Bäst 2018, Mamma Medias lista

 
2018 års absoluta höjdpunkt är barnbarnet Alvilde. Hon övertrumfar all konst och kultur med råge
 
 
När jag går igenom dagboken från 2018 så häpnar jag över allt som hänt och vilka kraftansträngningar det inneburit. Att flytta från radhusets över 200 kvadratmeter och in till lägenheten på 74,5 var verkligen en enorm arbetsuppgift. Det gick liksom inte att backa. Det var bara att köra på. På det följde allt som har med uppsägningen av mammas lägenhet och avyttrandet av alla hennes saker och den fantastiskt lyckade lägenhetsloppis vi genomförde. Vi renoverade köket i stugan, förutom att vi renoverade hela vår nya lägenhet. ( Ja ni som känner mig vet ju att vi anställt snickare och hantverkare till det mesta, så det är ju inte så att vi gått omkring i overall och verktygsbälte och fixat allt själva).Både min man och jag kom på att vi ifjol skulle ha firat 30- årig brölllopsdag och vi kollade upp vad vi skrivit i dagböckerna om det? Vi hade bara noterat att snickarna varit i stugan och att jag äntligen bestämt vilken färg vi skulle ha på väggarna. 30 år som gifta och ingen champagne. Det får vi ta igen och istället fira 31.
 
Det absolut största och bästa som hände förra året var såklart att vår dotter Sanna och hennes Aron fick en flicka den sjätte juni. Alvilde Elsa.
 
Vår dotter Klara har under året låtit oss lära känna Fredrik Johansson och det känns också stort och fint.
 
Fredrik och Klara på julklappsmiddag 28 december. Vi åt på restaurang tillsammans istället för att ge varandra julklappar
 
 
Men min bästalista har ju  sina givna punkter med böcker, konst och film. Så låt mig börja.
 
 
Årets böcker och läsupplevelse
Trots trängsel i fritiden så läser jag. Alltid, minst ett par böcker på gång på nattygsbordet. Dessutom håller ju vår lilla bokcirkel lite press på läsandet. Ett jävla solsken, Fatima Bremmers biografi om Ester Blenda Nordström tilldelades Augustpriset för bästa fackbok 2017. Det är också en av de bästa och mest intressanta böckerna för mig 2018. Jag som studerat mediehistoria i flera år och tidigt läst om Günter Wallraff hade ganska dålig insikt i att Ester Blenda var långt före honom med att ikläda sig en falsk identitet för att avslöja arbetsförhållanden för de lägst ställda. Boken ger också en bra bild av Sveriges historia och hur fruktansvärt svårt det var att vara homosexuell på den tiden. Fängelse eller dårhus, typ.
 
 
 
Geir Gulliksens Se på oss nu om medelklassmannens bekräftelsbehov, pinsamheter, otrohet och ofullkomlighet var också en av höjdarna. Han skriver så nära, hur det känns att vara ofullkomlig och hur det rent kroppsligt yttrar sig. En bladvändare.
 
Jaqueline Woodson vann Almapriset 2018 med sin prosalyriska självbiografi Brun flicka drömmer. Den var en smärtsam njutning att läsa. Den beskriver poetiskt sömlöst hur det är att vara brun, att växa upp med rasism men också om betydelsen av att kunna spegla sig själv i kulturen och litteraturen. Vikten av att läsa och lyckan i att kunna använda språket. Boken i sig är också vackert formgiven och illustrerad längst bak med bilder på Jaquelines släktingar. 
 
Bästa konst och kultur
Här kommer fördelarna med mitt arbete väl till pass. genom att jag undervisar både i Estetisk kommunikation och Konstarterna och samhället och vill i de kurserna ge elverna möjlighet att ta dela v och arbeta med bra konst och kultur, så får jag själv en del av årets bästa genom jobbet. Lyxigt! Att se La Traviata med medietreorna efter att ha jobbat med librettot och varit på studiebesök på Norrlandsoperan och sedan ta del av deras glädje och engagemang var underbart. Detta trots att det var på förberedande genrep med en Violetta ( Magdalena Risberg) som hade sångförbud. Så de vackra och långa ariorna var antingen tysta där huvudrollkaraktärern bara rörde på munnen eller att kormästaren sjöng lite knaggligt från orkesterdiket.
Med ettorna i Estetisk kommunikation har vi bland annat tagit del av Profilteaterns Let´s inherit the earth, som var en rafflande, brutalmusikal med suveräna sångnummer, sköldpaddor på väg att kvävas av all plast och en käftsmäll till dem som med sin konsumtion driver jorden mot sin undergång.
Bildmuseets och John Akomfrahs Purple tillhör höjdpunkterna och bara att Bildmuseet finns, är alltid med på listan av det bästa.
 
