Vecka 44

Gudrun Erickson, docent vid Göteborgs universitet föreläser via webben om bedömning
 

I skolans värld är verksamheten väldit tydligt uppdelad i veckor och just denna, vecka 44 är liksom ett begrep, det brukar delvis vara tre dagars fortbildning av varierad kvalitet och dessutom två lovdagar. För mig är det alldeles snurrigt i huvudet nu i slutet av den tredje fortbildningsdagen, då de tre dagarnas innehåll snurrar runt som i en kombinerad tvättmaskin, torktumlare och något annat krångligt, en inkastare, en gräsklippare, en bulldozer, en shaktmaskin.
 
Ämnena har varit: elever med dysfunktionsnedsättningar, och nu har jag säkert fel begrepp, hur man hanterar det sköra livet, skoljuridik kring stöd och särskilt stöd för elever, ADHD, Assberger, olika förmågor som behöver utvecklas, Google glass och teknik i framtiden, Unga, sex och Internet, Arbeta smart med Smartboard-notebook och som avslutning på det en påbörjad webbaserad kurs om bedömning och betyg från Skolverket, PUH!
 
I den kursen dök ovanstående filmklipp upp, en film gjord av Filmateljén och bland andra Bosse Harringer. När vi bodde i Göteborg var min man med och startade Filmateljén och jag teckade en serie som var med i en film de gjorde och jag gjorde en gräsligt ful logotyp och dekal för filmen och Filmateljén som trycktes upp och sattes upp på bilar och t-shirts, pinsamt, men kul att firman är igång.
 
Nu tror jag att det är dags att ta LOV, höstlov som det också kallas. Jag åker till Vilnius i morgon, det ska bli spännande.

Nytt jobb i sikte...

Charlotte Persson från Angeredsgymnasiet får mig nästan att vilja byta jobb
I fredags, den 24 oktober, FN-dagen, deltar jag i en inspirationsdag med rubriken Sex- och samlevnadsundervisning på 2010-talet! Hur gör man och vad gäller? Dagen arrangerades av Kunskapsnätverket hiv/STI Norr och Västerbottens läns landsting. En ensam kvinna klädd i jeans och enkel långärmad t-shirt ska hålla i hela dagen, kan bli tomt och långtråkigt tänker jag, i min enfald, för denna kvinna vet vad hon talar om och jag blir djupt berörd och engagerad.
 
Sedan GY2011 har gymnasieskolan ett större krav på sig att undervisa i sex- och samlevnad. Det är några ämnen med särskilt ansvar; Naturkunskap, historia, samhällskunskap, idrott och hälsa, religion samt engelska och svenska. MIna ämnen ingår inte, men för mig är det ganska självklart att ta upp hur mediernas bilder påverkar ideal och identitet kring sex och samlevnad. Men perspektiven och ingångarna är många: Hur lever man tillsammans, hur kommer man ut som homosexuell, hur ska man minska spridningen av hiv globalt och hur hänger sjukdom ihop med fattigdom och rovdrift av tredje världens tillgångar? Hur hanterar man internets oändliga hot och möjligheter? HUr ska man som lärare förhålla sig till personlig, privat, professionell? Hur fungerar det att byta kön eller reparera ett stympat kön?
 
Charlotte går igenom vad läroplanen säger och berättar hur de arbetar på Angeredsgymnasiet. Hon betonar också vikten och betydelsen detta kan ha för samhället och individerna. Till exempel så jämför hon antalet unga människor som dör i trafiken(286, förra året tror jag) med hur många som tar livet av sig (1500, förra året) och kopplar till att det är åtta gånger vanligare med självmordstankar bland HBT-personer. Dessa måste få känna sig inkluderade i undervisningen, det är alltså livsviktigt. Men det är viktigt för alla att få veta att det som vi tror är norm kan se väldigt olika ut, till exempel blir många väldigt lättade av att få ta del av statistik och fakta. Det är viktigt att var och en kan känna sig representerad både i medier och i undervisningen, till exempel kan man inte bortse från att man kan ha elever i klassrummet som är könsstympade, då får man inte döma men heller inte blunda.
 
