Pressfrihet och på väg till Göteborg

Ohohohooo, snart lyfter jag mot Göteborg
 
Fredag, den sista i januari 2017, en låååång och fattig månad. (Förutom att jag är mätt varje dag, har arbete bostad och varma kläder och dessutom lyckats fynda loss lite på halvareaprisetreor.) Snart ska jag åka iväg till flyget som ska ta oss ner till Göteborg Film Festival och yngsta dottern Klara som bor där. Det ska bli så kul!
 
Veckan har avslutats bra med en temaeftermiddag om press- och yttrandefrihet med Karin Bernspång journalist på VK och lärare på Journalistlinjen på Strömbäcks folkhögskola och Vanessa Berhe från One day Seyoum en organisation som kämpar för hennes morbrors befrielse och yttrandefrihet i allmänhet. Hennes morbror fängslades för över femton år sedan på grund av sitt arbete med journalistik och kamp för yttrandefrihet.
 
Nu är det dags för mig att ge mig av! Har alltid lite resfeber. Ohhhhlalala!
 
PS! Jag la först ut bilden på filmfestivalkatalogen utan post-it lapp på Instagram, sen fick jag kalla fötter. I övre väsntra hörnet hade jag beställningsnummer och lösenord för att hämta ut biljetter för över tusen kronor. Inte för att jag tror att min skara följare på Instagram skulle få för sig att lösa ut mina biljetter men det vore ju nog retligt att bli hånad för sin dumma godtrogenhet. så bort med bilden på med post-it och iväg igen. 

Påminnelse i dessa Trumptider

 
 
Hej igen! Eftersom jag varit så "tyst" ett tag så tänker jag mig att det ska bli lite aktivitet här igen. Nu gör jag en fräckis och repriserar en ganska ny text från 2016 men med en annan bild. Barbara Krügers statement med text och bild. Nu kommer reprisen:
 
I den bästa av världar är varje graviditet önskad och alla barn välkomna till världen. Varje mor, varje far, varje målsman är förberedd på föräldraskapet. Redo. I den bästa av världar är varje samlag ömsesidigt önskat och genomfört i lust och kärlek eller bara glad kåthet. I den bästa av världar vet man hur man skyddar sig mot oönskad graviditet och har dessutom tillgång till de preventivmedel man föredrar. 
 
Tyvärr lever vi inte i den bästa världen när det kommer till detta. Är det så att i den bästa världen för somliga har kvinnor  inte någon egen sexualitet, ingen egen lust utan ska bara fungera som kärl för männens behov och för att befolka världen?
Jag läste för länge sedan i Dagens Nyheter om  abortmotståndare som demonstrerade utanför abortkliniker i USA, som hotade både personal och dem som ska göra abort. Samma personer kunde komma dit med sina egna döttrar för att de på något konstigt sätt blivit gravida i simbassängen eller via någon toalett och därför tänkte man sig att bortse från sitt abortmotstånd bara just för deras annars så heliga dotter.
 
Idag blåser iskalla vindar för världens alla kvinnor som kommer att behöva genomföra en abort. Kan de få rätt till en legal eller måste den bli illegal? I USA är det många som vill ha strängare regler. Man vill i alla fall att det ska bli dyrare att genomföra en legal abort och där upplever jag att dubbelmoralen blir extremt tydlig, eftersom de som har pengar och kontakter, abortmottståndare eller inte, kommer att kunna ordna det för sig. Det är redan idag restriktioner i en del delstater som gör det svårare för de sämst ställda kvinnorna att få hjälp med flera olika kvinnorelaterade sjukdomar eller möjligheter till legal abort. Dessutom finns önskemål och planer på att USA:s bistånd inte ska gå till länder där abort är tillåten, alltså påverkar det kvinnor i hela världen.
 

Fem argument för rätten till abort

1. Alla kvinnor har rätt att bestämma över sin egen kropp och hälsa. 
Reproduktivt självbestämmande är en mänsklig rättighet som är fastställt i ett flertal internationella konventioner.

2. Rätten till abort ger ett mer jämställt samhälle.
Rätten till reproduktiv hälsovård inklusive preventivmedel och abort är en förutsättning för ett hållbart jämställt samhälle. Aborträtten är kopplad till de mänskliga rättigheterna rätten till liv, rätten till hälsa, rätten till privatliv och värdighet och rätten till ickediskriminering.

