Jag har fått svar från en bundsförvant

 Emil Noldes undebara vallmobild höll mig sällskap på min fickdagbok hela årskurs 9

 

Denna bloggtext är helt och hållet svar från Madeleine Hjort på det mail jag skickade till henne efter att ha läst hennes bok Konstens betydelse Om konstarter och litteratur i skola och samhälle. Tack!

 

Hej Cecilia!

 

Tack för ditt sakliga och entusiastiska brev, angående din upplevelse av boken Konstens betydelse!

 

För mig som skrivit boken är det alltid särskilt kul och intressant med läsarkontakten. 

 

Vissa böcker tar tid att hitta, roligt att ditt skolbibliotek hade den! Grattis till ett bra skolbibliotek som jag utgår ifrån att din skola har. 

 

Visst har jag föreläst mycket om dessa viktiga och för demokratin helt centrala frågor. Jag har varit på många högskolor och föreläst och haft kurser och boken finns på flera högskolor och används där. Det är ju glädjande. Men du frågar om jag varit rådgivare, så har inte det varit aktuellt på senare år eftersom skolorna och kommunerna inte vill ha rådgivare. De följer lagar och förordningar och rektorerna verkar ha fullt upp med det. Men en gång i tiden, efter att Estetiska programmet var etablerat, ledde jag ett utvecklingsarbete med samverkan mellan olika estetiska ämnen och matematik och några skolor och högskolor som samverkade. Det finns beskrivet i boken Konstarter och matematik i samverkan, KIL projektet. Boken finns att låna. 

Visst har jag haft många olika uppdrag i anslutning till de estetiska ämnena. Men inte många vill ta i frågan om konst och demokrati. Ändå har jag alltid med det perspektivet i mina föreläsningar för studenter och andra kategorier. Men i augusti 2015 talade jag på Östersjöfestivalen, en musikfestival för länderna runt Östersjön som arrangeras på Berwaldhallen i Stockholm, då bjöds jag in att tala om konst och demokrati. Och det var uppskattat av ledningen för festivalen och konserthallen. De sa att de ville fortsätta med det. Vi får se nu i augusti 2016 om de gör det.

Men också Kultur i Väst jobbar med att alla ska ha rätt till konstarterna. För dem gjorde jag förra året en publikation som heter ”Där ordöronen får vila” och den tar också upp demokratiperspektivet. Länk till den är 

http://www.kulturivast.se/sites/default/files/document/darordoronenfarvila.pdf

 

Många blir inspirerade, men sen när de på egen hand ska klara av detta att iscensätta och arbeta med konstarterna på ett lite mer krävande sätt, då drar sig många för det. De vill inte riskera att stå där ensamma med långa näsan. Den långa näsan är nog många rädda för. 

 

 

Och nu googlade jag in på din blogg!

OJ!

Härligt och glad blir jag att du tar tag i dessa frågor!

 

”Konstens betydelse” finns också i Norge och Finland och används där.

Det har varit en bra och orienterande recension i en nordisk tidskrift av Els-Mari Törnqvist.

Du hittar den på länken nedan.

https://www.idunn.no/nkt/2012/02/konstens_betydelse_om_konstarter_och_litteratur_i_skola_oc

 

 

Ser att gymnasieministern förmodligen kommer till den estetiska konferensen i Norrköping i april. Ladda med frågor och resonemang till henne! Ställ krav, det är det enda som duger idag. De har ju lovat att i viss mån återinföra de estetiska ämnena. Sätt press!

 

Kul med kontakt och vi kan väl fortsätta med det!

 

 

allt gott och en estetisk kram!

Madeleine

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Madeleine Hjort

 

 

_____________________________

författare, föreläsare

debattör, projektledare

Kultur, samhälle och utbildning, 

Mobil: +46702270562

Mail: m.hjort@telia.com

Hemsida: http://madeleinehjort.se/

 

Ordförande i Biblioteksrådet, Sveriges författarförbund

www.forfattarforbundet.se

Konstens betydelse

 
En bok för alla som bestämmer om skola, utbildning och kulturpolitik
 
Jag mailade till författaren idag då jag läst ut boken:
"

Hejsan Madeleine!

