Tack Svenska Hem och skam den som ger sig

 

Ja, jag har verkligen haft en härdsmälta på grund av förfallet av min grythyttanmöbel. Många är ni som via Instagram och Facebook har hjälpt till att uppröras, uppmana till reklamation alternativt nya skötselråd. Samtidigt som jag tog del av kommunikation på de bägge sociala medierna så började jag stärkt av er alla, mailbomba Svenska Hem, så till den milda grad att butikschefen till slut ringde upp mig. Hon påtalade på vilket sätt jag antagligen hade varit för noggrann med skötsel och kunde eventuellt gå med på mitt förslag att reklamera möbeln och lägga in mellanskillnaden till samma grupp men i teak, ett material som mycket bättre ska stå emot fukt och kyla, och som helst inte alls ska oljas in, bara hållas rent. Men då krävdes såklart KVITTO!!!! I de lådor där viktiga dylika såklart ska läggas låg bevis på köp av typ sport-BH, penslar för 79.90, diverse halvdyra saker inköpta för fem, sex år sedan men ICKET detta viktiga. Alltså, varför är jag så SÄMST? Hur kan jag INTE ha sparat, kistrat in i typ en kassabok med debet och kredit? Slarvig människa!

Samtalet fördes samtidigt som jag varinne på Caparol för att köpa färg och när jag insåg hur nära en lösning jag var men på grund av mitt eget kontinentala slarv skulle gå miste om det. Jag var tvungen att gå in i avdelningen för utomhusfärg och hulkande fråga om inte de skulle kunna hitta något bevis på att köpet verkligen skett måndag den 31 maj 2021. Chefen började låta som en samtalsterapeut, sa att hon skulle kolla genom gamla transaktioner och återkomma. Hur känns det, frågade hon? Bra hulkade jag, men ändå förjävligt om det inte hittas något. Själv började jag kolla mina korttransaktioner men kunde bara komma åt de senaste 23 månaderna. Det enda beviset jag hade var en anteckning i min dagbok 31 maj 2021: Köpte Grythyttanmöbel, bord och fyra stolar i oljad furu 16 000 kronor. Crazy!!!

 

Några timmar senare ringer hon och har hittat fakturan och erbjuder mig att lämna in mina slitna grythyttandrömmar och lägga en ansenlig summa i mellanskillnad för att hämta ut en grupp i teak. Då kändes den summan som en fis i rymden, som ett vaccin mot en farlig åkomma, som en lycklig suck efter en lång gråt. Och ja, så känns det fortfarande. Min dröm kommer att vara förverkligad och förnyad. En del vänner tycker att jag är lite, bara lite dum i huvudet, då de har billiga kopior som inte behöver någon skötsel alls och går alldeles utmärkt att både sitta på och duka fram goda måltider på. Jag återkommer med bilder när allt är sin sin ordning här på Bettensuddsvägen. Ikväll tar jag tåget till Göteborg. Och igen, tack alla för pepp och tips, särskilt Ingela Johansson i LInköping vars bor är på bild här ovan. det var hon som tipsade om reklamation och inbyte med mellanskillnad.