 
Bästa film och tv
Goliat av Peter Grönlund hamnar i topp på filmsidan. Jag har skrivit om den här. Isabella Eklöfs danska film Holiday har blivit ifrågasatt och kritiserad men också prisad. Kritik och debatt delvis utifrån en grymt otäck och explicit våldtäktsscen, delvis utifrån att den är kall och brister i analys. Jag såg filmen utifrån att ha tagit del av Isabellas presentation av den och en bakgrund till hur och varför den är gjord. Jag tycker att det är fruktansvärt att människor tjänar miljoner på att sälja droger och på vägen utnyttjas, misshandlas och dödas människors både liv och livsdrömmar. Att man gör film om det tycker jag är underbart och viktigt. Två andra filmfavoriter i fjol var Roma och Three billboards outside Ebbing Missouri. 
 
Tvserierna i soffan har blivit många, när vi pustat ut från flyttbestyr. Favoriter 2018 kan vara Sharp objekts, Falsk identitet, Bonusfamiljen och såklart sista säsongen av Homeland.
 
 
 
 
Bästa bad
Sommarstugebaden denna heta sommar har såklart varit både ljuvliga och nödvändiga. Annars sticker bastubaden under vår Helsingforsweekend ut som höjdpunkter. Kultuurisauna en bastu mitt i Helsingfors och Finska viken, öppnade 2013 av en arkitekt. Mycket spartanskt med separata avdelningar för kvinnor och män. Vatten i vitblåa bleckmuggar och möjlighet att köpa saltgurka. Inga höga samtal, inga större sällskap än tre och inget fotograferande. Trä och betong och en stege ner i det trettongradiga vattnet.
 
Vi var även på en så kallad kvartersbastu som heter Kotiharun sauna som har varit igång sedan 1928. Den låg avsides och var inte alls särskilt lätt att hitta till men väl värd. Mest för den unika miljön. Jag som älskar kombinationen bastu och bad saknade just badet som här fick ersättas av vanliga duschar. Men stället i sig var superhäftigt.
 
 
Kultuurisauna på avstånd
 
 
Våra gulliga bastumän som svalkar sig på gatan med en bastuöl
 
 
Detaljbild av inredningen från damavdelningen. Enligt våra män fanns det inte några plastblommor på herrarnas. På damernas var det däremot sådana här arrangemang överallt
 
 
Att återse stranden i Marina di Puolo och återigen bada i Vesuvius skugga tillhör också sommarens guldkorn 
 
Ett år har gått och mina nära och kära lever. Ett år har gått, mitt sista i femtioårsåldern. Ett år av politisk oro och debatt. Nu hoppas jag på en regering och jag hoppas på en politik som värnar solidaritet , jämlikhet och kultur. Nu börjar samlandet av 2019 års höjdpunkter. För det är ju också en konst, att ha fokus på det som är bra.
 

Bäst 2017, Mamma Medias lista

 
 
En bit in på det nya året rullade Kim LIndner in i våra liv, det får absolut klassas som en höjdpunkt
 
Ett helt år har gått och ett nytt och realtivt oförstört har redan börjat ticka, tick, tack, tick, tack. Tiden går och den går inte att fånga, men man får göra sitt bästa för att njuta av den tid man har. För mig och min man blev  det en stor händelse att vi köpte en lägenhet och sålde radhuset men det har jag ordat om tidigare och mer kommer det att bli. Denna årliga Bäst-text ska ju handla om bästa läsning, film och tv, konst och kultur och bästa bad. Men jag vill ändå ha med bekantskapen med Kim som en av 2017:s höjdpunkter.
 
 
Årets böcker och läsupplevelse
Jag har haft svårt att hitta någon riktigt succé när det kommer till läsning detta år. Såklart låg jag på som tusan för att vara först på Elena Ferrantes fjärde bok Det förlorade barnet, när den kom in till Midgårdsskolans bibliotek. Den fick följa med på semestern och den var absolut bra, men själva sensationen hade liksom gått över. Nu blir det kanske dags att se över det den hemliga författaren har skrivit tidigare eller ännu hellre vänta på något nytt.  Umeås Littfest har ju blivit ett fantastiskt trevligt event med massor av namnkunniga gäster, en trevlig atmosfär och dessutom så billigt att alla kan delta, ja, alla som är intresserade av litteratur och kan avvara 200 kronor.
 
