Mer om böcker och medieproduktion

Utifrån ett bokomslags framsida ska man snabbt få en uppfattning om vad det är för typ av bok och vilken genre den tillhör. Den ska även sträva efter att ha en tydlig kontrastrik utformning för att sticka ut bland alla andra böcker för att locka en eventuell läsare.

Titeln, innehållet och författarens namn har en avgörande roll för vilken bok man köper, men det är ändå det totala uttrycket på bokomslaget som skapar en första kontakt med presumtiv läsare. 

Eleverna i Estetik och media åk1 har läst boken Svenne av Per Nilsson och så har de fått gör a egna, nya bokomslag. Uppguften finns lite mer beskriven under de två exemplen jag visar här. 

Jag är kvar på skolan sent idag för jag håller på att ställa ut elevernas bokomslag delvis på en poster de gjort med själva omslaget och en förklaring, motivering och utvärdering. Sen så har de utgått från en pocketboks mått och monterat omslaget på den. Dessa ställer jag ut i bibliotekets bokskåp. 

Det är viktigt att elevernas arbeten får synas. Inte bara i Mamma Medias blogg.

 
Här är ett bokomslag som Isabell Nordlund i EM1har gjort
 
 
Detta har Linda Sondell i EM1 gjort 

 

Beskrivning av uppgift:

1.   Du ska skapa ett nytt bokomslag för Per Nilssons bok Svenne som kom ut 2006 (fram, rygg, baksida).

2.   Bokomslaget ska innehålla dessa delar för att bli godkänd:

     Ett eget taget fotografi (obs! kan vara bearbetat), bokens titel, författarens namn, baksidestext,  logotypen för bokförlaget och en ean-kod.

3.   Skapa en InDesignfil med mått anpassade efter just ditt omslag.

4.   Beskrivning och utvärdering:

·      Beskriv research- och idéprocessen – hur gick dina tankar när du planerade designen.

·      Beskriv den målgrupp du tänker dig att boken vänder sig till hur du tänkt på att utforma designen så att            den passar målgruppen.

·      Beskriv din design och de berättargrepp du använt för att kommunicera bokens budskap: Vad tänker du          dig att typografi, färgval, bildval/uttrycket i bild/bilderna på omslaget sänder för budskap?

 

Så här ser pocketomslaget från 2006 ut som var på den bok de läste från skolans bibliotek:

 

Littfest 2017

Här har jag fuskat till mig ett rimligt porträtt genom att teckna av mobilbilden som togs på mig och Faludi i samband med att hon signerade boken I mörkrummet, som jag köpte
 
Det känns fantastiskt att ha Sveriges största litteraturfestival, Littfest, här hemma, i Umeå. För hundra kronor får man tillträde till en dags frossande i samtal, bokbord och möten. Det känns extra värdefullt och viktigt dessa dagar då kulturen känns hotad av mäktiga politiker runt om i världen. Köerna ringlar sig hungrande in till ännu ett äkta möte med en skrivande människa. Vi sitter där och bara lyssnar på månniskor som samtalar. Vill vi så får vi ibland ställa frågor om det blir tid över.
 
Jag var bara med på lördagens program på Folkets hus. Det fanns massor att ta del av både på torsdag och fredag och på andra ställen, exempelvis Bildmuseet. Jag kom laddad med skissbok och lite pennor och hoppades bli lika lyckosam som ifjol och året innan, då jag tycktes lyckas fånga en del personer riktigt bra. Men i år gick det trögare. Fel färg på bläcket och en penna som inte alls lydde. 
 
 
Jag har mycket, mycket lättare för att teckna av en person som vänder sig åt vänster. Här borde jag kunna tänka på att teckna av linjen till mellanrumsformen istället
 
 
Här samtalar Fredrik Jonsson med Henrik Bromander utifrån novellsamlingen Hatets triangel. Bromander är serietecknare och författare men även utbildad lärare
 
 Människor som sitter och samtalar är det motiv jag brukar försöka fånga och det innebär ofta stolar och bord
och det brukar vara svårt att få stols- och bordsben att hänga ihop och sluta på rätt ställe. Människoben som man försöker få med göms delvis bakom och under. Jag försöker teckna mellanrumsformer men det var mycket svårt i år och mitt humör sjönk alltmer och jag hörde alltmindre vad dom faktiskt pratade om på scenen.
 
Geir känner jag mest till genom att han finns med i Knausgårds Min kamp
 
Geir Gulliksen blev intervjuad av Jens LIljestrand och Geir var jätteintressant att lyssna på trots Jens lite egofixerade attityd. Jag blev supersugen på att läsa Geirs böcker. Han pratade mycket om mansrollen som borde förändras och män som borde bli mer relationella och emotionella. Han pratade också om intresset för, och svårigheten med att skildra erotik, men också om att han själv inte kunde undvika det. Att skriva om explicit sex är i vissa kretsar närmast tabubelagt för att det är så svårt, det är som att pornografin har tolkningsföreträde och allt som skrivs utifrån ett annat perspektiv antingen jämställs med pornografi eller lullig romatik som i de gamla Allersromanerna. Jag tycker om att läsa om erotik och det är ju en så viktig dimension av känslolivet så varför inte skriva om det, även om det är svårt. Jag står i kö för boken på biblioteket.
 
