Vecka 44

Gudrun Erickson, docent vid Göteborgs universitet föreläser via webben om bedömning
 

I skolans värld är verksamheten väldit tydligt uppdelad i veckor och just denna, vecka 44 är liksom ett begrep, det brukar delvis vara tre dagars fortbildning av varierad kvalitet och dessutom två lovdagar. För mig är det alldeles snurrigt i huvudet nu i slutet av den tredje fortbildningsdagen, då de tre dagarnas innehåll snurrar runt som i en kombinerad tvättmaskin, torktumlare och något annat krångligt, en inkastare, en gräsklippare, en bulldozer, en shaktmaskin.
 
Ämnena har varit: elever med dysfunktionsnedsättningar, och nu har jag säkert fel begrepp, hur man hanterar det sköra livet, skoljuridik kring stöd och särskilt stöd för elever, ADHD, Assberger, olika förmågor som behöver utvecklas, Google glass och teknik i framtiden, Unga, sex och Internet, Arbeta smart med Smartboard-notebook och som avslutning på det en påbörjad webbaserad kurs om bedömning och betyg från Skolverket, PUH!
 
I den kursen dök ovanstående filmklipp upp, en film gjord av Filmateljén och bland andra Bosse Harringer. När vi bodde i Göteborg var min man med och startade Filmateljén och jag teckade en serie som var med i en film de gjorde och jag gjorde en gräsligt ful logotyp och dekal för filmen och Filmateljén som trycktes upp och sattes upp på bilar och t-shirts, pinsamt, men kul att firman är igång.
 
Nu tror jag att det är dags att ta LOV, höstlov som det också kallas. Jag åker till Vilnius i morgon, det ska bli spännande.

Nytt jobb i sikte...

Charlotte Persson från Angeredsgymnasiet får mig nästan att vilja byta jobb
I fredags, den 24 oktober, FN-dagen, deltar jag i en inspirationsdag med rubriken Sex- och samlevnadsundervisning på 2010-talet! Hur gör man och vad gäller? Dagen arrangerades av Kunskapsnätverket hiv/STI Norr och Västerbottens läns landsting. En ensam kvinna klädd i jeans och enkel långärmad t-shirt ska hålla i hela dagen, kan bli tomt och långtråkigt tänker jag, i min enfald, för denna kvinna vet vad hon talar om och jag blir djupt berörd och engagerad.
 
Sedan GY2011 har gymnasieskolan ett större krav på sig att undervisa i sex- och samlevnad. Det är några ämnen med särskilt ansvar; Naturkunskap, historia, samhällskunskap, idrott och hälsa, religion samt engelska och svenska. MIna ämnen ingår inte, men för mig är det ganska självklart att ta upp hur mediernas bilder påverkar ideal och identitet kring sex och samlevnad. Men perspektiven och ingångarna är många: Hur lever man tillsammans, hur kommer man ut som homosexuell, hur ska man minska spridningen av hiv globalt och hur hänger sjukdom ihop med fattigdom och rovdrift av tredje världens tillgångar? Hur hanterar man internets oändliga hot och möjligheter? HUr ska man som lärare förhålla sig till personlig, privat, professionell? Hur fungerar det att byta kön eller reparera ett stympat kön?
 
Charlotte går igenom vad läroplanen säger och berättar hur de arbetar på Angeredsgymnasiet. Hon betonar också vikten och betydelsen detta kan ha för samhället och individerna. Till exempel så jämför hon antalet unga människor som dör i trafiken(286, förra året tror jag) med hur många som tar livet av sig (1500, förra året) och kopplar till att det är åtta gånger vanligare med självmordstankar bland HBT-personer. Dessa måste få känna sig inkluderade i undervisningen, det är alltså livsviktigt. Men det är viktigt för alla att få veta att det som vi tror är norm kan se väldigt olika ut, till exempel blir många väldigt lättade av att få ta del av statistik och fakta. Det är viktigt att var och en kan känna sig representerad både i medier och i undervisningen, till exempel kan man inte bortse från att man kan ha elever i klassrummet som är könsstympade, då får man inte döma men heller inte blunda.
 
Jag blev så engagerad att jag funderade på att byta yrke, så som jag ofta gör när jag blir imponerad av någon professionell eldsjäl.
 
