Vardagslyx - Sköna fötter inspirerar till skapande

Underbar känsla med nyvårdade fötter
 
Jag är oändligt tacksam för mina fötter och alla platser de fört mig till. Jag är så tacksam för att jag kan gå och till och med springa. Trots det så har basen i livet, detta verktyg för såväl framåt- som bakåtrörelse, varit en källa till besvär och smärta. Redan som liten flicka hade jag fruktansvärda självsprickor som smärtade, rev upp strumpor och var allmänt jobbiga. Jag som dessutom alltid har älskat att bada och basta som verkligen torkar ut ännu mer.
 
Jag har filat och filat och filat för att komma ner till sprickornas grund. Efter det har jag haltat av smärta i flera dar eftersom jag filat bort för mycket och ingen smörja i världen har hjälpt. Nu har jag i flera år gått regelsbundet hos Camilla Stenberg på Umeå medicinska fotvård på Mariehems centrum och jag har blivit betydligt mer lättfotad. Hon är den bästa fotvårdaren jag har stött på och jag har prövat många. Dessutom köper jag varje gång en laddning fotskum Allpresan pedicare som också är det överlägset bästa jag smort in fötterna med, men jag gör det varje morgon och varje kväll. Då håller fötterna fram till nästa behandling fyra månader senare. Ja, för jag behöver gå åtminstone tre gånger per år.
 
Ikväll njöt jag så av mina nybehandlade fossingar så jag tänkte att jag skulle komma igång att teckna igen. Det är också något jag mår bra av, men i en annan dimension. Det är också en färskvara som måste hållas efter och 2018 har inte varit ett bra tecknarår hittills. Vi får se om detta, mina nästan igenkännbara fötter på ett fårskinn,  kan vara en nystart även på den fronten. Men herregud så svårt pennan har för att lyda. Vi får se om sociala medier kan hjälpa mig och pressa mig lite om jag tänker att jag ska lägga ut ett par bilder i veckan åtminstone.
 
Vardagslyx kan vara att en tisdag få sina fötter fina och att dessutom ha tid att försöka teckna av dem. 

Min kropp har negligerats

 
...och då menar jag inte att jag har gått omrkring i raffiga negligéer på sista tiden. Nej, negligera betyder efter franskan att inte bry sig om och i det här fallet så betyder det att jag nog tänkt, men inte gjort, under flera, flera veckor. Min kropp, som bär mig och tar mig dit jag vill och som har givit mig så mycket roligt, den är VÄRD att vårdas och respekteras. Och jag mår verkligen inte bra när jag inte tränar. Jag får ont i rygg, axlar och nacke. Jag blir stel och osmidig och musklerna blir så lösa och slappa. Jag flåsar i små uppförsbackar och känner mig gammal. 
 
Till saken hör att jag har varit förkyld samtidigt som det varit superrörigt med min kära mor, hennes delsbo och massa turer med hemtjänst, medicin, tvätt och mat. Jag har hört mig själv säga sånt som jag, när andra säger det, bara anser vara dåliga undanflykter. - Jag har inte tid, -Det passar inte idag, inte heller imorgon. Nu i några veckor har jag gett upp för det faktum att andra saker verkligen har behövt prioriteras och däremellan har orken inte funnits.
 
Men igår packade jag min ryggsäck med sprillans nya träningskläder och bokade in mig på både ett Indoorwalkingpass och ett dito CXworks, på Iksu Plus. Jag var helt inställd på att maska och fuska och när ledaren sa - Det är DU som bestämmer ditt mål med träningen idag, så tänker jag passivt, aggresivt: Bara ÖVERLEVNAD! Men det funkar ju också; även med fusk så fick jag upp flåset och  en rejäl träningsvärk idag. SÅ NÖJD. Nu jävlar ska kroppen få den respekt och den omsorg den behöver. Det är ju så skönt och bra med endorfinkicken och nöjdheten. Jag brukar ju hellre prata om Bitch 2018 än om att fixa Beach looken, men en kombination i ambitionen kan väl vara bra. 
 
Och nog kan man kalla det vardagslyx att direkt efter jobbet cykla till träningspasset.
 
PS! Mina nya träningskläder köpte jag i Halmstad från ett företag som heter Aim`n som startades 2013 av två kvinnor i Halmstad. Jag blev stormförtjust i gröna tights, top och T-shirt.

Vardagslyx i april - Varierar vinterjackor

Min storebror Pär-Åke fyller år idag. Per, min man, och jag skickar en film där vi sjunger för honom. Hoppas han blir glad. Jag tittar på termometern, fryser när jag hämtar tidningen, stirrar på min stora svarta vinterjacka, tittar på kalendern och tänker att Nåt nytt måste jag ju hitta på! Jag går ner i källaren och tar fram en gammal beige vinterjacka istället. Ja, men lite variation blev det ju i alla fall. Vårjackorna hänger övergivna, förödmjukade och kränkta kvar på sina galgar och skramlar i sin svala enkelhet i förrådet.