Här är Susan Faludi och jag
 
Jag lyssnade på Susan Faludi som berättade fänglsande om sin bok och väldigt mycket om sin pappa, som boken handlar om. Jag köpte den, fick den signerad och läste den med god behållning. Hennes pappa flyttade hem till sina rötters Ungern och bestämde sig också för att bli kvinna på äldre dar.
Ola Larsmos Swede hollow, om några svenskar som emigrerade till USA vid sekelskiftet och Kjell Westös Den svavelgula himlen är två andra av årets favoriter.
 
Bästa konst och kultur
 
Dessa fantastiska vallmoblommor hade jag på min fickalmanacka när jag var 15 år, en bild jag klippt ut från Femina och plastat in som omslag
 
När vi bilade i norra Tyskland i somras råkade vi åka förbi en vägskylt där det stod Emil Nolde Museum så eftersom det är en av mina favoritkonstnärer sedan gammalt så åkte vi dit. Museet var i det hus han efter många långa och svåra år äntligen lyckades skapa som sitt hem. Idag var det superfint med museishop, trädgård, bra filmvisning om hans liv och såklart alla hans färgstarka målningar. Längre fram på vår biltur kom vi fram till Bremen och där visade det sig ligga ett Paula Moderson Becker museum vägg i vägg med vårt hotell. Vilken flax! Det stod också att det var det första museet som var byggt speciellt för en kvinnlig konstnär. Tyvärr dog Moderson Becker bara drygt 30 år gammal. Hon hade haft mycket kvar att utveckla och glädja världen med.
 
Annars få man väl säga att Midgårdsskolans konstförening som jag startade tillsammans med några kollegor, får räknas som en av årets höjdpunkter. Även om jag många gånger tänkt; Vad i h..vete, varför har jag dragit på mig det här? Man måste ju göra något av det, ha någon form av aktiviteter och framförallt köpa in konst och hålla reda på vilka som anmält sig och betalat och så vidare. Men sista skoldagen gick konstlotteriet av stapeln och Jonas Fahlgren var det namn som drogs först och han blev lycklig ägare av Micke Rutbergs fina akvarelltryck, som också var det första verk som köptes in. Påminner faktiskt lite om Nolde i färg och komposition.
 
 
Jonathan Stefanssons hundar köpte jag in på Umeå Konstskolas slututställning, den vanns av Midgårdsskolans kommunikatör Therese Swärd.
 
Bästa film och tv
 
Ja, vi har verkligen fortsatt med vårt tv-serieknarkande min man och jag, men några serier singeltittar vi på. Per älskar Curb your enthusiasm och jag var ju fast i Skam i början av året. sen har jag länge tänkt titta ikapp det jag missat av Mad men, men inte riktigt lyckats. Gemensamma favoriter i år har varit Big little lies baserad på en roman med samma namn av Liane Moriarity. Det är en tv-serie med många intressanta kvinnliga roller och dessutom ett otroligt spännande drama. Alexander Skarsgård gör också en bra roll som han är nominerad till något fint tv-pris för. Danska Follow the money som gått på SVT har varit värt och spännande men en absolut favorit i år är Better things där komikern och skådespelaren Pamela Adlon spelar en ensamstående mamma till tre underbart olika och fantastiska och ibland extremt krångliga döttrar som hon försöker vara en bra mamma till samtidigt som hon ska ta sig fram som skådespelerska. Adlon har regisserat själv och skrivit manus delvis tillsammans med en av de mest utpekade manliga tv-pesonligheterna i samband med #metoo Louis C.K. Hans närvar o manusarbetet har då inte påverkats av hans manschauvinistiska sidor utan det är solklar feminism, brutal humor, misslyckande i relationer varvat med korta stunder av lugn och ro och kärlek mellan mor och döttrar. 
 
När det kommer till film så är det Amanda Kernells Sameblod och Ruben Östlunds The Square som toppar. Men också att vara på Göteborg Filmfestival och Umeå Europeiska Filmfestival.
 
