Nyårsafton 2013 på väg mot 2014

Vi är på väg till vännerna på Teg, där vi ska fira nyårsafton för sista gången eftersom de har köpt ett annat hus och ska flytta i februari. Hos dem har vi firat nyår i många år, barnen har varit med och de har fått promenera hem med oss fram på småtimmarna. Mamma och pappa, lite runda under fötterna har bestämt hävdat någon helt plötslig friluftsfrämjaranda och "Det som inte dödar härdar", och barnen har fått promenera den säkert minst sex kilomenter långa vägen hem mitt i natten med mamma och pappa som stannar och pinsamt pinkar eller vinglar. Jojo, nog har de blivit härdade men de har också vant sig vid att nyår är fest med god mat, vänner och lekar. Nu blir det firande utan några barn. Jag har fixat förrätten, som på bild såg gudomlig ut; Käringöbakelse. Det blev inte så vackert, mer som några bleksiktiga hamburgare. På bild var de höga och med en skarp kontrasverkan mellan den orangea rommen och den täta persiljedekorationen runtom. Jag hade ingen persilja och den dill jag försökte få fast fick inte fäste trots att jag hade majonnäs upp till armbågarna och när jag skulle rulla in sidorna så föll ju fyllningen ut. Men jag hoppas de är goda. Gott Nytt År!

Mera mellandagar

 
 
Årets fantastiska gran har knappt börjat barra ännu, men nejlikeapelsinerna har börjat skrumpna och mögla i sina röda band. Chokladkartongerna ligger utspridda med sisådär lockande godbitar kvar, några udda glöggslattar står i flaskor och i kylen kan man säkert göra lite ludna fynd från julbordet, som inte längre lockar. Ifjol såg det ut så här utanför knuten:
 
Jag älskar solens spel mot slanka tallars stammar sommar som vinter
 

Då lockade skidspåret varje dag, men tankarna gick också ofta till döden, eftersom goda vännen Britt-Marie gick bort i december ifjol. Nu är det helt snöfritt och det är trist, men å andra sidan så håller sig döden borta, usch, jag kan knappt skriva detta, tror att det kanske kan straffa sig, knackar mig tre gånger tre i huvudet. Hela fjolårets inlägg om mellandagarna och döden kan du läsa här: Och allt går på som vanligt.
 
Mellandagarna ägnas åt läsning och korsord. Jag måste ut och flänga lite och träna medan Per, min man älskar att fokusera helt på läsning, skrivande och korsord. Jag blir så rastlös. Men jag har verkligen haft en bloggpaus, har knappt haft några skrivimpulser alls och dessutom har jag fortfarande riktigt besvärligt med min musarm eller kanske mer korrekt diagnos är tennisarmbåge, trots att jag verklgien inte spelat tennis på flera år. Men jag ser att jag har läsare ändå, det är roligt och spännande och ibland kan jag allt undra vilka ni är. En dag träffade jag en gammal klasskompis från grundskolan på ICA Kvantum. Vi stod mid mjölkdisken och småpratade om vad som hänt de senaste 35 åren, då han liksom tog ett par steg bakåt och tittade på mig och sa: - Jag måste säga att du har en fruktansvärt god känsla för hur du ser ut! 
Först fattade jag inte riktigt men sen talade han om att han läste min blogg och tyckte att jag var bra på att fånga hur jag ser ut i mina teckningar. KUL! Men inte trodde jag att han läste MammaMedia. För de flesta läsare är nog mina gamla elever och mina kompisar. Kära läsare, vilka ni än är, hör gärna av er, tipsa gärna om vad ni vill ha mer av!
 
Jag tänker att jag ska skriva en årets- bästa- lista i morgon, för jag gillar det där summerandet. Men vid en första genombläddring av kalendern så kan jag se att en av höjdpunkterna 2013 var den 13 maj då sonen Viktor landade på Landvetter och blev mottagen av systrarna och goda, goda vännen Marie. Puh!
 
 
Ett underbart mms som Marie skickade på syskonkramen på Landvetter
 
 
 
Samma dag som jag hade fördelsedagsfest kom sonen så änltigen hem till oss i Umeå
 
Att käre kollegan Paul har gått i pension och nu flyttat till Helsingborg är också en viktig händelse
 
Mera mellandagar finns det kvar, med tid för läsning och träning och jag hoppas innerligt att det kommer snö, men ännu mer innerligt att ingen måste dö. Kram så länge! Och hör gärna av er, trots att jag vet att det ibland känns lite krångligt att kommentera och fylla i alla tråkiga fält man ska för att kunna skicka sin kommentar.

God Jul och Jävlar Anamma!

Ett av årets julkort
 

I morse har tusentals lärare klivit upp extra tidigt för att klä sig fina, sticka till COOP, Willys, ICA och andra ställen för att handla klementiner, ljus, skumtomtar, julmust, lussebullar och servetter. För sina egna pengar. För att det är viktigt  att samlas, att skapa traditioner, för att man tycker om sina elever, för att man vill visa att det är bra med ett tydligt avslut. För att man tycker att man har ett viktigt jobb och man vill uppmuntra eleverna att fortsätta göra ett bra jobb, att göra något alls, att komma till skolan, eller att över huvud taget vilja leva.
 
I morse kunde också tusentals lärare precis som alla andra, läsa i DN eller höra på radio om hur lärarnas löner är de som haft nästan den sämsta löneutvecklingen sedan år 2000. Grundskolelärare och gymnasielärare har haft en löneökning på 38 %. De som sätter lärarnas löner, högre ämbetsmän och politiker, har haft en löneökning på 60,5 %.  
 
"I absoluta tal innebär det att politikernas och ämbetsmännens löner ökat från i genomsnitt 41 000 till 65 800 kronor. En grundskollärare har samtidigt sett sitt lönekuvert växa från 19 200 till 26 500 kronor", skriver DN. Läs mer i artikeln i DN.
 
SKÄMS, ni som sätter lärarnas löner! Det är verkligen en skam att så lång utbildning lönar sig så dåligt. Det är en skam att så få unga människor vill utbilda sig till ett av samhällets allra viktigaste och finaste yrken. Det är en skam att vi som kämpar så, ska behöva skämmas för att vi är sådana loosers. För trots att vi vet vårt verkliga värde så går det inte att komma ifrån att det ekonomiska värdet påverkar både vår status och tillskottet av nya ambitiösa kollegor som ska ta vid.
 
Skolans kris verkar trots allt, totalt avlägsen denna julavslutningsmorgon när vår aula, Valhalla, fylldes till sista stol de tre föreställningar som gavs, med dans, sång, musik, teater och scenografi. Helt jäkla suveränt framfört och ödmjukt och positivt peppande av en underbar publik.
 
Nu ska jag avsluta med att önska God Jul och Gott Nytt År och hoppas på lite Jävlar Anamma. Vi ska lix bli bjudna på julbord minsann och jag ska äta upp för hela den missade löneökningen. Jag ska bara äta av det dyrare utbudet på julbordet...och försöka proppa i mig åtminstone två tre lättöl eller julmust. Jag ska ladda inför 2014 och hoppas på en kamp för bättre löner och förutsättningar för den svenska skolan.