Miljön-vem fan bryr sig?

Det stormar och regnar och är cirka åtta grader varmt, adventsljusen i fönstren flämtar bakom regniga treglasfönster. Jag såg Lars von Triers Melancholia igår och det förstärker känslan av katastrof. Där går jorden under när den krockar med den stora planeten Melancholia. Jag vill att man ska känna att man kan påverka i alla fall litegrann utifrån vilka varor man köper. Jag vill INTE ha en tandborste eller en mascara eller en rakhyvel som är batteridriven till exempel.Jag blir irriterad på dem som skiter i sitt eget konsomtionsbeteende. Men de som kan påverka mycket, till exempel de som idagarna är i Durban för att förhandla fram ett nytt miljöavtal som ska gälla när Koyotoavtalet går ut nästa år, det kan verkligen påverka, men det verkar som att de inte vill eller förmår. För att få lite mer optimism, men också en tydlig bild över hur energiförbrukningen är fördelad globalt,  så tycker jag att ni ska se den här fantastiska föresläsningen av Hans Rosling. Ge det nio minuter av ditt liv och lär dig därmed också hur man lägger upp ett tal retoriskt.

Advent



Sedan jag var liten har jag varit med och bakat Svartnäs pepparkakor, de godaste pepparkakorna i världen. Men man måste lyckas med degen så att man kan kavla ut den riktigt tunt, det får gärna bli lite luftbubblor i den, då blir det ännu sprödare och godare. Jag återkommer kanske med receptet längre fram.

Advent firar vi ordentligt med papparkaksbak och upp med alla stjärnor och ljusstakar. Jag gillar traditionen men är skeptisk till många delar av storyn. Jag har skrivit om detta tidigare i inlägget Snart dags att fira resultatet av gudomligt sex.  Och jag har en text på gång som handlar mer om detta  men jag behöver jobba med den mycket och göra lite research. Rubriken kommer kanske att bli: Min Gud behöver ny logotyp och en kommunikationsstrateg ( det blir kanske inte förrän nästa december). Jag tror jag behöver tjänstledigt en termin för att skriva alla texter som är staplade på hög i min överfulla mentala hårddisk.

 

Jag har till och med tagit ner mina rosa gardiner och inbillar mig att jag ska får upp de röda längderna. Så det ser lite naket ut i köket. Men sen får det vara nog för vi, hela familjen Holm åker till Indien över jul och nyår!!! Till ett litet, familjeägt hotell 500 meter från stranden i Baga i Goa. Så står det i resekatalogen i alla fall. De där 500 metrarna kan ju bestå av en byggarbetsplats, en sjufilig motorväg eller bara en avgrund...hemska tanke...så sitter man där i Plus, lång i ansiktet och får skämmas för att man inte har läst det finstilta...och så slänger de katalogen i soptunnan... äsch nu spårar det, jag hade inte tänkt skriva så.

Vi ska alltså åka tillsammans med våra ganska vuxna barn och förhoppningsvis slippa julstress och mörker och kyla här hemma. Jag ser fram emot värme, en annan kultur, bad, färger och kryddor. Vi hoppas slippa magsjuka och katastrofer.  
Min ambivalens som turist och vårt förhållande till resor har jag skrivit om i Välkommen till paradiset.

Spana in kollegan Anita B Johansson som har julpyntat sin blogg. WOAOOOOW!

Fräscha franska grönsaker från bananbovarna på Dole

Att ha tillgång till färskt dricksvatten är en klassfråga, inte i Sverige, men ute i världen. Det är en kanske naiv önskan från min sida men ändå; Tänk om alla forskare som sitter och utvecklar vapen kunde fokusera på hur världens folk ska få fungerande vattensystem, avlopp och toaletter. I Indien är det till exempel vanligt att kvinnor blir utsatta för våldtäkt när de söker sig ut i skogen på kvällarna för att uträtta sina behov. Ännu fler är de små barn som får diverse magåkommor på grund av att deras välling görs på orent vatten. Dole gör här reklam för sin fräscha, franska sallad som är sköljd i rent, kallt dricksvatten TRE gånger. Jag vet ärligt talat inte var den här salladen är odlad. Det kanske är i Skövde. Men jag tänker att OM den är odlad i ett område med brist på rent dricksvatten för befolkningen, så är det en stor skam att deras dricksvatten går åt tre gånger om, för att vi i västvärlden inte ska behöva skölja vår sallad innan vi lägger upp den i våra väldesignade salladsskålar.



Jag hoppas att någon på Doles svenska marknadsavdelning hör av sig och rättar mig om jag har fel. När jag skrev om det nya tuggummit Vigo här, så fick jag ju svar, dock ett konstigt, från någon på marknadsavdelningen. 
Jag är verkligen skeptisk till Dole sedan Fredrik Gerttens film Bananas. Det är en film som avslöjar hur det stora företaget utnyttjar dem som odlar bananerna och hur de utsätts för giftiga bekämpningsmedel. Se tralier för filmen här nedan. Efter filmens premiär fördubblades efterfrågan på ekologiska bananer i Sverige och Dole fick betydligt sämre resultat. Det är väl underbart att man kan påverka med medier. Men det krävs nog ett otroligt engagemang och vansinnigt hårt arbete. Gertten har gjort en film om rättegången och efterspelet också som jag länkar till längre ner.  Hitta mer om Gertten här på SFI:s sida.






