Missat pärlbröllop - vi får satsa på Mahogny

Anita har hjälpt mig att göra en GIF av en del av filmen från vårt bröllop. Nu blir det ett evigt pussande, kanske ända fram till ett guldbröllop om vi får leva så länge
 
Jag skrev ju häromdagen i min årskrönika att vi helt missade att fira vår trettioåriga bröllopsdag den 21 maj i fjol. Jag har nu också gått tillbaka till min dagbok från 1988 för att läsa om mina tankar inför giftermålet men det är helt tomt. Det var ett par veckor helt utan noteringar. I den lilla fickalmanackan från 1988 står det dock BRÖLLOP på lördagen 21/5 men dagarna innan står det bara att jag mår illa och kräks. Jag var gravid precis i början av graviditeten.  Men jag kommer ihåg hur vi tidigare på våren pratade om att det skulle vara roligt att samla  släktingar, våra vänner från Göteborg, Umeå och Tidan/Skövde. Att gifta sig är en bra anledning till att ha fest! Dessutom kändes det viktigt och riktigt juridiskt, ekonomiskt men naturligtvis också att manifestera en kärlek vi trodde på.
 
Platsen vi valde var vid Vita Bandet i Slottsskogen, där vi också ett par år tidigare förlovat oss med tillhörande anarkistisk gatumålning. En rådman kontaktades för en borgerlig vigsel. Kläder köptes in på Indiska. På morgonen upptäckte vi att vi glömt att fixa brudbukett! Men med Sonjarosorna som svärmor haft med sig och ett gäng ängsblommor som min mamma for ut och plockade så var den saken klar med hjälp av lite band och lite folie. Både Pers och min familj bodde hos oss i lägenheten på Godhemsgatan. Vi fick låna en grannes lägenhet också. Det var tur, för det var krångligt om mamma och pappa skulle behöva bo ihop. De hade en svår skilsmässa och pappa hade svårt att förhålla sig normalt utan att hamna i gamla händelser och giftiga kommentarer om mamma. Detta skavde och var ett orosmoment för mig inför dagen också. Med lite alkohol i blodet kunde pappa börja dra upp gamla oförätter, men det gick bra. Men det var trångt och full fart hela helgen.
 
Själva akten var härlig i slottsskogsbacken. Lilla Sanna, ett och ett halvt år sprang omkring i gröngräset. Delar av min kör, Göteborgskören kom och överraskade med skönsång. Regnet höll precis upp. 
 
Efter ringbyte, risgryn, tusen kramar och lyckönskningar hörde vi fransk dragspelsmusik på håll. Vi ombads söka upp musikens källa och gick in i skogen. Där, lutad mot ett träd stod en röd, Rex, tandemcykel från 1950-talet skulle jag tro. Hahaha, vår bröllopspresent från Göteborgsvännerna. Den fick vi cykla därifrån på med skramlande burkar i släp, hela vägen genom Slottskogen, hem till Majorna. Sedan var det också den vi färdades på under vår bröllopsresa i Frankrike. Klimatsmart och romantiskt med lätt packning.
 
Bröllopsfest på Nordgården med mandelpotatis, sikpaté och romsås. Det hade mamma fixat. Vi hade gjort vin, det var väldigt populärt på den tiden, det blev aldrig gott. Men billigt. Jag var gravid med Viktor och tog det lugnt. Men Per vart i gasen och var nästan på väg med polarna på efterfest, innan han kom på att han visst hade en bröllopsnatt framför sig. Den fick vi till långt fram på morgontimmarna när så småningom alla hade hittat en sovplats och kommit itll ro.
 
Ja, nog är det värt att fira. Den 21 maj i år får det bli mahogny som visst ska stå för 31 år. Men är inte det något utrotningshotat? Vad står det för då? 

Bäst 2018, Mamma Medias lista

 
2018 års absoluta höjdpunkt är barnbarnet Alvilde. Hon övertrumfar all konst och kultur med råge
 
 
När jag går igenom dagboken från 2018 så häpnar jag över allt som hänt och vilka kraftansträngningar det inneburit. Att flytta från radhusets över 200 kvadratmeter och in till lägenheten på 74,5 var verkligen en enorm arbetsuppgift. Det gick liksom inte att backa. Det var bara att köra på. På det följde allt som har med uppsägningen av mammas lägenhet och avyttrandet av alla hennes saker och den fantastiskt lyckade lägenhetsloppis vi genomförde. Vi renoverade köket i stugan, förutom att vi renoverade hela vår nya lägenhet. ( Ja ni som känner mig vet ju att vi anställt snickare och hantverkare till det mesta, så det är ju inte så att vi gått omkring i overall och verktygsbälte och fixat allt själva).Både min man och jag kom på att vi ifjol skulle ha firat 30- årig brölllopsdag och vi kollade upp vad vi skrivit i dagböckerna om det? Vi hade bara noterat att snickarna varit i stugan och att jag äntligen bestämt vilken färg vi skulle ha på väggarna. 30 år som gifta och ingen champagne. Det får vi ta igen och istället fira 31.
 
Det absolut största och bästa som hände förra året var såklart att vår dotter Sanna och hennes Aron fick en flicka den sjätte juni. Alvilde Elsa.
 
Vår dotter Klara har under året låtit oss lära känna Fredrik Johansson och det känns också stort och fint.
 
Fredrik och Klara på julklappsmiddag 28 december. Vi åt på restaurang tillsammans istället för att ge varandra julklappar
 
 
Men min bästalista har ju  sina givna punkter med böcker, konst och film. Så låt mig börja.
 
 
Årets böcker och läsupplevelse
Trots trängsel i fritiden så läser jag. Alltid, minst ett par böcker på gång på nattygsbordet. Dessutom håller ju vår lilla bokcirkel lite press på läsandet. Ett jävla solsken, Fatima Bremmers biografi om Ester Blenda Nordström tilldelades Augustpriset för bästa fackbok 2017. Det är också en av de bästa och mest intressanta böckerna för mig 2018. Jag som studerat mediehistoria i flera år och tidigt läst om Günter Wallraff hade ganska dålig insikt i att Ester Blenda var långt före honom med att ikläda sig en falsk identitet för att avslöja arbetsförhållanden för de lägst ställda. Boken ger också en bra bild av Sveriges historia och hur fruktansvärt svårt det var att vara homosexuell på den tiden. Fängelse eller dårhus, typ.
 
 
 
Geir Gulliksens Se på oss nu om medelklassmannens bekräftelsbehov, pinsamheter, otrohet och ofullkomlighet var också en av höjdarna. Han skriver så nära, hur det känns att vara ofullkomlig och hur det rent kroppsligt yttrar sig. En bladvändare.
 
Jaqueline Woodson vann Almapriset 2018 med sin prosalyriska självbiografi Brun flicka drömmer. Den var en smärtsam njutning att läsa. Den beskriver poetiskt sömlöst hur det är att vara brun, att växa upp med rasism men också om betydelsen av att kunna spegla sig själv i kulturen och litteraturen. Vikten av att läsa och lyckan i att kunna använda språket. Boken i sig är också vackert formgiven och illustrerad längst bak med bilder på Jaquelines släktingar. 
 
Bästa konst och kultur
Här kommer fördelarna med mitt arbete väl till pass. genom att jag undervisar både i Estetisk kommunikation och Konstarterna och samhället och vill i de kurserna ge elverna möjlighet att ta dela v och arbeta med bra konst och kultur, så får jag själv en del av årets bästa genom jobbet. Lyxigt! Att se La Traviata med medietreorna efter att ha jobbat med librettot och varit på studiebesök på Norrlandsoperan och sedan ta del av deras glädje och engagemang var underbart. Detta trots att det var på förberedande genrep med en Violetta ( Magdalena Risberg) som hade sångförbud. Så de vackra och långa ariorna var antingen tysta där huvudrollkaraktärern bara rörde på munnen eller att kormästaren sjöng lite knaggligt från orkesterdiket.
Med ettorna i Estetisk kommunikation har vi bland annat tagit del av Profilteaterns Let´s inherit the earth, som var en rafflande, brutalmusikal med suveräna sångnummer, sköldpaddor på väg att kvävas av all plast och en käftsmäll till dem som med sin konsumtion driver jorden mot sin undergång.
Bildmuseets och John Akomfrahs Purple tillhör höjdpunkterna och bara att Bildmuseet finns, är alltid med på listan av det bästa.
 
 
Bästa film och tv
Goliat av Peter Grönlund hamnar i topp på filmsidan. Jag har skrivit om den här. Isabella Eklöfs danska film Holiday har blivit ifrågasatt och kritiserad men också prisad. Kritik och debatt delvis utifrån en grymt otäck och explicit våldtäktsscen, delvis utifrån att den är kall och brister i analys. Jag såg filmen utifrån att ha tagit del av Isabellas presentation av den och en bakgrund till hur och varför den är gjord. Jag tycker att det är fruktansvärt att människor tjänar miljoner på att sälja droger och på vägen utnyttjas, misshandlas och dödas människors både liv och livsdrömmar. Att man gör film om det tycker jag är underbart och viktigt. Två andra filmfavoriter i fjol var Roma och Three billboards outside Ebbing Missouri. 
 
Tvserierna i soffan har blivit många, när vi pustat ut från flyttbestyr. Favoriter 2018 kan vara Sharp objekts, Falsk identitet, Bonusfamiljen och såklart sista säsongen av Homeland.
 
 
 
 
Bästa bad
Sommarstugebaden denna heta sommar har såklart varit både ljuvliga och nödvändiga. Annars sticker bastubaden under vår Helsingforsweekend ut som höjdpunkter. Kultuurisauna en bastu mitt i Helsingfors och Finska viken, öppnade 2013 av en arkitekt. Mycket spartanskt med separata avdelningar för kvinnor och män. Vatten i vitblåa bleckmuggar och möjlighet att köpa saltgurka. Inga höga samtal, inga större sällskap än tre och inget fotograferande. Trä och betong och en stege ner i det trettongradiga vattnet.
 
Vi var även på en så kallad kvartersbastu som heter Kotiharun sauna som har varit igång sedan 1928. Den låg avsides och var inte alls särskilt lätt att hitta till men väl värd. Mest för den unika miljön. Jag som älskar kombinationen bastu och bad saknade just badet som här fick ersättas av vanliga duschar. Men stället i sig var superhäftigt.
 
 
Kultuurisauna på avstånd
 
 
Våra gulliga bastumän som svalkar sig på gatan med en bastuöl
 
 
Detaljbild av inredningen från damavdelningen. Enligt våra män fanns det inte några plastblommor på herrarnas. På damernas var det däremot sådana här arrangemang överallt
 
 
Att återse stranden i Marina di Puolo och återigen bada i Vesuvius skugga tillhör också sommarens guldkorn 
 
Ett år har gått och mina nära och kära lever. Ett år har gått, mitt sista i femtioårsåldern. Ett år av politisk oro och debatt. Nu hoppas jag på en regering och jag hoppas på en politik som värnar solidaritet , jämlikhet och kultur. Nu börjar samlandet av 2019 års höjdpunkter. För det är ju också en konst, att ha fokus på det som är bra.
 

2019 va, redan?

 
Hej och hallå, 2019 bara rullar på!
Jag som brukar hinna sammanfatta det gamla året.
Ja, det är på gång; min lista med bästa böcker, filmer andra kulturupplevelser och bad. Jag ska bara komma igång med terminsstart, klasslistor, betyg och inte minst:
Hur ska man lyckas få rutiner på bra matlådor?
Och trots att jag inte brukar uttala några nyårslöften så finns de där, fram till en vecka in på det nya året bearbetas förhoppningar om bättre träningsrutiner, smidighet och styrka. Nu har ambitionerna snart redan bleknat.
 
Idag är det den 8 januari. Min son fyllde 30 år igår. 
I år, i maj fyller jag 60 år.
Någon gång i höst fyller MammaMedia Bloggen, 10 år. 
Allt som kan firas ska firas.
Alla ni som går in och läser här i den glesa trafiken bör också hyllas: Hipp hipp hurra för er!!!
I dagarna kommer jag med min lista, annars blir den på tok för inaktuell.
 
Kram och gott nytt år på er. 

God jul och tack alla underbara elever!

Det här är några av årets julkort som i år faktiskt är handgjorda vart och ett...ja med viss monoton upprepning kan erkännas, men ändå inga kopior
 
Julavslutning på Midgårdsskolan kan vara trist, morgontidig, mörk, limkladdig, stökig och alldeles, alldeles, alldeles UNDERBAR! Fantastiska kollegor hjälps åt att fixa julpyssel för alla medieelever tillsammans, ettor, tvåor och treor. Tio grupper som fick varsinn bokstav att klippa ut och pynta på lite drygt 30 minuter. Nu sitter ett gigantiskt GOTT NYTT ÅR uppmonterat på fönsterraden i skywalken när vi kommer tillbaka 2019.
 
Efter det, avslutning i Valhalla med dans, musik, teater, och ÄNTLIGEN är medieeleverna representerade med en julfilm som drog ner skrattsalvor och jubel. De har gjort en variant på Bohemian rapsody men egen text och tre av sina lärare med och även en bön till rektor Erik om att inte bli fråntagna sitt CSN ( vilket är ett överhängande hot för dem som får för hög frånvaro).
 
Jag måste säga att jag är lyckligt lottad som får vara med om detta och dessa oftast unerbara elever. Att få följa dem genom tre år. Jag har varit rätt utarbetad, faktiskt sjukt trött på slutet, men idag är jag lycklig! Jaja, tänker du kanske, klart man kan vara lycklig när man ska få vara ledig ett helt jullov. Och det är såklart en del av glädjen men också och mest lyckan över att få ha ett så meningsfullt jobb och med så suveräna kollegor. Nu är det APT (arbetsplatsträff) och sedan är det DRAGNING i KONSTLOTTERIET.

Bubblig konstinköpare av förgängligt verk

Denna lilla stearintavla av Ingela Nilsson köpte jag på vernissage på Galleri Socker 
 
Förra fredagen var vi några kollegor på Juliette, Rex trettiotalsinpirerade baravdelning. Som gjutet ställe för ett eller ett par glas bubbel eller drinkar. Väl på plats med andra bubbelglaset på bordet fick en av vännerna en inbjudan till "förvernissage" för inbjudna vänner till det nystartade pop-up-galleriet Socker. Där ställde Ingela Nilsson och Linnéa Therese Dimitrou ut konst  under rubriken Drag me to the moon, i den före detta blomsterhandelns lokaler. 
 
Bubbel, ja tack! Så gick vi omkring där och beundrade verken, pratade med gamla konstskolevänner och kollegor. Jag fastnade för Ingelas badflickor och gick igång på att köpa in något till Midgårdsskolans konstförening. - Det är ju nämlingen snart dags för lotteri och de allra sista inköpen, tänkte jag lite bubbeleuforiskt.  Så fann jag de fina badflickorna i stearinkopior för 500 kronor styck. Ett perfekt pris för inköp till föreningen. Och så spännande med stearin. Det var precis som de där magiska bilderna man själv gjorde på 60-talet, och fick spegelvända Kalle Anka bilder, vilket var häftigt då när världen var mycket bildfattigare.
 
Tanken slog mig att de små verken var lite ( mycket) sköra. Ett par av dem hade redan gått sönder för att folk hade tittat på dem. Men jag bara, tog på mig en myndig, typ professionell konstinköparattityd och swishade glatt den utsatta summan, men lät verket vara kvar tills utställningne skulle var över. Vi skulle höras, konstnären och jag om överlämnande och eventuell paketering.
 
Väl hemma började det skava...hur ska man frakta stearinflaket och hur ska man montera det? Kommer det att smälta när det är varmt? Om man sticker in en nål med nylontråd kan man då montera det på en kartong? Det är ju så fruktansvärt skört, skörare än en cornflakesflinga. När vi väl började kommunicera, konstnären och jag verkade det som att vi båda insåg ohållbarheten i både verket och köpet. Så igårkväll var Ingela Nilsson hemma hos mig och jag fick istället välja ut ett tryck för samma summa. Puh!
 
Annars kunde det ju vara lite spännande som med Banksys verk som ropades in på auktion och så fort klubbslaget smällt ner i bordet förstördes verket av en inbyggd dokument förstörare, och blev kanske därmed ännu mer värdefullt. Kanske lite för avancerat för min lilla konstförening. Tryck på papper känns pålitligt och bra som vinst.
 
Mer om lotteriet och dess resultat etfer fredag.
 
Ingela Nilsson framför ett betydligt större verk på Galleri Socker
 
 
Bubbel-  och vernissagevännerna Mira och Anita