Sensommarnostalgi

 
Snart är sommarens bad och sol bara minnen. Vi åker till fjälls nu för att leta kantareller trots att det inte ska finnas några.
Vi har haft en bra vecka med våra nya elever. Igår var de med på skulpturparken och gjorde installationer utifrån olika skulpturer. Här är en grupp vid badkaren.
 
Ond och plågsam död skickligt iscensatt av elever från dans och estetik och media, efter den behandlingsmetod som gick ut på att man tvångsbadade hela dagar. Det kanske vore något för mig som metod att bota mitt badsug. Trevlig helg.

Aptitretande, rolig retorik

Jag har kört kursintroduktion med två, små, som det verkar supertrevliga grupper i Mediekommunikation B i årskurs 3, samt Mediekommunikation, Journalistik, reklam och information 1, med årskurs 2. Kurserna skiljer sig åt en del utifrån att den senare tillkommit med den nya gymnasieskolan 2011. Retorik ingår i alla fall i båda kurserna och det har vi börjat jobba med. En gammal favorituppgift är att de ska få göra jobbannonser och med retorikens hjälp övertala en arbetsgivare att anställa just dem. Mer om den uppgiften sen.
Delicatos retorik för att vi ska äta deras bakverk tycker jag är snudd på oemotståndlig, trots att jag inte är någon kak-, eller sötsaksperson.
 
När man gör en kampanjstrategi kan man börja med att analysera utgångsläget och målgruppens syn på produkten, samhällets värderingar och attityder och utifrån det fundera på vilka argument man bör välja.
Delicatos produkter är inga högstatusbakverk, de kan inte skryta med hemlagat, ekologiskt eller småskaligt. De är snarare kondisets white trash, snudd på skamliga i sina plastförpackningar. Dessutom är de skamliga utifrån folkhälsoperspektivet att det är så mycket bättre att inte äta dem alls utan istället knapra på morötter och kruskakli. I annonserna utnyttjar man mottagarnas trötthet på samhällets pekpinnar om att vi ska äta nyttigt och varierat, dessutom lyfts själva bakverken fram som vore de konstnärliga mästerverk med hjälp av estetiskt tilltalande fotografier som ger produkten ett kulturell kapital. Vi kan associera till stilleben av Cezanne, Monet och Renoir med vackert ljus mot en fin tapet. Rubriken är fyndigt utspritsad i kristyr i dessa sockerchocksrädda tider. Framställningen gör att vi blir sugna på att trotsa pekpinnarna och följa suget i kroppen efter socker och energi. Logotypen i guld med tillhörande staturhöjande stämpel, Kunglig hovleverantör gör att det känns fint, nästan som om man vore på Nobelmiddagen, att i sin vardag smaska i sitt ett stycke Delicato. Bra jobbat tycker jag.
 
Oerhört smart copy och superläcker bild, hmmm, är det för sent att göra chokladbollar nu...?

Moderaternas skolpolitik jagar ut mig i skogen

 

Jag vill egentligen skriva ett svavelosande inlägg om moderaternas skolpolitiske talesman Tomas Tobés utspel om att dra ner antalet utbildningsplatser på de estetiska programmen på gymnasieskolan. Jag vill samla argument och diskutera smart och välartikulerat, söka källor, fakta och statistik. Moderaterna som hyllar individens fria val vill styra gymnasieelevernas val utifrån en oviss arbetsmarknad och gammal statistik. Dessutom diskuterar partiet att öka kraven på konstnärlig förmåga för dem som söker, det utifrån att de som går estetiska program självklart ska arbeta som konstnärer eller artister. Det innebär att de som redan kan och har fått tillgång till estetiken ska bli bättre, som en konstnärlig elit. Bortglömda blir alla dem som inte har det med sig hemifrån, de som kanske blir den riktigt lönsamma exporten för Sverige efter några år. Jag tänker också att begreppet "livslångt lärande" borde ha nått moderaternas korridorer. Jag tänker att man idag inte på samma sätt som för tjugo trettio år sedan utbildade sig för ett yrke som man har hela livet tills man får guldklocka. Om man följer sin lust till de estetiska ämnena under gymnasieåren så kanske man blir mer benägen till vidare studier senare.

Gymnasieåren är en oerhört viktig del i en människas liv. Genom att utrycka sig genom konst, teater, foto, musik, film och dans lär man sig mer om sig själv, sin omvärld och relationen till den. Genom de estetiska ämnena får man också tillgång till den klassiska bildningen som jag trodde moderaterna höll högt. Konsten tar vid där naturvetenskapen slutar, den hjälper oss att diskutera livets mening, vänskap, kärlek, svek och död. Om det finns en längtan efter detta hos dagens ungdomar så är jag glad. Efter sina år på estetiska programmet kanske de blir just något inom dess inriktningar men de kan likaväl bli poliser, jurister eller kanske politiker. Och jag vill gärna möta fler sådana som jobbat med dramaövningar, som kan analysera medier, som vet hur man uttrycker känslor i färg och form, som vet hur man tar emot en fallande kropp i en dans och som har prövat på att uttrycka sig med sång och musik. Nåväl, detta vill jag skriva om, skrika om, sjunga omkväden om, men jag blir så trött, så trött.

Jag söker mig till blåbärsskogen, till Bäcksjön och kanske till sommarens sista bad. Naturen läker och helar och kanske kan jag skriva något bara ur hjärtat, utan källor, länkar och genomtänkta argument. En uppmaning till alla ungdomar: Sök estetiska programmet om ni har lust, och alla ni som redan går där; Lita på er känsla och skit i moderaternas skolpolitik…eller förresten…engagera er och skriv smart och välartikulerat, sök källor, fakta och statistik, skriv insändare. KRAM från MammaMedia, lärare på estetiska programmet.

Efter skogspromenaden kastar vi av oss kläderna på en berghäll och halkar ner i den ljuvliga sjön.

Efter det smakar det gott med kaffe och macka med fötterna kvar vid strandkanten.