New York nästa



Barbara Kruger är en av mina favoritkonstnärer. Som 20-åring gick hon Parson School of design i New York. Sedan arbetade hon flera år med tidningsdesign och grafisk form och även som lärare i ämnet. För mig blev hon känd som postmodern och feministisk konstnär. Med sina stora, gamla svartvita bilder som hon kombinerar med egna och andras texter pekar hon på gränsen mellan konsten, det kommersiella och annonseringens roll i samhället. Jag älskar hennes bilder.

Kanske beror det på min starka ambivalens mellan yta och innehåll. Vad är viktigt i livet? Hur man ser ut, eller vad man ser, eller hur man är? Jag tycker inte att meningen med livet är att shoppa. Jag tycker att det är ytligt, tråkigt, styrt av kommersiella intressen som vill få oss att må dåligt, ett sätt att kanalisera behov av förändring till något man kan köpa, och slösaktigt och onödigt och...och...alldeles underbart.

På fredag åker min man och jag till New York. Vi ska vara där åtta dygn. Det är såklart en konst, kultur och bildningsresa. Opera på Metropolitan, lite jazz, god mat och historia. Moma, Guggenheim, Whitney Museum och massa gallerier.

I lördags kom mannen hem med Aftonbladet resespecial. 101 bästa New York tipsen!!!!!! Hela reportaget började med detta: "Skofetischisten i mig vaknade. Jag möttes av människor fullpackade med skopåsar och kartonger i rulltrappan." Tips nummer ett berättade att precis intill där vi ska bo, vid Union Square finns värsta, bästa megaskoaffären. Våning efter våning, hylla efter hylla med märkesskor till 30-70% av ordinarie pris. OH MY GOD!




Hmmmm, min vän bloggerskan och kollegan Anita B Johansson har sagt åt mig tidigare att kolla upp hur mycket bagage man får ta med sig. Noga då, har jag sagt, jag ska inte shoppa. Men nu tog jag mig raskt in på IcelandAirs hemsida. För transatlantisk resa får man ha två incheckade väskor som max väger 32 kg vardera!!! Jag kan köpa en hel affär!

Vi speglar oss i mediernas bilder

Bäst på Midgård just nu är Karin Frykholm och Lova Öbergs bröstutställning.



"Midgårds mest blottade utställning hittills

Vad är det - hur ser det ut - och vems är kvinnobröstet? De frågorna ställer sig två unga tjejer i en utställning som har vernissage i kväll på Midgårdsskolan.

Ett kvinnobröst är ett kvinnobröst, precis som att en tå är en tå och en hand är en hand. Eller? Karin Frykholm och Lova Öberg har under hösten och våren jobbat med en utställning som projektarbete där syftet är att väcka tankar. De har fotograferat över 50 kvinnors bröst till utställningen för att se vad som händer när de klär av den dolda kroppsdelen och låter den exponeras av ljus. "

Kopierat från Midgårdsskolans hemsida


Vi speglar oss i mediernas bilder och jämför oss. De bröst vi ser i medierna ser för det mesta ganska likadana ut. De är jämnstora och ofta påfallande stora. De kanske är retuscherade så att bröstvårtorna sitter på samma höjd. Brösten i sig kanske i själva verket är implantat. Som ung växande kvinna är det lätt att tro att man är onormal. Man tycker att  man har extremt olika bröst, extremt små eller extremt ovanliga bröst.

När man kliver in i det gröna rummet där utställningen hänger är det mest tydliga hur olika vi är. En hyllning till olikheten. Jag vill hylla denna utställning, de unga kvinnor som gjort den och de kvinnor, unga och mogna som låtit sig fotograferas.

När man står där framför spegeln och granskar sig själv och bara har mediernas mainstreambilder av bröst är det lätt att känna sig fel och ful. Denna känsla av missnöje är en gyllene bägare för dem som säljer drömmar om större, bättre och vackrare bröst. Jag tycker att det är vidrigt att plastikoperationer normaliserats. Man sparar kanske till en bröstoperation framför att skaffa sig en utbildning. Snacka om en backlash.