Men alltså ÅHHHHHH, jag gillar din bok! Att jag inte har upptäckt den förrän nu! Jag hittade den på vårt fantastiska, välbemannade skolbibliotek. Jag är lärare i bild och medieämnen och även Estetisk kommunikation och Konstarterna och samhället. Jag har under flera år förfasats över nedmonteringen av de estetiska ämnena. Hade faktiskt ingen aning om att de dessutom tagits bort från lärarutbildningarna i stor utsträckning.

Jag funderar på vilket mottagande du fått som rådgivare i samband med att du argumenterar för de konstnärliga ämnena, för alla, för bildning för medborgare med värnande om yttrandefrihet i en demokrati. .....

Din bok eldar upp mig och jag tänker särskilt på hur man pratar om vikten av BILDNING i skolan men väljer att ta bort några av de mest centrala ämnena för detta. När jag gick gymnasiet läste vi alla på samhällprogrammet, förutom bild eller musik, obligatoriskt Konst och musikhistoria, där vi precis som du skriver om, fick lyssna på musik, analysera och diskutera och ta del av konsthistoria.

Kram så  länge och hoppas att få lyssna på dig någon gång!

Det är en sådan där bok som gör en galet upprörd, som sätter fingret på en känsla man har men haft svårt att sätta ord för. Jag skulle kunna fylla bloggen med citat men puffar för några och hoppas att ordet ska spridas, att fler ska läsa boken och hjälpa till att missionera för mer konst och kultur i skolan.
 
"Litteratur och konstarter utgör tillsammans en grundbult i demokratin- därför borde dessa också vara självklara kunskapsområden i skolan."
 
" Är det så att vi allt oftare anser att de offentliga samtal som tar form genom konstarterna och litteraturen ska dra publik och läsare snarare än att de är viktiga röster i ett levande samhälle, i en levande demokrati."
 
Hon skriver också mycket välargumenterat om att dessa ämnen ska vara både skapande och innehålla möten med konst och kultur från historian såväl som från dagens professionella utövare "Konst är inte bara en fråga om upplevelse det är en fråga om samtal, minne och erfarenhet. Konstarterna är kunskapsområden som förutsätter erfarenhet och språkkänsla."
 
"Konst har i skolan reducerats till något man som medborgare inte nödvändigtvis behöver känna till, inte nödvändigtvis ta del av eller förhålla sig till." 
 
Det är ett obegripligt och ovetenskapligt synsätt som präglar hur skola och lärarutbildning formas.
 
I bokens förord av Mikael Alexandersson skriver han: "Dagens utbildningssamhälle riskerar att frånta de unga viktiga redskap för att uppleva, värdera och reflektera över sin samtid."
 
Herregud, vad ska man göra med sådan kunskap!? Sådan upprördhet! Madeleine har inte svarat...än...hon kanske blev generad...eller tänk om jag uttryckt mig krångligt och okonstnärligt. En sak är säker i alla fall och det är att det behövs fler som hon med ordets gåva och starka argument för att de estetiska ämnena ska få återta sina positioner, för då blir det ju liksom KRIG, några andra superduperviktiga ämnen måste ju minskas. Ska man ge upp eller? Var har vi forum för kampen? Jag hoppas få lite insikt på Nationell Estetisk Kongress i Norrköping senare i vår, då ska vi få en redogörelse från gymnasieutredningen och det ska diskuteras om återinförande av estetiska ämnen på gymnasiet i alla fall.
 
 

Nalta kreativ


Del av den vinnande kampanjen i Nalta kreativs 48-timmars tävling
 
Bra kommunikation och bra reklam kan förändra världen och hur vi ser på den. Reklamens bilder omger oss överallt och hur de är utformade spelar roll för hur vi värderar oss själva och andra. Vilka får synas, vilka värderingar förmedlas, i vilken mån utmanas rådande normer. För att få bra kommunikation och reklam i samhället behövs duktiga kreatörer men också modiga, medvetna reklamköpare.
 
