en halv timme. Men det räckte gott. 
 
Kvällen innan hade vi varit ute och roat oss och det blev lite sent och när Per skulle doppa sig i det iskalla vattnet i den lilla saltvattenspoolen så vågade han inte. Han tog sig för hjärtat och skakade på huvudet och stänkte vatten på sig. Hmmm, jag var inte nöjd! Men när han gick från bastun den andra gången skärpte han sig och tog ett snabbt dopp, Men ACK, ACK, ACK, med glasögonen på i själva nedsänkandet. Väl uppe, kallchockad, tog han sig för huvudet och AJ, AJ, AJ, inga glasögon på. Han for upp som en raket. Sprang runt poolen för att lokalisera brillorna och så i igen i en rejäl undervattensdykning och fiskade upp det förlorade. Så bra, jag vill ju ha en badare till man, ingen badkruka, så jag var supernöjd...och han också, faktiskt.
 
Här är en artikel om bastun i Sköna hem
 
Här stod en vänlig person i snålblåsten och prickade av oss 
 
Här går två nybadade kvinnor från badtunnan med saltvatten, fyragradigt! När det är isfritt badar man i själva älven. Ser fram emot det.
 
 
Omklädningsrummen, gjorda delvis av betong och gamla glasflaskor, har varma duschar, klädskåp och lånetofflor 
 
Här är vi rena och fräscha. Det var Klara och Fredrik (han som tog bilden) som bokade in oss
 
Det var verkligen en superhärlig upplevelse. Hela anläggningen byggd av till största delen återvunnet material och själva bastun var så vacker med ett stort fönster med utsikt över Götaälvs utlopp i havet. Kom igen Umeå! Låt bastukulturen blomma även här!

Vardagslyx - Sköna fötter inspirerar till skapande

Underbar känsla med nyvårdade fötter
 
Jag är oändligt tacksam för mina fötter och alla platser de fört mig till. Jag är så tacksam för att jag kan gå och till och med springa. Trots det så har basen i livet, detta verktyg för såväl framåt- som bakåtrörelse, varit en källa till besvär och smärta. Redan som liten flicka hade jag fruktansvärda självsprickor som smärtade, rev upp strumpor och var allmänt jobbiga. Jag som dessutom alltid har älskat att bada och basta som verkligen torkar ut ännu mer.
 
Jag har filat och filat och filat för att komma ner till sprickornas grund. Efter det har jag haltat av smärta i flera dar eftersom jag filat bort för mycket och ingen smörja i världen har hjälpt. Nu har jag i flera år gått regelsbundet hos Camilla Stenberg på Umeå medicinska fotvård på Mariehems centrum och jag har blivit betydligt mer lättfotad. Hon är den bästa fotvårdaren jag har stött på och jag har prövat många. Dessutom köper jag varje gång en laddning fotskum Allpresan pedicare som också är det överlägset bästa jag smort in fötterna med, men jag gör det varje morgon och varje kväll. Då håller fötterna fram till nästa behandling fyra månader senare. Ja, för jag behöver gå åtminstone tre gånger per år.
 
Ikväll njöt jag så av mina nybehandlade fossingar så jag tänkte att jag skulle komma igång att teckna igen. Det är också något jag mår bra av, men i en annan dimension. Det är också en färskvara som måste hållas efter och 2018 har inte varit ett bra tecknarår hittills. Vi får se om detta, mina nästan igenkännbara fötter på ett fårskinn,  kan vara en nystart även på den fronten. Men herregud så svårt pennan har för att lyda. Vi får se om sociala medier kan hjälpa mig och pressa mig lite om jag tänker att jag ska lägga ut ett par bilder i veckan åtminstone.
 
Vardagslyx kan vara att en tisdag få sina fötter fina och att dessutom ha tid att försöka teckna av dem. 

Min kropp har negligerats

 
...och då menar jag inte att jag har gått omrkring i raffiga negligéer på sista tiden. Nej, negligera betyder efter franskan att inte bry sig om och i det här fallet så betyder det att jag nog tänkt, men inte gjort, under flera, flera veckor. Min kropp, som bär mig och tar mig dit jag vill och som har givit mig så mycket roligt, den är VÄRD att vårdas och respekteras. Och jag mår verkligen inte bra när jag inte tränar. Jag får ont i rygg, axlar och nacke. Jag blir stel och osmidig och musklerna blir så lösa och slappa. Jag flåsar i små uppförsbackar och känner mig gammal. 
 
Till saken hör att jag har varit förkyld samtidigt som det varit superrörigt med min kära mor, hennes delsbo och massa turer med hemtjänst, medicin, tvätt och mat. Jag har hört mig själv säga sånt som jag, när andra säger det, bara anser vara dåliga undanflykter. - Jag har inte tid, -Det passar inte idag, inte heller imorgon. Nu i några veckor har jag gett upp för det faktum att andra saker verkligen har behövt prioriteras och däremellan har orken inte funnits.
 