Prestationsångest eller kreativt flow



Motstridiga känslor inför kampanjprojektet. Somliga vill inte vara med på bild ens och andra (en) försöker anamma våra kreativa metoder att säja JAAAAA, till alla idéer, lyfta armarna som en segergest och tänka positivt.
I gruppen nedan säger man bajskorv, varpå alla lyfter armarna i luften och säger JAAAAA (Förlåt Peter, du hann inte med på denna bild jag fångade dig i en ofördelaktig pose, jag lovar att du ser mycket smartare ut i verkligheten).



Hoppas att det hjälper. Torsdag 15 december ska åtta grupper presentera sina idéer till en bra kampanj, där målet är att ungdomar i Västerbotten säger NEJ till tobak. De ska bestämma kunskapsmål, attitydmål och beteendemål som man vill ska uppnås genom kampanjen. Det är oerhört svårt, man kan få idéer om skitsnygga bilder och lösningar, men de måsta stämma överens med de mål man har satt upp. Samarbete i grupper kan också vara tufft. Det kommer saker emellan, körkortsprov, halkbana, slut med killen, slut med kraft och bara väldigt mycket november. Men idag kändes det som att det var fint flow i grupperna.

Jag har letat fram lite gamla kampanjer. Två gånger har vi haft Umeå BRÅ som beställare, ena gången var det en kampanj mot narkotika och andra gången för att folk ska våga vittna och för civilkurage.



I den här kampanjen mot narkotika var unga männskors egna berättelser det viktigaste, dessutom väldigt spännande grafiskt. Så här såg de idéerna ut sedan i ett tryckt material från BRÅ.



Här nedan är den vinnande kampanjen för civilkurage och för att man ska våga vittna.



Både Emma och Kristoffer som var modeller, går nu i trean och jobbar med tobakskampanjen.



Den här kampanjidéen med munnen som vågar vittna är ju också strålande.

Själv har jag fullt upp med att informera nior, som är här på besöksvecka, om vad estetik och media är för något program. Faktiskt så måste jag planera vad vi ska göra på lektionen i estetisk kommunikation i morgon. Vi såg ju den fantastiska pjäsen med Profilteatern, Om nu kärnfamiljen är så jävla fet, varför behöver den då så mycket propaganda, efter Liv Strömkvists seriealbum Einsteins fru. Pjäsen är fantasktiskt bra och tar upp många schabloner och stereotyper som råder i samhället och förs fram i medierna. Hmmmm ska vi göra någon bilduppgift utifrån familjebilder, äktenskap, tvåsamhet, homofobi, regnbågsfamliljer...nu måste jag bli kreativ...Bajskorv...JAAAAA....
...eller...

Kampanjintroduktion av The Queen of tobaksförebyggande arbete



Midgårdsskolans medietreor i skarpt uppdrag för Västerbottens Läns Landsting.
Så var vi igång! Ywonne Wiklund, här porträtterad i en kampanj som inte blev av, var hos oss i torsdags och presenterade uppdraget som våra medietreor ska göra. Visionen är att alla ungdomar i Västerbotten säger NEJ till tobak. Att de inte låter sig förföras av tobaksindustrins sofistikerade sätt att locka ungdomar att använda deras produkter. Ywonne redogjorde för hur problemet ser ut både på individnivå och ur ett samhällsperspektiv. De som odlar vår tobak tar ofta skada av det, särskilt de barn som ofta arbetar på gräsrotsnivå i tobaksindustrin, de missar också ofta sin skolgång. Grupperna har satt igång och spånat idéer med varierande resultat. En del tycker att det är ett tråkigt och svårt ämne. Desto större utmaning att göra det spännande och angeläget, säger de hemska lärarna. 
Lite skrämmande statistik fick vi ta del av, bland annat:

Det är vanligare bland tobaksbrukande ungdomar att; familjen har dålig ekonomi, de har inte varit på semester senaste året, de spenderar mer pengar per vecka, de tror inte att de kommer att ha jobb som kräver längre utbildning och de tror sig komma att ha lägre lön och oftare vara arbetslösa.

Är tobaksbruk ett socialt stigma? Använder man tobak för att indirekt solidarisera sig med de sämst ställda i världen? Eller är det helt enkelt så att det är ett av de mest beroendeframkallande ämnena?
Nikotin ligger på tredje topplacering vad gäller beroendets styrka. Heroin ligger i topp, LSD på andra plats, på fjärde plats ligger amfetamin.

Det är vanligare att unga använder tobak om föräldrarna gör det. Det är fler tobaksbrukare som har ensamstående föräldrar. De flesta ungdomar vill att föräldrar ska agera och engagera sig emot att de använder tobak. Detta oavsett om föräldrarna själva röker eller snusar. Att inte bry sig är ett svek.


Ensamma mamman av Cecilia Torudd.

Så här såg delar av den vinnande kampanjen ut 2009. Hur ska det bli i år?





Två affischer, och här nedan ett kort för anmälan till tävlingen som man kan delta i.




Jag har skrivit om detta ämne i ett par tidigare inlägg också. Här och litegrann här.