Åse Thelander på Jo kommunikation har dragit igång något som jag hoppas ska få fortsätta att utvecklas år efter år. Ett samarrangemang med Umeå kommun, Umeå universitet, Institutionerna för Informatik, Medie- och kommunikationsvetenskap, Tillämpad fysik och elektronik och Komet Kommunikation. Marknadsföreningen i Umeå bjöd in till ett lunchseminarie med Guldäggets projektledare Maja Siösteen. Mängder av elever på Umeå universitet hade anmält sig för att delta i tävlingen som AD, copy, projektledare-strateg eller producent. De tussades ihop i sju grupper som fick ta fram varsitt kampanskoncept för att locka målgruppen till att stödja Hjältarnas hus i Umeå. En annons skulle tas fram och digitala lösningar såsom film, appar, spel eller annat för att skapa engagemang och interaktivitet.
 
Maja höll en spännande föreläsning om arbetet med Guldägget

 
Kalle Jegers från Hello future i Skellefteå pratade om det nya medielandskapet, våra beteenden och hur man ska förhålla sig till det

 
 Här är de glada vinnarna
 
 och här Mamma Media som försöker hålla sig uppdaterad
 
 

En text blir till - i Vasaplan

 
 Ny medarbetare i Vasaplan! Min krönika fint illustrerad av Mikael Berglund
 
Madelene Tiger, gammal medieprogramselev, journalist, nu  redaktör på Vasaplan kontaktade mig för att höra om jag ville skriva en krönika till Vasaplan. Sånt tackar man inte nej till, tänkte jag, en ära och en bra utmaning. Man borde hitta något lättsamt, trevligt med en lite allvarlig underton; temat skulle vara "nalta eljest". Det första jag tänkte på var hunden i fönstret i Red light district i Amsterdam, ämnet blev prostitution, inte alls särskilt lättsamt eller enkelt att sätta sig in i, men det är lustigt med hur vissa idéer biter sig fast.
 
Jag började skriva och läsa på, lyssna på diskussioner i P1, kolla upp Amnesty och andra källor; det höll på att bli en uppsats men formatet var 3200 tecken. Jag skickade in ett utkast varpå både ansvarig utgivare, Kent Lundholm och Madelene gick igenom texten och kortade ner till rätt antal tecken. Nu hade jag tre versioner. Så bollade vi mellan varandra lite pch kom till en slutversion. Ett foto skulle tas också och den dagen var jag extra ful dessutom kom inte Micke Rutbergs namn med viket jag bett särskilt om, men det var en himla massa andra tryckfel i just detta nummer av Vasaplan. När krönikan kom i tidningen hade det smugit sig in något tryckfel även i den men den hade blivit helt suveränt illustrerad av Mikael Berglund.
 
Tänk viket otroligt jobb det kan vara med bara en endaste text i en tidning, så många engagerade, så mycket som ska bli rätt och så mycket som kan bli fel. Jag känner mig i alla fall hedrad att finnas med i tidningen i sällskap med Kent Lundholm, tidigare krönikörer som Solja Krapu och Kalle Hård med flera. Jag känner mig också glad över att få varamed och stödja tidningen för Umeås hemlösa, jag köper den faktiskt själv, varje nummer. Jag har med mitt färdiga något för ordrika utkast här nedanför. Hur det blev kan ni läsa när ni har köpt tidningen. Tack Madde för förtroendet!
 
