Littfest 19
För det första ska erkännas: Jag mediefastar, litegrann i allafall, i sympati med medietvåorna som gör det som en del i kursen Medier, samhälle och kommunikation. Jag har bestämt mig för att undvika Instagram och Facebook för att testa hur det känns. Att blogga borde ingå i detoxen men jag gör klart ett påbörjat inslag som annars kommer att kännas alldeles för inaktuellt om det postas senare.
Jag såg fram emot årets Littfest, med viss oro, eftersom jag bestämt mig för att utmana tecknandet som legat på is en längre tid. Jag försökte sätta mig så långt fram som möjligt för att slippa för många huvuden i vägen. Däremot kan det vara sjukt jobbigt om någon SER att jag tecknar och därmed TROR att jag TYCKER att det är något jag KAN. Då låser sig pennan och handen i inkompatibla positioner och både penna och block stoppas ner i väskan.
Det här är en av dem som presenterade programpunkterna i Idun
Sami Said, otroligt gullig på nåt vis, har så karaktäristiska drag att han borde vara lätt att fånga. Jag är ganska nöjd.
Sara Meidel gjordejag flera misslyckade försök med, detta är det minst misslyckade.
Det här blev inte särskilt likt men en ganska fin teckning. Här syns också kanterna på det aktuella skissblocket som äntligen, efter Littfest blev lite fyllt och hemtrevligt.
LIsa Tegby
Det här var fredagkvällen och första försöket, som jag misslyckades totalt med och blocket plockades bort. Sen på söndagen tog jag fram en bild jag tagit och skissade efter bilden på mobilen.
Har jag då bara brottats med käklinjer, gestikulerande händer, armar, näsor, benpositioner, sinande bläck och felaktiga kompositioner? Har jag allls icket lyssnat på vad som sagts? Jag hör alldeles utmärkt. Det är som att jag suger åt mig ännu bättre när flera sinnen är aktiva. Och Olivia Bergdahls sonettkrans, femton verser som tog tjugo minuter för henne att läsa upp utantill, lämnade nog ingen oberörd. Helt sagolikt Kanske överträffade det fredagens huvudevent som mist hundra personer missade på grund av en snabbt fullsatt Flexsal på Bildmuseet. Sven Wollter läste texter/text av Liv Strömkvist. Men jag stötte på, med betoning på, på, ( alltså inte på stötte) herr Wollter i trängseln och berömde honom för att vara en sån publikdragare. Han ba; ödmjukt: - Nej dom köar för att det är Liv Strömksvists texter. Jag ba: - Nej, nej, nej, vi är alla här för din skull. Så, jag missade hans performance men fick å andra sidan en bamsekram av honom.
Så, nu trodde jag att jag var igång med skapandet. Men icket. Blocket bärs med mig hela tiden och snart inser jag väl att väskan blir onödigt tung, när jag ändå inte får till nåt. Kanske öppnar mediefastan för lite skissande.
Ha det så gott så länge.