Amorgos, Grekland


Familj i solen på Maltesi beach

Jag försöker hålla igång skissandet och inspirerar Maria att köpa block och pennor. Kul! 





Trevligt resesällskap här på vår terrass



Här bor vi så himla fint, gulligt och extremt välskött.


Maria, Klas, Per och jag vandrar över berget och passerar byn Chora på väg mot Agia Ana och Det stora blå. Där spelades delar av filmen med samma namn in.


Att svettig och trött se fram emot den ljuvligt svalkande turkosa belöningen



Och att bara dyka i direkt utan att känna på vattnet före



Och veta att man kan dyka i igen och igen och igen

Packningsdags igen- trettio år senare


Färgmatchningen är viktig när jag packar
 

Grekiska ö-världen, snart kommer vi! För trettio år sedan, när Per och jag ganska nyss hade träffats så åkte vi på en båtluff som inkluderade Galatas på fastlandet, Paros, Anitparos, Spetses, Hydra och ett par nätter i Aten. Vi åkte BUSS från Göteborg till Aten, det var BILLIGT, mycket billigt, och vi var obrydda och kära. Bussen körde i princip nonstop, de coola chaufförerna bytte av varandra i farten!!! medan halva bussens resenärer satt längst fram hos dem och RÖKTE. Jäla coolt....eller? Nåväl, att vi fortfarande ville vara ihop efter den färden, svettiga och ben tjocka som timmerstockar, tjockare nertill än upptill, ja, det var väl ett ganska bra hållbarhetsprov. I Aten bodde vi såklart på ett enkelt hotell utan luftkonditionering och det var hett, mycket hett!
 
Hahaha, vi hade freestyle med oss och Per hade typ tjugo kasettband i ryggsäcken

 


 
Förr i tiden fick jag alltid förstoppning när jag reste bort. Whisky och cigaretter var min bästa medicin...tror nog att brösten stod ut lite mer då...proportionerna har nog ändrats lite...Utanför vårt lilla rum i Galatas var det byfest och de sjöng Svarta tupp, vilken stämning!

 
Hmmmmm, ja, så var det kanske, det var där vi blev ihop på riktigt innan dess hade vi haft ett distansförhållande, jag i Örebro och per i Göteborg


Nu trettio år senare flyger vi till Aten men vi kommer att bo på enkla ställen. Men en resväska som naturligtvis kommer att bli alltför tung kommer jag nog att släpa på...jag ska försöka sortera bort litegrann. I Grekland och allrahelst ute på öarna känns det väldigt leisure, enkla, svala och sköna kläder. Det verkar bara helt otroligt att man ska kunna gå halvnaken. Det är så fruktansvärt kallt och blåsigt här i Umeå fortfarande. Vi hoppas att det ska bli varmt här också för alla som är kvar, annars ska vi göra ett försök att ta med oss värmen hem.
 

Sommarlov i sikte


Trädgårdsblommorna är fortfarande till glädje både utomhus och inne
 

Det är EN dag kvar till sommarlov och det ska bli gudomligt skönt att pusta ut och släppa kunskapskrav, kriterier, matriser och betyg. Jag ska dessutom åka till Grekland; Amorgos och Naxos, och jag längtar efter att bli genomvarm in i ryggpelaren och märgen. Jag ska njuta av för varma fötter och svettig nacke. Åhhhh så himla skönt det ska bli med värme. Nu njuter jag av att packa.
 
Viktor och Aron har tapetserat hallen i stugan så dom blommorna väntar på oss när vi kommer hem i början av juli. Då blir det stugsommar och jag hoppas på lite värme även i denna del av världen.

 
Så fint det blev

 
En till tall har jag planterat och hoppas den ska växa. Jag saknar de vackra tallstammarna som fanns där tidigare

Dessa sista dagar har varit spännande i vår familj. Äldsta dottern Sannas pojkvän Aron fick jobb här i Umeå och kom hit i onsdags. Efter mycket tvekan har Sanna bestämt sig för att flytta med och så får de bo på prov i Umeå och så får de se vad som händer sedan. Sanna behöver såklart få jobb. Men de har fått tag på en skitfin lägenhet som de kan bytlåna sin fina lägenhet i Göteborg med denna öst på stan. Så himla spännande. Min bror Niklas har skrivit på kontrakt på en lägenhet mitt i stan och ska bo själv med grabbarna och det blir nog himla bra. 
 
Familj och vänner är det viktigaste och därmed går tankarna också till det fruktansvärda som hänt med Lisa Holm och den sorg och saknad hennes familj känner. Så oerhört fruktansvärt, och ännu vet man ju inte vad som hänt, hur fruktansvärt kan det ha varit? Flickan är släkt till min man Per och barnen. Flickans farfar och Per är kusiner och våra barn och flickans pappa sysslingar. 
 
Allt detta med lägenheter, flytt och jobb har flyttat fokus från jobbet lite och att vi idag tackat av ytterligare en kollega, Maja som slutar på skolan för att börja som konstpedagog på Väven. tråkigt för oss men spännande för henne.
 
