Lite mer av Indien, min dokumentationslusta pressar mig



Mitt skissblock blev inte utslitet eller fulltecknat på resan till Indien. Jag hade  med mig två dessutom. Att jag aldrig lär känna mig själv. Elefanten här ovan var min första skiss, sen blev det Klara i hängstolen på Cliffs beach.



Väntan på mat är ett bra tillfälle, men här kom maten så jag hann inte riktigt klart...



Här på vårt andra favorithak, Dannys, så fanns det fri nätuppkoppling som kunde utnyttjas i väntan på mat.
 
I morgonbitti flyger jag till Göteborg och Göteborg Filmfestival. Då vill jag såklart skriva massa roliga inlägg om film...skulle vilja ha en smart smidig apparat att blogga ifrån...kan man göra det från en Ipad? Är jag medielärare? Min feta skoldator vet jag inte om hag orkar ta med mig. Och dessutom måste jag väl avsluta mitt Indienreportage? Jag har ju inte heller skrivit min nyårskrönika. den ligger och skaver nåt otroligt, jag vill skriva vilka mina bästa böcker och filmer varit under 2011. Men nu är det ju snart FEBRUARI, ja men HALLÅ, hur IDAG känns det att skriva om 2011 års bästa bok och filmupplevelser? Vi får se hur det blir.

Ikväll har vi i alla fall Öppet hus här på Midgårdsskolan och jag ska berätta om Estetik och media för förhoppningsvis förhoppningsfulla blivande elever och deras föräldrar.

För den som orkar mer Indien så kommer de nästan sista bilderna här. Annars, sluta här.


Äventyrlig båtutflykt till Arambol med hemfärd i totalt mörker så småningom


I den här hyddan övernattade vi på vår Djungelboksutflykt


Äventyrligt var det också att åka på elefanten, första stegen i alla fall


Efter det fick vi bada där elefanterna sedan skulle bada


En kalv i köket hemma hos en indisk familj


Deras klädupphängning får en att se på begreppet "walk in closet" på ett annat sätt


Nyfikna småpojkar


Köket på Djungelbokscampen. Min kollega Paul säger att om priset på lök går upp i Indien, så blir det revolution, det är en central ingrediens i den mesta maten


Under mycket enkla förhållanden lagas fantastisk mat


Blomkål är också vanligt förekommande


Sophantering och vattenförsörjning är två mycket akuta problem i Indien, men det kan bli snygga bilder


Är du less nu? Jag har ju sagt att du får sluta titta! Här är de häftiga mahoterna, elefantskötarna in aktion


Efter en lång dags arbete får elefanterna äntligen bada och de njuter enormt


Vi får vara med och skrubba dem med kokosnötskal


Och vi får bli duschade av de tjänstvilliga djuren

Nu är det nog för ett tag. Jag lovar inte att inte lägga in fler bilder från Indien. Hör gärna av er om vad ni vill ha för innehåll.

Att handla och pruta i Indien

-Come here madam, please look at my store, have a look at my things!
- Hello, lady, what´s your name? Promise you come in and look what i`ve got!
-I will give you a very good price.
Sjalar, skor, smycken, skinnjackor, väskor, kryddor, tyger, ja listan kan göras lång över allt man kan shoppa i Indien. Och det är väldigt billigt. Men man ska ändå pruta, det tillhör själva köppprocessen, men jag är väldigt usel på att pruta. Jag skäms och har svårt att spela med. Vi hade ett favoritställe att handla på i Baga, det var den tibetanska marknaden där de säljer smycken, prylar, sjalar och en del kläder. Det var lugnt och stilla och prutandet skedde medan man satt på en liten pall framför de låga marknadsstånden där tibetanerna smög omkring barfota, trampandes försiktigt över och på sina varor, kanske ett öppet kvalitetsbevis. Klara köpte ett vackert halsband till mig där och blev då lite uppläxad och uppmanad att bli bättre på att pruta. Jag skulle en dag gå till en butik på vår gata för att köpa mer solskyddsfaktor men blev indragen till kvinnorna i presenníngsstånden alldeles intill hotellet. Jag var nog lite yr av solen och värmen och försvarslös. Helt plötsligt stod jag där med tretton sidensjalar över armen och märkte att de förväntade sig ett köp. Jag satte mig ner utmattad och sa att jag inte klarar av den här leken. Jag förväntas lämna ett skambud, så ska försäljaren ta sig för huvudet och utbrista -Do you want to kill me? Jag ska säga att jag inte alls vill ha några sjalar, jag har bara den tusingen jag har i handen och den ska jag köpa solkräm för, så ska det pendla fram och tillbaka. Försäljaren skrattade åt mig och mitt I-landsproblem. Det slutade med ingen solkräm, däremot tretton underbara sidensjalar för nästan ingenting och ett löfte om att komma tillbaka. För hon som sålt sjalarna hade bara hjälpt sin granne som inte kunde förhandla på engelska, så det var bara att komma tillbaka nästa dag, till ståndet intill.


Här är hon, den duktiga försäljerskan, med en av sina tre döttrar. Hon väntar sitt fjärde barn och hoppas att det ska bli en pojke. Har man bara döttrar blir man nästan livegen, på grund av hemgiften som kan ligga som en skuld hela livet.


Flickan som här är vaken sov under kläderna när jag var där och härjade och jag höll på att trampa på henne, hugaligen.


