Mediekunskap åt gymnasieungdomar, välkomna till Midgårdsskolan!

 
Nästa läsår 2016-2017 kommer vi att ha ett filmspår på Estetik och medieprogrammet. Vi hoppas såklart att många ska välja programmet så att många får möjlighet att vara med och skapa berättelser härifrån Umeå, Västerbotten. De elever som väljer det spåret kommer också att ha våra duktiga film och tv-produktionslärare Fernando Altamirano och Daniel Rudstedt. Det klassiska mediespåret innehålller foto och grafisk formgivning men de kommer också att få prova på film i årskurs 1 med filmlärarna, i kursen Medieproduktion.
 
Jag tycker att fler ungdomar borde få MER mediekunskap, inte bara för att bli smartare mediekonsumenter utan också för att vara med och skapa bra medier, jobba kreativt och ha roligt. Världen behöver mediekritiska människor som är medvetna om yttrandefrihet, skillnad på public service och kommersiella medier, hur medierna fungerar i en diktatur och behovet av representation, och normers betydelse. Vårt samhälle behöver elever som läser estetiska ämnen för att skapa nytt, tänka utanför boxarna och skapa konst och uppfinningar.
 
 
Vi önskar också att fler ungdomar med invandrarbakgrund söker sig till vårt estetiska program så kan vi få ännu mer spännande berättelser och ännu kreativare skaparteam. Välkomna till Estetik och media på Midgårdsskolan!
 
 
 
 

Intervention mot vattenpiperökning

beställare av kampanj mot vattenpiperökning Ywonne Wiklund, Maria Nilsson,
Johanna Nordström och Rathi Ramji
 
Min grupp i Journalistik, reklam och information (ja, nästan alla mina kursen har så där långa namn) har nu fått i uppdrag att ta fram kampanjidéer för att minska bruket och intresset för vattenpiperökning. Nästa fredag ska de redovisa. Jag har jobbat mycket med Maria och Ywonne och jag tror att det delvis var det arbetet som fick mig att definitivt sluta feströka för en herrans massa år sedan, kanske 21 år. Jag hade nog slutat ändå förr eller senare ändå, men deras expertis och  engagemang påskyndade helt klart beslutet. Förutom att jag själv mådde dåligt av att röka, särskilt dagen efter, så fick jag upp ögonen för de globala miljöaspekterna, hälsorisker för dem som arbetar med tobak, ofta barn, och dessutom tobaksbolagens utstuderade metoder för att få nya rökare. Exempelvis ett citat taget från något hemligt dokument från någon megastor tobaksbolagsdirektör, typ: "Vi röker inte själva skiten, det överlämnar vi åt obildade, kvinnor, barn och befolkningen i fattiga länder." Eller cynismen när Marlboromannen dog, ja, av lungcancer, så kom bolaget bakom Camel fram till att en tecknad figur, Joe Camel, och så småningom en kvinnlig dito, skulle vara mycket smartare ambassadörer för deras märke. Hittills har ingen seriefigur dött av lungcancer. Och nej, tecknat var inte alls för att locka ungdomar, det var bara för att locka de som redan rökte att byta märke till Camel.
 
Att jobba mot vattenpiperökning verkar oerhört svårt, en verklig utmaning eftersom det inte är något man själv ser när det sker. Det är säkert oftast hemma hos någon som flyttat hemifrån, i någons källare, garage, sommarstuga eller utomhus. Jag har heller inte sett någon skandalös marknadsföring som man kan avslöja och slå emot. En sak som jag tror fascinerar är den ritualliknande situationen, det är som att sitta vid en lägereld och i tur och ordning dela pipa, tillsammans, på lika villkor. Ljudet, röken, lukten...kanske att det känns lite förbjudet, det är svårt att komma åt men jag tro en del av magin finns där. Vi i Sverige är bland de mest individuella och sekulära invånarna i världen och kanske finns det ett utråldrigt, nedärvt behov av gemensamma ritualer som får utlopp i vattenpipessesionerna. Tobaken är lika farlig, dessutom röker man längre tid, men antagligen inte oftare. Nästa fredag ska eleverna i alla fall presentera sina idéer och teorier för beställarna som ni ser på bilden.
 
 
Ywonne visar exempel på kampanjer våra elever gjort tidigare mot tobak
 
 
 

"Vad skulle hända om kvinnor skulle bete sig som män?"

