Svällande vad?

 
Per och jag är ute på en liten miniturne i norra Bohuslän, Hamburgsund, Fjällbacka, vandrarhem i Grebbestad och en tur till Vitlycke Museum och hällristningarna där. En del av dem hör till de mest kända i världen  och tillhör världsarvet. Bland annat den här från bronsåldern som kallas brudparet. Man tror att det är en präst som välsignar föreningen och han är utrustad med ett svärd, någon sorts klubba och ett praktstånd, vilket även brudgummen har, redan inne i bruden, sedan sticker det ut något ännu kraftigare åt höger men det kan vara ett svärd. Oavsett vilket,  så förstår man av alla de hällristningar vi ser, att ståkuken är en central del i skildringen, intressant då är att läsa denna utsällningstext:
 
 
Svällande vad...? Svällande vader, jovisst, men inte är det det första jag tänker på. Så jag viker mig dubbel över denna informationstalva och skrattar och flämtar, kanske på grund av klättringen men främst på grund av utelämnande av det som syns mest, i alla fall för mig.
 
 
Fint ordnat var det där och fri entré, fin shop, kafé och museum.

Fjällvandringen del 2

Här har vi slagit upp ett basläger med Skerfe som motiverande mål i närheten. Frystorkat till middag.
 
Ett helt annat väder nästa morgon
 
Vi börjar ändå vandra upp mot toppen
 
Det är viktigt med rätt utrustning på fjället, det här är Lumenes Pink Pearl no 17, glossy shine perfection
 
På dryga 1000 meter över havet bestämmer vi oss för att avbryta och vandra tillbaka till baslägret
 
Vi har i alla fall varit inne i Sareks nationalpark
Eric tar en annan lite topp på vägen ner, en gammal offersten bestegs av bara farten
 
Fjälljung
 
Vi vandrar på fjället utanför lederna
 
Efter tre timmars vandring är vi ganska morska men lite trötta, tror nog att vi är vid bilarna snart. Vi hade ju gjort en två timmars vandring före lunch också
 
Har man väl satt sig börjar det bli tungt att resa sig
 
Nu efter fem timmar tror vi att vi bara har en liten transportsträcka kvar. Vid det här laget så har vi en liten utbrytargrupp på fyra personer som lägger in en högre växel occh skippar den sista mat och vilopausen då vi, Per och jag blir trakterade med mackor och blåbärssoppa av Eric och Annica. Vi äter samtidigt som vi blir ätna, det är helt galet mycket mygg. Vi är lite irriterade över utbrytargruppen som verka vara lite elististiska samtidigt som de sviker gruppen...jag menar...tänk om någon av oss får ett benbrott då skulle två få bära den skadade och en få bära allas ryggsäckar...tänk om. I efterhand förstår jag att dessa tankar kom från en utmattad, orutinerad fjällvandrare.
 
Det visar sig vara minst tre timmar tills vi når forsen och bron som leder över till bilarna. Dä väger fötterna över 3 ton så det är knappt jag vågar gå över. Det visar sig också att utbrytargruppen inte var så elitistisk heller, de var så utmattade att de hekt enkelt inte vågade sluta gå för då var de rädda att de inte skulle kunna fortsätta.
 
Efter en timme i bil var det inte helt lätt att veckla ut sig och kliva ner på marken
 
Aj, aj, aj
 
 
Efter bastu och vederkvickande bad i sjön smakade det ljuvligt med hemrökt souvas med tillbehör. Vill man läsa om ännu längre och ännu mer exotiskta bergsvandringar kan man gå in på kollegan Grahns blogg och läsa om hans vandring i Tibet nu i sommar.
 
Idag, den 19 juli, åker min son Viktor till Australien. Lycka till!