En av huvudrollsinnehavarna i Samablod, i mitten Moa som intervjuar och till höger Amanda Kernell på premiären på Vävenscenen
 
 The Square såg jag först själv och sedan med eleverna på skolan, jag har skrivit om det här: Gå på bio -en utmaning
 
 
Underbart att komma till Göteborg och redan på flygplatsen välkomnas av en gigantisk reklamaffisch
 
 Och ljuvligt att gå på Draken tillsammans med Göteborgsdotterna Klar
 
Och träffa gamla kära Lerumskollegan Ditte
 
 
Bästa bad
Det är helt klart stugbaden som toppar i år här med broder Pär-Åke sonen Oskar mamma Gerd och Klara
 
Först måste ju nämnas, trots att detta är en "bästalista", det tråkiga som hände i mitten av sommaren, alltså årets BAD som i dåligt. Grannen nedanför oss, hon som bor ovanför vårt nya badställe, där vi badar när vi bastar, hon ville prata med mig. Hon sa, Gå du och ta temperaturen på vattnet Cecilia, sen vill jag att du kommer hit så att jag får prata med dig!  Hon har inte strandtomt men väl den sista tomten innan stranden. De har förlänge sedan när det var tillåtet, schaktat bort sten så att det är som en lite badvik. De har också genom åren haft den där viken för sig själva. Men de har inte rätt till den, den ingår absolut i Allemansrätten. Men hon ville prata med mig om det överdrivna badandet och hon ville att vi skulle återgå till att bada bara på det gamla vanliga stället, som är mycket längre att gå till från bastun. Hon tyckte att det störde och förstörde särskilt när hon har gäster, att vi kommer ner och badar. Jag blev helt kall och naturligtvis superledsen. Denna bastu med tillhörande bad är ju en dröm som har gått i uppfyllelse för mig. Hon var ihärdig men jag tänkte att jag kan inte ge mig. Däremot förstod jag att hon inte uppskattade att vi badar nakna och det lovade jag med en gång att vi skulle sluta med. det är ju inte så trevligt att se oss vräka oss i vattnet nakna och tvåla in rövarna när de sitter och äter efterrätt.
 
Jag trodde att det skulle bli bra med den överenskommelsen. Vi har varit påklädda, gått så långt åt sidan vi kan och varit relativt tystlåtna. Jag menar, vi skulle ju kunna ta med oss musik, öl och ha beachparty, men icket! Men nästa gång vi badade ropade hon på Per och var missnöjd med att vi fortsatt vårt badande, det överdrivna badandet. Och allra värst var en gång när Sanna och henns pojkvän Aron smög ner och badade. Då satt grannen på verandan med sin pojkvän, en lugn och vacker kväll, och så sa hon när det gick förbi och hejade: Det här hade jag hoppats slippa se denna fina kväll!  Så fruktansvärrt fräckt, som att säga till min dotter och hennes kille att de hade hoppat slippa se dem. 
 
Detta har ju blivit ett samtalsämne bland släkt och vänner och alla är ju överens om att det är hennes problem, vi har all rätt i världen och hon måste ha drabbats av någon sorts fixering, för det är inte särskilt många gånger och framförallt inte särskilt länge vi badar. Men det blev väldigt, väldigt tråkigt och fett smolk i glädjebägaren över det nya badandet. Ibland får man omoget lust till att be folk ställa till med beachparty där, eller att man får lust att klaga på att hennes son kör vattenskoter. Men man vill ju vara mogen och klok och gynna grannsämjan så vi får ta det lungt och försiktigt.
 
 
Här ljuvligt bad efter bastu hos Maria och Klas i Öre
 
Utlandssemestern bjöd inte på några badsensationer så det är sommarens stugbad som toppar trots viss smolk. Däremot har Per och jag varit på Liquidrom i Berlin, ett supermysigt spa och dessutom badade Sanna, Klara och jag på taket på Clarion Sign när vi hade "tjejhelg" i november och det var ju råmysigt, mest för att det var med döttrarna.
 
Jag hoppas på ett fint år med avslappnade bad utan sura miner och såklart pännande bok, film och konstupplevelser. Men det allra, allra viktigaste är att barn, familj och vänner mår bra. 
 
Välkommen 2018. Må 2017 vila i frid.