 
Jag försökte fånga Charlotte med min penna, men gör henne inte alls rättvisa

Charlotte gav massor av exempel på metoder, material och filmer men det verkar inte fungera att länka idag, kan återkomma med det. Och ja, jag kanske ska fortsätta jobba med det jag gör ändå, att lära sig allt som Charlotte behärskade tar nog ytterligare ett yrkesliv.
 
 
 
 
 
 

Läppar

 
 Två unga kvinnor på Guitars i våras, tecknade ur minnet
 

Min skräckelfixering vid uppförstorade läppar kanske säger mer om mig, på något djuppsykologiskt sätt, från något barndomstrauma, eller ännu värre, från något mogen-medelålderstrauma, än som jag vill tro, att jag talar om samhälle, medier och kvinnosyn. Jag hörde av en vän som under ett tv-program, diskuterat med sin unga feministiska dotter kring en lyft och injicerad kvinna, hur dottern, trots sin feministiska styrka, tyckte att mammans förfasande var irrelevant. Det är väl upp till var och en! Vi ska väl inte döma kvinnorna som väljer...att lyfta, skära, ta bort eller lägga till...
 
Jag, däremot, skulle i sovjetdiktatorisk anda vilja totalförbjuda fenomenet läppförstoring! Bara misstanken om att någon har gjort det, kan få mig att tappa fokus på allt runtomkring och bara tokstirra på den stackare jag misstänker. Med öppen mun och smala, torra läppar fastnar jag med blicken och förfasar mig. Tänk då om jag misstar mig! Mundebo hade ju en sån där lång och stel överläpp och jag antar att det finns de som ser ut så helt naturligt, kanske de som är modellen för vad man eftersträvar med det som sprutas in. Vem är då jag att döma dem, som dumbommar eller offer för en skönhetsmyt.
 
Igårkväll var jag på Norrlandsoperans Blanche och Marie och innan föreställningen så lyssnade vi på en introduktion av chefen och tonsättaren. Mycket intressant till en början, men så fastnade min blick på en kvinna i min ålder, kanske lite drygt, som satt där mittemot mig och lyssnade, med stel överläpp, och jag bara, tappade helt fokus på Nobelpris, libretto, manus och tonsättning, jag  bara stod där med tappad haka och eldade upp mig. Ja men tänk så vidrigt att det finns de som tjänar miljoner på att få kvinnor att tro att det är en bra idé att tre fyra gånger om året fylla på den lilla anknäbben à 5000 kronor gången kanske. 
 
Kvinna, som jag kanske oskyldigt dömt för läppförstoring
 
Någon gång i mars i våras var vi ett gäng på Guitar`s och hängde i puben, jag tror jag hade täckbyxorna på mig och något fotriktigt. Så gled där in två tjusiga damer med lite Sex & The city-look kombinerat med Ankeborg; bägge hade identiska uppförstorade läppar. Det är de som är på bilden högst upp. Och det är liksom en sak att man ser det i tv, i tidningar och på nätet, men här hemma, i lilla Umeå, där man har täckbyxor och ullmamelucker på sig...det kommer liksom så nära! Även då blev jag som paralyserad och drabbades av glosjukan.
 
Här kommer en repris av ett tidigare inlägg om detta, ett av mina favoritämnen att bli arg över: Kuckelikuksugarläppar
 
 
 Renee Zellweger har i dagarna varit omdiskuterad utifrån "rykten" om att hon har justerat sitt varumärke och ja, utifrån skvallerpressens brist på skrupler så kanske man inte ska tro vare sig på text eller bild men det känns obehagligt.
 
 
 
 
Och Jennifer Grey, som gjorde succé i Dirty Dancing opererade sin näsa och, ja, förlorade kanske en del av sin personlighet. Det är inte lätt det här,  men jag tror att vi måste vara starka och sätta emot, säga NEJ och STOPP!
 

Mitt favoritplagg

Denna färg går an nu när man har lite färg kvar av sommaren, det kan bli värre i vinter när man är blåblek
 
 
Jag har en favorit bland alla sagor jag läste för barnen när de var små, den heter En flodhästsaga och är författad och illustrerad av Lena Landström, den beskrivs i korthet såhär:
 
"Lena Landströms första egna bok utspelar sig långt nere i Afrika. Vid den breda, mörka floden lever flodhästarna. En av dem bor för sig själv och vill vara ensam när hon badar. Men en dag är hennes fina badställe upptaget. Hon blir tvungen att hitta på något för att få behålla det för sig själv. Hur ska hon göra?"
 
