Gå på bio - en utmaning

 
Medietvåor och medietreor på väg ut från visningen av Ruben Östlunds The Square
 
Jag har alltid tagit med mina elever på utmanande filmer, ända sen mitt första bildlärarjobb i Örebro. När jag började på Medieprogrammet i Umeå på Mimerskolan kunde jag verkligen få till både populära men också mycket svåra visningar i samband med Umeå Internationella Filmfestival. Jag brukade sitta i timmar och planera med Thom Palmen, väl medveten om att en del av hans favoriter kunde vara fullkomligt obegripliga för en sextonåring som på sin höjd sett Dirty dancing och absolut inget annat än film på svenska eller engelska. De kunde få se någon rysk dokumentär från 1940-talet eller något expressionisktiskt ungerskt. Å andra sidan fick de möjlighet att lyssna på kända regissörer och ta del av deras verk. Då brukade vi gå och se film hela veckan, nästan.
 
En gång efter att alla elever på medieprogrammet hade varit och sett Roy Anderssons Sånger från andra våningen kom en kille, Tom Heikka, hette han, fram till mig, spände upp sig litegrann och tittade bekymrat och uppfordrande på mig och frågade: -Varför vill du oss så ont?
 
Ja, man kan inte lyckas alla gånger men jag fortsätter ihärdigt söka efter möjligheter till filmupplevelser, på bio. Jag älskar att Folkets bio finns i Umeå och i Väven. Redan i våras när det pratades om Ruben Östlunds nya film så tänkte jag att jag ville att eleverna skulle få se den. Efter att själv ha sett den insåg jag att den passade som hand i handske till kursen Medier, samhälle och kommunikation som tvåorna läser. Treorna ville jag ha med bara för att jag tycker att det tillhör deras utbildning att ha sett den. Varför? Jo, för att den vunnit Guldpalmen i Cannes, för att den tar upp och diskuterar film och medias roll i samhället och dessutom konsten och konstens roll. Den problematiserar vikten av civilkurage, offeroch förövarrollen och rent allmänt hur det är att vara människa. Den tar upp klass och makt och kollektiv skuld och den är snyggt gjord och med ett par av tv-serievärldens mest kända skådespelare Elisabeth Moss (Madmen, Handmaids tail) och Dominic West ( The wire, The Affaire).
 
Till sin hjälp och för att skapa lite förförståelse fick eleverna i läxa att lyssna på Ruben Östlunds Sommar i P1. Efter filmen såg flera stycken ut ungefär som i teckningen ovan. När vi sågs nästa gång fick de ett antal frågor att diskutera i grupper, trots att någon skrek: - Men Cicci, du måste förklara för oss!!!
 
De kom igång bra med diskussionen och hittade ganska bra svar själva men också nya frågor. Efter diskussionen med treorna som bara fick se filmen som bonus utan kurskoppling så fick de göra en lite utvärdering när jag gått ut så att jag inte såg. Så här såg den ut.
 
 
 Och ja, detta blev ett "instamoment" såklart, de flesta kryssen trängdes i högerkanten
 
Eleverna kom på så bra svar själva, och de fick en riktig utmaning, en del av dem i alla fall och trots ett visst motstånd så känner jag mig nöjd, och såklart sugen på att hitta fler filmer. I höst vecka 47, är det dags för Umeå Europeiska Filmfestival och då kan vi gå och se Skolbio, kostnadsfritt dessutom. Och om det gör ont så hoppas jag att en efterföljande diskussion kan bota. Tom, jag kanske missade det den där gången.
 
By the way, så tecknade jag ju av Ruben när jag var i Göteborg för ett par år sedan:
 
 

Mamma Medias driv

En bild på problem och dess lösning på ett klurigt sätt Att ha tid att samla på sig material till genomgångar i sina ämnen är bland det allra roligaste med mitt jobb. Tyvärr är man ofta så ockuperad med administration och kringuppgifter så att den tiden blir minimerad och man måste fokuserar på ett bra möte med eleverna ( jag hoppas lyckas med detta), att hinna formulera en examinerande uppgift och följa upp den. Nu har jag äntligen en grupp i kursen Journalistik, reklam och information. Det är en kurs som alla elever på skolan kan välja till årskurs två och tre, det gör att en del elever, de som går Estetik och media åk2 och 3 har helt andra förkunskaper än de andra, vilket såklart är en delikat utmaning. Nu har jag i alla fall introducerat momentet retorik, som är ett av mina favoritmoment. OCH jag har tagit mig tid att leta bilder i böcker, tidningar och på nätet för att illustrera olika retoriska grepp. Reklamen ovan för Karlssons klister kan ses som ett exempel på Logos, ett stilgrepp som oftast handlar om siffror, statistik och fakta men också om att aktivera mottagaren till en aha-upplevelse. Vid tiden för annonsens publicerande var det mycket debatt om särskskrivning och man startade till och med grupper på facebook och debatterade detta samtidens gissel och om ett språk i förfall. Här lockar man särskrivningshatarna att läsa och uppröras men när man ser avsändaren förstår man att man deltar i en rolig ordlek där produkten blir lösningen på såväl det hatade särskrivningsfenomenet som en del vardagsproblem. Fiffigt!
Att vädja till mottagarens trötthet på goda råd och allmän präktighet är ett av Delicatos favoritgrepp
Här presenteras de ofta föraktade godsakerna som vore de delar av Holländska stilleben, smycken eller dyra prydnadsföremål med exklusiva tapeter i bakgrunden och "delikat" ljussättning.