Mediekunskap åt gymnasieungdomar, välkomna till Midgårdsskolan!

 
Nästa läsår 2016-2017 kommer vi att ha ett filmspår på Estetik och medieprogrammet. Vi hoppas såklart att många ska välja programmet så att många får möjlighet att vara med och skapa berättelser härifrån Umeå, Västerbotten. De elever som väljer det spåret kommer också att ha våra duktiga film och tv-produktionslärare Fernando Altamirano och Daniel Rudstedt. Det klassiska mediespåret innehålller foto och grafisk formgivning men de kommer också att få prova på film i årskurs 1 med filmlärarna, i kursen Medieproduktion.
 
Jag tycker att fler ungdomar borde få MER mediekunskap, inte bara för att bli smartare mediekonsumenter utan också för att vara med och skapa bra medier, jobba kreativt och ha roligt. Världen behöver mediekritiska människor som är medvetna om yttrandefrihet, skillnad på public service och kommersiella medier, hur medierna fungerar i en diktatur och behovet av representation, och normers betydelse. Vårt samhälle behöver elever som läser estetiska ämnen för att skapa nytt, tänka utanför boxarna och skapa konst och uppfinningar.
 
 
Vi önskar också att fler ungdomar med invandrarbakgrund söker sig till vårt estetiska program så kan vi få ännu mer spännande berättelser och ännu kreativare skaparteam. Välkomna till Estetik och media på Midgårdsskolan!
 
 
 
 

Intervention mot vattenpiperökning

beställare av kampanj mot vattenpiperökning Ywonne Wiklund, Maria Nilsson,
Johanna Nordström och Rathi Ramji
 
Min grupp i Journalistik, reklam och information (ja, nästan alla mina kursen har så där långa namn) har nu fått i uppdrag att ta fram kampanjidéer för att minska bruket och intresset för vattenpiperökning. Nästa fredag ska de redovisa. Jag har jobbat mycket med Maria och Ywonne och jag tror att det delvis var det arbetet som fick mig att definitivt sluta feströka för en herrans massa år sedan, kanske 21 år. Jag hade nog slutat ändå förr eller senare ändå, men deras expertis och  engagemang påskyndade helt klart beslutet. Förutom att jag själv mådde dåligt av att röka, särskilt dagen efter, så fick jag upp ögonen för de globala miljöaspekterna, hälsorisker för dem som arbetar med tobak, ofta barn, och dessutom tobaksbolagens utstuderade metoder för att få nya rökare. Exempelvis ett citat taget från något hemligt dokument från någon megastor tobaksbolagsdirektör, typ: "Vi röker inte själva skiten, det överlämnar vi åt obildade, kvinnor, barn och befolkningen i fattiga länder." Eller cynismen när Marlboromannen dog, ja, av lungcancer, så kom bolaget bakom Camel fram till att en tecknad figur, Joe Camel, och så småningom en kvinnlig dito, skulle vara mycket smartare ambassadörer för deras märke. Hittills har ingen seriefigur dött av lungcancer. Och nej, tecknat var inte alls för att locka ungdomar, det var bara för att locka de som redan rökte att byta märke till Camel.
 
Att jobba mot vattenpiperökning verkar oerhört svårt, en verklig utmaning eftersom det inte är något man själv ser när det sker. Det är säkert oftast hemma hos någon som flyttat hemifrån, i någons källare, garage, sommarstuga eller utomhus. Jag har heller inte sett någon skandalös marknadsföring som man kan avslöja och slå emot. En sak som jag tror fascinerar är den ritualliknande situationen, det är som att sitta vid en lägereld och i tur och ordning dela pipa, tillsammans, på lika villkor. Ljudet, röken, lukten...kanske att det känns lite förbjudet, det är svårt att komma åt men jag tro en del av magin finns där. Vi i Sverige är bland de mest individuella och sekulära invånarna i världen och kanske finns det ett utråldrigt, nedärvt behov av gemensamma ritualer som får utlopp i vattenpipessesionerna. Tobaken är lika farlig, dessutom röker man längre tid, men antagligen inte oftare. Nästa fredag ska eleverna i alla fall presentera sina idéer och teorier för beställarna som ni ser på bilden.
 
 
Ywonne visar exempel på kampanjer våra elever gjort tidigare mot tobak
 
 
 

"Vad skulle hända om kvinnor skulle bete sig som män?"

Bild från svt. Agnes Wold, överläkare och forskare i svt:s Min sanning
 
Jag har snott rubriken rakt av från Kristin Nords text i bloggen Nord och Franke på Sydsvenskan
Vilken höjdarkvinna hon verkar vara denna Agnes Wold som jag inte visste något alls om förrän häromdagen då ett par kollegor berättade om att de sett intervjun med henne i Min sanning i SVT med Anna Hedenmo.
Jag älskar dessa luncher på skolan, där jag jobbar, där vi sitter kollegor med olika ämnen och arbetslag och diskuterar allt mellan himmel och jord. Och två dagar i rad dök detta program upp med denna för mig hittills okända kvinna.
 
Hem till kökssoffan och datorn medan maken tittar på handboll i vardagsrummet. En timme med feministhistoria från forskningsvärlden och ett krasst avslöjande av allehanda myter som skapar förvirring och försöker hålla kvinnorna på mattan ( män också, som följer hälsotips och ovetenskapliga råd). Jag lyssnar fascinerat, skrattar högt ett par gånger och applåderar vissa uttalanden, så att katten hoppar  väg och datorn är på väg att välta ner från knät.
 
Agnes Wold avslöjar myter om hälsa, vikten av att städa och vara en vårdande, präktig mor. Hon skapade sig ett namn när hon tillsammans med en forskarkollega i Göteborg avslöjade massa oegentligheter kring tillsättandet av forskartjänster. Avslöjandet fick internationellt genomslag men själv hamnade hon i kylan i sitt eget gebit och i sina egna kretsar. Hon har en rätt så avmätt inställning till mindfulnes och annat som hon avfärdar som humbug. Riktigt vass är hon när hon beskriver de journalister som förmedlar helt ovetenskapliga hälsoråd som påverkar oss på ett ibland allvarligt sätt; dieter och kostråd som inte alls har någon bevisad hälsopåverkan. Läs Nord och Frankes blogg som de har på Sydsvenskan. Mitt inlägg hänvisar här egentligen bara till deras, följ länken ovan. Själv ska jag ta och lyssna på Wolds Vinter som ska handla Om städning och den som skräms.
 
Tack kära lunchkollegor för värdefullt tips!