Men igår packade jag min ryggsäck med sprillans nya träningskläder och bokade in mig på både ett Indoorwalkingpass och ett dito CXworks, på Iksu Plus. Jag var helt inställd på att maska och fuska och när ledaren sa - Det är DU som bestämmer ditt mål med träningen idag, så tänker jag passivt, aggresivt: Bara ÖVERLEVNAD! Men det funkar ju också; även med fusk så fick jag upp flåset och  en rejäl träningsvärk idag. SÅ NÖJD. Nu jävlar ska kroppen få den respekt och den omsorg den behöver. Det är ju så skönt och bra med endorfinkicken och nöjdheten. Jag brukar ju hellre prata om Bitch 2018 än om att fixa Beach looken, men en kombination i ambitionen kan väl vara bra. 
 
Och nog kan man kalla det vardagslyx att direkt efter jobbet cykla till träningspasset.
 
PS! Mina nya träningskläder köpte jag i Halmstad från ett företag som heter Aim`n som startades 2013 av två kvinnor i Halmstad. Jag blev stormförtjust i gröna tights, top och T-shirt.

Påminnelse i dessa Trumptider

 
 
Hej igen! Eftersom jag varit så "tyst" ett tag så tänker jag mig att det ska bli lite aktivitet här igen. Nu gör jag en fräckis och repriserar en ganska ny text från 2016 men med en annan bild. Barbara Krügers statement med text och bild. Nu kommer reprisen:
 
I den bästa av världar är varje graviditet önskad och alla barn välkomna till världen. Varje mor, varje far, varje målsman är förberedd på föräldraskapet. Redo. I den bästa av världar är varje samlag ömsesidigt önskat och genomfört i lust och kärlek eller bara glad kåthet. I den bästa av världar vet man hur man skyddar sig mot oönskad graviditet och har dessutom tillgång till de preventivmedel man föredrar. 
 
Tyvärr lever vi inte i den bästa världen när det kommer till detta. Är det så att i den bästa världen för somliga har kvinnor  inte någon egen sexualitet, ingen egen lust utan ska bara fungera som kärl för männens behov och för att befolka världen?
Jag läste för länge sedan i Dagens Nyheter om  abortmotståndare som demonstrerade utanför abortkliniker i USA, som hotade både personal och dem som ska göra abort. Samma personer kunde komma dit med sina egna döttrar för att de på något konstigt sätt blivit gravida i simbassängen eller via någon toalett och därför tänkte man sig att bortse från sitt abortmotstånd bara just för deras annars så heliga dotter.
 
Idag blåser iskalla vindar för världens alla kvinnor som kommer att behöva genomföra en abort. Kan de få rätt till en legal eller måste den bli illegal? I USA är det många som vill ha strängare regler. Man vill i alla fall att det ska bli dyrare att genomföra en legal abort och där upplever jag att dubbelmoralen blir extremt tydlig, eftersom de som har pengar och kontakter, abortmottståndare eller inte, kommer att kunna ordna det för sig. Det är redan idag restriktioner i en del delstater som gör det svårare för de sämst ställda kvinnorna att få hjälp med flera olika kvinnorelaterade sjukdomar eller möjligheter till legal abort. Dessutom finns önskemål och planer på att USA:s bistånd inte ska gå till länder där abort är tillåten, alltså påverkar det kvinnor i hela världen.
 

Fem argument för rätten till abort

1. Alla kvinnor har rätt att bestämma över sin egen kropp och hälsa. 
Reproduktivt självbestämmande är en mänsklig rättighet som är fastställt i ett flertal internationella konventioner.

2. Rätten till abort ger ett mer jämställt samhälle.
Rätten till reproduktiv hälsovård inklusive preventivmedel och abort är en förutsättning för ett hållbart jämställt samhälle. Aborträtten är kopplad till de mänskliga rättigheterna rätten till liv, rätten till hälsa, rätten till privatliv och värdighet och rätten till ickediskriminering.

3. Restriktiv abortlagstiftning minskar inte antalet aborter.
Studier från bland annat WHO visar att en strikt abortlag inte hänger samman med låga aborttal. Aborter genomförs, men under osäkra former. 

4. Kvinnor runtom i världen riskerar dagligen sina liv i osäkra aborter. 
- Det dör i genomsnitt 5 kvinnor i timmen på grund av osäkra aborter.
- 47000 kvinnor dör per år och miljontals får svåra komplikationer.
- Enligt WHO genomförs nästan 20 miljoner osäkra aborter årligen, de flesta i fattiga delar av världen.
- Ingreppen görs ofta sent i graviditeten, ofta används smutsiga instrument och det är vanligt förekommande att aborten genomförs av kvinnan själv eller av personer som inte är kunniga.

5. Abort som utförs under säkra former utgör ingen medicinsk risk för kvinnan.
Det är ovanligt med allvarliga komplikationer efter en abort eftersom de flesta aborter görs tidigt i graviditeten. Risken för att få besvär efter en abort ökar ju senare i graviditeten den görs. Den vanligaste rädslan vid en abort är att man inte ska kunna få barn i framtiden. Risken för detta är mycket liten, mindre än en på tusen, oavsett om man gör en kirurgisk eller medicinsk abort.

