Obegripligt om sexuella trakasserier

Delningar på Facebook och nu ute i medierna
 
När jag gick i trean hade pojkarna slöjd för sig och flickorna hade då halvklass med fröken Birgit.När flickorna hade slöjd var det tvärtom. En mycket varm dag i maj då pojkarna hade slöjd satt jag och några tramsiga kompisar och drog våra tröjor upp och ner för att fläkta oss. Vi skrattade och fnissade och drog tröjorna högre och högre upp, väl medvetna om att det var något lite förbjudet, även för flickor med knappt påbörjade utbuktningar till bröst. När fröken kom skvallrade Britt-Inger om vår lek, vilket vi tyckte var konstigt. Men fröken Birgit, minsann, hon tyckte att detta var något att ta tag i med hårdhandskarna. Hon gick runt till oss fem som lekt, slet av oss tröjorna och sa att skulle vi lufta oss fick vi göra det ordentligt. Resten av lektionen fick vi sitta med bar överkropp. Så skulle flickors begynnande lust att testa gränserna bemötas, med skuld och skam! Otroligt kränkande.
 
Detta var 1968, fröken var gammal och vi var bara flickor i rummet, men skamkänslan var tydlig och kränkningen. Vår lärare som fått sin utbildning på 30 eller 40-talet hade inte fått någon genuskurs, inte heller var dessa frågor inskrivna i läroplanen. Sedan dess har jag utbildat mig, och i yrket som lärare fortbildat mig tusen och tusenen gånger om vikten av hur man hanterar kränkningar och mobbning och jag kan verkligen inte begripa hur kollegor i samma stad, som jag deltagit i samma fortbildningsdagar som, och där även min son har gått, på Dragonskolans teknikprogram, kan agers såsom inlägget och artikeln beskriver. Hur är det möjligt att det som beskrivs i ovanstående artikel och därtill hörande Facebookinlägg kan hända? Det står så otroligt tydligt i Läroplan för gymnasieskolan, på första sidan vad som gäller. Och den som anmäler eller tar upp exempel på kränkande behandling ska alltid tas på allvar. Nu vet jag inte alls något mer än detta Facebookinlägg och artikeln i Västerbottens Kuriren, men det låter mycket, mycket illa. Jag kan inte själv garantera att jag betett mig prefekt alla gånger men en elev som tar mod till sig och berättar för en vuxen har redan där gjort något stort och modigt och det måste behandlas utifrån det förtroende man får, med allra största noggrannhet, och direkt.
 
Jag har läst allt Katarina Wennstam har skrivit, om våldtäkt, synen på kränkningar och sexuella trakasserieroch jag följer Fattas och Make Equals arbete, och jag tänker att vi alla som arbetar i skolan tyvärr behöver ett par till studiedagar som ägnas åt ämnet. Men inte bara studiedagar utan ett varje-dag-arbete, ett varje dag kollegialt lärarande. Vi ägnar oceaner av tid åt organisationsutveckling, matriser och betygsättning men detta är kanske ännu viktigare.
 
Kom Ida Östensson! Kom FATTA! Kom Make Equal!

Bilden av mig

Foto taget på Midgårdsskolans Öppet hus av Julia Lindberg
 
Vi lever i en extrem bildkultur idag med Facebook, Instagram och Snapchat där vi skapar och reproducerar vår bild av oss själva. Denna att jämföra med de miljarder bilder som omger oss, både rörliga och stilla, i alla tänkbara former och plattformar. Vi i Sverige lever också i en kultur som utifrån ett globalt perspektiv är extremt individorienterad och sekulariserad. Alltså jämfört med andra länder handlar mycket mer om individens behov och rättigheter än gruppens och familjens, och religionen, dess kulturella mönster och makt över samhället är förhållandevis minimal. Utifrån detta kan det alltså vara väldigt viktigt hur just jag ser ut och hur bilderna av mig ser ut. Och den bilden står i stark kontrast till de massproducerade bilderna på unga, supersmala, tandblekta leende, framgångsrika ideal som uppfordrande stirrar in i vårt svaga inre.
 
Jag själv har alltid gillat scenen och har ofta som en linslus sökt mig till kamerors räckvidd. Där är jag fortfarande, lekfull och typ 25 år. När sedan bilderna är färdiga stämmer de inte överens med den inre bilden. Men om fotografen, som i det här fallet är Julia Lindberg elev i medietvåan, har gjort sitt jobb och tagit duktigt många bilder, så går det att hitta ett par som duger, utifrån mina komplex. För övrigt var alla hennes bilder bra. Jag tänker fortsätta vara en linslus, tror jag. Och jag ska försöka omfamna åren, som sätter sina spår, med ödmjukhet och kärlek. Jag ska försöka gilla rynkor på halsen,skrynkliga händer, gulbeiga tänder och vara en glad och stolt förebild.
 
