Sportlov

Nu tror jag att jag tar bloggledigt också för en vecka eller så blir det lite glimtar från Puerto de Mogan på Gran Canaria, där vi också var i fjol under vecka tio. För just nu sitter jag förhoppningsvis på planet som tar oss ner till värmen.
 
Lilla Venedig på Gran Canaria
 
Lilla torget och där uppe till vänster har de underbara ostar, skinka och superba viner
 
Så här kan stranden se ut när man tar sitt morgondopp
 
 
God fisk hoppas jag få njuta
 
På denna terass ska jag sitta och läsa och glo in i hibiskusens inre och bara andas

Afterwork på Bildmuseet

 
 
 
 Cecilia Andersson, museiintendent vid Bildmuseet presenterar utställningen The spaces between
 

För ett par veckor sedan dök ett mycket trevlig mail ner i min och mina kollegors brevlåda, det var Bildmuseet som bjöd in till Afterwork med introduktion av utställningen The spaces between, som med verk av fjorton konstnärer, bosatta i Havanna,  berättar om den ekonomiska och sociala utvecklingen under de senaste åren. Fredag klockan fem på eftermiddagen och ett förväntansfullt sorl från den med lärare överfyllda entrén till vårt fina Bildmuseum. Där var lärare i bild, språk och samhällskunskap, tror jag. Vi fick utställningen presenterad, vi bjöds på supergoda mackor och snacks OCH vin. 
 
 
Bildmuseet
 
 
Lisa och Denise orättvist porträtterade här, berättade om verksamhet och samarbete
 
 
Snacks, mackor och vin bjöds det på i verkstaden där vi också fick ta del av de pedagogiska intentionerna som personalen på Bildmuseet har. Vi ska såklart utnyttja det som finns där mer och vi fick också komma med förslag på vad och hur. 
 
Ett mycket trevligt initiativ och vi har redan bestämt, jag och mina kollegor att detta ska bli något återkommande! Hoppas Bildmuseet tycker detsamma.
 
I alla fall så ska årets ettor få göra sin reklamkampanj för Bildmuseet. Oftast får de jobba med produkter man kan äta, dricka eller saker för personligt bruk, hygienartiklar, till exempel deodorant. men i år slår vi ett slag för estetiken och konsten på alla möjliga sätt. I en trängd kulturekonomi och där allt verkar handla om pengar och konsumtion känns det viktigt och intressant. Årets Mindyard kommer också att ha estetik som övergripande tema. Så när ettorna har gjort sin kampanj klar så ska de få presentera den för personalen på Bildmuseets morgonmöte i mitten av maj.

Är min man lumbersexuell?

Flanellskjorta, skägg och en faiblesse för espresso är säkra tecken. Check, check, check!
 
 
Rubriken låter som sådant jag med iver läste som ung i både Mitt livs novell, Fib Aktuellt och frågespalter med Inge och Sten i dagspressen. Jag slukade allt, även Barnombudsmannen i Expressen och Kropp och knopp i Kamratposten...eller kom det senare, när jag var typ 25?
Nåväl, frågan kvarstår liksom intresset. Men vad betyder lumber och bör jag oroa mig?
 
Under mina år som medielärare har jag haft stor glädje av Anja Hirdmans avhandling Tilltalande bilder där hon granskat hur kvinnor porträtterats i Veckorevyn och Fib aktuellt, och hur vi förväntas se på oss själva. Kvinnan förväntas spegla sig själv i kvinnan på framsidan, identifiera sig med henne och därigenom bli åtrådd. Därför -kvinnor både på framsidan av tidningar med män som målgrupp som med kvinnor som målgrupp. Mannen förväntas titta på kvinnan. Mannen är ett subjekt "the male gaze" och kvinnan är ett objekt, ständigt medveten om att hon är betittad. Som kvinnor förväntas vi lockas av magasinens vackra, retuscherade, leende förebilder.  Genom dem och de drömmar om att vi själva ska bli åtrådda, lockas vi till alla erbjudanden om hjälp på vägen, som både annonsörer och redaktionellt material erbjuder.
 
I söndagens Dagens Nyheter läser jag en artikel av Andreas Nordström. Han skiver bland annat om1994 då journalisten Mark Simpson lanserade  begreppet metrosexualitet, ett trendbrott i den tidigare tydliga skillnaden på hur vi identifierar oss med mediernas bilder. Här handlar det om män som helt obekymrat trånade efter att bli trånade efter. Män som är lika måna om hudens perfekta yta och vägen dig. Nordström citerar Simpson som konstaterar att den traditionella maskuliniteten underminerats av konsumism och en medialiserad värld. David Beckham blev metrosexualiteten personifierad med sin välrakade och glänsande kropp. Nästa steg i trendbrottet, menar Simpson, är spornosexualitet, då är mannen upptagen av sina största intresen i livet: sig själv, sport och porr. Nordström hänvisar också till socialpsykologen och mansforskaren Thomas Johansson som beskriver den spornosexuelle mannens fåfänga; "han håller hellre en selfipinne i handen är en kvinna". Mycket av dessa trender kommer från USA (och är inspirerade av porrindustrin), som Johansson menar har ett utpräglat nostalgiskt förhållande till maskulinitet och att USA är ett väldigt religiöst land, men religionen som landet tillber är maskulinitet.
 
Där kommer den lumbersexuelle mannen in som ett svar på den amerikanska drömmen om manlighet som kanske har fått ge vika när kroppsarbete och ensamt försörjningsansvar ersatts av kontorsarbete eller arbetslöshet och kanske en hotande jämställdhet. En återgång till skogshuggaridealet;lumberjack betyder skogshuggare, och en tid då mannen byggde landet genom att hugga träd och gräva diken. Lumbersexualiteten kan ses som en reaktion mot metrosexualitetens hyllande av parfym, foundations och ytlig fåfänga och kan erbjuda en skapad trygghet i en mer traditionell, stark mansroll. Men den kan nog locka annonsörer för skäggvårdande produkter och redskap såväl som kläder och attribut som signalerar vildmark och outdoorsegment trots att man befinner sig på kontoret i storstaden.
 
Under tiden jag läser artikeln sitter min man mittemot mig och dricker ett kaffe han tycker är bättre än det förra vi hade, han silar det genom mustaschen och vänta, han har helskägg! och rutig flanellskjorta! och han pratar om en resa han tycker vi ska göra; köra bil från San Francisco upp till Portland och Seattle! Då kommer man väl verkligen upp till skogshuggartrakter- och Portland är hipsterstället nummer ett, där vet man minsann hur ett skägg ska ansas...med en jäkligt vass yxa! Ska vi tillsammans hylla manligheten? Kommer jag ens att få köra?
 
Nåväl, han, min man, speglar sig inte ovanligt mycket och hans sexuella preferenser verkar inte ha förändrats, så jag känner mig lugn och kan kanske själv blunda, njuta av skäggets kittlingar och fantisera om en skugshuggarstuga någonstans i ett annat liv.
 
Läs hela Andreas Nordström artikel här: Nu är han sitt eget sexobjekt