Här en tapper ung kvinna på stranden i Arambol som vi handlade lite av


En man som försöker sälja bananer för att vi ska mata aporna med


Och här en entusiast som cyklade omkring med en kylbox i hettan och sålde glass. Det är mycket jobb för få glassar, till en liten penning. Vilka kämpar som sliter hårt för att förtjäna sin brödföda. Respekt och inte förakt ska man ha för dem.

Nu ska jag skriva ett inlägg till från Indien, sen lovar jag att byta ämne.
Jag har börjat ha en filmkunskapskurs nu i vår och tänker skriva lite mer om film. Jag har suttit och sett Guldbaggegalan ikväll och förbannat Umeås filmutbud. Det är en skam att vi bara har SF som ensam biograf, förutom Folkets Bio. Ruben Östlunds omdebatterade och prisbelönta film Play tror jag gick ynka två veckor före jul. Samma med Björn Runges film Happy end. Jag var på väg att se dem båda men upptäckte snopet att de försvann från repertoaren samtidigt som de kom.

Upplevelser med Apollo, turistfälla eller värt?




" I ett naturreservat i östra Goa på gränsen till Karnataka dånar ett av Indiens högsta vattenfall ner och bildar en sjö, som är som gjord för ett svalkande dopp. Vi åker den första sträckan med buss som sedan byts ut mot naturreservatets jeepar. Efter en häftig åktur och en kort promenad är vi slutligen framme vid vattenfallet. Till lunch serveras en läcker goansk buffé. "
Så lydet texten  för Apollos utflykt till Dudhsagar vattenfall. Det kostar cirka 320 kronor per person. Jag tyckte att det verkade vara "värt". I vanliga fall brukar utflykter i researrangörens regi vara väldigt dyra, dessutom kan jag tycka att man ska utforska själv och inte följa mainstreamturistströmmen och bussas omkring och fraktas runt som en fårskock. Detta har kanske resulterat i att jag  missat massa spännande platser och evenemang som resebyråer och personal har utvecklat under flera år. Om man är lite mer världsvan och cool så kan man dock oftast fixa sin egen utflykt, friare och till en billigare penning.
I alla fall så bokar jag denna utflykt för hela familjen och vi blir upphämtade av en buss tidigt på morgonen. Efter ett par dagar på stranden så är det spännande att åka igenom Goa. Ibland är gatorna så smala att man är helt övertygad om att både människor, affärsbaracker och gatustånd ska ryka med när bussen kränger sig fram. Kor, fattiga barn som tigger, galet mycket skräp och julstjärnor, tomtar och kilometervis med glittergirlanger i alla färger, i träd och hus. Väl framme vid naturreservatet känner vi oss definitivt som den där fårskocken, när vi ska byta från buss till jeep. Håll ihop, ställ er i kö till toan, köp inget av försäljarna, placera er fem eller fyra i varje jeep etc. Det var nästan 40 grader varmt och lite ansträngt.


Kisskö tillsammans med helig ko

Vår chaufför heter Bindes, han är 23 år och har jobbat där sedan han var 14 år. Han sparar all dricks för att finasiera sina studier till dataingenjör. Han är jättetrevlig, rolig och berättar om allt vi åker förbi. Färden är enormt skumpig och hisnande.


Indiana Jones, här kommer vi i våran jeep, akta krokodilerna!

När vi kliver av för att gå den sista biten till vattenfallet får vi sällskap av jättefina apor.


En lite småpilsk släkting

Vi är så fascinerade av dem så att vi blir överraskade när vi passerar en krök, kommer upp för en backe och ser det fantastiska vattenfallet och den inbjudande badplatsen.


Eftersom det är jul- och nyåerhelg så är det många indier på semester. Här i sjön vid fallet.


"Barnen" Holm har hoppat i det svalkande vattnet, jag kommer snabbt efter, ska bara fota först.


Ett drömbad på en gudomligt vacker plats


Du, Per, kan du säga mig när smakar en King Fisher bäst?
-Varje gång!


Här visar Klara Bindes bilder på hur det ser ut hemma när det är snö


Här stannar vår chaufför för att vi ska få köpa Feni, det lokala brännvinet som ofta görs på cashewnötter, men vi får lukta och bestämmer oss för att avstå.


Här är den goanska buffén uppddukad vid en kryddplantage. Vi äter på palmbladstallrikar och det är gott och kryddstarkt!!!


Dans och sång av vackert klädda kvinnor

Utflykten hittills var verkligen värd tiden och pengen men sedan blev vi fast i en rejäl turistfälla. När det var dags att släppa av resenärerna vid respektive hotell så låg vårt sist. Först Candolim, sedan Calangute därefter Baga. Det visade sig att det var en tredagarsfestival i Candolim och Calangute och vi blev fast i bussen nästan tre timmar när den skulle ta sig fram och tillbaka för att släppa gäster vid dessa festplatser. Alla indier på samma gång på moppar, motorcyklar, vespor, bilar och till fots, alla tutande och hojtande. Det var varmt och luften och lungorna blev mer och mer koldioxidförgiftade samtidigt som vattenransonen tagit slut. PUH!
Så när jag sa att jag anmält hela gänget till en ny utflykt så fick jag kämpa för att den skulle bli verklighet. Mer om det snart i ett inlägg om Djungelboken.