Estetiskt projekt avslutat

Här är avslutningsscenen från gårdagkvällens föreställning
 
Jag har massor av bilder men nu blir det bara två. PUH!
Eleverna har gjort ett fantastiskt jobb och en jättebra föreställning. Idag har de fått se en inspelning och så har de fått chips, frukt och läsk och fått instruktioner för utvärdering och reflektion. Nu ska vi ta helg och några av oss projektlärare och ledare ska ses på båten Båten och skåla, om vi får plats.
 
Två av projektets stöttepelare hjälper till med städningen, Dick och Tobias

Betygsångest och scenskräck

Jag tappar läsare, såklart, när inga nya, roliga kreativa texter eller bilder läggs in. Men jag hinner inte vare sig skriva eller rita eller redigera bilder.
En sagolik maj omfamnar oss med skir sommargrönska och smekande ljumma vindar. Det gäller att njuta på cykelturerna till och från skolan, ta soporna till sophuset på kvällen och vattna de törstande penséerna. Jag njuter av sommaren i maj och av att se alla ungdomar med bara ben.
 
Men maj månad är också betygsångestmånad och tiden när solen skiner och grönskan gror behövs till att läsa en gång till, söka jaga elev en gång till, gå igenom alla högar och loggböcker och sammanställa. Jag är professionell. Jag kan det här! Jag har arbetat som lärare sedan 1984. Jag trodde att det skulle bli lättare och lättare. Men tvärtom slår magen tredubbla knutar på sig själv av våndan.
 
Dessutom har våra ettor föreställning av sitt estetetiska projekt denna vecka. Tre föreställningar som föregicks av ett generep i går. Jag inleder föreställningen med några väl valda ord. Och till och med det har gjort mig helt dirrig, darrig, virrig. Jag var så nervös i gårkväll att det slog lock för öronen, svetten porlade i mina svarta lackklackeskor, och magmonstrets tredubbla knutar ville helt plösligt lösgöra sig. GULP! Ut i spotlighten och kör! Jag som egentligen älskar scenen, texten, publiken och mikrofonen håller på att tappa självförtroendet.
 
Ikväll är det dags för sista föreställningen. I morgon ska projektet utvärderas och sedan ska vår; "lärare -och- elever- som- kämpar- på- mot- samma -mål-relation", förbytas i att vi ska sätta betyg på även dem. VILL INTE!
 
 Här en bild från repetitionerna av föreställningen Tavlor på en utställning. Dick Olofsson, som med en ängels tålamod har repat in hela alltet med eleverna och oss, står i ljuset.
 
Och mitt i alltihop så har treorna sin slututställning som jag knappt hunnit med, men lite. Här har jag snott bilden från AnitaBJohanssons blogg.
 
Här står jag och pratar med två gamla elever Filip Allberg och Marlene Bergmark

Lycka

Äntligen får vi träffa Viktor som varit borta sedan den nittonde juli
 

Jag har en elev som heter Sandra Walter som har gjort en handbok om lycka som sitt projektarbete i år. Jag ska lägga in bild på det till veckan. Lycka, mytomspunnet, svåruppnåeligt, överskattat, orättvist...oavsett vilket, så upplevde jag innerlig, äkta lycka igår när sonen rullade upp med bilen och vi fick krama om honom ordentligt.
Sandra har vaskat fram fem lyckoknep:
1. Tacksamhet
2. Sluta grubbla och jämföra
3. Goda handlingar
4. Att förlåta och bli förlåten
5. Leva i nuet
 
 
Med den älskade sonen vid gårdagens middagsbord kände jag mig oändligt tacksam, alla grubblerier var som bortblåsta, jag ville bara göra gott, allt förlät jag och allt var mig förlåtet, allt var här och nu och jag var LYCKLIG!

Vi har hört det förut

Konstnärlig frihet och kreativitet, eller ironi, är vanliga bortförlklaringar när företag gör reklam för sig med ruttna stereotyper och könsrollskonserverande bilder och kampanjer. SUCK my dick! Ja, precis som om att dom är sugna på att göra det, ser tjejerna ut i American Apparels reklambilder för en kollektion unisex-skjortor. Killarna påklädda, omedvetna om kameran, inga poser eller blickar som säger att, Åh, kom och ta mig nu! Nej, möjligtvis kan bilderna påminna om bilder på efterlysta eller interner, kanske nog så illa.
 