Bilderna är såklart tagna utifrån Mindyards genusmedvetna policy att vara normbrytande till  hur man porträtterar män respektive kvinnor. Alla fjorton medietvåor har jobbat på i fotostudion med att fotografera systrar, bröder, vänner och varandra. Uppgiften är att förhålla sig till begreppet genus och normer ganska fritt och skriva en kommunikationsplan där man berättar vad man vill kommunicera, varför, till vilka och på viket sätt. Bilderna på mig togs i samband med att man på Öppet hus förökte fånga blivande nior på bild för att de ska komma med i Mindyard på några av sidorna. Mindyard som om allt kommer att gå bra ska lämnas in till tryckeriet den 11 april. Jag trängde mig helt enkelt in i fotostudion och tog plats (ja, helt ärligt så hade alla nior gått hem då och jag var där för att samla ihop kameror och Da Da, här är JAG, fota mig!).
 
Foto Julia Lindberg
 
 
 
 

Dag för samtycke på Midgårdsskolan

 
 
 
 
 

Idag har alla elever på Midgårdsskolan fått ta del av en temadag om samtycke, anordnad av en kommité bestående av elever från Midgårds elevkår och Tjegruppen. Det var representanter från Fatta som höll i det. Det var tydligt, enkelt, upplysande, övertygande och icket skuldbeläggande. Och som final visades den här suveräna filmen som gör det som verkat krångligt, väldigt enkelt, helt plötsligt.

De hade också en bra och tydlig genomgång av medias bild av sexuella övergrepp och vilka konsekvenser det får. De lyfte fyra tydliga problem:

1. Bilderna visar inte verkligheten. Artiklar om sexuella övergrepp illustreras ofta med bilder utomhus med element av asfalt, betong och parkmiljöer och med våldsamma bilder. De flesta övergrepp sker inomhus ofta hos offret eller förövaren. Den här bilden gör att en anmäld våldtäkt eller ett övergrepp som sker inomhus inte stämmer överens med mediebilden och därmed har svårare att ses som ett övergrepp. Mediebilden gör också att kvinnors rörelsefrihet begränsas, då man förväntas vara rädd för överfall med sexuellt våld.

2. I mediers rapportering fokuseras ofta på offret inte på förövaren. Det är offret som ska förändra sitt beteende; vara bättre klädd, inte vara ute sent, inte dricka alkohol etc. 

3. Dessutom skildras offer som ynkliga och utsatta, vilket de naturligtvis ofta också är men de kan också känna sig förbannade, starka och handlingskraftiga. De förväntas gråta, annars blir det ingen anmälan eller dom. Bilderna stigmatiserar offren med estetiska bilder på lidande kvinnor.

4. Medierna skapar gärna en bild av förövaren som ett monster, detta gör att, som i flera kända fall, omgivningen, poliser och rättsväsende kan tycka: Att de här unga männen är så snygga och välanpassade, att de knappast behöver våldta någon för att få sex. Läs Katarina Wennstams bok En riktig våldtältsman- En bok om samhället syn på våldtäkt. den är mycket bra.

Det kändes också coolt att både Ida Östensson och Cleo, Nathalie Missaoui, som var med och startade FATTA, faktiskt har gått på Midgårdsskolan. Men det visste föreläsarna inte om. Mer om Fatta här: fatta.nu

Så här stod det på Midgårdsskolans hemsida om dagen:

Tisdag 14 februari anordnas en temadag kring samtycke för eleverna i samtliga årskurser. Dagen anordnas av en kommité bestående av elever från Midgårds elevkår och Tjejgruppen.

Under dagen går alla klasser går på en föreläsning som hålls av Fatta. Föreläsningen är obligatorisk och finns i ditt schema.

  • Årskurs 1 -  kl. 08.30-10.00
  • Årskurs 2 -  kl. 10.30-12.00
  • Årskurs 3 -  kl. 13.00-14.30

Syftet med föreläsningen är att den ska vara ett komplement till skolans sexualundervisning med fokus på schysst sex, hälsosamma relationer och respekt. Det är också orsaken till att samtyckeskommitéen valt att lägga aktiviteterna på alla-hjärtans-dag.

Så här såg musikvideon ut som var med och lanserade Fatta, som nu är en egen medlemsförening.