Bild från svt. Agnes Wold, överläkare och forskare i svt:s Min sanning
 
Jag har snott rubriken rakt av från Kristin Nords text i bloggen Nord och Franke på Sydsvenskan
Vilken höjdarkvinna hon verkar vara denna Agnes Wold som jag inte visste något alls om förrän häromdagen då ett par kollegor berättade om att de sett intervjun med henne i Min sanning i SVT med Anna Hedenmo.
Jag älskar dessa luncher på skolan, där jag jobbar, där vi sitter kollegor med olika ämnen och arbetslag och diskuterar allt mellan himmel och jord. Och två dagar i rad dök detta program upp med denna för mig hittills okända kvinna.
 
Hem till kökssoffan och datorn medan maken tittar på handboll i vardagsrummet. En timme med feministhistoria från forskningsvärlden och ett krasst avslöjande av allehanda myter som skapar förvirring och försöker hålla kvinnorna på mattan ( män också, som följer hälsotips och ovetenskapliga råd). Jag lyssnar fascinerat, skrattar högt ett par gånger och applåderar vissa uttalanden, så att katten hoppar  väg och datorn är på väg att välta ner från knät.
 
Agnes Wold avslöjar myter om hälsa, vikten av att städa och vara en vårdande, präktig mor. Hon skapade sig ett namn när hon tillsammans med en forskarkollega i Göteborg avslöjade massa oegentligheter kring tillsättandet av forskartjänster. Avslöjandet fick internationellt genomslag men själv hamnade hon i kylan i sitt eget gebit och i sina egna kretsar. Hon har en rätt så avmätt inställning till mindfulnes och annat som hon avfärdar som humbug. Riktigt vass är hon när hon beskriver de journalister som förmedlar helt ovetenskapliga hälsoråd som påverkar oss på ett ibland allvarligt sätt; dieter och kostråd som inte alls har någon bevisad hälsopåverkan. Läs Nord och Frankes blogg som de har på Sydsvenskan. Mitt inlägg hänvisar här egentligen bara till deras, följ länken ovan. Själv ska jag ta och lyssna på Wolds Vinter som ska handla Om städning och den som skräms.
 
Tack kära lunchkollegor för värdefullt tips!
 

Att inte, inte tänka på sex

 
 
 
Stig Larsson göre sig ej besvär här

När jag gick gymnasiet, samhällsprogrammet på Dragonskolan i Umeå, ingick en obligatorisk kurs i filosofi. Det mest bestående minnet var meningen : Jag ska inte, inte gå till skolan idag. För övrigt är det inga särskilda sakkunskaper jag kommer ihåg, men en öppning till att mycket var relativt, och att det finns mycket att fundera på kring existens, sanning och osanning. Det handlade väldigt lite om sex. Nån annan gång i något annat forum i unga år fick man lära sig att killar tänker på sex typ 95 minuter av en timme och att tjejer tänkte mycket mindre på sex, någon sorts fakta som tydliggjorde att tjejer inte bör tänka lika mycket på det som killar och killar däremot bör knappt tänka på något annat.
 
Nåväl, till nutid och den 56-åriga, mogna kvinnan som är jag, som har varit förkyld i sex veckor och sex i praktiken har varit långt borta. Men tankarna har sitt eget liv tänker jag ofta fascinerat, förvånat och ibland irriterat; kan dom inte bara ta det lugnt ett tag, tankarna? 
 
Är det någon nuvarande elev som läser detta så råder jag er att sluta: det är INTE lämplig läsning, trots den förledande filosofiskt/pedagogiska indeledningen!
 
I alla fall så var jag på Vårdcentralen häromveckan för att kolla upp om det var något allvarligt fel  på kroppen eftersom jag aldrig blev frisk, så det togs sänka, blodtryck, läkaren lyssnade på hjärta och lungor. En ung manlig undersköterska fick mitt liv och min kropp i sina händer och allt kändes ganska bra tills det var dags för EKG. Då skulle jag ligga ner, med bar överkropp på en brits, på RYGG. Då dyker den jäkla Stig Larsson upp i tankevärlden och det han sa när han förklarade att han helst ville ligga med tjejer under typ tjugo. Han tyckte att det var avtändande eller osmakligt med äldre eftersom deras bröst inte var lika spänstiga som på de yngre; brösten pöste ner i armhålorna likt punkterade ärtpåsar och kvar var bara hud ovanpå revbenen. Jag är ganska nyanserad och förstående för det mesta men JAG HATAR VERLKIGEN STIG LARSSON FÖR DETTA. Han må vara hur intellektuell som helst och han må ha skrivit mästerliga dramer, men jag kan bli otroligt låg och tänka att den fule fan vill väl INGEN ALLS LIGGA MED.
 