Sannas Göteborg

 
Vi är i Göteborg hos Sanna som tillsammans med Aron bor på Skepplandsgatan vid Marklandsgatan. Aron är i Finland och jobbar. Jag har inte skrivit klart om vare sig fjällen, Skåne eller för den delen om allt annat jag tänker att jag ska skriva, teckna och fota för att lägga in. Även på sommaren är huvudet fullt av idéer. Detta är dock den första sommaren som jag har med mig dator, sladdar och kortläsare så att jag kan skriva inlägg. Ikväll är Sanna ute med kompisar och Per träffar också en gammal Göteborgspolare. Igårkväll fick vi förmånen att vara med när gamla tjejegänget fgrån Umeå träffades här hos Sanna på middag. De har gått skola tillsammans, en del av dem sedan ettan.
 
Lina, Sanna, Elin och Maria (Clara borde åxå vara med)
 
Sanna på jobbet
 
På Andra Långgatan ligger en butik som heter Klara of Sweden som mest säljer Marimekkos produkter men även andra märken. Här har Sanna fått extrajobb. Vilket suveränt ställe att arbeta på, den största nackdelen är väl bara att det väcker sådant habegär så mycket av lönen skulle kunna gå åt.Kläder, porslin, tyger, handdukar, och massor av färg, kvalitet och snygg design. Jag har i alla fall varit där och provat mig igenom delar av sortimentet, det landade på 1584 kronor! Dessvärre fegade jag lite väl mycket, tre svarta plagg och en randig klassikertröja, lika som den som Sanna har fast typ, gul och grå.
 
En glad supporter i en galen soffa. Han är inne i ett maniskt korsordsstim medan jag får shoppmani. Bara jag kan svar på ett och annat vågrätt eller lodrätt så kan jag fortsätta härja i butiken
 
Ska det inte vara lite fina servetter också, det är en så perfekt gåbortspresent?
 
Precis här i backen intill Vita Bandet i Slottskogen, gifte vi oss 1988, bågen har uppförts senare. Jag har förresten fortfarande skoskav sedan fjällvandringen.
 
Sanna är född på Sahlgrenska i Göteborg och var fem och ett halvt år när vi flyttade till Umeå. Hon blev omgående norrlänning men nu är hon tillbaka till sin födelsestad. För oss är det fint att komma tillbaka också. Även i detta fallet så blir jagnostalgisk och jag tänker och undrar hur vi hade levt om vi bott kvar. Men harreligen så himla bra vi har det på Sandbacka, världsmetropolen, och nog är det spännande med Umeå, kommande kulturhuvudstad, Bildmuseet, nygallerian å de och så, jag får rent hemlängtan.
 I morgon bär det iväg till Brännö, en ö vi alltid återvänder till, och imorgon hoppas jag verkligen att det ska kunna bli tillräckligt varmt och vackert så att man vill ta sig ett salt havsbad.

Bjarne Öhrling B&B konst och kultur

Aktiebolag Holms Brutalturism är ute och parasiterar igen och vi har fantastiska värdar i både Björkholmen och Hässleholm. Här i Hässleholm är det fullt fokus på konst och arkitektur och gourmetmat. Bjarne kan vad som bör kunnas om arkitektur och konst i Skåne och i Köpenhamn, han har dessutom en suverän förmåga att lite omärkligt slänga med värsta gourmetpicknickarna. Häromdagen var det Wanås och Kristianstad på programmet.
 
Här står Bjarne och poserar intill Anthony Gormleys skulptur, Together and apart 1998, och ser instängd ut. Kvällen innan berättade han om en näradödenupplevelse då han inte tog sig ur en våtdräkt och dessutom fastnade med huvudet i den när han desperat försökte ta sig ur. Så här praktiserar han lite kognitiv träning. Jag frågar Bjarne vad dräkten heter, är det en våtdräktsjacka, en kanotuniform eller vad heter det. -" Det är en mördarjacka" kommer så det självklara svaret. Han har nog en del kvar att bearbeta tror jag.
 