Plastikkirurgerna har också tagit sig in på ännu mer intima kroppsdelar. Genom att erbjuda kirurgi för underlivet så kan man få unga kvinnor att börja spegla och mäta sina blygdläppar. Kanske hänger lyckan på en centimeters överhäng på vänstra blygdläppen. 15 000 kronor kanske, jag vet inte. När vi ändå är där och speglar oss kanske vi bör tänka på en anusblekning också. Det sägs vara ett vanligt ingrepp. Vilken rolig scen det skulle kunna bli. Kollegorna kommer efter lovet och ska jämföra sina blekningsresultat.

Är jag nu också en av dem som är med och normaliserar dessa ingrepp. Jag hoppas inte det. Jag vill ifrågasätta. Jag vill att vi ska duga som vi är. Jag vill att vi ska lyfta blicken och titta på världen och vad vi har för möjligheter. Fokusera mer på VAD vi ser än hur vi ser ut. Inte att vi bara ska vara konsumenter som fokuserar på våra millimetrar hit och centimetrar dit. Jag vill att vi ska gilla olikheterna.



Här är en del av den häftiga utställningen.

Jag kommer också ihåg när jag var ungefär 15 år. Jag tyckte att min näsa började växa ohämmat. Ju mer jag stod och stirrade på min växande näsa i spegeln desto större blev den ju. Tll slut kändes det som att jag inte kunde gå ut. Alla skulle bara se min näsa. Den där fixeringen gick över. Det kan hända ibland att jag kommmer ihåg känslan, om jag råkar se min spegelbild från någon särskid vinkel och inte är beredd.

Bäst på Midgård. Ja då ska ni veta att vi har haft en härlig konsert med Bulgariska folkmusikanter på luchen idag. Teatertreorna spelar Macbeth och gör fantastiska skådespelarprestationer.

Vi går på operan men vill helst av allt bada

Det talas och skrivs en del nu om det kommande kulturhusprojektet i Staden mellan broarna i Umeå. Arkitektbyrån Snöhettas bakelse som ska flyta ner från centrum mot älven. Jag ser fram emot det. Jag tycker att det är ascoolt att bo i en stad där det händer något. Det kostar pengar. Men det skapar framtidstro, nya spännande jobb och förhoppningsvis en mer aktiv besöksnäring. En mer spännande sommarstad också kanske. Det jag önskar mig mest nu är någon form av badmöjlighet i anslutning till detta. En flytande bassäng med älvens tumlande vatten som man kan bada i. Gärna bastumöjligheter så att badsäsongen förlängs. I somras var vi i Oslo och gick på Snöhettas operahus. Det var regnigt och kallt och det efterlängtade badet frös inne till förmån för en kylig stadstur.

Här är kvinnorna i familjen Holm in action på operans tak i Oslo





Kreativitet lindrar smärtan - Om gymnasievalet

Nu kör jag litegrann med återvinning. Jag har precis haft den sista gruppen av nior som har varit på besöksvecka på gymnasieskolorna. Jag har hållit i sju informationsträffar om estetik och medias programinnehåll. Det är roligt, viktigt och lite nervöst. Det är många som inte vet vad de ska välja. Därför så publicerar jag här återigen en repris på en repris. Trevlig helg! Nu ska jag iväg och träna skiten ur mig, eller snarare all planering, all betygsstress och en trevlig med stressig och intensiv besöksvecka. 


Det gör ont. Det gör ont som bara den att växa. Det gör ont både fysiskt och psykiskt. Kroppsdelar som växer eller som INTE gör det. En pormask som utvecklas till en finne kan vara grymt smärtsam fysiskt, ja, men psykiskt snudd på outhärdlig. Och då pratar vi pormask och finne.

Att växa i tonåren handlar väldigt mycket om att behöva börja göra medvetna val. Det är också svårt och smärtsamt. Man tvingas ofta välja bort något.