Här ser vi en neutral bild på en man som tydligt visar skjortan. Mannen behöver inte le sexigt eller inställsamt
 
Åhh, kom och hjälp mig av med skjortan, byxorna har jag redan tagit av!
 
Ni kan se att ljussättningen på kvinnan också är mer skuggig och liksom privat, det är mer tydligt att killen är plåtad i studio. Det stämmer också överens med att kvinnan oftare porträtteras i hemmiljö och män oftare i någon sorts offentlighet.
 Se kvinnans beslöjade blick, sängkammarblick, resten av kroppen är dock undermåligt beslöjad. Usch så tröttsamt! Läs mer om kampanjen, kritiken och företagets försvar här: Mail Online.
 
Kommentera gärna och tipsa om hur jag kommer åt fler bilder. Jag har själv inte läst Genusfotografen på länge, kanske har han skrivit om detta...måste kolla innan jag postar detta inlägg...Nej, där fanns ingenting, men läs bloggen emellanåt, det är ofta mycket intressanta exempel och han är enveten och kontaktar företag och får svar.

Midgårdsskolans ambassadörer för Barnrättsprinciperna

De tio barnrättsprinciperna

  1. Ta ansvar för att respektera barnets rättigheter och förbinda sig till att främja mänskliga rättigheter för barn
  2. Bidra till att avskaffa barnarbete i hela företagets verksamhet och i samtliga affärsförbindelser
  3. Erbjuda anständiga arbetsförhållanden för ung arbetskraft samt föräldrar och vårdnadshavare
  4. Se till att barn skyddas och är trygga i hela företagets verksamhet och i alla företagets inrättningar
  5. Se till att produkter och tjänster är säkra och sträva efter att främja barnets rättigheter genom dem
  6. Använda marknadsföring och reklam som respekterar och främjar barnets rättigheter
  7. Respektera och främja barnets rättigheter i relation till miljön och till fastigheterna som förvärvas och används
  8. Respektera och främja barnets rättigheter i säkerhetsarrangemang
  9. Bidra till att skydda barn som drabbats av olyckor
  10. Stödja samhälls- och regeringsinsatser för att skydda och tillgodose barnets rättigheter
Det är nu över ett år sedan UNICEF, Rädda Barnen och FN lanserade dessa barnrättsprinciper. De känns verkligen aktuella nu efter fabriksraset, Rana Plaza Building i Bangladesh, där över tusen fabriksarbetare omkom och långt fler skadades. Läs artikel i New York times här. Artikeln handlar först och främst om hur händelsen fått H&M att agera för bättre säkerhet, trots att inget kunde knyta deras produktion till den rasade fabriken.
 
Vad kostar vår billiga nya tröja egentligen? Vad innebär de låga priserna vi betalar för de barn vars mamma dör eller blir handikappad för livet? Trygghet, säkerhet, brandskydd, arbetsrättsliga frågor, är sådant som faller mellan stolarna när produktionen görs långt, långt borta för en timlön som är en spottstyver av vad som skulle behöva betalas ut i väst.
 
Detta att både företag och allmänhet ska veta om att Barnrättsprinciperna finns och dessutom efterfråga att de efterlevs är något som mina sex elever i kursen Journalistik, reklam och information har sysslat med ett par lektioner. Det är Evelina Fredriksson från Reach for Change, som har givit dem uppdraget (jag har skrivit om det tidigare här ), och idag fick de presentera sina idéer och strategier.
 
 Lisa och Josefin gör en engagerande presentation
 
En engagerad Evelina Fredriksson lyssnar och antecknar, Linnea ocxh Emma lyssnar också
 

Tack Evelina och Reach for Change för uppdraget. Vi har lärt oss mer om CSR (Corporate Social Responsibility) NGO (Non Governmental Organization) och Non Profit-uppdrag, samt mycket, mycket mer. Kan tänkas gav samarbetet mersmak och eleverna får fortsätta att vara ambassadörer för Reach for Change och Barnrättsprinciperna.