Reach for change

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Det är en ofta använd devis för att vända hopplöshet och misstro, appropå mitt tidigare inlägg om Nöjesmagasinet City. Vad vi gör spelar roll, vad vi handlar, vad vi väljer och såklart hur vi är mot varandra. Socialt entreprenörskap handlar bland annat om att bli drivande och företagsam på ett sätt som kommer samhällets bästa till del och man baserar verksamheten på affärsmässiga metoder.
 
Nu är jag igång igen med mitt entreprenöriella undervisningssätt. Evelina Fredriksson från organisationen Reach for Change var här igår i min lilla textgrupp. Hon gav dem en brief och en genomgång i organisationens verksamhet för att eleverna ska ta fram förslag på en kampanjstrategi vars huvudsyften är:
 

1) Svenska företag är generellt intresserade av barns rättigheter men vi vill ytterligare öka
deras motivation, kunskap och inspirera dem.
2) Allmänheten ska tänka att företag hart ett ansvar för barns rättigheter som sträcker sig
längre än att de ska undvika barnarbete. Trots att företag i alla tider tagit ansvar för
samhället och gjort olika typer av insatser för de yngsta medborgarna så är deras roll i den
sociala utvecklingen inte helt oproblematisk. Det finns framför allt två typer av attityder vi
vill förändra:
a) ”Företag kan bara ta ansvar för den egna kärnverksamheten”. Vi skulle hellre se att man
förväntade sig att företag respekterade och stöttade barns rättigheter i hela sin värdekedja
och aktivt bidrog till en positiv samhällsutveckling.
b) ”Företag som jobbar med barn sysslar bara med varumärkesvård”. Vi tänker att så kan
det så klart vara MEN det är avgörande för många bolags kärnverksamhet att det samhälle
som utgör deras marknad mår bra. Annars kan de varken sälja eller rekrytera.

 

 
 
Här är bilder, skärmdumpar, från reach for changes hemsida, den skarpögde kan notera att jag har en flik framme om hur man skapar skärmdumpar. det finns alltid en teknisk utmaning att ta sig an.
 
 
Mer från hemsidan
 
 
Och här är Evelina Fredriksson inringad, henne kom jag i kontakt med första gångerna när hon arbetade på Pondus och också var handledare för ett gäng medieelever. Numera är hon bosatt i Stockholm och sitter på Reach for Change-kontoret på Ringvägen. Mer om kampanjstrategin längre fram. Eleverna ska redovisa sina förslag den 7 maj.
 
Ibland kan man ju klaga på att företag jobbar med CSR (Corporate Social Responsibility) bara rent kosmetiskt, för att det ska se bra ut och för att skapa goodwill och anseende till varumärket. Men om detta gör att tusen indiska flickor får gå i skola och att till exempel afrikanska bönder får utsäde och mark att bruka, så gör det ju skillnad. Det är intressant att det ska löna sig att agera etiskt. Reach for Change arbetar främst med att företag ska följa barnrättsprinciperna (barnrättsprinciperna.se) och även att vi som konsumenter ska efterfråga att företag lever upp till dem.
 

Kom ljus, kom vår, kom grönt!

 
Det är kallt, särskilt på nätterna, och snöhögarna börjar likna Babels torn, eller möjligtvis Umeås storstadsdrömmar. Hur länge ska det inte ta innan all snö smält bort, och hur mycket grus ska inte behövas innan dess, för att vi inte ska slå ihjäl oss? Och allt detta grus och allt damm som släpas in i våra hus och lägenheter, som repar våra golv och dammar ner fönster, möbler och textilier. Hur ska vi härda ut?
 
Ett sätt är att föreställa sig aktiviteten i marken, alla lökar och växter som samlar kraft där under snö och jordtäcke. Ett annat sätt är att skapa små öar av grönt där hemma som man kan njuta av i vardagen.
 
Gröna stänk i diskmaskinen...vill ha fler gröna glas...
 
 i diskstället lite gröna loppisfynd
 
 
Mitt finaste finaste loppisfat köpt i Tidans gamla yllefabrik
 
Så låt oss härda ut och vänta in våren med tålamod och förhoppning om att allt ska bli bra.

Skön söndag förmörkas av tekniktrassel...igen...

 
Jag har ju köpt en NikonD3000 med ett Tamron 18-200 mm objektiv. Jag tänker att jag nu ska utveckla mitt fotograferande men det är som för det mesta för mig, saker som jäklas hela tiden. Dels så verkar jag ha tappat bort linsskyddet, dels så har jag alltför svårt att veta vilka rattar, menyer och inställningar jag ska välja. Jag tycker att bilderna blir oskarpa och liksom utbrända. När jag sedan ska lägga in bilderna i min nya dator startar hela tiden varningsdialogrutor om att min dator håller på att, typ, sprängas! 737 allvarliga fel har uppdagats och datorn mår DÅLIGT. Vill du reparera detta? Ja, åså klickar man JA, och då drar det igång något som tar flera evigheter, för att landa i Vill du köpa denna tjänst för 999 kronor i timmen för resten av livet? Jag är SÄMST! Dessutom så verkar det som att jag INTE har sparat kvittot på datorn. Smart!
 
Vi har i alla fall varit på en underbar skidutflykt vid stugan och Norrmjöle och Bettnessandskusten. Jag hela tiden med kameran i högsta hugg. Med ryggsäck, skidor och kamera på magen besämde jag mig för att låta mitt vatten ute på en kobbe i skydd av några tallar. Efter förättat värv välte jag omkull, nästan i mitt eget kiss, kameran i snön alldeles intill och rumpan (jag hade hunnit få på mig brallorna faktiskt) allför djupt ner i snön. Jag höll inte på att ta mig upp. Men det gjorde jag såklart. Jag är ju ändå gammal friluftsfrämjare. Några glimtar från utflykten:
 
Stugan ser så pytteliten ut när all snön ligger omkring
 
 I den här lilla lillstugan brukade hela familjen Holm sova, nu också ibland
 
Badtemperaturen såg lovande ut men det var svårt att hitta något ställe att gå i så vi skippade det
 
Många av våra vänner har high tech-utrustning inköpt på företrädesvis Utemagasinet. Vi har gratisryggsäckar från Film i skolan och informationskapanjsittunderlag. Inte har vi några turskidor men bra och snabba classic-skidor.
 
Häftiga isformationer på Bettnessand
 
Jag funderar i alla fall på att anmäla mig till någon rolig fotokurs, nån som vet nån? Nån som vill haka på?