Vardagslyx - Sköna fötter inspirerar till skapande

Underbar känsla med nyvårdade fötter
 
Jag är oändligt tacksam för mina fötter och alla platser de fört mig till. Jag är så tacksam för att jag kan gå och till och med springa. Trots det så har basen i livet, detta verktyg för såväl framåt- som bakåtrörelse, varit en källa till besvär och smärta. Redan som liten flicka hade jag fruktansvärda självsprickor som smärtade, rev upp strumpor och var allmänt jobbiga. Jag som dessutom alltid har älskat att bada och basta som verkligen torkar ut ännu mer.
 
Jag har filat och filat och filat för att komma ner till sprickornas grund. Efter det har jag haltat av smärta i flera dar eftersom jag filat bort för mycket och ingen smörja i världen har hjälpt. Nu har jag i flera år gått regelsbundet hos Camilla Stenberg på Umeå medicinska fotvård på Mariehems centrum och jag har blivit betydligt mer lättfotad. Hon är den bästa fotvårdaren jag har stött på och jag har prövat många. Dessutom köper jag varje gång en laddning fotskum Allpresan pedicare som också är det överlägset bästa jag smort in fötterna med, men jag gör det varje morgon och varje kväll. Då håller fötterna fram till nästa behandling fyra månader senare. Ja, för jag behöver gå åtminstone tre gånger per år.
 
Ikväll njöt jag så av mina nybehandlade fossingar så jag tänkte att jag skulle komma igång att teckna igen. Det är också något jag mår bra av, men i en annan dimension. Det är också en färskvara som måste hållas efter och 2018 har inte varit ett bra tecknarår hittills. Vi får se om detta, mina nästan igenkännbara fötter på ett fårskinn,  kan vara en nystart även på den fronten. Men herregud så svårt pennan har för att lyda. Vi får se om sociala medier kan hjälpa mig och pressa mig lite om jag tänker att jag ska lägga ut ett par bilder i veckan åtminstone.
 
Vardagslyx kan vara att en tisdag få sina fötter fina och att dessutom ha tid att försöka teckna av dem. 

Min kropp har negligerats

 
...och då menar jag inte att jag har gått omrkring i raffiga negligéer på sista tiden. Nej, negligera betyder efter franskan att inte bry sig om och i det här fallet så betyder det att jag nog tänkt, men inte gjort, under flera, flera veckor. Min kropp, som bär mig och tar mig dit jag vill och som har givit mig så mycket roligt, den är VÄRD att vårdas och respekteras. Och jag mår verkligen inte bra när jag inte tränar. Jag får ont i rygg, axlar och nacke. Jag blir stel och osmidig och musklerna blir så lösa och slappa. Jag flåsar i små uppförsbackar och känner mig gammal. 
 
Till saken hör att jag har varit förkyld samtidigt som det varit superrörigt med min kära mor, hennes delsbo och massa turer med hemtjänst, medicin, tvätt och mat. Jag har hört mig själv säga sånt som jag, när andra säger det, bara anser vara dåliga undanflykter. - Jag har inte tid, -Det passar inte idag, inte heller imorgon. Nu i några veckor har jag gett upp för det faktum att andra saker verkligen har behövt prioriteras och däremellan har orken inte funnits.
 
Men igår packade jag min ryggsäck med sprillans nya träningskläder och bokade in mig på både ett Indoorwalkingpass och ett dito CXworks, på Iksu Plus. Jag var helt inställd på att maska och fuska och när ledaren sa - Det är DU som bestämmer ditt mål med träningen idag, så tänker jag passivt, aggresivt: Bara ÖVERLEVNAD! Men det funkar ju också; även med fusk så fick jag upp flåset och  en rejäl träningsvärk idag. SÅ NÖJD. Nu jävlar ska kroppen få den respekt och den omsorg den behöver. Det är ju så skönt och bra med endorfinkicken och nöjdheten. Jag brukar ju hellre prata om Bitch 2018 än om att fixa Beach looken, men en kombination i ambitionen kan väl vara bra. 
 
Och nog kan man kalla det vardagslyx att direkt efter jobbet cykla till träningspasset.
 
PS! Mina nya träningskläder köpte jag i Halmstad från ett företag som heter Aim`n som startades 2013 av två kvinnor i Halmstad. Jag blev stormförtjust i gröna tights, top och T-shirt.

Vardagslyx i april - Varierar vinterjackor

Min storebror Pär-Åke fyller år idag. Per, min man, och jag skickar en film där vi sjunger för honom. Hoppas han blir glad. Jag tittar på termometern, fryser när jag hämtar tidningen, stirrar på min stora svarta vinterjacka, tittar på kalendern och tänker att Nåt nytt måste jag ju hitta på! Jag går ner i källaren och tar fram en gammal beige vinterjacka istället. Ja, men lite variation blev det ju i alla fall. Vårjackorna hänger övergivna, förödmjukade och kränkta kvar på sina galgar och skramlar i sin svala enkelhet i förrådet.