Vi har ett enormt mediebrus runtomkring oss idag. När jag föddes 1959 fanns bara en TV-kanal och man såg på TV bara på kvällarna. Alla såg samma program. För att se reklamfilm måste man ta sig till biografen innan filmen började. Film var bara tillgängligt på bio samt på fredag- eller lördagkväll på TV.

Kalle Anka och hans vänner på julafton var hur häftigt som helst. Och jag kommer ihåg en återkommande julfest jag var med på som liten. Där visade man tecknad film med projektor. Det var magiskt. Massor av godispåsprasslande ungar, strumbyxben, ett hårt parkettgolv att sitta på och surret från projektorn.



Här är jag kalasfin och öppnar paket, inte på julfest. Det är mitt sjuårskalas.

Nu omges vi överallt och dygnet runt av rörliga bilder samt tryckt och digitaliserad reklam. Snart är det svårt att finna en plats som inte är köpt av något företag som arena för deras marknadsföring. De har ofta ett budskap om at deras produkt eller tjänst är lösningen på vår fysiska och psykiska smärta.

Reklamen vill få det till att våra viktigaste val här i livet är om vi ska dricka Pepsi eller Coca-Cola, bära Acne eller Filippa K-jeans eller använda Pepsodent eller Colgate. Konsumtionssamhället kräver att vi ska välja och skapa vår identitet genom de medier vi konsumerar.

Genom de TV-serier vi ser vill företagen som köper reklamplats köpa våra själar, eller åtminstone vår lojalitet till varumärket. Mest pengar satsar företagen på att nå ungdomar eftersom de är lättast att påverka. De styr dessutom ofta familjens inköp till stora delar.

Gör motstånd, gör motkultur, var kreativ. Jag tror att det bästa sättet att lindra växandets smärta är att vara kreativ och skapa själv. Gör gen musik, egna bilder, skriv dikter, dansa, laga mat, spela teater. Använd din kropp till mer än bara konsumtion.


Ett val som är mycket svårare idag än det var för mig är valet till gymnasiet. Trots den nya gymnasiereformen så finns det många svåra val. Vad har man bäst nytta av i framtiden. Mamma tycker si och pappa tycker så. Studievägledaren något helt annat, om man ens har fått prata med någon. Kommer ni ihåg Gammelmor Pilrot? När Pocahontas hade problem med vägval så svarade Gammelmor Pilrot.
-Lyssna till ditt inre.



Här är jag i årskurs 9.

Att följa sitt hjärta och att försöka hitta sin kärna är nog det rätta inför gymnasievalet. Det som man har mest lust för är det som ger den största drivkraften. Men våga också tänka tanken på drömyrken och hur du tar dig dit.

Jag arbetar som medielärare på Midgårdsskolan och trivs väldigt bra med det. Vi jobbar hela tiden med att skapa egna bilder och uttryck samt att analysera och förstå medievärlden som finns omkring oss. Oavsett vad du kommer att jobba med i framtiden så behöver du förstå hur medierna påverkar och hur du själv kan påverka. Dessutom är det roligt och spännande att göra egna medieproduktioner.

Men Midgård är så mycket mer. Att vara omgiven av all kreativitet och skaparglädje som finns är oerhört stimulerande. Skaparvånda finns det såklart gott om. Men det är väl en smärta som hör till växande och utveckling. Man mår gott av att utmana sig, kliva fram och våga, åtminstióne efteråt.

Så lyssna till ditt inre, fundera på vad du trivs bäst med, vem du är och vem du vill vara. Kombinera detta med studieplaner och programbeskrivningar. Om du vill, är du välkommen att lindra växandets smärta med kreativitet på Midgårdsskolan, och få en bra utbildning på köpet.

Så här såg jag ut efter ett par år på Dragonskolans Samhällsprogram med estetisk inriktning. Detta är kanske 1977. Murarskjorta, hemflätade band i flätorna, näbbstövlar och runda glasögon.