Sista bokcirkeln på 28 S - 95 dagar kvar

Skriv inläggstext 

Maria, Maria, jag, värdinnan, Lena och Christin 
 
Jag har varit med i bokcirkeln i kanske 18 år, det är svårt med tid. När man tänker att något var ett par år sedan visar det sig ofta vara sju, nio eller tolv år sedan. Jag ska kolla upp fakta kring bokcirkeln. Ikväll har i alla fall varit sista gånge cirkeln hålls på Sandbackavägen 28 S. Men jag antar att deltagaarna kommer att känns igen sig även på det nya stället eftersom favoriterna kommer att följa med, soffan, stolarna, tavlorna.
 
 
 
Jag hade föreslagit boken vi skulle ha läst till idag
 
Vi har läst Swede Hollow av Ola Larsmo och vi var väldigt överens om att det var en mycket bra och läsvärd bok. Ola Larsmo och hans fru har gjort grundliga efterforskningar kring dem vi sällan hört om i historieberättandet kring svenskarna som åkte till Amerika. De som hamnade i fattigdom och svårmod. Inte de hjältebeskrivna nybyggarna utan de som stod i kö som daglönare, som bodde i kåkstadsliknande samhällen i Minnesotatrakten. Det finns starka paralleller till de som kommer till vårt land idag, som flyr fattigdom och krig och har oerhört svårt att ta sig in i det nya samhället. 
 
Vi är också alla överens om hur bra vi har det. Vilket lättjefullt liv vi lever med rinnande vatten i kranarna, toaletter, värme och inte minst mat för dagen. 
 
Maria R berättade om sin morfar som var en av dem som åkte över på samma sätt som dem som Larsmo skildrar. Men morfar blev sjuk och återvände hem till Sverige. På tåget som skulle ta honom till norra Sverige träffade han en tågvärdinna från sina hemtrakter. Tycke uppstod och tågvärdinnan är Marias mormor. 
 
Till nästa gång ska vi läsa Kjell Westös Den svavelgula himlen. Då träffas vi också på Sandbackavägen med på 26:an, hos Christin.

Mer om böcker och medieproduktion

Utifrån ett bokomslags framsida ska man snabbt få en uppfattning om vad det är för typ av bok och vilken genre den tillhör. Den ska även sträva efter att ha en tydlig kontrastrik utformning för att sticka ut bland alla andra böcker för att locka en eventuell läsare.

Titeln, innehållet och författarens namn har en avgörande roll för vilken bok man köper, men det är ändå det totala uttrycket på bokomslaget som skapar en första kontakt med presumtiv läsare. 

Eleverna i Estetik och media åk1 har läst boken Svenne av Per Nilsson och så har de fått gör a egna, nya bokomslag. Uppguften finns lite mer beskriven under de två exemplen jag visar här. 

Jag är kvar på skolan sent idag för jag håller på att ställa ut elevernas bokomslag delvis på en poster de gjort med själva omslaget och en förklaring, motivering och utvärdering. Sen så har de utgått från en pocketboks mått och monterat omslaget på den. Dessa ställer jag ut i bibliotekets bokskåp. 

Det är viktigt att elevernas arbeten får synas. Inte bara i Mamma Medias blogg.

 
Här är ett bokomslag som Isabell Nordlund i EM1har gjort
 
 
Detta har Linda Sondell i EM1 gjort 

 

Beskrivning av uppgift:

1.   Du ska skapa ett nytt bokomslag för Per Nilssons bok Svenne som kom ut 2006 (fram, rygg, baksida).

2.   Bokomslaget ska innehålla dessa delar för att bli godkänd:

     Ett eget taget fotografi (obs! kan vara bearbetat), bokens titel, författarens namn, baksidestext,  logotypen för bokförlaget och en ean-kod.

3.   Skapa en InDesignfil med mått anpassade efter just ditt omslag.

4.   Beskrivning och utvärdering:

·      Beskriv research- och idéprocessen – hur gick dina tankar när du planerade designen.

·      Beskriv den målgrupp du tänker dig att boken vänder sig till hur du tänkt på att utforma designen så att            den passar målgruppen.

·      Beskriv din design och de berättargrepp du använt för att kommunicera bokens budskap: Vad tänker du          dig att typografi, färgval, bildval/uttrycket i bild/bilderna på omslaget sänder för budskap?

