Stor konst- modigt i ynkligt land

Väv av Gun Nordstrand på Vårsalongen föreställande Pussy Riot i frälsarkatedralen i Moskva
 
 
Om man är väldigt stor och stark så måste man också vara väldigt snäll! Pippi Långstrump eller Bamse, kommer inte ihåg just nu, men innehållet är det viktigaste. Ryssland är ett stort och starkt land och önskar kanske uppgradera både storlek och styrka. Men stora i den första betydelsen verkar de inte kunna bli, inte heller starka. För hur kan man ha som sina huvudfiender; 1. Människor som älskar varandra, trots att de tillhör samma kön. 2. Unga kvinnor i stickade luvor, försedda med gitarrer som protesterar genom att sjunga och spela.
 
Masha Gessen, själv homosexuell, som sett sig tvungen att fly sitt hemland för att skydda sitt och sina barns liv, har skrivit en bok om Pussy Riot. Annika Persson intervuar henne i lördagens DN.
"-Om man ser Pussy Riots konstverk som börjar i Frälsarkatedralen och fortsätter till och med slutpläderingarna i rätten, så har de lyckats med allt det som kännetecknar stor konst. Den utmanar människor. Den förändrar vår syn på samhället. Den förser oss med bilder som hjälper oss att förstå vår verklighet på ett nytt sätt."
 
Boken heter Ord kan krossa betong, och det hoppas jag verkligen att de ska lyckas göra i Ryssland, åtminstone påbörja en sprickbildning. Bilderna på kosackerna som gav sig på de unga Pussy Riot-medlemmarna när de protesterade i Sotji var oerhört skrämmande, men ännu mer skrämmande är det att en hel rättstat med poliser, advokater, domare och politiker verkar enas om att det är viktigtast av allt att hindra dem som ifrågasätter med fredliga medel och döma unga kvinnor till hårda straff i omänskliga fängelser. Fredliga protester ska brytas ner med allt möjligt våld.
 
Ett ursinne verkar också drabba öppet homosexuella. På vilket sätt kan man se dem som ett hot? Hur tänker man? Hur sexfixerad kan man bli?
 
Länkt till bilder från Vårsalongen 2014
 
Här lägger jag nu ut en underbar bild som en av våra elever i årskurs ett har gjort i fotomontageuppgiften de hade i höstas utifrån diskrimineringsgrunderna. Gustav Johansson heter han.
 
 
Detta fina  bildkollage uttrycker den ganska vanliga känslan av att ett starkt fördömande kommer från en skräck och kanske längtan att själv överskrida normerna. Med hjälp av förnekande och våld trycker man bort egna böjelser.

Vem i hela kommunikationsvärlden kan man lita på?

 Stora hotellet i Umeå marknadsför sig med storytelling, Gotthards krog härstammar från kapten Gotthard vars loggbok man säger sig ha hittad. Krogens meny baseras på loggboken och de platser Gotthard har lagt till vid. Men vid en närmare granskning och återkommande frågor så verkar ingen ha sett den där loggboken. Stylt Trampoli , företaget som specialiserat sig på storytelling, berättar en historia som inte verkar ha riktig täckning. Det är intressant och kan kopplas till mitt tidigare inlägg om en upplösning av genrer. 
 
På Statens Medieråds hemsida hittar jag ett annat exempel där klädföretaget Wren Studio visar sig ligga bakom en film som heter First Kiss och som har spridit sig som en löpeld på nätet, över 22 miljoner visningar. Filmaren bakom sa (uppmanades att säga) att filmen visar människor som aldrig tidigare har träffats, när de möts i sin första kyss. Men det visar sig vara skådespelare, musiker och andra artister de flesta. Läs mer i Expressens artikel här.
 
 
 
Studio Total har jobbat med kreativ storytelling (jag har ett långt inlägg här: Studio Total - chockerande marknadsföring) och ett av de senaste avsnitten av Kobra handlade också om det som ibland kallas för "prank", Visst är det oerhört spännande och kreativt men jag tycker att man måste vara lite försiktig. Berättelserna bör vara äkta. I flera år har vi haft Birgitta Jakobsson som har föreläst för våra elever om kommunikationsstrategier och fört fram som en av de viktigaste delarna att det ska vara rätt, rakt och rent och i dubbel bemärkelse, det ska vara ärligt och sant. Mer om detta sen. Nu gör jag helg.
 
Jag älskar dig mera än allt! Kyss mig tills kaffet blir kallt!
 
Här är en äkta tecknad kyss som jag gillar, publicerad förut, jag vet. 