3. Restriktiv abortlagstiftning minskar inte antalet aborter.
Studier från bland annat WHO visar att en strikt abortlag inte hänger samman med låga aborttal. Aborter genomförs, men under osäkra former. 

4. Kvinnor runtom i världen riskerar dagligen sina liv i osäkra aborter. 
- Det dör i genomsnitt 5 kvinnor i timmen på grund av osäkra aborter.
- 47000 kvinnor dör per år och miljontals får svåra komplikationer.
- Enligt WHO genomförs nästan 20 miljoner osäkra aborter årligen, de flesta i fattiga delar av världen.
- Ingreppen görs ofta sent i graviditeten, ofta används smutsiga instrument och det är vanligt förekommande att aborten genomförs av kvinnan själv eller av personer som inte är kunniga.

5. Abort som utförs under säkra former utgör ingen medicinsk risk för kvinnan.
Det är ovanligt med allvarliga komplikationer efter en abort eftersom de flesta aborter görs tidigt i graviditeten. Risken för att få besvär efter en abort ökar ju senare i graviditeten den görs. Den vanligaste rädslan vid en abort är att man inte ska kunna få barn i framtiden. Risken för detta är mycket liten, mindre än en på tusen, oavsett om man gör en kirurgisk eller medicinsk abort.

Från RFSU:s hemsida

 
 
Att människor kan engagera sig så makalöst i fördömandet av andra människors misstag. Ofta samma människor som gladeligen, moraliskt supportar dödsstraff. Att det finns så många män som är så engagerade i massa ofödda barn som sedan tar minimalt med ansvar för de redan födda. Jag tycker att det ligger ett klassiskt förakt för kvinnors sexualitet i abortmottståndet. Jag vet att det finns massor av kvinnor engagerade i  så kallade "Pro-life" rörelsen också, men det fanns kvinnor som angav andra kvinnor i samband med häxprocesserna också, för att ligga väl till hos prästerskap och manliga beslutsfattare, för att själva framstå i bättre dager.
 
 
Det finns ingen rim och reson i hyllandet av det liv som finns i ett outvecklat foster, jämfört med det engagemang som borde finnas för de redan födda, de som är fattiga, de som svälter, de som inte får gå i skolan. Med bra sexualundervisning, tillgång till preventivmedel, jämställdhet mellan män och kvinnor så blir det färre anledningar till abort. Men det kommer alltid att slinka in små spermier där de inte ska, när de inte ska, för vi är ofullkomliga, ja, kanske inte du, men mänskligheten totalt, gör fel,  hoppar över skaklarna, dricker för mycket och är slarviga. Vi kanske blir kåta bortom förnuftets gräns, den kåtheten är något Gud eller Moder jord utrustat oss med och utifrån att läkarvetenskapen kommit så långt som den har så tror jag att Hon överser med våra övertramp om vi för övrigt är goda ansvarsfulla medmänniskor som heller förstår än fördömer
 
.
En tidig abort är inget stort eller svårt medicinskt ingrepp, det ska inte vara ett alternativ till preventivmedel MEN varje kvinna, oavsett klass, ska få hjälp att själv ta ansvar för sin kropp och sin reproduktion. Restriktiv abortlagstiftning verkar leda till illegala aborter senare i graviditeten och då är gränsen svårare och riskerna större.
 
Det här är ett inlägg jag har tänkt skriva i flera år, men det blir aldrig tillräckligt bra, inte nu heller men nu får det skrivas klart och publiceras oavsett kvaliteten. Droppen var såklart presidentvalet och den vind i seglen som världens abortmottståndare nu fått bland annat i Polen, Turkiet och Ryssland. Jag hörde  en intervju i TV med en ung kvinna i Istanbul som var orolig för nya lagar kring abort, även om kvinnan blivit våldtagen ska hon föda barnet, skulden läggs på kvinnan. Nu borde jag väl engagera mig i nån förening eller bli mer engagerad i dem jag redan är medlem i. Jag ska kolla upp mitt medlemskap i Amnesty och Rädda barnen ( inte till varje pris de öfödda, oönskade) till att börja med.
 