 

Så här ser pocketomslaget från 2006 ut som var på den bok de läste från skolans bibliotek:

 

Littfest 2017

Här har jag fuskat till mig ett rimligt porträtt genom att teckna av mobilbilden som togs på mig och Faludi i samband med att hon signerade boken I mörkrummet, som jag köpte
 
Det känns fantastiskt att ha Sveriges största litteraturfestival, Littfest, här hemma, i Umeå. För hundra kronor får man tillträde till en dags frossande i samtal, bokbord och möten. Det känns extra värdefullt och viktigt dessa dagar då kulturen känns hotad av mäktiga politiker runt om i världen. Köerna ringlar sig hungrande in till ännu ett äkta möte med en skrivande människa. Vi sitter där och bara lyssnar på månniskor som samtalar. Vill vi så får vi ibland ställa frågor om det blir tid över.
 
Jag var bara med på lördagens program på Folkets hus. Det fanns massor att ta del av både på torsdag och fredag och på andra ställen, exempelvis Bildmuseet. Jag kom laddad med skissbok och lite pennor och hoppades bli lika lyckosam som ifjol och året innan, då jag tycktes lyckas fånga en del personer riktigt bra. Men i år gick det trögare. Fel färg på bläcket och en penna som inte alls lydde. 
 
 
Jag har mycket, mycket lättare för att teckna av en person som vänder sig åt vänster. Här borde jag kunna tänka på att teckna av linjen till mellanrumsformen istället
 
 
Här samtalar Fredrik Jonsson med Henrik Bromander utifrån novellsamlingen Hatets triangel. Bromander är serietecknare och författare men även utbildad lärare
 
 Människor som sitter och samtalar är det motiv jag brukar försöka fånga och det innebär ofta stolar och bord
och det brukar vara svårt att få stols- och bordsben att hänga ihop och sluta på rätt ställe. Människoben som man försöker få med göms delvis bakom och under. Jag försöker teckna mellanrumsformer men det var mycket svårt i år och mitt humör sjönk alltmer och jag hörde alltmindre vad dom faktiskt pratade om på scenen.
 
Geir känner jag mest till genom att han finns med i Knausgårds Min kamp
 
Geir Gulliksen blev intervjuad av Jens LIljestrand och Geir var jätteintressant att lyssna på trots Jens lite egofixerade attityd. Jag blev supersugen på att läsa Geirs böcker. Han pratade mycket om mansrollen som borde förändras och män som borde bli mer relationella och emotionella. Han pratade också om intresset för, och svårigheten med att skildra erotik, men också om att han själv inte kunde undvika det. Att skriva om explicit sex är i vissa kretsar närmast tabubelagt för att det är så svårt, det är som att pornografin har tolkningsföreträde och allt som skrivs utifrån ett annat perspektiv antingen jämställs med pornografi eller lullig romatik som i de gamla Allersromanerna. Jag tycker om att läsa om erotik och det är ju en så viktig dimension av känslolivet så varför inte skriva om det, även om det är svårt. Jag står i kö för boken på biblioteket.
 
 
Ovan fångade kvinna intervjuade Björn Ranelid med den äran. Det var också ett mycket överraskande möte för mig. Jag har sett Ranelid som alltför självfixerad, högtravande och smörig. Allt detta kom på skam och jag blev riktigt berörd. Avsaknaden av den blanka TV-ytan gjorde mötet verkligt, ödmjukt och äkta. Kul! Tyvärr blev skisserna på honom inte bra.
 
 
Samtalet med konstnären Gunilla Samberg var den första programpunkten för mig på lördagmorgon och det var då det liksom låste sig. jag började försöka skissa av henne i en position, så bytte hon och jag bara satt och väntade på att hon skulle komma tillbaka till utgångsställningen. Men ICKET! samtalet leddes av Malin Rönnholm och författaren och konstkritikern Dan Jönsson var också med under rubriken Convoy & andra räddningar-konst  och text som politisk handling. det handlade om konsten som drivkraft i möjligheterna att göra skillnad i vår tid. Viktigt, angeläget och passar bra för mig som undervisar i kursen Konstarterna och samhället. Men jag tappade lite fokus på grund av att Gunilla var så en vis med att haväster ben över höger istället för tvärtom som hon hade från första början. Läs mer om Convoy och Gunilla Samberg här.
 
 
Denna är från i fjol eller förrfjol och den här är jag nöjd med men lyckades inte komma upp i den nivån i år. Oavsett det så var det en fin dag på Littfest som avslutades på Plektrum med littquiz. Per, Solja och jag kämpade ihop ett antal poäng, men inte alls i vinnarklass.