Flodhästen, som jag identifierar mig starkt med, lever ensam och det viktigaste i hennes liv är att äta och bada. Varje dag sätter hon in en sjögräspaj i ugnen som sakta får gräddas medan hon tar sig ner till floden, för ett bad i lugn och ro. Mat och bad, trots att jag uppfattas som mega-social med tusen intressen, så är det kanske bara mat och bad som är kärnan. Flodhästen i sagan ser förskräckt hur hennes eget badställe har ockuperats av ett gäng lekande och stojande flodhästungar. Först blir hon bara förskräckt och går hem, men sjögräspajen smakar inte riktigt gott den kvällen. Dagen därpå bygger flodhästkvinnan ett fantastiskt lektorn med rutchkana där man kan åka ner i vattnet. Hon bygger det en bit bortanför sin egen badplats och dit lockas ungarna på kvällen och vår flodhästkvinna får bada i lugn och ro, men lite nöjt och nyfiket titttande på de lekande ungarna, bortom nästa flodkrök. Den kvällen smakar pajen gott igen.
 
När jag är i Skövde hos min svägerska och svåger brukar jag springa runt Karstorpssjön och då hänger jag min baddräkt nere vid bryggan så att jag kan bada efter löpningen. Sista gången nu i juli så hängde jag upp en påse med min fina svarta simmarbaddräkt och en handduk, på en livräddningsstolpe, Jag satte fast den ordentligt eftersom det blåste rejält. När jag svettig och badsugen kom tillbaka låg påsen i backen, handduken i men baddräkten borta! Jag letade och letade men fann den inte och jag kände mig som flodhästdamen blåst på min ljuvliga badstund. Men jag skärpte till mig, accepterade förlusten, och hoppade i, i sport-BH och trosor. Någon hade krånglat loss påsen, snott baddräkten och slängt resten i backen. Skamligt! Ja, ja, jag har inte accepterat eller kommit över det riktigt ännu, men jag har köpt en ny, galet orange baddräkt som jag invigde häromdagen i poolen på IKSU Spa och då kom jag på att jag glömt bort att bada. Det var så länge sen och min kropp blir så glad, mitt kärnjag behöver bada. Jag kom över den orangea på en 70% rea, så den kostade bara en dryg hunka så då får jag kanek spara ihop till en snygg, snabb, svart längre fram. Fram till dess går det bra med orange.
 
 Så här ser boken ut, och se så ljuvligt vattnet ser ut

Mediakåt varumärkesvård


Fredagsgäster i Sveriges radio Västerbotten P4
 

Teaterapa, linslus med stort behov av publik och helst applåder, blommor och champagne, ja, det kan vara en ganska bra beskrivning av mig. Mediekåt, javisst! Och ordet kåt betyder bland annat "lysten" och det tolkar jag som något man är intresserad av och nyfiken på, något man känner lust för och det behöver inte vara sexuellt. Det vore ju faktiskt bedrövligt om jag som medielärare inte var mediekåt.Jag är gärna med i sammanhang där jag både syns och hörs, får uppmärksamhet och där jag lär mig om medier och hur det går till. Jag vill vårda mitt varumärke som medielärare och som MammaMedia.
 
Så, när Peter Öberg, nyhetsuppläsare och journalist på Radio Västerbotten, sist jag var på studiebesök, frågade om jag kunde tänka mig att vara med i Fredagsgäster i P4 några fredagar för att trivselsurra om högt och lågt, tackade jag så klart ja. Gäst var också Anki Berg, kommunikatör på Västerbottens museum, hon hade med sig en spaning om mössbärande nu när det börjat bli kallare.
 
Anders Wikström, reporter, tittar in som ett levande exempel på huvudbonadstemat vi hade. Hans basker är en äkta, kanske från Bilbao

 
Lugnt och ledigt leder Peter och hans kollega Per-Gunnar Eriksson samtalet vidare


Den lilla halvtimmen gick fort och det var ett trevligt avslut på arbetsveckan även om det inte blev något stort eller särskilt klokt sagt från mig.
 
Per-Gunnar letar efter det godaste i gottepåsen