Den som har flest saker när hen dör vinner!



Vi är mitt i en renoveringskarusell, vi flyttar runt massor av saker, grejer, prylar i ett allt dammigare och rörigare hem. Jag tänker på dem som flyr från sitt hem och sitt land och bara får med sig det de orkar bära i en kasse eller två. Herregud, så mycket saker vi har! Vi vinner nog!
Vi har tömt hallen, förrådet, köket och ett sovrum. Vi skulle ha tömt ett till men fick kalla fötter och drabbades av nån sorts ångest över att radera allt liv från hemmet.



Här finns minnen av liv och vänner som tecknat och målat vackra bilder och visdomsord såsom "Fuck, fuck, fuck","Tänk inte, gör det för fan eller" "Vi borde börja gå nu". Dottern fick komma hem och dokumentera innan föräldrarna brutalt fattade beslut om sanering. Detta gjorde att vi sparade det andra rummet från temat "ljust och fräscht" om inte annat för att ha någonstans att dumpa alla saker.



Idag tror jag att hantverkarna sätter upp en fondtapet i hallen, ska bli grymt spännande att se hur detta mönster ter sig på en hel vägg?



Här kan man också se hur hallen nu är nymålad och ett klinkergolv är lagt. Problemet nu blir bara att man inte har någon som helst lust att göra nya hål i väggarna för att sätta upp något.



Men det får man väl ändå anse vara ett I-landsproblem i den högre skolan. Vi ska försöka att inte vinna tävlingen om vem som har flest saker, därför  ska vi hyra en släpvagn och ta en katharsis-tur till Återvinningscentralen. Det fungerar bättre än bikt och terapi för en kvinna i renoveringskarusellen. Då ska bland annat den här gamla infällda diskbänken återvinnas ( vilken galen idé med infälld diskbänk, så sjukt äckligt det blir i skarven mellan träskiva och bänk).



Nu ska jag bege mig hemåt för att se vad som har hänt sen sist, och det ena ger det andra och nu måste vi nog kanske sätta upp en tapet i köket också. Nya svåra val för en stackars I-landskvinna med för många saker och för stort hus.

Kvinnligt och manligt

Ja, jag tänker sticka ut hakan och fortsätta undebygga skillnaderna mellan kvinnor och män. Jag är med andra ord inte politiskt korrekt, eller hur ska jag säga det? Jag tror inte så hårt på de stora biologiska skillnaderna förutom de uppenbara i kön och dess funktion. De största skillnaderna är nog kulturella och kulturellt inlärda. Men i alla fall:
I helgen var jag med ett kompisgäng i Tennstrand, söder om Nordmaling, på pimpelutflykt. Fyra kvinnor och sju åtta män. Vi kvinnor valde fyra befintliga pimpelhål mycket nära varandra så att vi skulle kunna prata med varandra. Männen borrade ideligen nya hål utifrån en hel massa teorier om när och hur det nappar och var snart utspridda över hela fjärden. Var och en av  männen hade också sin alldeles egna modell för rörelsen med pimpelspöt, olika takter och intervall i själva rycktekniken. En del av dem mörkade om de hade fått något napp för att få ha sitt hål i fred. Vi kvinnor gav ganska snart upp för att fika och umgås på stranden medan de flesta männen fikade fort för att ge sig ut på isen med en gång igen. Klas, självaste projektledaren, imponerade med att filea abborrarna på plats i kallvattnet och snålblåsten, för att sedan steka dem på murrikkan och servera dem med tunnbröd. Tack!

Så här engagerade såg Maria och Marianne ut när de pimplade.



Största fiskelyckan denna dag hade ändå Kurt. När han skulle rätta till sin mössa, som en isande marsvind blåst snett, så råkade han slå av sig sina glasögon som plumsade ner i det mörka pimpelhålet. Snabb som en iller ryckte högerarmen ner i hålet och lyckades fånga de sjunkande glasögonen precis innan hålet blev för trångt för de svällande övre armmusklerna. Bra jobbat!

Varje kvinnas våta dröm?





Män med verktygsbälte, två dessutom, finns nu hemma hos mig. Jag hörde en nyskild väninna svara på frågan om hur en eventuell ny partner skulle se ut och vara. Hon funderade länge, men kom sedan fram till att det kunde vara lite si och så, och olika, bara han har släpvagn!

Vi håller på att renovera hemma, eller det är Kenneth och Billy som gör det. Jag flänger omkring i byggvaruhus och färgaffärer och diskuterar med männen (oftast) som arbetar där. Jag kånkar på klinkers och följer med i lagerkorridorer. Fan va jag trivs! Jag måste ha bilen varje dag för det är alltid nån extra sväng som ska göras, nåt prov som ska tillbaka och nåt nytt som ska hämtas. Det största problemet nu är vilken av alla tusen nyanser av vitt som ska målas i hela vårt trapphus, vårt kök och två sovrum. Stockholm, Nordsjö, Beckers, Kalk eller Ben?
Ja, om det är männen med verktygsbälte eller det att det ska bli fint hemma som jagar upp mig mest, det vet jag inte säkert. Är ni intresserade av ämnet kan jag tipsa om en underbar film av Susanne Bier som heter Den enda rätta. Det handlar om en kvinna som ska renovera sitt kök och får till ett riktigt härligt hantverkssex med installatören bland alla kartongerna och skåpluckorna. Igårkväll hade SVT dramas Coacherna premiär och där dök ännu ett exempel upp. En kvinna som får stopp i avloppet i köket och anlitar rörmokare, hon står där med blött linne och följer noga hur hantverkaren förlöser de stopp hon har i rören! Det kan bara sluta på ett sätt. Jag kanske inte ska tipsa hantverkarna att läsa min blogg. Då blir vår professionella relation en aning svajig och obehaglig. Det här med att gå igång på män med hantverksbälte och släpvagn är mest en stereotyp men rolig dröm.