Littfest 2017

Här har jag fuskat till mig ett rimligt porträtt genom att teckna av mobilbilden som togs på mig och Faludi i samband med att hon signerade boken I mörkrummet, som jag köpte
 
Det känns fantastiskt att ha Sveriges största litteraturfestival, Littfest, här hemma, i Umeå. För hundra kronor får man tillträde till en dags frossande i samtal, bokbord och möten. Det känns extra värdefullt och viktigt dessa dagar då kulturen känns hotad av mäktiga politiker runt om i världen. Köerna ringlar sig hungrande in till ännu ett äkta möte med en skrivande människa. Vi sitter där och bara lyssnar på månniskor som samtalar. Vill vi så får vi ibland ställa frågor om det blir tid över.
 
Jag var bara med på lördagens program på Folkets hus. Det fanns massor att ta del av både på torsdag och fredag och på andra ställen, exempelvis Bildmuseet. Jag kom laddad med skissbok och lite pennor och hoppades bli lika lyckosam som ifjol och året innan, då jag tycktes lyckas fånga en del personer riktigt bra. Men i år gick det trögare. Fel färg på bläcket och en penna som inte alls lydde. 
 
 
Jag har mycket, mycket lättare för att teckna av en person som vänder sig åt vänster. Här borde jag kunna tänka på att teckna av linjen till mellanrumsformen istället
 
 
Här samtalar Fredrik Jonsson med Henrik Bromander utifrån novellsamlingen Hatets triangel. Bromander är serietecknare och författare men även utbildad lärare
 
 Människor som sitter och samtalar är det motiv jag brukar försöka fånga och det innebär ofta stolar och bord
och det brukar vara svårt att få stols- och bordsben att hänga ihop och sluta på rätt ställe. Människoben som man försöker få med göms delvis bakom och under. Jag försöker teckna mellanrumsformer men det var mycket svårt i år och mitt humör sjönk alltmer och jag hörde alltmindre vad dom faktiskt pratade om på scenen.
 
Geir känner jag mest till genom att han finns med i Knausgårds Min kamp
 
Geir Gulliksen blev intervjuad av Jens LIljestrand och Geir var jätteintressant att lyssna på trots Jens lite egofixerade attityd. Jag blev supersugen på att läsa Geirs böcker. Han pratade mycket om mansrollen som borde förändras och män som borde bli mer relationella och emotionella. Han pratade också om intresset för, och svårigheten med att skildra erotik, men också om att han själv inte kunde undvika det. Att skriva om explicit sex är i vissa kretsar närmast tabubelagt för att det är så svårt, det är som att pornografin har tolkningsföreträde och allt som skrivs utifrån ett annat perspektiv antingen jämställs med pornografi eller lullig romatik som i de gamla Allersromanerna. Jag tycker om att läsa om erotik och det är ju en så viktig dimension av känslolivet så varför inte skriva om det, även om det är svårt. Jag står i kö för boken på biblioteket.
 
 
Ovan fångade kvinna intervjuade Björn Ranelid med den äran. Det var också ett mycket överraskande möte för mig. Jag har sett Ranelid som alltför självfixerad, högtravande och smörig. Allt detta kom på skam och jag blev riktigt berörd. Avsaknaden av den blanka TV-ytan gjorde mötet verkligt, ödmjukt och äkta. Kul! Tyvärr blev skisserna på honom inte bra.
 
 
Samtalet med konstnären Gunilla Samberg var den första programpunkten för mig på lördagmorgon och det var då det liksom låste sig. jag började försöka skissa av henne i en position, så bytte hon och jag bara satt och väntade på att hon skulle komma tillbaka till utgångsställningen. Men ICKET! samtalet leddes av Malin Rönnholm och författaren och konstkritikern Dan Jönsson var också med under rubriken Convoy & andra räddningar-konst  och text som politisk handling. det handlade om konsten som drivkraft i möjligheterna att göra skillnad i vår tid. Viktigt, angeläget och passar bra för mig som undervisar i kursen Konstarterna och samhället. Men jag tappade lite fokus på grund av att Gunilla var så en vis med att haväster ben över höger istället för tvärtom som hon hade från första början. Läs mer om Convoy och Gunilla Samberg här.
 
 
Denna är från i fjol eller förrfjol och den här är jag nöjd med men lyckades inte komma upp i den nivån i år. Oavsett det så var det en fin dag på Littfest som avslutades på Plektrum med littquiz. Per, Solja och jag kämpade ihop ett antal poäng, men inte alls i vinnarklass.
 

No bubbles no troubles

 
 
Vi har haft fullt upp både min man och jag, intensiva arbetsperioder, mörkt och kallt och sena kvällar. I onsdags kom vi hem sent. Per lovade att laga en god kycklingwok och jag kunde ligga och pusta ut i soffan. Han kom med lite varm glögg. Eftersom maten skulle bli så god tyckte vi att vi kunde vardagslyxa till det med lite rött också. Mmmm ett gott italienskt. Glögg, vin, kycklingwok, mozzarellasallad. Sist av allt ställde Per fram flaskan som tillhör soda streamern. Jag öppnar, hälller upp, för glaset till munnen och utbrister: - Inga bubblor!
Nej men det är ju ändå bara onsdag!
Någon måtta får det väl vara.