Multitasking och mobilliv

Hur ser dina umgängesvanor ut nuförtiden?
 
Jag pratade med en femtonåring igår som faktiskt beklagade sig över att hans pappa aldrig tittade på honom. Jag frågade hur det kom sig, och han sa att de kunde sitta mittemot varandra vid köksbordet men pappan bara tittade på sin mobil hela tiden! Mobilen fanns emellan dem hela tiden, mer eller mindre.
Idag har mina tvåor på Estetik och media planerat för, och inlett en veckas mediafasta. De har fått skriva ordningsregler och bestämma hårdhetsgrad och ska sedan reflektera och utvärdera utifrån teorier om mediers påverkan och utifrån de behov medierna fyller i våra liv.
 
Den 4 februari 2004 lanserades Facebook och sedan dess har de sociala medierna fullkomligen exploderat, och intagit en allt större del av vårt liv. Det finns olyckskorpar som menar att vi sällan är helt närvarande i vårt umgänge eller i det vi gör eftersom många av oss har mobilen mellan sig och det som händer. I söndagens DN skriver Bengt Olsson en lång artikel som handlar om detta: Frånvarons gemenskap. Artikeln är fint illustrerad av Hans Malms fotografier som finns att hitta på Instagram under hashtaggen  #mobilism, som visar människor i stadsmiljöer med det gemensamma att mobiltelefonen är helt och hållet eller delvis i centrum.
 
Själv har mitt liv förändrats en hel del genom Instagram, bloggar och Facebook. Positivt på så sätt att jag får ge uttryck för ett visst mått av kreativitet, en lust att skapa i ord och bild. Negativt på så sätt att det faktiskt smyger sig in och emellan människor, relationer och upplevelser. Det ska bli spännande att höra och läsa om hur eleverna upplever det och i vilken mån de faktiskt våga utmana sina medievanor.
 
Här en printscreen från mitt Instagramkonto som till och med kan innehålla en och annan "selfie" men oftast blir det i så fall en "delfie", eget ord för att jag delar med mig av min selfie så att min man eller någon annan får vara med.
 
Trevlig helg! I eftermiddag blir det en högtidlig stund hoppas jag, när det blir invigning av Sune Jonssons dokumentärfotoavdelning på Västerbottens Museum.
 

Otrogen eller inte?

Läser man kvällspressens braskande rubriker, så framstår man som en tråkig idiot om man är den trogna typen. 
"HÄR ÄR HELA LISTAN: SÅ MÅNGA ÄR OTROGNA I DITT KVARTER" "VARIATION FÖRNÖJER, SJU AV TIO KVINNOR ÄR OTROGNA" 
Nåväl, jag grunnar mer på varumärken just idag och avundas kanske dem som alltid vet exakt vad dom ska ha; samma parfym, samma lotion, samma deodorant. Ingen tvekan eller ambivalens, rakt fram till samma hylla och samma disk. Konsekvens, karaktär och kännetecken. Jag känner mig ofta velig, kan det kanske finnas nåt lite, lite bättre, något lite roligare mer passande för just mitt bygge av mig som JAG, en personlighet med en unik färg och doft!
 
Klart och betalt och ramlar ner i brevlådan, för cirka halva priset mot butiken
 
Men när det kommer till foundation och mascara så är jag trogen som en fårhund (ehhh, måsta kanske kolla upp rasbeskrivningen...). Jag använder Bare Minerals så kallade mirakelpuder och jag har kommit på att det är kanon att skicka efter det FRÅN DATAN, man är väl modern, early adopter, kind of...åså kör jag med Kanebos 38 grader men den hittar jag inte på nätet, nån som har tips?
 
När det kommer till män så har jag en skitbra och behöver ingen annan!

Nostalgiskt med Solrosen


Still going strong sedan 1976 tror jag...
 
När vi lämnade BB med vår förstfödda i december 1986 så åkte vi först och laddade upp med tygblöjor  (oj, oj, oj, hur orkade vi  slita med det, hemstickade ullbyxor och babyskit som sipprade ut geom maskorna?)  och sen till Solrosen för lunch. Lilla Sanna fick prova på ute- och restauranglivet som mycket ung. Idag, vår sista filmfestivaldag, njuter vi god vegetarisk lunch på ett gammalt favorithak. De var tidigt ute med god, vällagad vegetarisk mat med riklig salladsbuffé med bönor, linser, hummus och tzatziki. Det är samma gäng som driver stället idag. På en hylla högt bakom disken finns massor av foton på personer. Det är såna som jobbat där eller haft det som sitt stamställe, som inte längre är i livet. Men på Solrosen vårdas deras minne. Jäkligt fint. - En lasagne tack!