Läs en liten viktig bok och - Säg ifrån!



Stéphane Hessel, idag 93 år, var med i motståndsrörelsen i Paris under den tyska ockupationen under andra världskriget. Senare kom han att delta i skivandet av FN:s allmänna förklaring av de mänskliga rättigheterna som kungjordes 10 december 1948.
Han har skrivit en bok som i originaltitel heter Indignez-vous! En liten tunn men oerhört viktig bok. Lyckligtvis har många andra tyckt det också för den har sålt över två miljoner exemplar i Frankrike. Den svenska översättningen (som Midgårdsskolans bibliotek med en gång beställde hem på min önskan) heter Säg ifrån! Den har förord författade av Annika Norlin, Göran Greider, Åsa Moberg och Pierre Schori. Hessels text är bara på 20 sidor sedan finns alla FN:s allmänna mänsliga rättigheter med.
Hessel skriver bland annat:

" Det är vår gemensamma sak att värna om vårt samhälle och se till att vi kan vara stolta över det. Men vem kan vara stolt över dagens samhälle, där invandrare lever utan papper, där de utvisas och bemöts med misstänksamhet, där pension och socialförsäkring ifrågasätts och där medierna ägs av finansmagnater? Hade vi varit sanna arvtagare till motståndsrådet skulle vi aldrig låtit den utvecklingen ske."
Han skriver om att hotet och fienden kanske var tydligare förr men:

"...hotet finns kvar. Därför kallar vi till fredligt uppror mot massmediesamhället som inte erbjuder ungdomen andra framtidsperspektiv än konsumtion, förakt för kulturen och för de sämst ställda, allmän minnesförlust och ett system där alla konkurrerar med alla. Till alla unga som skapar 2000-talet säger vi med värme: ATT SKAPA INNEBÄR ATT GÖRA MOTSTÅND, ATT GÖRA MOTSTÅND INNEBÄR ATT SKAPA.

Börja med att läsa boken, nöj dig inte med att bara "gilla" ( läs vad Annika Norlin skriver om det). Säg ifrån, bli upprörd och låt det leda till någon handling, någon fredlig ickevåldshandling. I morgon finns boken att låna på Midgårdsskolans bibliotek.



Som tillhörande den västerländska, vita medelklassen kan jag njuta mina jul och nyårsveckor på charterresa i Goa. Jag har skrivit om de rikas resor i inlägget Välkommen till paradiset. Men jag hoppas kunna göra något gott ändå. Kram och GOA JUL så länge! Får se hur det blir med bloggandet. Ni är hjärtligt välkomna att kommentera, komma med önskningar inför 2012. Vad har varit bra? Vad vill ni ha mer av respektive mindre av? Mer kommentarer!

Konst för glädje och ifrågasättande

Efter fredagsträningen tar vännen från andra sidan älven, med mig till Umeå Konstskolas vernissage. Vi har båda två gått på utbildningen under 70-talet då den helt enkelt hette ABF:s konstskola. Nu är den inrymd i fina lokaler på Umedalen, mitt i skulpturparken. Vi bjuds på glögg med tilltugg och börjar titta runt bland krokier, grafiska blad, skulpturer och målningar. Så vandrar jag in i ett nytt rum och blir ståendes med gapande mun, en-nej två skithäftiga bilder som talar till mig på ett märkligt sätt.



Vid en närmare granskning ser jag att kvinnoporträttet som upprepas är en kompis mamma, och konstnären är min kompis dotter, Stina Johansson. Jag ska fråga henne vad det är för spännande ordkomposition som pryder verket. Det är fotografier som är monterade på en rostig plåt och sedan är det påmålat och lackat, tror jag. Jag vet inte vad det är men den är magisk på något sätt.



Det här är samma teknik, men det är skamligt dåligt återgivet i mitt foto, tyvärr, men den är också skitläcker. Och följande lekfulla porträtt av Stinas mormor är också härliga.



Miljön där inne på Umeå Konstskola är fantastisk, och det slår mig hur viktiga dessa människor som brinner för konsten är för samhället. Kanske att en och annan människa tror sig kunna leva ett liv utan konst, men för ett samhälle är konsten lika viktig som brödet. Roy Andersson skriver i boken Vår tids rädsla för allvar, att konsten tar vid där vetenskapen slutar. Det är konsten som ifrågasätter livets normer och regler, som söker svaren på vad det innebär att vara människa. För en del människor är konsten livsviktig, den enda vägen. Det finns en hel del mycket begåvade elever där ute på Umedalen.



Helena Bylund har gjort den här målningen, som för mig påminner om både Peter Dahl och Renoir. Helena har också gjort jättefina bronsskulpturer, men mina foton gjorde dem inte alls någon rättvisa. Carl-Adam Pettersson hade också några riktigt spännande alster, detta lilla tryck hittade jag uppe vid hans ateljéplats. Jag har bett att få ett pris på det, kan tänka mig att köpa...får väl höra vad han säger.



Intill deras kök har de ett bibliotek fullt med konstböcker, stora, fina, välbläddrade, till inspiration och studier. När jag gick omkring där i lokalerna kände jag för första gången någonsin tror jag, att jag önskade att jag var drygt tjugo och elev på en konstskola.
På lördag tog jag med min äldsta dotter och åkte dit igen och hade med mig kameran.

Om någon vill se mer om torsdagens kampanjredovisning på Umeå Folkets hus så kan ni gå in och läsa Anita B Johansons blogg.

Nu är det bara fem dagar tills familjen Holm åker till Goa i Indien...pirr,pirr, pirr.

And the winner is...

Våra fantastiska treor har presenterat sina informationskampanjer inför en masshövdad publik, cirka 150 elever, tio lärare och en extern jurygrupp på nästan tio personer. Det är i sig en prestation. Alla gjorde bra redovisningar och det funkade mycket fint att vara i Studion på Folkets hus. PUH! Jag återkommer med mer bilder och detaljer. Nu lägger jag bara in en bild från den vinnande kampanjen. Grattis Cecilia. Erik, Linnea, Evelina, Klara och Anna!



Hoppas återkomma i morgon. Nu pustar vi ut!