Jag blev så engagerad att jag funderade på att byta yrke, så som jag ofta gör när jag blir imponerad av någon professionell eldsjäl.
 
 
Jag försökte fånga Charlotte med min penna, men gör henne inte alls rättvisa

Charlotte gav massor av exempel på metoder, material och filmer men det verkar inte fungera att länka idag, kan återkomma med det. Och ja, jag kanske ska fortsätta jobba med det jag gör ändå, att lära sig allt som Charlotte behärskade tar nog ytterligare ett yrkesliv.
 
 http://youtu.be/hRKQJCC_RSM
 
 
 
 
 

Läppar

 
 Två unga kvinnor på Guitars i våras, tecknade ur minnet
 

Min skräckelfixering vid uppförstorade läppar kanske säger mer om mig, på något djuppsykologiskt sätt, från något barndomstrauma, eller ännu värre, från något mogen-medelålderstrauma, än som jag vill tro, att jag talar om samhälle, medier och kvinnosyn. Jag hörde av en vän som under ett tv-program, diskuterat med sin unga feministiska dotter kring en lyft och injicerad kvinna, hur dottern, trots sin feministiska styrka, tyckte att mammans förfasande var irrelevant. Det är väl upp till var och en! Vi ska väl inte döma kvinnorna som väljer...att lyfta, skära, ta bort eller lägga till...
 
Jag, däremot, skulle i sovjetdiktatorisk anda vilja totalförbjuda fenomenet läppförstoring! Bara misstanken om att någon har gjort det, kan få mig att tappa fokus på allt runtomkring och bara tokstirra på den stackare jag misstänker. Med öppen mun och smala, torra läppar fastnar jag med blicken och förfasar mig. Tänk då om jag misstar mig! Mundebo hade ju en sån där lång och stel överläpp och jag antar att det finns de som ser ut så helt naturligt, kanske de som är modellen för vad man eftersträvar med det som sprutas in. Vem är då jag att döma dem, som dumbommar eller offer för en skönhetsmyt.
 
Igårkväll var jag på Norrlandsoperans Blanche och Marie och innan föreställningen så lyssnade vi på en introduktion av chefen och tonsättaren. Mycket intressant till en början, men så fastnade min blick på en kvinna i min ålder, kanske lite drygt, som satt där mittemot mig och lyssnade, med stel överläpp, och jag bara, tappade helt fokus på Nobelpris, libretto, manus och tonsättning, jag  bara stod där med tappad haka och eldade upp mig. Ja men tänk så vidrigt att det finns de som tjänar miljoner på att få kvinnor att tro att det är en bra idé att tre fyra gånger om året fylla på den lilla anknäbben à 5000 kronor gången kanske. 
 
Kvinna, som jag kanske oskyldigt dömt för läppförstoring
 
Någon gång i mars i våras var vi ett gäng på Guitar`s och hängde i puben, jag tror jag hade täckbyxorna på mig och något fotriktigt. Så gled där in två tjusiga damer med lite Sex & The city-look kombinerat med Ankeborg; bägge hade identiska uppförstorade läppar. Det är de som är på bilden högst upp. Och det är liksom en sak att man ser det i tv, i tidningar och på nätet, men här hemma, i lilla Umeå, där man har täckbyxor och ullmamelucker på sig...det kommer liksom så nära! Även då blev jag som paralyserad och drabbades av glosjukan.
 
Här kommer en repris av ett tidigare inlägg om detta, ett av mina favoritämnen att bli arg över: Kuckelikuksugarläppar
 
 
 Renee Zellweger har i dagarna varit omdiskuterad utifrån "rykten" om att hon har justerat sitt varumärke och ja, utifrån skvallerpressens brist på skrupler så kanske man inte ska tro vare sig på text eller bild men det känns obehagligt.
 
 
 
 
Och Jennifer Grey, som gjorde succé i Dirty Dancing opererade sin näsa och, ja, förlorade kanske en del av sin personlighet. Det är inte lätt det här,  men jag tror att vi måste vara starka och sätta emot, säga NEJ och STOPP!