 
Ovan fångade kvinna intervjuade Björn Ranelid med den äran. Det var också ett mycket överraskande möte för mig. Jag har sett Ranelid som alltför självfixerad, högtravande och smörig. Allt detta kom på skam och jag blev riktigt berörd. Avsaknaden av den blanka TV-ytan gjorde mötet verkligt, ödmjukt och äkta. Kul! Tyvärr blev skisserna på honom inte bra.
 
 
Samtalet med konstnären Gunilla Samberg var den första programpunkten för mig på lördagmorgon och det var då det liksom låste sig. jag började försöka skissa av henne i en position, så bytte hon och jag bara satt och väntade på att hon skulle komma tillbaka till utgångsställningen. Men ICKET! samtalet leddes av Malin Rönnholm och författaren och konstkritikern Dan Jönsson var också med under rubriken Convoy & andra räddningar-konst  och text som politisk handling. det handlade om konsten som drivkraft i möjligheterna att göra skillnad i vår tid. Viktigt, angeläget och passar bra för mig som undervisar i kursen Konstarterna och samhället. Men jag tappade lite fokus på grund av att Gunilla var så en vis med att haväster ben över höger istället för tvärtom som hon hade från första början. Läs mer om Convoy och Gunilla Samberg här.
 
 
Denna är från i fjol eller förrfjol och den här är jag nöjd med men lyckades inte komma upp i den nivån i år. Oavsett det så var det en fin dag på Littfest som avslutades på Plektrum med littquiz. Per, Solja och jag kämpade ihop ett antal poäng, men inte alls i vinnarklass.
 

Bäst 2016, Mamma Medias lista

 
 
 
 
En tillbakablick på året som gått
 
Jag har läst massor av årskrönikor där de flesta är överens om att 2016 är ett år med mycket minus på kontot och då handlar det om ett samhällsperspektiv där kriget i Syrien och framförallt Trumps seger i presidentvalet topppar det deprimerande. En ökad egoism och minskad solidaritet och framsteg för religiösa fundamentalister med abortmotståndare på frammarch. Hotade journalister och minskad yttrandefrihet och fortsatt tärande på den enda jord vi har. För egen del så startade året såhär enligt Bäst 2015, Mamma Medias lista:
 
"Jag är sjukskriven denna tredje vecka i januari 2016, ett nytt år som liksom delvis försvinner i snuva, hosta och faktiskt ORO, en känsla av att det här med att vara frisk inte är en självklarhet. Hur är det med mina blodkroppar, de vita och de röda, klarar de av att försvara kroppen mot smittor och hemska sjukdomar? Första dagen på sjukskrivningen gjorde jag en grym tabbe; jag började läsa Kristian Gidlunds bok baserad på hans blogg Kroppen min, som han skrev under sin tid med cancern som till slut tog hans liv i september 2013. Att läsa den drog igång en massa system i kroppen, jag blev yr, fick ont överallt, blev svag och mycket allvarligt sjuk."
 
Så började året och det fortsatte med sjukdom och elände. Själv har jag varit okej men min storebror Pär-Åke fick ett cancerbesked i maj: aggresiv, obotlig prostatacancer! Helt chockerande! Det var som ett helt skikt av lyckolager drogs undan och försvann och det har varit svårt att slappna av och vara helt och fullt glad. Det har också varit en hel del oro för nära och kära, snurrigt och olyckligt på olika sätt som en bläckfisk med vassa armar som konstant drar i magen från alla håll. Så i slutet av sommaren får vi veta att en nära kompis också har fått cancer. Det är fortfarande oroligt på många håll men nu håller vi tummarna för 2017.
 
Tillbaka till 2016 och:
 
Årets böcker och läsupplevelse
 
 
Elena Ferrantes bägge första böcker i serien om fyra hamnar högst på listan. Katarina Wennstam är nog den författare jag läst alla böcker av, både facklitteratur och så kallade spänningsromaner varav den senaste fackboken var Flickan och skammen. Madeleine Hjorts bok Konstens betydelse har jag nära på tjatat hål i huvudet på folk om, en mycket, mycket bra och viktig bok. Sen läste jag Tjärdalen av Sara Lidman eftersom vi skulle gå på föreställningne med Riksteatern med våra estetettor, och jag känner att Sara måste jag återkomma till, kanske i sommar när man har lite längre tid. Jag har alltså inte läst något av henne tidigare. Allt det här har jag skrivit om i bloggen under året. Jag brukar försöka komma ihåg att lägga det under kategorin Böcker.
 
 
 
 
 
Bästa konst och kultur
 
Stockholm Music and Art var helt suveränt tycker jag, en underbar blandning av musik och konst supertrevligt beläget på Skeppsholmen. Ane Brun och Patti Smith smällde högst, men också den sköna utställningne med Yayou Kusama på Moderna museet. Vi hade också jättetrevligt ihop med våra vänner Annica och Eric och vi bodde i deras dotter Majas lägenhet i Årsta.
 