Jag antar att det blir magert med bloggande från Grekland, det får bli från mobilen i så fall. Jag ska såklart ta med mig skissbok och försöka komma igång igen. Men det blir bara en liten kamera den här gången. Jag tänker fortfarande att jag vill åka lättpackad men det brukar bli svårt.
 
Jag fick den stora äran att se min brors nya lägenhet ikväll på den gata där jag själv är typ född; Bankgatan. Nu blir brorsan och hans söner cityboys

Sen när vi kommer hem hoppas jag få en drink på brorsans balkong där det är kvällssol. 
 

Tom och trasslig dag


Det här var igår på min klass EM3B:s studentvagn. Jag kände mig hyllad och hedrad över att de kommer ihåg och lyfter min idéspanar- och kreativitetsmetod på en så viktig plats som sin flakdekal
 
Igår var det livat och glatt...Moa. Linnea, Anna och Signe är peppade på utspring

 
...det var kärlek, hyllningar och tack från Tom, Josefin, Sanna, Alva och Emelie till Erik, mig och Gunnel

 
EM3A hyllade mig (hoppas jag, så det inte var ett hån...) med en hel sida på sitt flak! OBS, ej betald reklamplats! 

 
Tobias i EM3B lyssnar på min käre kompis Kurt som ska köra klassen...och sen körde de iväg och försvann.......................

 

Det var en fantastisk dag, dessutom med sol. Massor av glädje och värme. 
 
Idag kommer P4 Västerbotten och intervjuar rektor Fredrik och mig om hur det känns dagen efter...

...och dagen efter är en helvetisk dag, då allt jäklas, trasslar och skapar frustration långt in i hjärnbark, benmärg och knäna vill bara vika sig av teknikkrångel. Vad än jag gör så möts jag av meddelanden typ: Du är inte längre uppkopplad, Ingen nätkontakt, skrivaren fungerar inte. Jag skriver tre gånger ett mail till en elev med nogranna instruktioner för hur hon ska skriva en restuppgift så att hon klarar sitt betyg. Tre gånger är meddelandet bara BORTA!!! Vi har bytt från First Class till Outlook och det JÄVLAS. Min stora gamla dator är trött och verkar hitta på saker helt utifrån sin egen demens, som om det inte räckte med min egen, så när jag ska öppna Google Drive och ta del av gemensamma dokument så finns där ingenting längre och datorn har bestämt sig för att presentera Google på engelska. Jag måste byta dator och där fungerar det. Jag ska skriva ut dokument för de elever som inte klarat E i kursen, så kallade F-dokument och då ska det klistras in matriser med kunskapsskrav som är klarade och missade, och jag markerar, kopierar och klistrar in...och mina fina word-dokument med rutor och spalter och massor av kunskapskrav bara smetar ut sig helt oregerligt, utanför både rutor, marginaler och sidor, helt all over the place.
 
Jag bestämmer mig för att efter allt krångel, satsa ett par timmar på en webbkurs om betyg och bedömning som jag jobbat med under terminen. När jag lyckats byta lösenord och äntligen tagit mig in i systemet och dessutom svarat på frågor till en hel avdelning så bryts kontakten med nätet, IGEN. Word krånglar, skrivaren krånglar, ingenting, absolut ingenting går bra för mig idag, dessutom så tappar jag bokstäver när jag skriver så jag får backa och göra om hela tiden.
 
Hur i hela fridens dagar ska det gå i höst när vi ska rulla runt ledigt och galant med den nya lärplattformen Lärum, Google Drive och Outlook?

Snart lämnar treorna Midgård


På grusplanen på gamla I20-området står min kompis Kurts gamla kära Grålle ihopkopplat med någon Harrys röda fina släp
 

I morgon bitti, klockar sju, har min kära klass EM3B stämt träff för champagnefrukost. Vid tiotiden hoppas jag få in dem i klassrummet en sista gång. De kommer väl att skriva i varandras studentmössor, fika mackor och springa omkring och vråla till ettor och tvåor ETT ÅR KVAR TJALALALALA och TVÅ ÅR KVAR TJALALALALA! Jag ska försöka få en syl i vädret och som en klassisk fröken säga några kloka ord på färden. Det blir Karin Boyes I rörelse och lite tips för hur man kan leva ett lyckligt liv.
 
I rörelse
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den största dagen är en dag av törst.
 
Nog finns det mål och mening i vår färd-
men det är vägen som är mödan värd.
 
Det bästa målet är en nattlig rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
 
På ställen där man sove blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
 
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
 
 
 
Jag har plockat pärlhyacinter i min rabatt och lite gula blommor utanför skolområdet, smörblommor och raps eller....

 
Vi hoppas på lite värme och uppehåll och ett lyckligt fortsatt liv för Signe, Andrea, Moa, Amanda, Emma, Kristina, Anja, Anna, Linnea, Maja, Julia, Tobias, Emma, Anna, Olle, Joel, Henrik och Zebastian. Fy fan va ni en bra!!!