 
Intressant här nedan om olika religioners definitioner av när ett foster räknas som ett liv:
 
 

Megabloggpaus

Jag vet inte vad som hände? Jag försökte piffa upp mitt bloggtema men gav liksom upp, det blev inte bra, men å andra sidan överensstämmer det med min personlighet här i bloggen: En teknikbråkande person som retar upp sig och misslyckas med medietekniken hela tiden. Nu har jag gett mig på det igen och försökt byta bort den grå bakgrunden, versalerna och understrykningen av rubriken (det lyckades jag INTE med).
 
Efter ett hårt träningspass med pilates cirkelträning fick jag lite kraft till bloggen igen och återkommer utan att ha något särskilt på hjärtat. Trumphistorien blir bara värre och värre ju mer man förstår att det är sant...Ja, att Donald Trump faktiskt är Amerikas president. Jag som jobbar med vikten av fria, objektiva medier och journalisternas och nyhetsbolagens viktiga roll i en demokrati, vågar knappt ta in vad som sker därborta i väst.
 
Men precis som kampen med träningen är ett idogt arbete och kondition och rörlighet är en färskvara så måste man ständigt bevaka press- och yttrandefrihet, kämpa för den, undervisa om vikten av den och absolut inte ta den för given.
 
På fredag ska eleverna på Estetik och media tillsammans med några samhällsklasser delta i en temaeftermiddag om pressfrihet med organisationen One day Seyoum som strider för demokrati, pressfrihet och Syoum Tsahayes befrielse. Det är en eritreansk journalist som sitter fängslad på grund av regimkritiska texter.
 
 
Jag mår bättre och har mer kraft efter träningspasset OCH jag mår bra av att skriva av mig i bloggen och dela mina tankar.
 
Jag tar gärna emot reaktioner på mitt eländiga dribblande med bloggtemat. Jag misstänker att jag INTE kan få tillbaka originalet, men tipsa gärna om andra förslag.
 

Ny design, hjälp vad har jag gjort?

 
 
 
Sista jullovsdagen, trettondagen, det är i och för sig en helg innan jobbet tar över. Jag sitter vid mitt arbetsbord i radhusidyllen. Det blev mycket god mat, mycket vin och kalas sent igårkväll så jag känner mig lite trött och gruvar lite inför terminen. Jag har haft hemska mardrömmar om att mina öron hade vuxit ut och blivit helt oformliga. Först trodde jag att det var fel på spegeln men sen så kände jag själva utväxterna. Jag hade också fått jättelångt mellan näsan och munnen och överläppen såg fylld ut!!! Det var skönt att vakna, kliva upp och ta sig an dagen.
Det är så kallt ute att skidåkning är uteslutet, däremot hade jag ett par uppsatser att bedöma och det är gjort nu. 
 
Eftersom jag har blogg PRO så kom jag på att jag skulle kunna byta tema på bloggen. Min gamla elev Sofia, som sedan arbetade som kommunikatör på skolan och numera heter Wiesler i efternamn, hjälpte mig när bloggen skulle startas 2009, tror jag, med ett fint grönt passande tema och ett snyggt typsnitt. Tack Sofia för det! Nu har jag nog kastat bort det, för att börja experimentera med de olika varianter som står till buds. Jag har haft problem med att inläggen blev så smala när man hamnade nedanför kategorier och arkiv. Dessutom var det ojämt i kanterna och Anita har förskt hjälpa mig men vi har inte lyckats lösa det. Så nu bara testar jag att byta. Ni får gärna kommentera och ge tips men den gamla mallen är nog borta...tror jag. Jag har inte vågat mig på det här tidigare trots att jag haft PRO i snart ett år. Vi får se hur det blir. Man måste väl försöka förnya sig lite. Jag vet inte alls hur det funkar med färgerna, jag måste hitta något som stämmer...det grå och det gröna är inte optimalt ihop men jag får greja vidare. Känner mig lite identiteslös så hjälp mig gärna.
 
Nu är det kanske dags att gå ner och ta tag i tomtar, juldukar, gamla aladdinaskar med bara körsbärspraliner kvar och oknäckta nötter. En liten sur bit av julskinka ligger nog och stinker i nåt hörn i kylskåpet, som verkligen behöver en rejäl genomgång. 

