Skulpturparken än en gång

 
 
Än en gång får jag vara med om underbara performances i Umedalens fina skulpturpark. Det är som vanligt i kursen Estetisk kommunikation som eleverna får en skulptur att analysera för att sedan skapa en performance som ska kommunicera något de anser vara viktigt och angeläget i vår tid. De drar ofta in publiken som får bli delaktiga medskapare. Här ovan utifrån Kaarina Kaikkonens A path, där budskapet blev att vi alla följer med, utifrån grupptrycket, trots att vi som i det här fallet var på väg in i förintelsens gaskamrar. Starkt! Ingen ifrågasatte, alla gick bara med.
 
 
 
 
Även här, utifrån Jaume Plensas Heart of trees fick publiken vara delaktig 
 
 
 
 
Närbild av en performanceartist med verket Koma-Amok av Bigert och Bergström
 
 
 
 
Carina Gunnars Untitled som baseras på de badkar som faktiskt användes som metod i så kallade långbad på Umedalens mentalsjukhus, väcker alltid starka känslor och engagemang hos elverna.
I år liksom i fjol så består elevgruppen av eleverna från de estetiska programmen med inriktning bild, dans, media och teater. De får träna på att skapa mening med estetiska uttryck och att möta publik men de får också träna på att vara publik och försöka förstå vad skaparna vill uttrycka.
 
 
 
 
Sean Henrys Trajans shadow fick handla om grupptryck som skapar passivitet 
 
 
 
Christina Iglesias Vegetation room är superspännande med sin släta utsida som speglar skogen och miljön runtomkring och insidan som man kan gå igenom som påminner om trädens bark.
 
 
 
Buky Schwartz Forest Hill med dess nivåskillnader brukar ofta handla om klass och skillnader men här blev det något skrämmande som de måste rädda varandra ifrån; stress och press och krav från samhället 
 
 
Detta är också från Heart of trees.
Vi hade fantastiskt tur med vädret och det var extra tur eftersom de bussar vi beställ skulle hämta oss var 45 minuter sena. Nästa vecka ska eleverna få skriva en reflektion kring det upplevda och koppla det till kursens kunskapskrav. 

Vardagslyx - Sköna fötter inspirerar till skapande

Underbar känsla med nyvårdade fötter
 
Jag är oändligt tacksam för mina fötter och alla platser de fört mig till. Jag är så tacksam för att jag kan gå och till och med springa. Trots det så har basen i livet, detta verktyg för såväl framåt- som bakåtrörelse, varit en källa till besvär och smärta. Redan som liten flicka hade jag fruktansvärda självsprickor som smärtade, rev upp strumpor och var allmänt jobbiga. Jag som dessutom alltid har älskat att bada och basta som verkligen torkar ut ännu mer.
 
Jag har filat och filat och filat för att komma ner till sprickornas grund. Efter det har jag haltat av smärta i flera dar eftersom jag filat bort för mycket och ingen smörja i världen har hjälpt. Nu har jag i flera år gått regelsbundet hos Camilla Stenberg på Umeå medicinska fotvård på Mariehems centrum och jag har blivit betydligt mer lättfotad. Hon är den bästa fotvårdaren jag har stött på och jag har prövat många. Dessutom köper jag varje gång en laddning fotskum Allpresan pedicare som också är det överlägset bästa jag smort in fötterna med, men jag gör det varje morgon och varje kväll. Då håller fötterna fram till nästa behandling fyra månader senare. Ja, för jag behöver gå åtminstone tre gånger per år.
 
Ikväll njöt jag så av mina nybehandlade fossingar så jag tänkte att jag skulle komma igång att teckna igen. Det är också något jag mår bra av, men i en annan dimension. Det är också en färskvara som måste hållas efter och 2018 har inte varit ett bra tecknarår hittills. Vi får se om detta, mina nästan igenkännbara fötter på ett fårskinn,  kan vara en nystart även på den fronten. Men herregud så svårt pennan har för att lyda. Vi får se om sociala medier kan hjälpa mig och pressa mig lite om jag tänker att jag ska lägga ut ett par bilder i veckan åtminstone.
 
Vardagslyx kan vara att en tisdag få sina fötter fina och att dessutom ha tid att försöka teckna av dem. 

September- efter skolstart och val

Konstpedagogen Karin Jonsson i samtal med medietreorna om konstens roll i samhället
 
Sommarens torka har det talats mycket om. Tyvärr gav det inte önskat resultat i valet. Enligt Svenska Naturskyddsföreningen, SNF, har V den bästa miljöpolitiken, MP kommer tvåa och L trea! 
 
Det har dessutom varit en knastrande torka här i bloggen som väl hamnat i skuggan av både sommarsol och flytt- och städbestyr. Jag ska försöka spotta upp mig. Trots brist på vårdande av varumärket MammaMedia och brist på kreativa inlägg har jag läsare varje dag...eller kan det vara blogg.se som manipulerar?
 
Hursomhelst, terminen har börjat, schemat rullar på, eleverna kommer till lektionerna, som tar alltför mycket tid att planera och följa upp. Men det är till stora delar roligt och inspirerande. Idag har jag till exempel varit på Bildmuseet med medietreorna för en workshop utifrån John Akomfrahs verk Purple och utifrån vilken roll konsten har och ska ha i samhället. Karin Jonsson, konstpedagog, ledde samtalet och inspirerade eleverna till eget skapande. Kursen heter Konstarterna och samhället och borde vara obligatorisk i denna tid när politiker försöker politisera och styra konsten och dess innehåll.
 
Här är en grupps resultat, ett kollage som ifrågasätter Umeås kulturbudget
 
 
Här ett annat verk på samma tema men som också signalerar rädsla för ett allt mer övervakat samhälle
 
 
 Här en bild inspirerad av Akomfrahs miljöengagemang kompletterat med inspiration från kylskåpspoesi
 
 
 Här- en glaciär som smälter men ingen verkar bry sig
 
 
 ...slutligen denna vackra men något svårtolkade bild där de bara valt ut tecknade målade figurer i landskapet som skapar en surrealistisk känsla motden isiga vintern i bakgrunden och det ganska öde slättlandskapet
 
 
När jag är på Bildmuseet tänker jag att det kanske är där man ska jobba. Så fantastiska lokaler, så spännande och innovativ konst och alla dessa möten med både konstnärer och besökare. Men jag inser också att det är fantstiskt att som jag få följa elevgrupper i tre år och träfffa dem regelbundet.
 
Nu pratar väl en del av politikerna igen om mera matte, mera matte, mera matte! Jag säger MER KONST OCH KREATIVITET ÅT FOLKET OCH I SKOLAN!