 
 
 
Den här föreställningen hamnar också i topp
 
Jag har skrivit om föreställningen och Wennstams bok här.
 
 
Bästa film och tv
Ja vi har verkligen blivit tv-serieknarkare, ett avsnitt före kvällspromenaden och ett efter, och kanske ett till. När en serie är färdigtittad uppstår ett tomrum och ett behov av något nytt. 2016 har varit året för The Wire, som blir bättre och bättre ju mer man läser om den och tänker på den. Serien utspelar sig i Baltimore bland arbetare, poliser, knarklangare, skolungar och journalister. Seriens upphovsman, David Simon, kommer med en ny serie som snart når oss hemma i tv-soffan och den ska handla om porrindustrin i USA, utifrån ett kvinnligt perspektiv till viss del i alla fall. Jag ser fram emot den. Förövrigt har vi sett Happy Valley av Sally Wainwright där Sarah Lancashire gör en underbar roll som polisinspektör i en småstad med fylla, droghandel, mord och så har hon massor av misslyckade familjerelationer som det tänjs och vrids på i underbara brittiska skådelspelarprestationer. Men det går ju inte att lämna detta ämne utan att nämna den norska serien Skam som slagit ner som en bomb åtminstone bland ungdomarna. Dom ser den på norska och kan helt plötsligt massa norska ord och uttryck. Själv är jag också fast, inne på andra säsongen femte avsnittet. Det kan man ta del av på svt.play. Jag tror att jag ska klipppa mig som Noora...hon är väl 16 år, lagom förebild för en 57 årig "mogen" kvinna. Vi har dessutom fått en "CRIBB" i julklapp, en teknisk pryl som jag förstår mig på!!! som gör vårt serietittande enklare, direkt från mobilen. Tack Kristian för den! Den är dritcool!
 
Vad det gäller film är det kanske de mer lågmälda filmerna som gjort avtryck; Män med får och Fusi som båda utspelar sig på Island. Den sjukt skruvade The Lobster och Min pappa Tony Erdman är också starka minnen. För övrigt så känns det roligt att UEFF Umeå Europeiska filmfestival verkar ha hittat både form och publik och jag, min vana trogen, såg till att krångla med skolans schema så att eleverna fick se några skolbiovisningar inom ramen för festivalen. Den turkiska Mustang gjorde starkt intryck på både mig och eleverna, tror jag. Bortom Lampedusa var också en mycket viktig film där presentation och eftersnack med Daniel Tollefsen Altamirano gjorde att eleverna förstod den annars rätt svåra filmen. De har i sina reflektioner skrivit väldigt mycket om vilken ögonöppnare den filmen var. 
 
 
Årets bästa bad
 
 
Bäst i särklass var premiärdoppen i stugan i samband med premiärbastandet med släkt och vänner. Vi hittade också ett nytt ställe att gå i, i viken nedanför. Det är ingen strandtomt vi har och det är en bit ner till vattnet, det är stenigt och lite vingligt men vi ska jobba på att kanske fixa lite trätrallar man kan gå på. VIktor har gjort det mesta av byggandet.
 
 
Här är ett gäng premiärbadande, mamma hade till och med ny baddräkt
 
Här är Gustav nere i det kalla härliga vattnet i nya badviken
 
Det har inte varit många dagar med simvänlig temperatur i stugan i sommar, men kalla dopp efter bastu är nog så ljuvligt
 
 
Här gästbastar vi hos Maria och Klas i Öre som har byggt en bastu på en släpvagn som kan stå precis nere vid vattnet som är Öreälvens utlopp i havet 
 
 
Här är vi vid drottningens lagun vid Villa Pollio Felice nära Marina di Puolo utanför Sorrento, där Per och jag var i somras, absolut ett höjdardopp 
 
 
Nedanför tågspåren bortanför kyrkan i Vernazza kan man bada från stenar och klippor och det var också i topp vad det gäller årets bästa bad
 
 
 
Äldsta dottern Sanna har fyllt 30 år och grattas här av brorsan Viktor
 
Yngsta dottern Klara var hemma över jul och hade med sig en go göteborgare Kristian ( av honom fick vi "CRIBBEN") som firade med oss. Viktor var med oss, Sanna var med sin kille Aron i Finland
 
 
Vad kan 2017 ha i sitt sköte?
 
Vi, alla vi kompisar som är i 57-65 årsåldern är överens om att livet innehåller en hel del oro och oron för barnen är alltid närvarande. Man måste lära sig leva med det och hantera det så bra man kan, som i yoga: Låt tanken komma, iaktta den och låt den passera. Skicka inte tusen sms och fråga är ni framme? Har ni det bra? Lever ni? Går det bra? Är ni ledsna? Nej, vi måste försöka leva och ta hand om oss själva och varandra så länge vi har oss, utan att fördenskull blunda för världsläget och bli passiva och osolidariska.
 
Gott Nytt 2017!!!!