Bäst 2016, Mamma Medias lista

 
 
 
 
En tillbakablick på året som gått
 
Jag har läst massor av årskrönikor där de flesta är överens om att 2016 är ett år med mycket minus på kontot och då handlar det om ett samhällsperspektiv där kriget i Syrien och framförallt Trumps seger i presidentvalet topppar det deprimerande. En ökad egoism och minskad solidaritet och framsteg för religiösa fundamentalister med abortmotståndare på frammarch. Hotade journalister och minskad yttrandefrihet och fortsatt tärande på den enda jord vi har. För egen del så startade året såhär enligt Bäst 2015, Mamma Medias lista:
 
"Jag är sjukskriven denna tredje vecka i januari 2016, ett nytt år som liksom delvis försvinner i snuva, hosta och faktiskt ORO, en känsla av att det här med att vara frisk inte är en självklarhet. Hur är det med mina blodkroppar, de vita och de röda, klarar de av att försvara kroppen mot smittor och hemska sjukdomar? Första dagen på sjukskrivningen gjorde jag en grym tabbe; jag började läsa Kristian Gidlunds bok baserad på hans blogg Kroppen min, som han skrev under sin tid med cancern som till slut tog hans liv i september 2013. Att läsa den drog igång en massa system i kroppen, jag blev yr, fick ont överallt, blev svag och mycket allvarligt sjuk."
 
Så började året och det fortsatte med sjukdom och elände. Själv har jag varit okej men min storebror Pär-Åke fick ett cancerbesked i maj: aggresiv, obotlig prostatacancer! Helt chockerande! Det var som ett helt skikt av lyckolager drogs undan och försvann och det har varit svårt att slappna av och vara helt och fullt glad. Det har också varit en hel del oro för nära och kära, snurrigt och olyckligt på olika sätt som en bläckfisk med vassa armar som konstant drar i magen från alla håll. Så i slutet av sommaren får vi veta att en nära kompis också har fått cancer. Det är fortfarande oroligt på många håll men nu håller vi tummarna för 2017.
 
Tillbaka till 2016 och:
 
Årets böcker och läsupplevelse
 
 
Elena Ferrantes bägge första böcker i serien om fyra hamnar högst på listan. Katarina Wennstam är nog den författare jag läst alla böcker av, både facklitteratur och så kallade spänningsromaner varav den senaste fackboken var Flickan och skammen. Madeleine Hjorts bok Konstens betydelse har jag nära på tjatat hål i huvudet på folk om, en mycket, mycket bra och viktig bok. Sen läste jag Tjärdalen av Sara Lidman eftersom vi skulle gå på föreställningne med Riksteatern med våra estetettor, och jag känner att Sara måste jag återkomma till, kanske i sommar när man har lite längre tid. Jag har alltså inte läst något av henne tidigare. Allt det här har jag skrivit om i bloggen under året. Jag brukar försöka komma ihåg att lägga det under kategorin Böcker.
 
 
 
 
 
Bästa konst och kultur
 
Stockholm Music and Art var helt suveränt tycker jag, en underbar blandning av musik och konst supertrevligt beläget på Skeppsholmen. Ane Brun och Patti Smith smällde högst, men också den sköna utställningne med Yayou Kusama på Moderna museet. Vi hade också jättetrevligt ihop med våra vänner Annica och Eric och vi bodde i deras dotter Majas lägenhet i Årsta.
 
 
 
 
Den här föreställningen hamnar också i topp
 
Jag har skrivit om föreställningen och Wennstams bok här.
 