Anne Thulins Double Dribble, 2010
 
Länge, länge står jag i bokbacken där Marianne Lindberg de Geers installation Jag tänker på mig själv, som enligt konstnären handlar om det omöjliga i att vara barn. I ett ganska stort område hörs röster från främst barn i olika åldrar som mest ropar efter mamma, några ropar efter pappa. Förra gången jagvar där var alla barnen med. Nu ekar ropen av saknad och tomhet och jag blir liksom paralyserad och nostalgisk. Jag låter tankarna snurra vidare ett par varv och ler och tänker att jag saknar mina barn, som lever sina egna liv. Tänk på dem som saknar sina barn som kanske inte längre finns.
 
Framför Gloria Friedmans Stigma, 1991
 
Vi var väl utrustade med både paraplyer, gummistövlar och regnställ som vi hade i skuffen i bilen om utifall att det denna lynniga sommar skulle börja regna. Men av någon outgrundlig anledning tycket vi att utrustningen låg bra där och om utifall...så kunde någon snabbt löpa dit och hämta den...Mitt i själva skulpturpromenaden, alltså maximalt längst bort från bilen så öppnar sig himmelen och tömmer en evighetslång syndaflod över oss. Vi står löjligt länge och trycker vid ett par rejäla bokstammar och blir lite skyddade av dess grenar och lövverk. Sen är det bara att ge upp och slaskande, sjaskande släpa sig i väg till bilen. 
 
Per försöker skydda sig under en bok
 
Ha ha, så bra och torr all vår regnutrustning är här i bilen, vi däremot är plaskvåta
 
Efter detta kör vi till Kristianstad och besöker bland annat Regionmuseet Kristianstad och ser en utställning med Lars Walins mästerverk, klänningar och dräkter som burits av kändisar, artister och kungligheter. Petra Mede hade burit flera av dem. Nog vore det kul att inte bara ha torra kläder utan också specialsydda i onödigt vackra tyger och skärningar.
 
En skiss av Lars Wallin
 
Klänningar som han specialdesignat utifrån Josef Franks tyger
 
Jag tillbaka, hemma på Bjarnes veranda med ett glas rosé och ytterligare en gourmetmiddag iförd ett merinoulltröja inhandlad på Sandelins i Kristianstad, en sån där klassisk, unik butik, som inte är en kedja. Jag trodde att jag behövde en ny bikini inför sommarturnén, men var i större behov av en varm tröja.
 
 

Fjällvandring med Skerfe som mål

Intet ont anande och förväntansfulla vid starten av fjällturen
 
Per, Bjarne och jag har precis kommit hem ( till Hässleholm ) efter en lång och händelserik dag i Köpenhamn. Vi är lite trötta i fötter och huvud men inte på långt när så utmattade som vi var efter fjällvandringen till Aktse och med toppen Skerfe som mål när vi var hos Eric och Annica i Björkholmen på adventure camp.
 
Först en transportsträcka längs en grusväg  som tog drygt två timmar att gå. Skerfetoppen syns därborta.
 
Här är vi vid båtlänningen och väntar på båten som ska ta oss till Aktse
 
Här har vi männen som vilar sig i form
 
Visst är det häftiga färger?
 
Vattnet är "mjölkgrönt" eftersom det kommer från glaciärerna och får med sig mineraler från berget, måste nog kolla upp detta med Eric, geologen
 
Bergen väntar på oss
 
Smörbollar, Trollius nånting heter de på latin, blommar fint på berget
 
Skerfetoppen är ständigt närvarande och synlig
 
Åsa och Ulf vilar en stund på trappan till STF:s fina övernattningsstuga
 
Christin och Tomas vid Aktse, Tomas med en så kallad myggbläckta, det heter så när man har sjalen på detta vis.
 
Annica i fin form på fjället
 
 Jag ska lägga upp fler bilder och berätta hur det gick med den mycket långa vandringen. Men nu är det dags att gå till sångs för i morgon ska Bjarne ta med oss till Kivik.