Makode Linde och konstens roll



När vi är i Stockholm läser vi att det är en retrospektiv utställning av Makode Lindes verk på Jonas Kleerups showroom vid Kungsträdgården. Eftersom vi följt debatten kring hans tårta, som kulturministern sedan skar i, och därpå uppmanades att avgå så vill vi bilda oss en uppfattning av hans verk. Tårtfilmen som spridits över hela världen finns att se här. Det hela utspelades sig på Moderna Museet i april. 



Filmen som spreds har liknats vid västvärldens utnyttjande av svarta och kopplas också till omskärelse. Det ser helt makabert ut när vita medelklasskvinnor skrattar och skär i den svarta venuskroppens underliv. Makode Linde själv, blackface-sminkad skriker. Afrosvenskarnas riksförbund fördömer konstverket som rasistiskt.
Jag tycker inte att konstverket är rasistiskt, däremot blir sammanhanget och filmen som sprids möjligt att tolka rasistiskt. Kanske är det det som är meningen? Tydligt för oss som ser utställningen, är att Makode Linde vill diskutera relationen mellan svarta och vita, mellan de som inte har, och de som har makt och tolkningsföreträde. Han leker med massproducerade bilder, logotyper, prylar och stereotyper på ett mycket spännande sätt. Roy Andersson skriver med hänvisning till Ezra Pound, i boken Vår tids rädsla för allvar, att konsten har som en av sina viktigaste uppgifter att pröva och ompröva de rådande värdenormerna. Det tycker jag att Linde lyckas med.


Vem ska egentligen räknas som riktig svensk?


En dyr märkessko som västvärldens medelklass kan köpa på bekostnad av u-ländernas billiga arbetskraft. De svarta är placerade längs skon så som de var placerade för att så många som möjligt skulle överleva slavfrakten från Afrika till Amerika.


Tre bilder med namn från tre av de slavskepp som fraktade slavarna, Desire, Hope och Mother of God. Här blandas västvärldens rationella säkerhetstänkade och struktur med "infödingarnas" tecken och symboler.


Precis när vi skulle gå så kom konstnären Makode, själv in och jag fick ta det här fina porträttet på honom


Här uppdaterar han sig hur det ser ut med försäljningen. Han hade precis varit med i en TV-intervju

Detta inlägg var en desperat paus från sjukt, hysteriskt "safe your student" arbete. Elevernas betyg ska snart vara inskrivna, och som vanligt är en del helt omedvetna om att de inte lämnat in allt de ska och när det kommer in ska man läsa med racerfart. Jag har kvar att skriva om Konstfack, Beckmans, Berghs och Forsbergs. Läs Anita B Johanssons blogg så länge, jag tror hon ligger före.


I hörnet av det fina galleriet vid Kungsträdgården står en golvmopp i en hink, har någon glömt att städa undan? När man ser att moppen är av rastaflätat, svart hår ställs tydliga frågor kring normer och makt. Med vad ska vi få rent i våra skitiga hörn? Och vilka är vi och vilka är dom?

Övningar med kameran

Canon EOS 400D, är nu tillbakalämnad och tillgänglig för våra elever. Kvar hos mig finns ett stort antal bilder, en del riktigt fula, oskarpa, för ljusa, för mörka och ovärda. Några lite bättre som kanske kan publiceras. Jag försöker klura ut vad jag har lärt mig och vilken kamera jag ska köpa för att fortsätta mitt utforskande. jag vill i alla fall ha en liten och lätt systemkamera.


Maja blickar ut över parken vid Medborgarplatsen


Tillbaka i samtalet. Hon är så fotogenisk så att man vill fota henne hela tiden och ändå hittar jag inte precis den bild jag vill ha


Vi går omkring på Söder och hittar mysiga second-hand-butiker


Jag ska se om Anita har noterat vad detta ställe hette. det var en kille som reste runt i världen och samlade på crazy heminredningsprylar, hyllor ock skåp.


Kort skärpedjup och Erik Pettersson som är med för första gången på slututställningarna. Han fick vänja sig vid att bli fotograferad


Säljande skyltkommunikation. En båt full med folk som lockats av öl och Jäger för 89 kronor. Det var ju ändå onsdag. den här bilden skulle jag vilja att den blev tydligt rolig, men jag märker att jag typ måste förklara den, så det funkar inte riktigt som jag tänkt mig.

Denna vecka är full av betygsättning och elände. Jag skulle vilja snöa in på en ny kamera och jobba med att bli en bättre fotograf i stället. Jag återkommer snart med bilder från själva utställningarna.

Stockholm och foto i fokus


Anita, jag, Erik, Maja och Micke

Så här glada och förväntansfulla är vi kollegor inför vår tripp till Stockholm för att titta på slututställningarna på Konstfack, Beckmans, Berghs och Forsbergs. Som präktiga pensionärer är vi ute i mycket god tid så vi hinner fika på Umeå City Airport. Men sen ska vi röja, åtminstone litegrann, tror vi.


