Skapandets oskattbara glädje

 

Tada, haha, titta, jag har gjort en vante, ja snart i alla fall, tummen saknas! Hihi, så himla kul! Jag har länge tänkt göra något med restgarnerna men har ju inte haft något mönster och har låtit det hindra mig. Letade också på Perssons garn i Umeå, efter ett mönster med enkel tumme. Den vänllga personen där tipsade mig om nätet och där fann jag ett bra, enkelt och tydligt. Började igår, orolig för hur tumme och avmaskning skulle göras. Jag har inte lätt för att fångas av något så jag glömmer tid och rum eller som en del som glömmer att äta. Men denna lilla stickning grep tag i mig. Så där så att jag på väg att klä på mig och göra frukost i morse fastnade på pallen i köket med byxorna ännu inte helt uppdragna, skulle bara kolla hur den nya färgen matchade, ett varv till och ett varv till. Och en ledig måndag, hur ljuvligt är inte det. Och hämta en ny färg och oooops, snubbla på byxorna.

 

I denna lilla vante stickar jag nu in min kärlek och längtan till barnbarnet Alvilde. De restgarner som ingår finns redan i tröjor som båda flickorna har och reflexgarn från mössorna som alla tre barnbarnen har fått. Så om hon är ute och vinglar i höstmörkret så kommer hennes vantar att lysa och visa att här finns det ett barn att värna. Sen kan man ju tänka att det är förspilld möda,  de bara tappas bort eller så tvättas de för varmt ihop med den andra tvätten och krymper. Finns skitbilliga vantar på Rusta, Biltema och Lindex, köp tre betala för två.  Men skapandets glädje och givandets glädje får vara nog. Jag ska snart börja med tummen och sedan den vänstra vanten. När jag förstod instruktionerna för avmaskningen i slutet och blev klar blev jag så jublande, bubbligt glad.

 

Som bildlärare har det varit ett av de största glädjeämnena också- att se eleverna glada över att klara något, att skapa något personligt, något att vara stolt över. Inte bara ta emot och konsumera. Jag tror att det kan vara svårt idag att hålla emot och göra plats för egen kreativitet. Det kan också gälla en sån sak som matlagning, där allt fler köper färdigt och till och med hemlevererat. 

 

Nu denna lediga måndag ska jag låta vanten vänta. Vi ska nämligen åka ut itll stugan och träffa en lyftkranskille som kanske ska anlitas för att flytta en stuga från grannen till vår tomt. Det ska bli värsta rockaden där ute. Dass och förråd är rivet och en friggebod ska flyttas dit och göras om till nytt dass och förråd, och grannens stuga ska sättas upp på friggans plats. När det kommer till sådant kreativt och praktiskt arbete är jag däremot värdelös. Då vill jag bara gå in i köket, laga mat och hoppas att allt ska lösa sig.