Hopp nergrävt i jorden

 
Så här ungefär drömmer jag om att min rabatt ska se ut i maj
 
 
Jag har skavsår och blåsor i händerna men hyser trots det, goda drömmar om framtiden. I söndags köpte jag lökar för över 500 kronor och grävde som besatt ner dem på olika ställen på vår lilla radhustomt. Egentligen gillar jag inte det gigantiska Plantagen, jag är lite misstänksam, men har inte tagit reda på varför, det känns som en gigantisk kedja med sina elefantiasissjukt stora glastempel och jag tänker att det drivs av någon multinationell kedja som helst vill slå ut alla lokala leverantörer (oooops, nu kom Sanna, en elev, och kom på mig med att blogga PÅ ARBETSTID!!!, hon ville bara fråga om morgondagens lektioner och jag ba: -Måste ta en kreativ paus och hålla igång tecknandet och skrivandet...ehh ursäkta, borde kanske skriva något mer mediekommunikativt och intellektuellt...åtmistone när man blir påkommen...).
 
Någon som vet nåt om Plantagen? Hur som helst så var jag först på COOP (som jag vet i alla fall planterar en del träd i VI-skogen) men där fann jag inte så mycket som  en krokuslök, så jag cyklade vidare till det stora växtkomplexet i glas och stålrör och hittade där flera skepp med tulpanlökar i alla tänkbara färger och former och med underbara erbjudanden om man blev medlem, vilket jag såklart blev ( och tanken på etisk och rättvis handel fick lämnas därhän).
 
Rabatterna blev rensade och nu ligger där nergrävda säkert minst 100 lökar och väntar på våren. Det känns råmysigt och hoppfullt. Bland alla lökar på Plantagen pratade jag med en kvinna om just detta, att det ger en hopp om en ny vår. Hon berättade att hon hade en bekant som var 94 år som precis hade planterat sina vårlökar. Det tycker jag låter underbart.
 
Nu kan snön komma så vi får åka skidor! Äsch, inte riktigt än. Nu ska jag återgå till arbetet.

Utmattad av utmaningen

Bild i repris
 
Jag vet inte vad som hände efter min pigga, entusiastiska utmaning i början av sommaren. En teckning om dagen, det kändes så bra, en lite prestigelös uppmaning att träna upp kopplingen mellan handen och hjärnan, lustfyllt och lätt. Jag höll igång i 25 dagar och trodde väl i min enfald att; NU jäklar är jag på gång, helt beroende av att teckna, kommer att bli GRYM! Men efter att jag gav upp har jag inte rört pennan, jag har ju knappt ens bloggat. Är till och med tvungen att återvinna en teckning för att få in något. Kameran ligger och samlar damm och till och med instagramkontot är halvt om halvt passivt. Jag drabbades kanske av någon sorts dokumentationsutmattningssyndrom, PUH!
 
Ändå är livet så annorlunda nu mot vad det varit. Mycket lugnare. Inga barn hemma, mindre stress, all tid i världen, egentligen, för att förverkliga sig själv och utmana sina talanger. Tänker att bloggandet kanske är överspelat, en era är slut...MEN vi får se hur det blir, kanske piggnar jag till och drar igång lite utmaningar igen. För trots utmattningen av utmaningen så var det himla härligt under tiden, varje dag- en teckning. Jag tänkte idag samla ihop dem i ett  kollage, men det belv så himla krångligt att spara dem från instagram. Som vanligt fastnade jag i teknikaliteter. Vi får se...

Umeås Kulturhus

 
Låt kulturen gro mest från folket och gräsrötterna hävdar somliga...
 
...och det gör den
 
Kultur har alltid intresserat mig, därför är det extra roligt att få undervisa i en kurs där det begreppet är så centralt som i Konstarterna och samhället, men det gör det också tufft, för hur ska jag kunna sortera och utesluta så oändligt mycket för att innehållet ska rymmas inom 50 ,vilket kanske innebär 45 timmar. 
 
I kursen diskuterar vi vad som kan definieras som finkultur respektive populärkultur, och det är också något som är aktuellt även i den politiska debatten. Särskilt Rättvisepartiet sticker ut med ett avståndstagande mot den så kallade finkulturen med sina"skrytbyggen" och då avser man främst Kulturväven, som man i och för sig lite fyndigt liknar vid en strandad Vasafärja vid Umeåälvens norra kaj. Man menar att kommunen ska lämna Kulturväven innan man ens flyttat in klart och låta privata kapitalstarka aktörer ta över lokalerna, och främst kanske kostnaderna för dem.
 