Jag ska försöka lära mig bli en bättre fotograf, så både Anita och jag har lånat med oss varsin Canon systemkamera från skolan. Testar här på Micke, bländare, ISO, tid och herregud vad krångligt och spännande


Christoffer från MP3B ska också till storstaden, han har vårpimpat sina favvoskor med blå skosnören


På plats, i Stockholm, möts vi av strålande sol, fullsatta uteserveringar och sommarklädsel


Favoritmuseet Fotografiska

Vi går länge och tittar på de tre aktuella utställningarna på Fotografiska. Först André Kertész, ungrare som sedan bott och verkat i både Paris och New York. Han var en mästare på komposition och att fånga det mänskliga i vardagen. Han är känd som utvecklare av det essäistiska fotoreportaget och han använde vinklar och utsnitt som då var helt nyskapande. Jag blir supersugen på at fotografera av att se hans mästerliga bilder. Steve Schapiro, dokumentärfotograf för Life, Look, Times och Newsweek under 60-talet i New York har blivit mest känd för sina bilder på den tidens kändisar, Muhammad Ali, David Bowie och Andy Warhol till exempel, men också för sin dokumentation av filminspelningen av Gudfadern och Taxi Driver.


Stillbild från Taxi Driver



Första våningen var hängd med en stor separatutställning av Helena Blomqvist född 1975, utbildad på Fotohögskolan i Göteborg. Hon jobbar med iscensättningar, modeller, dockor och riktiga personer ihopmonterade till drömska sago- eller skräckillustrationer. De första jag ser tycker jag är överbelamrade och fula, men efter att tag finner jag de bilder som för mig är de mest spännande på hela museet denna gång. Det är bilder från upptäcktsresor, jaktscener, bestigningar med mera, gamla klassiska fotografier där män varit huvudpersoner. Blomqvist har gjort om dem och satt in kvinnor i bilderna i stället och det blir superläckert, spännande och med en estetik som passar mig perfekt.


Helena Blomqvist


Anita Blomkvist Johansson och jag i en fotoduell, se hennes bilder i hennes blogg, följ länken


Och så några varv i shoppen. jag vill ha boken med Helen Levitts bilder. den kostar 560 kronor och är ganska tung, så det får vänta, kanske nästa gång, titta på hennes bilder
här.


Micke Rutberg, vår egen kände fotografs bilder kan du se
här.

Lunch på Fotografiska, dyrt men lyxigt gott. Fotoutställning på Galleri Kontrast och efter det blir det middag och mys på Pelikan, åxå på Söder. Återkommer med mer Stockholm, utställningar och om hur vi aldrig orkar festa till, vi vill bara gå och lägga oss hela tiden. Nu ska jag dricka kvällste och bearbeta den arbetsskygga latmasken som tagit ett gigantiskt skamgrepp kring hela mig. Åhhhh, giv mig styrka att orka sätta betyg, lyssna engagerat på redovisningar och planera för framtida lektioner och projekt, PUH!

Fyra timmar på Berghs School of Communicat...

Fyra timmar på Berghs School of Communications. Ligger med fötterna högt, huvudet överfullt av kreativa idéer. Vi blev varmt välkomnade av Pål Pettersson, ansvarig för grafisk kommunikation. Nu ska vi vidare till Söder och Forsbergs slututställning. Beckmans var vi på i förmiddags. Puh! Tufft för fötterna och trångt i den mentala hårddisken, men grymt värt och nyttigt och stärkande för yrkesidentiteten. Bilder kommer sen.

Bildmuseet-festlig och folklig vernissage



En solig dag i maj, den 19:e, min födelsedag, invigdes Bildmuseet, Umeås nya hotspot. Katarina Pierre invigningstalar för en välfylld sal. Här mötte jag gamla klasskamrater, gamla lärare, gamla elever, kända och okända personer och medieprofiler i en salig, folklig röra. Kanske är det något vi ska vara extra stolta över i Umeå, en härlig blandning av befolkningen som alla inser vikten av konst som samlingsplats. Här hoppas jag att mina elever ska nöta golven och utvidga tankebanorna. Jag hoppas att många ska komma en bit på vägen mot att bli mer mogna människor, det vill säga, ha förmågan att se sig själva utifrån och andra inifrån. Tänk om konsten till och med kunde omvända någon sverigedemokrat. Jag hoppas själv på konstnärliga upplevelser och fika med älvsutsikt. Jag älskar att det här stället finns nu.


Tre Midgårdselever som snart tar studenten och ska ut i fortsättningen av livet, Julia, Johanna och Matilda


Här inviger curatorerna Aileen Burns Johan Lundh konsthögskolans examensutställning Twenty Twelve as we know it, och vi får vara med och fira ett gäng färdiga konstnärer, efter fem års studier. KOnsthögskolans rektor Roland Spolander står längst till vänster.


Tag med barnasinnet när du betraktar konst sedan kan du klura på frågorna om livet ur ett moget, vuxet perspektiv och ta reda på mer om vad verket väcker hos dig...eller bara njuta av det sköna


Konstnären Bill Olson och bild- och mediepedagogen Paul Grahn samtalar och minglar

Medan jag själv är och upplever konst och reklamskoleutställningar i Stockholm, låter jag detta inlägg komma in oc hoppas återkomma med massor av spännande nytt från Berghs, Forsbergs, Beckmans, Konstfack och museet och gallerier. Ska försöka packa lätt. Kanske gör jag något desperat försök att blogga från mobilen.