Denna bild kommer från sommaren mellan tvåan och trean då vi åkte på festival till Åbo i Finland. Ruisrock hette den. Vi lyssnade på Thin Lizzy bland andra. Folk söp och rökte hasch, det gjorde INTE vi. Mina kompisar och jag badade däremot topless och DÅ kom polisen och skulle ta OSS. Inte dom som slogs och drogade. Men bilden är främst med för att vi är klädda precis så som mediernas bilder förmedlade att våra favoritband, artister och andra förebilder klädde sig.



PS! Detta är en till vissa delar omarbetad krönika som tidigare publicerats i Midgårdsskolans tidning Mindyard från 2007. MammaMedia

BlondinBella och öppet hus

Jag har varit på Noliamässans utbildningsmässa idag. Utbildning och framtid. Våra elever har jobbat med den grafiska profilen, affischer och broschyrer. På mässan var BlondinBella, Isabella Löwengrip, en av huvudattraktionerna. Vi var och lyssnade på henne, min kollega och jag. Det gick allt ett litet sus av förväntan genom den fullsatta salen när bloggdrottningen klev upp på scenen i vingligt höga klackar. 
-Jag vet inte om jag ska lyckas ta mig uppför trappan här med dessa höga klackar. Dessutom så ser jag skitdåligt.
Hon var ödmjuk och bjöd på sig själv på många sätt. Hon redogjorde för bakgrunden till hennes framgång och hur hon lyckas göra affärer. Men när hon berättade om sig själv som mobbad trettonåring så blev det verkligen knäpptyst i salen. Det bränner till och blir angeläget.

Hon säger att hon hade två val antingen att ligga kvar, deppa och fokusera på sig själv som fult, mobbat, misslyckat, finnigt monster, eller resa sig upp och gå vidare. Hon har en mission som hon förmedlar till publiken; att de ska tillvarata sina motgångar och att man inte ska tillåta några få människors ondska eller oförstånd att förstöra ditt liv och dina möjligheter. Det är livet för kort för. Jag hade kanske inte så höga förväntningar men jag blev absolut tagen. Intressant var också att hon berättade att ett sätt att överleva för henne var att gå in i sin fiktiva bloggkaraktär, att beskriva ett liv som hon kanske ville leva, men det var inte på riktigt.



En extra rolig detalj var att bloggen visst föddes utifrån att hon var sysslolös. Hon hade fått utegångsförbud på grund av att hennes föräldrar kommit på henne med olämpliga drycker.

Mer utegångsförbud är kanske lösningen på morgondagens kreativa bransch. Kom igen nu föräldrar!

Här kommer en tuschskiss av föreläsaren. Här ser hon mycket äldre ut...


På mässan träffade jag också på Sanna Ångqvist, en gammal medieprogramselev. Hon var med för att visa att man kan förverkliga sin dröm och jobba med det man vill. Hon har tillsamman med en kollega startat Mya, mind yoga and flow, en verksamhet som de har i en egen studio. Härligt att  se.



Ikväll ska min rektor, Fredrik och jag berätta om vårt nya program Estetik och media som vi kör igång med i höst. Vårt nuvarande medieprogram är yrkesförberedande och studieförberedande  om man ser till att välja rätt kurser. Men det nya medieprogrammet blir ett av de studieförberedande estetiska programmen, jämte bild, musik, dans och teater.

Som gammal bildlärare så ser jag fram emot detta att få jobba med bildning och estetik. Det sistnämnda är ett ord som vi kanske får tufft med att förklara för elever och föräldrar ikväll, men det handlar om läran om varseblivning och sinneskunskap. Studier av det sköna och dess former och alternativ. Ofta finns en koppling till konstvetenskap, psykologi, sociologi och filosofi. Se definitione på Wikipedia.

Min kollega Anita och jag ska åka till Lund på estetkongress 25-27 mars. Då hoppas vi att vi får lära oss mycket och stärka vårt nätverk för medieutbildningen på gymnasiet.