Själv är jag barnsligt förtjust över att det mest jämlika kulturella som finns, vårt bibliotek, dit alla kan komma in gratis, ska få husera i det finaste, modernaste och mest spektakulära, nybyggda huset i staden. Unga och gamla oavsett inkomst, språk eller religion får tillträde till kulturarvet och kan dessutom se ut över älvens vatten som flyter förbi och knyter ihop oss med inland och fjällvärld. Jag är som sagt kanske naiv och absolut inte ekonomiskt lagd och det kommer säkert att vara för dyrt för folk att fika och äta i Vävens fik och restauranger, men jag hoppas att kommunen ska klara av att betala hyran. Biblioteket får nya lokaler och nya möjligheter att nå ut med ett av våra viktigaste kulturarv, världens litteratur, men också film, musik, bilder och serier. De kan i och med de nya lokalerna förhoppningsvis hitta nya vägar för att skapa läsintresse hos våra ungdomar, där särskild vikt idag läggs vid att unga pojkar måste börja läsa mer. Om en sådan byggnad som Kulturväven enbart skulle rymma banker och privata krogar så skulle det verkligen bli ett skrytbygge, utan innehåll för stadens medborgare. Sedan tycker jag att man måste se till att stadens skolor lyckas få loss busspengar så att de som bor en bit ifrån får komma dit ett par gånger per termin.
 
Och ja, trots att Folkets Bios lokaler på Gärdesvägen rymmer många fina minnen och egentligen borde K-märkas så kommer det att bli alldeles, alldeles underbart att se någon märklig armenisk film i Kulturvävens salonger, kanske någon finsk film så kopplingen till Vasafärjan förstärks. 
 
Jag hoppas verkligen att det fina skrytbygget ska bli en blandning av finkulturella kindpussar och hängplatser för osnutna ungar i leriga kängor och tygskor, som kan få upp ögonen för läsandets nöje (och nytta).
 
 
Här på hemsidan presenteras Kulturvävenprojektet, bland annat genom film och spel som unga umekreatörer har producerat
 
 
Så här fint presenteras Umeås Kulturhus, det alternativa, gräsrotsalternativet till Väven. Det är många arkitektstudenter som är involverade och även Arkitekthögskolan som kanske senare kommer att vara med om att rita och planera för nästa "skrytbygge"
 

Det är såklart oerhört viktigt att folkets kultur får finansiering, det är ju bland annat på den så kallade Do It Yourself-kulturens kraft som Umeå en gång blev utsedd till Europas Kulturhuvudstad 2014. Men jag tror att bägge delarna behövs och behöver finansieras med skattemedel. Även om inte alla går på opera så har det en betydelse att det finns den spetsen. Tänk barnen som får vara med och sjunga i kören, som får uppleva allvaret inför föreställningarna. Eller tänk på elever som aldrig kommit i kontakt med något liknande,som släpas dit av någon entusiastisk lärare, och som helt plötsligt upptäcker en helt ny värld och kanske tar sig till någon högre utbildning i scenografi, sång, dans eller musik, eller bara hittar ett nytt sätt att skapa mening.
 
För det är väl kanske kulturers allra viktigaste roll, att skapa mening och sammanhang även om man kanske inte alltid kan sätta ord på hur och varför.
 
Här Eric en frilansande journalist som bland annat skriver för VK som fotar medieeleverna på studiebesök i det coola kultruhuset vid de gamla lokstallarna
 
 Här Emmy Anjou och Stefan som visade oss runt och berättade om aktiviterna
 
Håll er uppdaterade om vad som händer vid lokstallarna på Umeå Kulturhus Facebooksida
.
Alla Umeås kulturhus behövs och jag hörde från en politiker i Uppsala att varje krona satsad på kulturen ger 600 kronor tillbaka, den typen av matematik gillar jag, men be mig inte bevisa eller hänvisa till källorna. Men min tanke är att det inte bara kan jämföras med och ställas emot skola, vård och omsorg.
 
Och kan det bli så, att det vanliga så kallade folket kan få skryta, ärligt, om vad de gjort och híttat i Kulturväven så får ju även skrytet en viktig mening.
 
Trevlig helg på er önskar Mamma Media som inte varit så aktiv bloggare på sista tiden. Men jag ser att jag har läsare ändå. Hör gärna av er och kommentera. Vad vill ni se och läsa? Jag vill ju egentligen vara vass och satirisk med kommetarer och teckningar kring aktuella medie- och kulturhändelser men har inte hunnit med.