 
Bästa film och tv
Ja vi har verkligen blivit tv-serieknarkare, ett avsnitt före kvällspromenaden och ett efter, och kanske ett till. När en serie är färdigtittad uppstår ett tomrum och ett behov av något nytt. 2016 har varit året för The Wire, som blir bättre och bättre ju mer man läser om den och tänker på den. Serien utspelar sig i Baltimore bland arbetare, poliser, knarklangare, skolungar och journalister. Seriens upphovsman, David Simon, kommer med en ny serie som snart når oss hemma i tv-soffan och den ska handla om porrindustrin i USA, utifrån ett kvinnligt perspektiv till viss del i alla fall. Jag ser fram emot den. Förövrigt har vi sett Happy Valley av Sally Wainwright där Sarah Lancashire gör en underbar roll som polisinspektör i en småstad med fylla, droghandel, mord och så har hon massor av misslyckade familjerelationer som det tänjs och vrids på i underbara brittiska skådelspelarprestationer. Men det går ju inte att lämna detta ämne utan att nämna den norska serien Skam som slagit ner som en bomb åtminstone bland ungdomarna. Dom ser den på norska och kan helt plötsligt massa norska ord och uttryck. Själv är jag också fast, inne på andra säsongen femte avsnittet. Det kan man ta del av på svt.play. Jag tror att jag ska klipppa mig som Noora...hon är väl 16 år, lagom förebild för en 57 årig "mogen" kvinna. Vi har dessutom fått en "CRIBB" i julklapp, en teknisk pryl som jag förstår mig på!!! som gör vårt serietittande enklare, direkt från mobilen. Tack Kristian för den! Den är dritcool!
 
Vad det gäller film är det kanske de mer lågmälda filmerna som gjort avtryck; Män med får och Fusi som båda utspelar sig på Island. Den sjukt skruvade The Lobster och Min pappa Tony Erdman är också starka minnen. För övrigt så känns det roligt att UEFF Umeå Europeiska filmfestival verkar ha hittat både form och publik och jag, min vana trogen, såg till att krångla med skolans schema så att eleverna fick se några skolbiovisningar inom ramen för festivalen. Den turkiska Mustang gjorde starkt intryck på både mig och eleverna, tror jag. Bortom Lampedusa var också en mycket viktig film där presentation och eftersnack med Daniel Tollefsen Altamirano gjorde att eleverna förstod den annars rätt svåra filmen. De har i sina reflektioner skrivit väldigt mycket om vilken ögonöppnare den filmen var. 
 
 
Årets bästa bad
 
 
Bäst i särklass var premiärdoppen i stugan i samband med premiärbastandet med släkt och vänner. Vi hittade också ett nytt ställe att gå i, i viken nedanför. Det är ingen strandtomt vi har och det är en bit ner till vattnet, det är stenigt och lite vingligt men vi ska jobba på att kanske fixa lite trätrallar man kan gå på. VIktor har gjort det mesta av byggandet.
 
 
Här är ett gäng premiärbadande, mamma hade till och med ny baddräkt
 
Här är Gustav nere i det kalla härliga vattnet i nya badviken
 
Det har inte varit många dagar med simvänlig temperatur i stugan i sommar, men kalla dopp efter bastu är nog så ljuvligt
 
 
Här gästbastar vi hos Maria och Klas i Öre som har byggt en bastu på en släpvagn som kan stå precis nere vid vattnet som är Öreälvens utlopp i havet 
 
 
Här är vi vid drottningens lagun vid Villa Pollio Felice nära Marina di Puolo utanför Sorrento, där Per och jag var i somras, absolut ett höjdardopp 
 
 
Nedanför tågspåren bortanför kyrkan i Vernazza kan man bada från stenar och klippor och det var också i topp vad det gäller årets bästa bad
 
 
 
Äldsta dottern Sanna har fyllt 30 år och grattas här av brorsan Viktor
 
Yngsta dottern Klara var hemma över jul och hade med sig en go göteborgare Kristian ( av honom fick vi "CRIBBEN") som firade med oss. Viktor var med oss, Sanna var med sin kille Aron i Finland
 
 
Vad kan 2017 ha i sitt sköte?
 
Vi, alla vi kompisar som är i 57-65 årsåldern är överens om att livet innehåller en hel del oro och oron för barnen är alltid närvarande. Man måste lära sig leva med det och hantera det så bra man kan, som i yoga: Låt tanken komma, iaktta den och låt den passera. Skicka inte tusen sms och fråga är ni framme? Har ni det bra? Lever ni? Går det bra? Är ni ledsna? Nej, vi måste försöka leva och ta hand om oss själva och varandra så länge vi har oss, utan att fördenskull blunda för världsläget och bli passiva och osolidariska.
 
Gott Nytt 2017!!!!