Starstrucked inför Bo Bergtröm

 
En del av de böcker Bo Bergström har varit inblandad i
 

Nationell Estetisk Kongress i Uppsala så fick vi mängder av inspiration och belägg för att de estetiska och kreativa ämnena är oerhört viktiga för våra elever i första hand och för samhället och näringslivet i andra hand, kanske, om det är så att de efterfrågar kreativa och entreprenöriella människor inför framtiden. Den sista programpunkten på lördagen var ändå den som jag såg fram emot mest: Visuell kommunikation med kommunikationsgurun Bo Bergström. Jag har umgåtts med hans böcker och teorier så länge jag varit medielärare. Jag blev rent av starstrucked (följ länken för definition), och han uppfyllde mina förväntningar med råge. 
 
Bergström tröttnade på att själv arbeta i reklambranschen på 90-talet och kom på att undervisning var hans grej. Han började jobba på Berghs och nu undervisar han på högskolor runt om i Sverige, föreläser för såna som oss, och skriver böcker. Se mer om det här. För oss berättade han bland annat om olika infallsvinklar en kommunikatör kan ha, man kan vara konsekvensneutral eller ha ett konsekvensanvar. Det tidigare innebär att man tycker sig skildra verkligheten som den är, man tar ingen ställning och är kanske inte medveten om hur man påverkar, genom det kanske man bekräftar befintliga strukturer och maktförhållanden. Att ha konsekvensansvar innebär att man är medveten om hur bilder påverkar och man prövar och funderar på vad man vill förändra eller bekräfta. Ett talande exempel på hur fel det kan bli ser ni här.
 
Lokal kampanj i Uppsala för Länsförsäkringar
 
 Hur kan det komma sig att så många människor inte reagerar på den stereotypa skildringen. Det är beställare från företaget, fotografer, stylister, copywriters, designers/layoutare och modeller, som dessutom (tror jag) är verkliga personer. Studera kroppspråk, blick stadga och balans men kanske framförallt språket .Det kan röra sig om mellan 40 och 60 personer som på något sätt varit konsekvensneutrala, eller blinda. Läs mer om detta och se mer exempel hos den outtröttlige Genusfotografen. Läs även Länsförsäkringars pudel i Dagens Media.
 
Den här bilden hittade jag också på genusfotografen och den visar  hur man regisseras till att ikläda sig rollen som pojke med makt och underkastad, men inbjudande flicka, PUH!
 

Bergström pratade också om hur kommunikationstrenderna ser ut nu och i framtiden, och det som gäller är content marketing. Kommunikationen eftersträvar att vara en hybrid mellan reklam, nyheter och konst. Han nämnde att traditionell reklam pratar till människor, content marketing pratar med. Istället för att pusha så ska man dra till sig målgruppen. Det ska dofta nyheter, inte lukta reklam. Ett exempel är att man vid en genomgång av ett nummer av Dagens Industri funnit att nästan alla artiklar kommit till genom en PR-person eller en lobbyist, alltså reklam som ser  ut som, och doftar, nyheter. Intressant dock, är att branschen har ett stort behov av skribenter och att dessa metoder  inte bara gäller att kränga vapenstridsspetsar, bensin eller skönhetskirurgi, man kan naturligtvis kommunicera och marknadsföra något som gör världen till ett bättre ställe också.
 
Appropå framtidsspaningen så sa Bergström att det som kommer är en ännu större upplösning av genrer, där konst blir reklam, reklam blir nyheter och vice versa. Som exempel lyfte han Volvo Trucks reklamfilm med van Damme, som är den mest delade filmen någonsin. Nu har den fått plats på Louvren....ja, som ett konstverk då, eller? Norweigan knyter kändisar till sig som får göra podradio och Jan Gradvall får göra ett åtta siddor långt reportage om Zlatans roll i Volvos reklamfilm, nyheter eller reklam för vem, för Gradvall själv kanske? Jag kanske är populist men här tänker jag nu vara med i delningskarusellen och dela det mest delade.
 
 
 
 
Denna film har så klart inspirerat flera att göra parodier och varianter som ni kan leta efter.
 
Min slutsats är i detta fall att det finns behov av mediekunskap och en förmåga att skilja på vem som säger vad, med vilken kanal, till vem och med vilken effekt? Lasswells klassiska kommunikationmodell. En diskussion om vem som är avsändare och med vilket syfte. Jag delar inte volvofilmen för att ni ska köpa en volvotruck, ba så att ni vet. Jag brinner för mediekunskap, jämställdhet och demokrati.
 
 
Här är en av de många parodierna: