Sportlov

Nu tror jag att jag tar bloggledigt också för en vecka eller så blir det lite glimtar från Puerto de Mogan på Gran Canaria, där vi också var i fjol under vecka tio. För just nu sitter jag förhoppningsvis på planet som tar oss ner till värmen.
 
Lilla Venedig på Gran Canaria
 
Lilla torget och där uppe till vänster har de underbara ostar, skinka och superba viner
 
Så här kan stranden se ut när man tar sitt morgondopp
 
 
God fisk hoppas jag få njuta
 
På denna terass ska jag sitta och läsa och glo in i hibiskusens inre och bara andas

Afterwork på Bildmuseet

 
 
 
 Cecilia Andersson, museiintendent vid Bildmuseet presenterar utställningen The spaces between
 

För ett par veckor sedan dök ett mycket trevlig mail ner i min och mina kollegors brevlåda, det var Bildmuseet som bjöd in till Afterwork med introduktion av utställningen The spaces between, som med verk av fjorton konstnärer, bosatta i Havanna,  berättar om den ekonomiska och sociala utvecklingen under de senaste åren. Fredag klockan fem på eftermiddagen och ett förväntansfullt sorl från den med lärare överfyllda entrén till vårt fina Bildmuseum. Där var lärare i bild, språk och samhällskunskap, tror jag. Vi fick utställningen presenterad, vi bjöds på supergoda mackor och snacks OCH vin. 
 
 
 
 
Lisa och Denise orättvist porträtterade här, berättade om verksamhet och samarbete
 
 
Snacks, mackor och vin bjöds det på i verkstaden där vi också fick ta del av de pedagogiska intentionerna som personalen på Bildmuseet har. Vi ska såklart utnyttja det som finns där mer och vi fick också komma med förslag på vad och hur. 
 
Ett mycket trevligt initiativ och vi har redan bestämt, jag och mina kollegor att detta ska bli något återkommande! Hoppas Bildmuseet tycker detsamma.
 
I alla fall så ska årets ettor få göra sin reklamkampanj för Bildmuseet. Oftast får de jobba med produkter man kan äta, dricka eller saker för personligt bruk, hygienartiklar, till exempel deodorant. men i år slår vi ett slag för estetiken och konsten på alla möjliga sätt. I en trängd kulturekonomi och där allt verkar handla om pengar och konsumtion känns det viktigt och intressant. Årets Mindyard kommer också att ha estetik som övergripande tema. Så när ettorna har gjort sin kampanj klar så ska de få presentera den för personalen på Bildmuseets morgonmöte i mitten av maj.

Är min man lumbersexuell?

Flanellskjorta, skägg och en faiblesse för espresso är säkra tecken. Check, check, check!
 
 
Rubriken låter som sådant jag med iver läste som ung i både Mitt livs novell, Fib Aktuellt och frågespalter med Inge och Sten i dagspressen. Jag slukade allt, även Barnombudsmannen i Expressen och Kropp och knopp i Kamratposten...eller kom det senare, när jag var typ 25?
Nåväl, frågan kvarstår liksom intresset. Men vad betyder lumber och bör jag oroa mig?
 
Under mina år som medielärare har jag haft stor glädje av Anja Hirdmans avhandling Tilltalande bilder där hon granskat hur kvinnor porträtterats i Veckorevyn och Fib aktuellt, och hur vi förväntas se på oss själva. Kvinnan förväntas spegla sig själv i kvinnan på framsidan, identifiera sig med henne och därigenom bli åtrådd. Därför -kvinnor både på framsidan av tidningar med män som målgrupp som med kvinnor som målgrupp. Mannen förväntas titta på kvinnan. Mannen är ett subjekt "the male gaze" och kvinnan är ett objekt, ständigt medveten om att hon är betittad. Som kvinnor förväntas vi lockas av magasinens vackra, retuscherade, leende förebilder.  Genom dem och de drömmar om att vi själva ska bli åtrådda, lockas vi till alla erbjudanden om hjälp på vägen, som både annonsörer och redaktionellt material erbjuder.
 
I söndagens Dagens Nyheter läser jag en artikel av Andreas Nordström. Han skiver bland annat om1994 då journalisten Mark Simpson lanserade  begreppet metrosexualitet, ett trendbrott i den tidigare tydliga skillnaden på hur vi identifierar oss med mediernas bilder. Här handlar det om män som helt obekymrat trånade efter att bli trånade efter. Män som är lika måna om hudens perfekta yta och vägen dig. Nordström citerar Simpson som konstaterar att den traditionella maskuliniteten underminerats av konsumism och en medialiserad värld. David Beckham blev metrosexualiteten personifierad med sin välrakade och glänsande kropp. Nästa steg i trendbrottet, menar Simpson, är spornosexualitet, då är mannen upptagen av sina största intresen i livet: sig själv, sport och porr. Nordström hänvisar också till socialpsykologen och mansforskaren Thomas Johansson som beskriver den spornosexuelle mannens fåfänga; "han håller hellre en selfipinne i handen är en kvinna". Mycket av dessa trender kommer från USA (och är inspirerade av porrindustrin), som Johansson menar har ett utpräglat nostalgiskt förhållande till maskulinitet och att USA är ett väldigt religiöst land, men religionen som landet tillber är maskulinitet.
 
Där kommer den lumbersexuelle mannen in som ett svar på den amerikanska drömmen om manlighet som kanske har fått ge vika när kroppsarbete och ensamt försörjningsansvar ersatts av kontorsarbete eller arbetslöshet och kanske en hotande jämställdhet. En återgång till skogshuggaridealet;lumberjack betyder skogshuggare, och en tid då mannen byggde landet genom att hugga träd och gräva diken. Lumbersexualiteten kan ses som en reaktion mot metrosexualitetens hyllande av parfym, foundations och ytlig fåfänga och kan erbjuda en skapad trygghet i en mer traditionell, stark mansroll. Men den kan nog locka annonsörer för skäggvårdande produkter och redskap såväl som kläder och attribut som signalerar vildmark och outdoorsegment trots att man befinner sig på kontoret i storstaden.
 
Under tiden jag läser artikeln sitter min man mittemot mig och dricker ett kaffe han tycker är bättre än det förra vi hade, han silar det genom mustaschen och vänta, han har helskägg! och rutig flanellskjorta! och han pratar om en resa han tycker vi ska göra; köra bil från San Francisco upp till Portland och Seattle! Då kommer man väl verkligen upp till skogshuggartrakter- och Portland är hipsterstället nummer ett, där vet man minsann hur ett skägg ska ansas...med en jäkligt vass yxa! Ska vi tillsammans hylla manligheten? Kommer jag ens att få köra?
 
Nåväl, han, min man, speglar sig inte ovanligt mycket och hans sexuella preferenser verkar inte ha förändrats, så jag känner mig lugn och kan kanske själv blunda, njuta av skäggets kittlingar och fantisera om en skugshuggarstuga någonstans i ett annat liv.
 
Läs hela Andreas Nordström artikel här: Nu är han sitt eget sexobjekt
 

Jag är förstelärare!

 Anne-Marie Körling peppar oss att fokusera på undervisning
 
Förstelärarreformens mål är att höja läraryrkets attraktivitet och att utveckla undervisningen. Om de som sökt och fått tjänst som sådan, får tid att fördjupa sig i skolutveckling utifrån definierade mål, problem och baserat på hur forskningen ser ut så hoppas man att skolan ska utvecklas och bli bättre. Chansen att anta en sådan utmaning och dessutom en löneökning med 5000 kronor i månaden kan såklart också öka läraryrkets attraktivitet. Osäkerheten kring vad som ska utvecklas, hur och på vilken tid har gjort att det hela kan ha upplevts som osäkert. De som inte är förstelärare kan känna sig mindre värda (5000 kr) och rädda för att åka på mer jobb när förstelärarna utvecklar sig själva. En annan risk är att man som vanligt fokuserar för mycket på personen, alltså att försteläraren är en bättre person, istället för att man koncentrerar sig på proffessionen och funktionen. 
 
Jag är en av Umeå Gymnasieskolas, UGS, förstelärare, vi är cirka 40-50 stycken, fördelade på tre av gymnasieskolorna; Dragonskolan, Fridhemsgymnasiet och Midgårdsskolan. Forslundagymnasiet har ännu inte fått några förstelärartjänster. Alla vi var på konferens i Sollefteå onsdag torsdag denna vecka, på Hallstabergets konferens och spa. UGS vision
Konferensen inleddes med att några av rektorerna hälsade oss välkomna, gymnasiechefen Nicklas Wallmark berättade om UGS vision som är att vara Sveriges bästa gymnasieskola 2020 och att ge till varje elev det som denne kommer att behöva för att bli kompetent i samhället och för att skapa och upprätthålla välstånd i världen.Sedan lämnades ordet över till Anne-Marie Körling, grundskollärare, föreläsare, coach, som arbetat på Skolinspektionen och skrivit böcker om pedagogik och läsning bland annat. Läs mer om henne här: korlingsord.se/ommig
 
Det viktigaste budskapet från henne när vi pratar skola och skolutveckling var att undvika just tidigare nämnda fokus på person. Vi måste lära oss att prata om UNDERVISNINGEN, där finns också tydligare redskap till professionaliseringen av vårt yrke. Det ska inte handla om hur vi ÄR utan hur vi omsätter läroplan och skollag till undervisning. Anne-Maries ethos var starkt då hon rest jorden runt och forskat om hur undervisning och utvecklandet av den ser ut i såväl Nya Zeeland, USA och hela Sverige.
 
Efter hennes föreläsning fick vi sitta i tvärgrupper och diskutera. En viss känsla av AA-möte infann sig och vi satte ganska genast ord på den. Vi var många som smugit lite med vår förstelärarroll..inte ska väl jag...? och bäst att tiga i Janteland och Vad tusan ska jag göra och till vilken nytta ska min insats utveckla skolan så att vi hamnar högre upp på det redan lutande tornet i Pisa. Samtalen och Anne-Maries peppning fick oss kanske att våga säga och känna: Jag är förstelärare och jag kan vara med och utveckla skolan så att den blir lite bättre för några. Det allra knivigaste är hur vi ska delge våra kollegor, som inte är förstelärare, våra erfarenheter så att de kan känna utvecklingens vindar och någon form av vinst. Anne-Marie pratade mycket om coachning och hur man ska samtala om undervisning. En av de metoder som visat sig vara framgångsrik för att förbättra skolan och elevernas resultat är kollegialt lärande, hur man på olika sätt delar med sig, är med på varandras lektioner och diskuterar hur man kan bli bättre på undervisning. Jag har själv haft turen att i mycket stor utsträckning jobba så, eftersom vi på medieprogrammet har delat kurser, gjort uppgifter ihop, samplanerat och bedömt och betygsatt tillsammans.
 
 
Anne-Marie hade förresten den mest söndelästa läroplan jag någonsin sett, den hade tappat färgen och var på väg att falla sönder i beståndsdelar, det  imponerade på mig (jag gick på den lätte) så när jag gick fram till min bokhylla och tog fram min starkt turkosblå, lite styva läroplan insåg jag att jag skulle kunna bli påkommen, som tur var fanns det några post-it-lappar på strategiska ställen men för lite mer ethos tänker jag mig att den kanske får åka med i vittvätten, fungera som liggunderlag och kanske skärbräda...eller  ska jag ta och repetera  läsningen med kladdiga fingrar och stryka under med penna som skapar kraftiga spår.
 
Jag är förstelärare och jag kan utveckla skolan! Frågor på det?
 
 
 
 
 Elinsofia från Fridhemsgymnasiet och i bakgrunden Ångermanälvens dalgång
 

#WithSyria

Inte ett år till-med krig i Syrien. Med denna kampanj vill bland annat Bansky att vi ska delta i opinionsarbetet mot kriget i Syrien. Det är lätt att drabbas av hopplöshet och en trötthet på de deprimerande nyheterna om fortsatt krig i Syrien och flyktingströmmar som vi inte är beredda att ta emot. Jag tror själv inte att jag stoppar kriget med att delta i kampanjen, men man måste tro på att man kan göra något. Jag ska läsa på mer om hur man deltar mer aktivt än att bara dela på sina sociala medier, men detta är i alla fall en början och det är en vacker film. PEACE!