Så här ser det nya numret av Vasaplan ut, köp det och stöd Umeås hemlösa och läs hur min krönika blev i tryck
 
Den prostituerade hunden

Innanför det rött upplysta skyltfönstret står en stor hund och tittar ut, jag tror det är en Riezenschnauser, han tittar ut över kanalen vid Achterburgval i Amsterdams Red light district. Fönstren före och efter befolkas av poserande kvinnor i olika åldrar, påfallande många unga som ser ut som mina gymnasieelever eller mina döttrar och deras kompisar. De står nästan helt nakna och pratar i mobiltelefon, de röker och en del vinkar desperat för att försöka fånga in någon. Det är strikt förbjudet att fotografera dem som bjuder ut sig men handeln är laglig i Amsterdam sedan 2000. Det känns overkligt och helt fel att ta del av. När hunden står där i fönstret blir det extra tydligt hur absurt det är. Jag stannar och fotograferar jycken, som kanske är en trygghet för den som arbetar innanför det fördragna skynket. Fler stannar till och upptäcker det komiska i situationen och fler fotograferar den ”prostituerade hunden”.

 

Min man och jag är i Amsterdam och har längtat efter att se staden, kanalerna, Riksmuseet, Stedelijk och van Gogh museet. Vi bor precis mitt i Red light district där sexhandeln sker helt öppet. Grunden till legaliseringen är att skapa trygghet till dem som gör det som ändå görs. När Amnesty International i augusti förra året gick ut med kravet på att avkriminalisera prostitution var grunden att minska utsattheten hos världens prostituerade, att ge dem mänskliga rättigheter. Det handlade inte om att man i grunden tycker att det är okej att sälja eller köpa sex.  Human Rights Watch och WHO är på samma linje. Svenska Amnesty protesterade och flera medlemmar sa upp sitt medlemskap. 

 

 Petra Östergren, socialantropolog som doktorerar om den svenska sexköpslagen menar att man måste skilja på sin sexualmoral och hur samhället ska hantera lagstiftningen. Oavsett hur sexarbetarna mår, om de trivs med jobbet, varför de hamnat just där, så ska de ha rätt till sjukvård, slippa bli avlyssnade eller bli utsatta för polisvåld. Filosofen Roland P Martinsson menar å andra sidan att kriminalisering innebär att samhället visar att man tycker något är fel, därmed bör det vara kriminellt och man bör inte skilja på moral och lagstiftning. Denna debatt finns att lyssna på i P1:s Filosofiska rummet där dessutom filosofen och läraren Cathrine Felix och den före detta sexarbetaren Pernilla Persson deltar.

 

Jag hade själv mina tonår på 70-talet i Sverige, ett av världens mest jämlika länder. Feminismen fick jag med modersmjölken och jag skapade min sexuella identitet med hjälp av RFSU, RFSL, frågespalter i Kamratposten, Mitt livs novell och Fib Aktuellt. Ottar lästes, P-piller skrevs ut och sex skulle ske glatt och på lika villkor, kvinnans orgasm var lika viktig som mannens. Och det var ändå nog så knu, äsch, knöligt, att veta vad, hur, med vem, och med vilka fysiska eller känslomässiga konsekvenser.

 

 Jag förstår att min uppväxt och min självklara syn på att jag bestämmer över min kropp vida skiljer sig från flickors och kvinnors verklighet i ett globalt och ofta extremt patriarkalt perspektiv. Men min bestämda uppfattning är att det är åt mitt håll världen ska förändras, alla flickor och kvinnor ska själva få bestämma och man borde inte kunna köpa sex. Det är kanske en utopi i dagsläget bland annat med debatten om Köln och festivalsverige i färskt minne. Men varje enstaka beslut i rätt riktning är välkommet. Vår präktiga moraliska kompass ska kanske inte hindra att de som fortfarande finns i prostitution får det bättre och säkrare, på samma sätt som att vi vet att det är bättre för dem som är narkomaner att få gratis, rena sprutor trots att vi tycker att det är fel att knarka. 

Jag har fastnat med blicken på hunden, fastnat i tankar på det moraliska dilemmat. Hunden viker undan med blicken, den ser nästan generad ut. Man kan undra över hur exponeringen av kroppar till salu påverkar dem som passerar, varje dag, till och från jobb och skola. Hur man än ser på kriminalisering respektive legalisering och hur man ska stifta lagar för att alla ska ha det så bra som möjligt så finns också frågan, om det var din mamma, dotter, syster eller fru som stod där i fönstret, hur skulle det kännas då?