Okej, tänker jag då, där i undersökningsrummet, verkligen att jag blir störd på att denne mycket unge undersköterska kanske inte vill ligga med mig? Jag vill ju inte ligga med någon alls förrän jag är frisk och för den delen ligger jag inte i pluralis längre. Är det det jag tänker när jag lägger mig ner och brösten  faller ner i armhålorna som skabbiga björnar som skyndar in i idet för att klara vintern, som svalor som flyger bort bakom molnen, som mashmallows som smälter ihop på grillen? Undrar just hur detta EKG kommer att se ut? Han klistrar i alla fall fast allla små lappar ,som elektroderna ska fästas i, på och runt mina försvinnande bröst, medan jag ligger och ler ansträngt, blundar och lite diskret pressar ihop överarmarna som nån sorts stöd.
 
Jag vet inte om den unge mannen var någon sorts tankeläsare som missförstod mina tankar som att JAG ville ligga med honom!!! (Det vill jag ju inte alls men kanske att han kunde få tänka att hmmm, rätt fräsch för att vara 56, undra hur det skulle vara...? ) För när han sedan skulle tömma mig på några rör blod så blev han skitnervös, han sa själv att han blev alldeles svettig på ryggen. Mina kärl stängde sig och släppte inte ifrån sig något blod, han fick byta arm och kärl och han sa efteråt att han hade tänkt be någon annan komma och ta över! Vad var han rädd för?! MIG? Hur som helst så fick jag svar ett par dagar senare att blodet inte hade kunnat analyseras eftersom det hade hunnit koagulera. 
 
Alltså kanske jag inte tänkte på sex på riktigt, seriöst, allvarligt menat, för då borde väl blodet ha flödat.
Och förresten så får jag dåligt samvete för att jag skrev att Stig var en ful fan, så säger man ju inte, skriver man ju inte heller, tänka kan man ju, särskilt om en som säger dumma saker om andras utseende. 
 
 
 
 

Bäst 2015, Mamma Medias lista

 
Resan till Amorgos och Naxos erbjöd några av sommarens bästa bad
 
Jag är sjukskriven denna tredje vecka i januari 2016, ett nytt år som liksom delvis försvinner i snuva, hosta och faktiskt ORO, en känsla av att det här med att vara frisk inte är en självklarhet. Hur är det med mina blodkroppar, de vita och de röda, klarar de av att försvara kroppen mot smittor och hemska sjukdomar? Första dagen på sjukskrivningen gjorde jag en grym tabbe; jag började läsa Kristian Gidlunds bok baserad på hans blogg Kroppen min, som han skrev under sin tid med cancern som till slut tog hans liv i september 2013. Att läsa den drog igång en massa system i kroppen, jag blev yr, fick ont överallt, blev svag och mycket allvarligt sjuk.
 
Nej bättre då som igår att titta på Guldbaggegalan på svt.play. Strålkastarljus, glitter, glamour, humor och allvar och en hel liten hög av gamla Umeåbor. Amanda Kernell som var nominerad för bästa kortfilm, Linus Andersson, producent för Kung Fury som vann priset för bästa kortfilm, William Spets som ganska nyss avslutat sin gymnasieutbildning på teaterprogrammet på Midgårdsskolan och så Love Larsson som tillsammans med sin fru Eva von Bahr vann pris för bästa mask för En man som heter Ove.
 
Nåväl, det kanske krävs en sjukskrivning för att hinna sammanfatta året som gått. Dessutom bestämmer jag mig för att vara hemma en dag till, idag torsdag, fjärde dagen. Sover ut. Vaknar, Är FÖRKYLD!!!!!! Ont i halsen. Vad är detta?
 
Årets bästa film och tv
Det som sticker ut mest 2015 i Umeå är att Folkets bio nu huserar i Väven, mitt i stan, och det är också där jag sett årets höjdpunkter. Mommy av Xavier Dolan, Timbuktu av Abderrahmane Sissako, Leviathan av Andrey Zvyagintsev, Mandarinodlaren av Zaza Urushadze och slutligen The diary of a teenage girl av Marielle Heller. Två andra favoriter tog jag del av under Göteborg filmfestival och det var Sanna Lenkens, Min lilla syster, som var nominerad till både bästa manus och regi, men blev utan bagge. Every face has a name av Magnus Gertten var nominerad i dokumentärfilmklassen. Den såg jag i ett januarirått Göteborg och jag är helt säker på att jag satt intill någon anhörig eller som själv på något sätt hade anknytning till alla de flyktingar som anlände med båt till Malmö vid krigsslutet 1945. Stämningen i salongen var magisk men också traumatisk på något sätt. Gertten klipper dessutom ihop bilderna av hur Sverige och svenskarna tar emot, och välkomnar dem i nöd, med bilder av dagens överfulla båtar med flyktingar som anlländer till Sicilien för att skapa debatt och medkänsla med dagens utsatta. Om denna film skulle vara en ögonöppnare och tankeställare så verkar det tyvär ha gått åt andra hållet på sista tiden.
 
