Nya tag som konstentreprenör

 
Någon gång i mars tog jag efter tvekan och tvivel tag i meningen med föreningen Nystart med idgårdsskolans konstförening. Nu har jag fått in betalning från 15 medlemmar. Jaha, då gäller det ju att fylla föreningen med någon sorts innehåll. Kollegan Åsa och jag var ute hos Anneli Furmark i hennes ateljé i Röbäck för en månad sedan och köpte in trycket som är på bild ovan. I morse cyklade jag förbi hemma hos Anneli och fick en USB-sticka med bilden så att jag efter mycket krångel lyckades baxa in bild och text i ett Indesigndokument och på något sätt föra över det både till JPG och PDF, fan trot!?
Så nu är medlemskortet för Midgårdsskolans konstförening 2018, och  ett exemplar av hennes bok som vi köpt in blev  signerat som också blir en del av konstlotteriet i december. Det kan vara bra för en vinnare som redan har en massa grejer på väggarna.
 
Denna vår har jag inte haft så mycket tid för min lilla konstförening och jag hade ärligt talat tänkt lägga ner. Men jag märker på människor runt omkring mig att dels, en del blir glada av att vara med, utifrån att det skapar någon sorts delaktighet och mening, tror jag...tolkar jag det som...En del andra utanför, så som Anneli Furmark, själv konstnär, uppskattar det trots att det är en så liten del. Självklart kan en del tycka, eftersom jag köpt verk av henne, men den uppskattningen får mig att tänka att den här lilla föreningen ska fortsätta.
 
Det var himla synd att vi missade Umeå konstskolas slututställning i år, då den var på Kristi himmelshelgen. Delvis hade det varit roligt att titta på utställningen tillsammans med föreningens medlemmar, men också för att köpa in ett par verk. Nu var det en sån helg då nästan alla, eller åtminstone föreningens ordförande, var bortrest.
 
Nu är det lite brottningsmatch med betygsmatriser och sedan åker faktiskt jag till Italien...i morgon. Sista skolveckan innan skolavslutningen. Crazy, så har jag aldrig gjort förut! Men det känns som att det ska fungera, jag har liksom bäddat för det, förberett och så. För sedan i mitten av juni kommer, om allt går bra, jag att bli mormor!!! och då vill man ju gärna vara hemma och kunna hjälpa till om det behövs.
 
Meningen med föreningen skapar vi själva, och när jag skickade ut ett mail om att medlemskortet var på G så började det plinga i min mobil då det swishades medlemsavgifter.
 
 
 
 
 

Nystart med Midgårdsskolans konstförening

Se så han strålar, Jonas Fahlgren som drogs som första vinnare i fjol. Han valde trycket av Mikael Rutbergs akvarell, som också var motivet för medlemskortet som alla fick när de betalat årsavgiften på 250 kronor
 
Jag har haft så sjuuuuukt mycket både på jobbet och hemma med flytten så det är mycket som har fått stå tillbaka. Bloggandet nästan helt och hållet, förutom korta ogenomtänkta uppdateringar. Tecknandet också totalt still förutom några #enteckningomdagen från sportlovet i Puerto de Mogan. I fjol startade jag ju Midgårdsskolans konstförening med buller och bång och härlig final med konstlotteriet innan jul. Nu har den där konstföreningen anfallit mig i nacken och ryggen när jag cyklat hem från jobbet. Det är oftast då, i kombination med trötthet, hunger och kissnödighet, kanske också halka och motvind, som de där ogjorda sakerna attackerar. Aj, som faan! varför skulle jag hitta på nåt sånt? varför ska man dra på sig att styra en konstförening? Så idiotiskt! Ska man ge upp, liksom upp som en sol, ner som en pannkaka? det blir ju nesligt, nästan skamligt. Nä, den skammen fixar jag inte, inte det nederlaget. Så, nu blir det utskick och intresseanmälan så får vi se hur det går.
 
Så här såg delar av vinstbordet utmed bland annat verk av Jörgen Wiklund, Anneli Furmark och Mikael Rutberg
 
Den här tavlan av Jonathan Stefansson var den första som jag köpte in till föreningen. den köptes på Umeå konstskolas avslutningsutställning i maj i fjol.

Bloggtorka bryts med årets julkort

Ett av motiven som kom till när jag städat undan och såg en tuschfläck på kladdpapperet, då fick jag inspiration och satte igång igen
 
Hejsan kära gamla blogg och kära bloggläsare, som faktiskt verkar vara här och läsa trots min extrema bloggtorka. på något märkligt sätt har jag haft mer att göra än någonsin, fast jag inte borde. Tiden har inte räckt till och, eller lusten har kanske inte varit tillräckligt stark för att jag ska ha tagit mig tid.
 
Denna hösttermin har varit speciell på många sätt. För det första har en av mina kamrater ända sen förskolan, fått cancer och dött. En nära vän som jag har varit på tågluff med, spelat teater med, vi har träffat våra män, fått barn och följts åt. Vi har varit tonåringar ihop, rökt cigg, delat vin, spanat på killar, granskat hår, odlat solbränna, dragit i det oftast obefintliga magfettet och pratat ideal, kärlek, framtid och liv. Vi har gjort skoltidning, sjungit i kör och ja, vi har delat liv i 52 år. Midsommaraftnar och nyårsaftnar har firats tillsammans. Jag antar att jag varit extremt förskonad från sådana förluster, peppar, peppar, peppar, men oj vad det har tagit på och varit tungt och oerhört sorgligt.
 
För det andra har vi ju köpt en lägenhet och bestämt oss för att bryta upp och down sizea från tre gånger 67 kvadratmeter till 74. 22 år i radhuset ska bearbetas och lämnas. Vi trodde att det skulle vara superlätt att sälja huset men hamnade mitt i den ganska massiva debatten om hårdare amorteringskrav, större krav för att få lån och publicerat prat om sjunkande priser. Det var en fasa jag verkligen inte hade räknat med, oron för att överhuvudtaget ingen skulle vilja köpa. Nu är huset sålt, till ett lägre pris än utgångspriset och lägenheten köptes innan priserna gick ner men det känns mycket bra ändå. Vi lever, vi har varandra och vi har någonstans att bo.
 
Jättemånga blogginlägg har författats i huvudet, eller i allafall påbörjats, som vanligt på cykeln på väg till och från jobbet, i skidspåret och på väg in i sömnen, men alltför få har blivit nedtecknade. Och ja, appropå teckna så har den delen av livet varit helt nedpackad i någon mental flyttlåda.
 
Vem om inte MammaMedia hade varit tidigt ute med att skriva om meetoo, men icket! Men ni må tro att jag formulerat tankar i huvudet. Jag tänker på Staffan Heimersson bland annat och hans resonemang om att de omvittnade sexuella kränkningarna av honom nämndes å ena sidan som dåliga porrberättelser och å andra sidan menade han att förövarnas  del i det hela bara var vanligt "drullputteri"! En drullputte tänker jag mig kan vara en busig pojke som tar för mycket oboy och spiller ut det på väg till bordet. Inte en vuxen man med makt som spiller sin sats på en kvinnas rygg under tvång. Här är Heimerssons krönika i Aftonbladet och här är den artikel i Resumé som var anledningen till att han fick lämna Aftonbladet.
 
Nåväl, på något sätt var det julkortsmallarna jag gjorde igår som fick mig att öppna bloggen och skriva detta. Kreativitet förder kreativitet. jag mår bra av att teckna, måla och skriva men denna höst.....
 
Ett klassiskt motiv, bekvämt att bara upprepa med lite variation