65 år idag och ganska cool...eller...

 

Det är min födelsedag, min sextiofemte, tack milda makter som låtit mig leva och frodas så länge! Jag har fått mat, värme, kärlek, utbildning, vatten i kranarna, sjukvård och all möjlig hjälp som ett gott välfärdssamhälle har skapat. Måtte milda makter verka för att vårt samhälle ska fortsätta utvecklas utifrån det istället för det ruskiga som sker nu i svensk politik där de som har makten viker sig för mörkrets krafter. SD som hotar demokratin, eldar på rasism och främlingsfientlighet, vill nedmontera public service och göder missstro mot forskning och fakta. Det är fasligt att ta del av debatten, krumbukterna och det fullständigt felaktiga fokuset efter Kalla faktas granskning; som att det värsta är att SD svikit Tidöavtalets skrivning om att inte snacka skit om varandra inom Tidögruppen. Det värsta är vilken grund som finns för SD:s kommunikation och dess politik och den ton som råder på partiets kommunikationavdelning. 

Det var dock inte detta denna text skulle handla om, det spårade ur lite.

 

Jag börjar om: Det är min födelsedag och jag har blivit firad av familj och vänner på ett underbart sätt. Och det är faktiskt en lite svår kombination av siffror en sexa och en femma och så applicera detta på mig, som både vill vara klok, mogen och erfaren men också ung, cool och typ låtsat mer som en trea kombinerat med en sjua, mitt i steget. Sjukt fåfäng. Så när jag i outfit enligt ovan förra fredagen anlände till Göteborgs Centralstation och blev stoppad av en ung man började det hela bra, enligt mitt koketta ego. Jag kom med pigga raska steg, trots en lite tuff natt på en hård liggvagnsbädd, stegade in på stationen på väg mot spårvagnen. Hej vänta lite, sa den unge mannen. Jag stannade till. -Jag måste bara säga att du har en så cool stil, sa han. Åhh, tack sa jag och var helt nöjd med det. Men han stannade inte där, vilket han borde ha gjort. Istället fortsätter han: Åh alltså, hoppas du tar det här rätt, men alltså du påminner lite om en sagobokstant!!!!!!!! Inga kommentarer. Inget tack. Ett stadigt tag i rullväskan och något mindre raska steg till ettans spårvagn som tog mig till dottern Klara och barnbarnet Ebbe som fick mig på andra tankar. Men om sanningen ska fram så dök både Teskedsgumman, Prussiluskan och Linus Ida upp för min syn trots att jag försökte skaka bort dem.

 

Att få fylla 65 år är jag tacksam för och hoppas innerligt att få vara med många år till. Hoppas på att välkomna rynkor, åderbråck. åldersfläckar men samtidigt jobba på coolheten, sagobok eller inte.

 

Björkarna spricker ut utanför fönstret, liljekonvaljbladen står som spjut längs favoritstigen här i skogen bakom huset. Blåsipporna lyser och vitsipporna som man dessutom får plocka in är sagolikt vackra. Allt som gör ont och skaver lindras av naturens sprängkraft. Må vi alla ha respekt för naturen och livet och ta vår rösträtt på allvar och rösta i EU-valet på ett parti som sätter miljö, solidaritet, jämställdhet och fred högst på dagordningen. Att sätta sin tilltro till milda makter är inte lösningen, vi måste rösta och såklart även på andra sätt försöka rädda anständigheten.