Svällande vad?

 
Per och jag är ute på en liten miniturne i norra Bohuslän, Hamburgsund, Fjällbacka, vandrarhem i Grebbestad och en tur till Vitlycke Museum och hällristningarna där. En del av dem hör till de mest kända i världen  och tillhör världsarvet. Bland annat den här från bronsåldern som kallas brudparet. Man tror att det är en präst som välsignar föreningen och han är utrustad med ett svärd, någon sorts klubba och ett praktstånd, vilket även brudgummen har, redan inne i bruden, sedan sticker det ut något ännu kraftigare åt höger men det kan vara ett svärd. Oavsett vilket,  så förstår man av alla de hällristningar vi ser, att ståkuken är en central del i skildringen, intressant då är att läsa denna utsällningstext:
 
 
Svällande vad...? Svällande vader, jovisst, men inte är det det första jag tänker på. Så jag viker mig dubbel över denna informationstalva och skrattar och flämtar, kanske på grund av klättringen men främst på grund av utelämnande av det som syns mest, i alla fall för mig.
 
 
Fint ordnat var det där och fri entré, fin shop, kafé och museum.

Fjällvandringen del 2

Här har vi slagit upp ett basläger med Skerfe som motiverande mål i närheten. Frystorkat till middag.
 
Ett helt annat väder nästa morgon
 
Vi börjar ändå vandra upp mot toppen
 
Det är viktigt med rätt utrustning på fjället, det här är Lumenes Pink Pearl no 17, glossy shine perfection
 
På dryga 1000 meter över havet bestämmer vi oss för att avbryta och vandra tillbaka till baslägret
 
Vi har i alla fall varit inne i Sareks nationalpark
Eric tar en annan lite topp på vägen ner, en gammal offersten bestegs av bara farten
 
Fjälljung
 
Vi vandrar på fjället utanför lederna
 
Efter tre timmars vandring är vi ganska morska men lite trötta, tror nog att vi är vid bilarna snart. Vi hade ju gjort en två timmars vandring före lunch också
 
Har man väl satt sig börjar det bli tungt att resa sig
 
Nu efter fem timmar tror vi att vi bara har en liten transportsträcka kvar. Vid det här laget så har vi en liten utbrytargrupp på fyra personer som lägger in en högre växel occh skippar den sista mat och vilopausen då vi, Per och jag blir trakterade med mackor och blåbärssoppa av Eric och Annica. Vi äter samtidigt som vi blir ätna, det är helt galet mycket mygg. Vi är lite irriterade över utbrytargruppen som verka vara lite elististiska samtidigt som de sviker gruppen...jag menar...tänk om någon av oss får ett benbrott då skulle två få bära den skadade och en få bära allas ryggsäckar...tänk om. I efterhand förstår jag att dessa tankar kom från en utmattad, orutinerad fjällvandrare.
 
Det visar sig vara minst tre timmar tills vi når forsen och bron som leder över till bilarna. Dä väger fötterna över 3 ton så det är knappt jag vågar gå över. Det visar sig också att utbrytargruppen inte var så elitistisk heller, de var så utmattade att de hekt enkelt inte vågade sluta gå för då var de rädda att de inte skulle kunna fortsätta.
 
Efter en timme i bil var det inte helt lätt att veckla ut sig och kliva ner på marken
 
Aj, aj, aj
 
 
Efter bastu och vederkvickande bad i sjön smakade det ljuvligt med hemrökt souvas med tillbehör. Vill man läsa om ännu längre och ännu mer exotiskta bergsvandringar kan man gå in på kollegan Grahns blogg och läsa om hans vandring i Tibet nu i sommar.
 
Idag, den 19 juli, åker min son Viktor till Australien. Lycka till!

Sannas Göteborg

 
Vi är i Göteborg hos Sanna som tillsammans med Aron bor på Skepplandsgatan vid Marklandsgatan. Aron är i Finland och jobbar. Jag har inte skrivit klart om vare sig fjällen, Skåne eller för den delen om allt annat jag tänker att jag ska skriva, teckna och fota för att lägga in. Även på sommaren är huvudet fullt av idéer. Detta är dock den första sommaren som jag har med mig dator, sladdar och kortläsare så att jag kan skriva inlägg. Ikväll är Sanna ute med kompisar och Per träffar också en gammal Göteborgspolare. Igårkväll fick vi förmånen att vara med när gamla tjejegänget fgrån Umeå träffades här hos Sanna på middag. De har gått skola tillsammans, en del av dem sedan ettan.
 
Lina, Sanna, Elin och Maria (Clara borde åxå vara med)
 
Sanna på jobbet
 
På Andra Långgatan ligger en butik som heter Klara of Sweden som mest säljer Marimekkos produkter men även andra märken. Här har Sanna fått extrajobb. Vilket suveränt ställe att arbeta på, den största nackdelen är väl bara att det väcker sådant habegär så mycket av lönen skulle kunna gå åt.Kläder, porslin, tyger, handdukar, och massor av färg, kvalitet och snygg design. Jag har i alla fall varit där och provat mig igenom delar av sortimentet, det landade på 1584 kronor! Dessvärre fegade jag lite väl mycket, tre svarta plagg och en randig klassikertröja, lika som den som Sanna har fast typ, gul och grå.
 
En glad supporter i en galen soffa. Han är inne i ett maniskt korsordsstim medan jag får shoppmani. Bara jag kan svar på ett och annat vågrätt eller lodrätt så kan jag fortsätta härja i butiken
 
Ska det inte vara lite fina servetter också, det är en så perfekt gåbortspresent?
 
Precis här i backen intill Vita Bandet i Slottskogen, gifte vi oss 1988, bågen har uppförts senare. Jag har förresten fortfarande skoskav sedan fjällvandringen.
 
Sanna är född på Sahlgrenska i Göteborg och var fem och ett halvt år när vi flyttade till Umeå. Hon blev omgående norrlänning men nu är hon tillbaka till sin födelsestad. För oss är det fint att komma tillbaka också. Även i detta fallet så blir jagnostalgisk och jag tänker och undrar hur vi hade levt om vi bott kvar. Men harreligen så himla bra vi har det på Sandbacka, världsmetropolen, och nog är det spännande med Umeå, kommande kulturhuvudstad, Bildmuseet, nygallerian å de och så, jag får rent hemlängtan.
 I morgon bär det iväg till Brännö, en ö vi alltid återvänder till, och imorgon hoppas jag verkligen att det ska kunna bli tillräckligt varmt och vackert så att man vill ta sig ett salt havsbad.