Helsingfors för kropp och själ

 
 
För flera veckor sedan upptäckte vi att Finnair körde direktflyg Umeå-Helsingfors, och ja, man ska inte flyga så mycket men det allra värsta är de transatlantiska resorna och de långa åt andra hållet. Och man behöver något att se fram emot när höstmörkret håller på att växa in i våra kropppar och själar. Dessutom hakade sex vänner på idén och bokade resa och boende. Ena gänget dock lite mer mijövänligt än oss andra. Fyra personen bokade tåg och båt hem från Helsingfors.
 
Jag såg fram emot, förutom trevligt umgänge och goda middagar, att titta på konst och att bada bastu. Jag bestämde också att vässa pennan och försöka hålla igång tecknandet. 
 
Två fina bastubad hann vi med. Ett på relativt nybyggda Kultuurisauna som ligger vid Hagnäskajen så att man kan kliva i vattnet i Finska Viken från en badvänlig stege. Det var sex grader i vattnet. Friskt! Det var liksom en asketisk upplevelse. Man får inte komma dit i grupp ( vi förskte låtsas att vi inte kände varandra), ingen alkohol, inget fotograferande men möjlighet att dricka vatten från emaljmuggar och  köpa saltgurka att knapra på. 
 
Det andra bastubadet gjordes på Kotiharjun sauna oy, som är en kvartersbastu med skilda avdelningar för herr och dam men ingen möjlighet till bad förutom dusch. Däremot går man gärna ut på gatan i sin bastuhandduk och svalkar sig i luften och med en kall öl. Jag valde att inte sätta mig ner på den plats jag erbjöds, på en plaststol, litegrann i nerförsbacke, mittemot en hel bänkrad herrar.
 
Det finns över 3 miljoner bastur i Finland och det är något vi frusna svenskar verkligen borde lära oss av. Hur länge har jag inte önskat en bastuanläggning nere vid Umeåälven, men möjlighet till älvsdopp?
 
 
 
 Skissblocket blev faktiskt fullt under de fyra Helsingforsdagarna, delvis på grund av att det käcka direktflyget hem blev inställt och vi snabbt fick haka på miljövännerna och deras tåg och båtresa hem till Umeå.
 Första skissen på resan, lite osäkert fångad Tomas Granberg på den anrika restaurangen Elite
 
 
 
 
Unga män på tåg
 
 
 
 Mobilupptagen kvinna på tåg
 
 
 
 
Mitt Moleskinblock fylldes inuti och fick också en del nya museimärken. Märkena på blocket är från MIllesgården, HAM, Akvarellmuseet i Skärhamn, Ateneum, Dunkers kulturhus i Helsingborg och ANos Rex i Helsingfors
 
Helsingfors har i centrum en kärna av fina museer varav Amos Rex är det senaste tillskottet. Varje dag vi gick förbi var där ringlande köer, både barn och vuxna. Det gör mig så glad; att konsten lockar så. Det är ett museum som satsar på den teknikiskt experimentella samtidskonsten och vi som var där förflyttades till ett interaktivt, blomstrande universum. Där man satte handen, på vägg eller golv, spirade blommor och växter. Barnen fick må¨la ödlor, groddjur och fiskar i ett labb som sedan projicerades ute i salarna. Förutom Amos Rex besökte vi HAM och Atenemum. Jag kanske återkommer om detta.
 
Tåget hem var även det  en positiv upplevelse. Fin mat serverad av restaurangpersonalen på porslin och i koppar från Arabia. 

Bekanta ansikten

 
Ett av motiven på t-shirtsen som säljs i butiken Faces
 
Min man och jag har varit flera gånger i Rom och vi har hittat ett litet favoritställe i Trastevere. Det är en man som har en liten, liten bar som specialiserat sig på vin men väggar och hyllor är överfulla av andra drycker också. Där har vi suttit i den ljumma kvällen på den trånga gamla gatan och avnjutit Amarone, Barolo och Brunello. Mittemot finns en liten butik som säljer t-shirt med tryck av kända musiker och skådespelare. Per har shoppat. Jag har varit inne och klagat på att det knappt finns med några kvinnor.
 
Hursomhelst. På väg hem i nu i början av sommaren så såg jag en intressant person på Fiumicino, Roms ena flygplats. Det var en lång, androgyn person men ja, absolut en kvinna. Jag såg henne ett par gånger och iakttog den coola stilen. Väl på planet skulle jag hjälpa Per med korsordet...
 
 
 
 
 
 -Men hallå, Per, henne här på bilden såg jag ju på flygplatsen!!! Men, svarar Per, jag också! Och hon tittade så på mig. Aha, typiskt va, att hon skulle spana i Per! Varför? Men så böjer jag mig fram och över Per och tittar på hans tröja, och mycket riktigt har han t-shirten från Faces med Bowietrycket. Det måste innebära att...Ja, det var Anne Lebovitj och hon måste ha kännt  igen ett fotografi hon själv hade tagit, på Pers tröja. Hoppas att ägaren köpt rättighet att använda bilden. En av de mest ikoniska Bowiebilderna. Vilken slump ändå att just hon skulle dyka upp både på flygplatsen och i korsordet.

Bremen

Torget med marknaden i gamla stan
 
Vi har besökt och övernattat i två kuststäder i Schlesig Holstein; St Peter Ording och Cuxhaven. Det har varit blåsigt och kallt så badsuget har inte varit så stort. Dessutom är det evighetslångt till vattnet vid ebb. Det är en märklig kuststräcka där havsutsikten oftast döljs av en vall. Men, ett naket morgondopp före frukost fick vi i alla fall till i ett gråmulet St Peter Ording.
 
När vi kom till Bremen kom sommaren och sommarklänningen fick komma fram.  Per hade bokat in oss på ett toppenhotell som visade sig vara granne med Paula Modersohn-Becker Museum. Så fantastiskt! Men också sorgligt; hon dog, endast 31 år gammal ett par månader efter att hon fött en dotter. Trots sitt korta liv har hon skapat konsthistoria.
 
Så här lycklig blev jag av detta oväntade museibesök
 
 
 
Weserburg är ett museum som visar samlingar och bland annat fanns här just nu verk av Bourgoise, Serrano, Hirst och Beyus, vet inte hur det stavas. Bremen var toppen!