Från RFSU:s hemsida

 
 
Att människor kan engagera sig så makalöst i fördömandet av andra människors misstag. Ofta samma människor som gladeligen, moraliskt supportar dödsstraff. Att det finns så många män som är så engagerade i massa ofödda barn som sedan tar minimalt med ansvar för de redan födda. Jag tycker att det ligger ett klassiskt förakt för kvinnors sexualitet i abortmottståndet. Jag vet att det finns massor av kvinnor engagerade i  så kallade "Pro-life" rörelsen också, men det fanns kvinnor som angav andra kvinnor i samband med häxprocesserna också, för att ligga väl till hos prästerskap och manliga beslutsfattare, för att själva framstå i bättre dager.
 
 
Det finns ingen rim och reson i hyllandet av det liv som finns i ett outvecklat foster, jämfört med det engagemang som borde finnas för de redan födda, de som är fattiga, de som svälter, de som inte får gå i skolan. Med bra sexualundervisning, tillgång till preventivmedel, jämställdhet mellan män och kvinnor så blir det färre anledningar till abort. Men det kommer alltid att slinka in små spermier där de inte ska, när de inte ska, för vi är ofullkomliga, ja, kanske inte du, men mänskligheten totalt, gör fel,  hoppar över skaklarna, dricker för mycket och är slarviga. Vi kanske blir kåta bortom förnuftets gräns, den kåtheten är något Gud eller Moder jord utrustat oss med och utifrån att läkarvetenskapen kommit så långt som den har så tror jag att Hon överser med våra övertramp om vi för övrigt är goda ansvarsfulla medmänniskor som heller förstår än fördömer
 
.
En tidig abort är inget stort eller svårt medicinskt ingrepp, det ska inte vara ett alternativ till preventivmedel MEN varje kvinna, oavsett klass, ska få hjälp att själv ta ansvar för sin kropp och sin reproduktion. Restriktiv abortlagstiftning verkar leda till illegala aborter senare i graviditeten och då är gränsen svårare och riskerna större.
 
Det här är ett inlägg jag har tänkt skriva i flera år, men det blir aldrig tillräckligt bra, inte nu heller men nu får det skrivas klart och publiceras oavsett kvaliteten. Droppen var såklart presidentvalet och den vind i seglen som världens abortmottståndare nu fått bland annat i Polen, Turkiet och Ryssland. Jag hörde  en intervju i TV med en ung kvinna i Istanbul som var orolig för nya lagar kring abort, även om kvinnan blivit våldtagen ska hon föda barnet, skulden läggs på kvinnan. Nu borde jag väl engagera mig i nån förening eller bli mer engagerad i dem jag redan är medlem i. Jag ska kolla upp mitt medlemskap i Amnesty och Rädda barnen ( inte till varje pris de öfödda, oönskade) till att börja med.
 
 
Intressant här nedan om olika religioners definitioner av när ett foster räknas som ett liv:
 
 

Megabloggpaus

Jag vet inte vad som hände? Jag försökte piffa upp mitt bloggtema men gav liksom upp, det blev inte bra, men å andra sidan överensstämmer det med min personlighet här i bloggen: En teknikbråkande person som retar upp sig och misslyckas med medietekniken hela tiden. Nu har jag gett mig på det igen och försökt byta bort den grå bakgrunden, versalerna och understrykningen av rubriken (det lyckades jag INTE med).
 
Efter ett hårt träningspass med pilates cirkelträning fick jag lite kraft till bloggen igen och återkommer utan att ha något särskilt på hjärtat. Trumphistorien blir bara värre och värre ju mer man förstår att det är sant...Ja, att Donald Trump faktiskt är Amerikas president. Jag som jobbar med vikten av fria, objektiva medier och journalisternas och nyhetsbolagens viktiga roll i en demokrati, vågar knappt ta in vad som sker därborta i väst.
 
Men precis som kampen med träningen är ett idogt arbete och kondition och rörlighet är en färskvara så måste man ständigt bevaka press- och yttrandefrihet, kämpa för den, undervisa om vikten av den och absolut inte ta den för given.
 
På fredag ska eleverna på Estetik och media tillsammans med några samhällsklasser delta i en temaeftermiddag om pressfrihet med organisationen One day Seyoum som strider för demokrati, pressfrihet och Syoum Tsahayes befrielse. Det är en eritreansk journalist som sitter fängslad på grund av regimkritiska texter.
 
 
Jag mår bättre och har mer kraft efter träningspasset OCH jag mår bra av att skriva av mig i bloggen och dela mina tankar.
 
Jag tar gärna emot reaktioner på mitt eländiga dribblande med bloggtemat. Jag misstänker att jag INTE kan få tillbaka originalet, men tipsa gärna om andra förslag.