Vad gör man med en konstupplevelse?

 

Vilken betydelse har konsten? Madelene Hjort skriver i Konstens betydelse om att det är den enskilde människans avtryck och kommunikation med en annan människa, ett unikt individuellt meddelande. En oerhört viktig del i ett demokratiskt samhälle. Men min reflektion när jag står där framför vallmotavlan är efter en stund; vad ska jag göra av den här känslan?

 

Efter ett tag går mina tankar vidare till en annan bok jag inte kommer ihåg varken titel eller författare till men som handlar om att allt i dagens samhälle ska mätas, vägas, jämföras och vara nyttigt. Kan denna konstupplevelse bara vara djupt mänsklig, en kommunikation mellan mig och konstnären, som naturligtvis ser helt olika ut för varje betraktare. Kan jag bara njuta av det jag ser och det jag känner? De sköra vallmobladen, de flesta röda, men kontrasterade av två rosa blommor, den vackra kompositionen, linjespelet och färgerna. Känslan förstärks naturligtvis av att konstnären är känd för mig och att jag i årtionden beundrat hennes verk.

 

Eftersom jag är pedagog lider jag kanske av att alltid vilja dela upplevelsen och kunskapen, kanske är det därför frågan om hur jag ska hantera upplevelsen blir så stark? En gång för länge sedan satt jag i ett personalrum på Hagaskolan där en av Annas underbara målningar hängde, två flickor som badar, ett favoritmotiv för mig såklart som älskar kroppar i vatten. Där och då tänkte jag att jag en gång skulle vilja ÄGA ett verk av Anna. För ett par år sedan vann jag, i Midgårdsskolans konstlotteri,  en liten, liten tavla som Anna målat föreställande några anemoner. Den lilla tavlan hänger ovanför vårt nyckelskåp i hallen. Den får liksom bli en bro, en koppling till alla andra fina tavlor hon gjort och gör.

 

Som pedagog tar jag i alla fall med mig viljan att lyfta konstens betydelse, att öppna upp för förståelse för möjligheten att uppleva konst men också att förstå vilken betydelse den fria konsten har för samhället.

 

Utställningen heter Short cuts -Anna Kristensen och Peter Lundström och finns på Västerbottens museum fram till 28 augusti. Gå och se! Så här presenteras den på hemsidan:

"Fyrtio år, fördelade i två decennier på vardera sidan om ett millennieskifte. Två konstnärskap och samtidigt en familjerelation. Anna Kristensen och Peter Lundström träffades på Konstskolan Brage i Umeå i slutet av 1970-talet. Tiden efter har präglats av ett aktivt konstnärskap som idag möjliggör en stor retrospektiv utställning med ett axplock av måleri och foton uppdelad i fyra årtionden.

Konstnärerna tillhör den konstnärsskara som hann genomföra två år på den högkvalitativa konstskolan Brage, som öppnade 1977 men upphörde redan 1979. Den tvååriga utbildningen byggde på ett frekvent gästlärarsystem med de mest namnkunniga svenska konstnärerna i Sverige, och banade väg för den konsthögskola som åtta år senare såg dagens ljus i Umeå. Tillsammans och på var sitt håll har konstnärsparet utvecklat två unika stilar som nu förs samman i utställningen."