Här är en början till nytt kapprum


Förrådets underbara gamla tapet ska få finnas kvar på en vägg, den sitter även i taket i förrådet


Denna galna tapet ska få sitta på den nya väggen mot förrådet

Entreprenörskap 3

Ekonomer, näringslivsutvecklare och politiker sliter sitt hår i förtvivlan över att Sverige har så få nya uppfinnare. Vi tycks länge ha levt på gamla fantastiska meriter såsom tändstickan, kullagret, tetraförpackningen, datormusen, ja listan kan göras lång över innovativa upfinningar som förändrat och förbättrat världen, som sett dagens ljus i lilla Sverige.

För att komma på nya saker så måste man våga misslyckas, tänka fel och göra om. Man måste arbeta med fantasi och kreativitet och själv få prova på utan krav på att kunna bedömas utifrån en bedömningsmall om vad som är rätt och fel. Vi har idag en skolpolitik som gör allt för att detta inte ska kunna hända. En räddhågsen pedagogik med teoretiska kunskaper i fokus. Man minskar de estetiska ämnena i grundskolan och har genom GY2011 tagit bort dem helt och hållet som obligatoriska val på gymnasiet ( om man inte väljer ett program där det ingår).


Här får Anita Blomkvist Johansson representera den kreativa människan som genom fantasi och konst får nya impulser och tanketrådar. Bilden är från Konsthallen i Göteborgs utställning Konst+Aktivism-get activated.

Jag deltog i Estetkongressen i Göteborg förra helgen. Där lyssnade vi bland annat på idéhistorikern Sven-Erik Liedman som bland annat har skrivit boken Hets! ( Läs Thentes recension i DN).Han sa, att fantasi och minne är kunskapens viktigaste tillgångar. Minnets betydelse tvekar ingen om men fantasin är ofta bortglömd. Både fantasi och minne måste tränas. Fantasin är viktig både för det abstrakta tänkandet och för inlevelseförmågan. Han sa också att all kunskap börjar med lek. I konsten finns alltid ett lekinslag, liksom i forskningen. Det bör finnas ett lekmoment i varje verksamhet, särskilt om man vill komma på något nytt, något som bryter mot vad som tidigare ansetts som rätt. Liedman menar att dagens utbildningspolitik kan jämföras med ett motorvägsideal där så många som möjligt ska ta sig från ett ställe till ett annat så snabbt och effektivt som möjligt, när det istället är så att kunskapens vägar är omvägar. Kör fel och du kan upptäcka en by du aldrig annars skulle se, en sjö, en spännande loppmarknad. Du kanske till och med kan upptäcka att du måste byta slutdestination på grund av de upptäckter du gör på dina omvägar. Konsten och de estetiska lärprocesserna måste få finnas i mycket större utsträckning i skolan idag. Det behövs delvis utifrån ett demokratiperspektiv, alla barn och ungdomar behöver träna sin yttrandefrihet genom de estetiska ämnenas uttrycksförmåga. Tilläxtargumentet är också viktigt, kreativitet skapar tillväxt i arbetslivet. Livsvärldsargumentet för esteiska ämnen i skolan handlar om att barn och ungdomar genom kreativitet och estetiska ämnen får jobba med existensiella frågor kring identitet och roll i samhället.
Vem ska föra fram denna forskning till våra skolpolitiker så att de förstår? Det känns som att det måste komma från hjärnforskare och ekonomer för att det ska nå fram. Vi lärare i estetiska ämnen ropar bara i egen sak, rädda om vårt eget jobb och våra egna timmar. Sven -Erik Liedman tyckte att vi lärare är för tysta. Det är ju bland annat vi som har kunskapen om våra ämnen och dess betydelse för Sveriges ungdomar, för att skapa mening, lust och kunskap. Vi måste höja våra röster! Vi måste kravla oss upp ur administrationsträsket och protestera.

Kursen entreprenörskap ska rädda Sveriges framtid. Det är det halmstrå man nu framhåller och måtte det nu göra så att våra elever får utlopp för kreativitet och uppfinnarlusta. Vänta bara...hoppsan, det är visst bara ekonomilärare som är behöriga att undervisa och sätta betyg i denna kurs. Ursäkta mig om jag har fördomar, men är ekonomiläraren känd för att uppmana eleverna att göra fel, använda kreativitet, konst och galenskap för att skapa sin balansräkning? Kretiva ekonomilärare skicka gärna ilskna kommentarer, det gör mig glad.


Det här är också från Konsthallen och det rum i utställningen Konst+Aktivism som har materialet textil, de andra rummen har materialen text och tejp. Här handlar det om att själva vara med och skapa nytt, bygga vidare och vara delaktiga i att själva skapa konst, ta plats och göra sin röst hörd. Flickorna var helt absorberade av att brodera på möblerna. Jag upptäckte först nu pappan som sitter i mitten och kanske längtar hem efter soffan därhemma.