På tv-fronten är det Homeland och Bron som engagerat mest. När de var klara har vi suttit med listor över "bästa tv-serier" och försökt hitta in i någon ny favorit utan att riktigt ha lyckats. Vi kör en säsong till av The Wire som ligger högst på mångas lista. Personligen är jag mycket svag för Go kväll, från Umeå och torsdagarnas Gör om mig. Jag märker ett visst förakt hos en del när jag berättar om det, som att jag ramlar ner några pinnhål i någon sorts kulturell statusstege. Men ja, jag erkänner JAG ÄLSKAR GÖR OM MIG!
 
Årets bästa böcker och läsupplevelse
Kristina Sandbergs trilogi om Maj är nog den största litteraturhändelsen 2015, det var något helt nytt men ändå bekant och nära, som Knausgård fast närmare lokalt men längre tillbaka i tiden. dessutom lyssnade jag på henne på littfest.
 
 
 
 
 Augustprisvinnaren Sandberg på Littfest i Umeå
 
Andra böcker värda att lyfta fram är Paula Fox Förtvivlade människor, Sara Stridsbergs Beckomberga -Ode till min familj. Jag tyckte också att det var väldigt roligt att läsa Umeådebutanten Mikael Holmbergs Drömfaktorn, det är också det nystartade Umeåförlaget North Chapters första släpp. Det var härligt att få följa med och handla på Kii, gå över Gamla bron och festa på Scharinska och ta sig in på fiktiva reklambyråer staden. Nu under mina förkylningsveckor har jag plöjt populära "spänningssromaner" som Stalker av Lars Kepler, De underkända av Hjort/Rosenfeldt samt Offer utan ansikte av Stefan Anhem. Alla böcker som fått fina recensioner och ja, jag har läst till sent in på småtimmarna lätt besatt av att få veta hur det ska sluta. MEN nu orkar jag inte mer i den kategorin för ett tag; det är så många mord, så brutala och utstuderade, det är så mycket i absolut sista sekunden som den ensamme, som borde ha ringt efter förstärkning, räddas eller räddar någon. Det är skickligt hantverk men efter tre stycken kändes det som att jag varit på efterrättsbuffé och kombinerat för mycket fett, socker, mjöl och likör. det stod mig upp i halsen. Så nu har jag börjat läsa Svetlana Aleksijevitj, Kriget har inget kvinnligt ansikte, det blir en schysst kombo med kvällens Gör om mig!
 
Bästa konst och kultur
Louise Bourgeoise på Moderna museet, Van Gogh museet i Amsterdam och Saris och mina elevers föreställning Tankar i tiden, i kursen Estetisk kommunikation. Otroligt vad elever kan skapa meningsfull konst och kultur tillsammans. Vi båda lärare var helt häpna över hur fin föreställningen blev och den enormt fina respons vi fick från dem som såg den. Tyvärr hade vi förställningsvecka precis när Umeå Europeiska filmfestival gick av stapeln, så jag missade det mesta där.
 
Bästa bad
Agia Ana, även kallad Det stora blå, på Amorgos tillsammans med vännerna Maria och Klas, där delar av filmen med samma namn spelades in. Efter en vandring över berget i riktig grekhetta var det sagolikt att glida ner i det svalkande, knallblå Medelhaavet. Prokopius, stranden med kristallklart vatten på Naxos vär också en höjdare. För övrigt är det drömmar och framtida bad som vuxit fram i samband med att en bastu så sakteliga byggts upp i sommarstugan. Annars så är de där snabba, spontana, carpe diem-baden något jag gillar som till exempel Simsjön i Skövde som man kan hinna med mellan släktkalas och bilresor.
 
 
 
Bäst för övrigt 2015
Att vi tog över sommarstugan i Bettnessand och de tillfällen när hela familjen varit samlad.
 
Jag gjorde en sån här lista för 2014 och även en för 2013