Skratt och gråt

Olof Wretling (som är en av männen i Klungan) pratar om sin pappa och hans lillebror P-O, vår granne. Olof berättar om hur han blev en gravrännare sedan hans pappa dog, han rände till graven för att berätta allt som var viktigt men till pappas lillebror, stigfinnaren och fågelskådaren P-O Nilsson, kan han berätta på riktigt. Herregud, jag sitter i morgonrock vid köksbordet och lyssnar på Olof Wretlings sommarprogram på datorn. Det handlar om männen i hans liv. Jag skrattar högt och gråter och snorar. Så jävla bra. Och förresten, Olof, jag tycker att du är snygg! Ödmjukhet, intelligens och humor är oerhört attraktivt och skymmer vilken envist nedärvd potatisnäsa som helst. Jag har aldrig sett den. Han avslutar med en teaser för nästa års program som ska handla om kvinnorna i hans liv. Hoppas, hoppas verkligen att det programmet kommer. Jag längtar redan.

Något annat jag längtar efter är att del 3-6 av Karl-Ove Knausgårds mastodontromanprojekt kommer ut. Jag vill läsa alla nu med en gång. Del 1 och 2 var fruktansvärt bra, men det klår såklart inte Wretling.

Lite bildglädje: En underbar vit chokladkladdkaka garnerad med bl.a smultron från trädgården. Recept finns hos Två systrars söta.



Vi var på middag hos grannar i stugan häromkvällen och så har vackert var entrebordet. Vilka vackra kvällar vi har haft med underbar värme och vackert ljus.

Mediernas roll i krisen



Bild från aftonbladet.se från vattnet utanför Utöya


Det är drygt en vecka sedan de vidriga terrordådet genomfördes i Norge. När sådant händer så får ofta medierna en väldigt viktig roll för att vi ska kunna försöka förstå men också kunna dela och känna medkänsla med de drabbade. Många är de som har vittnat om bristande respekt och hyenamentalitet, främst från kvälls- och skvallerpress. Men det är också många som vill berätta och dela sina erfarenheter. Medierna behövs, i ett sånt här fall hela tiden, men nu har intresset börjat dala . Snart är det inte förstasidesstoff längre och kvällstidningsredaktionerna börjar leta efter nya säljande löp: Är du semesteralkoholist, Var finns solen i Sverige? Har du semestersex? Är du otrogen? eller helt enkelt som nedanstående löpsedel, men då är det verklig nyhetstorka.


Sommarlogistik

Solig sommardag i slutet på juli och jag sitter i en firmabil utanför Mekonomen på en parkeringsplats och tycker att jag fått en vinstlott. Att ha semester med sina nära och kära i sommarstugan och i stan kan innebära en stor del logistik och jämkanden.  Ibland ska någon skjutsas till golfbana och någon från stugan till stan. Mat ska köpas, hämtas och lämnas. Nu kommer sonen som uträttat sitt ärende och ska bara förbi BMW innan  bilen rullar mot stugan.  Den andra bilen, min bil, i den satt min bror med son, vår mamma, Klara, Per och deras packning och våra två katter. De skulle dessutom stanna och handla middagsmaten. Snacka om vinstlott. Nu ska vi snart bada.

Min mamma äger och driver sommarstugan nära havet. Vi är tre barn som tillsammans har åtta barn som kommer och drar iväg i hänsynslösa ryck. Ibland är mamma ensam till middag och ibland är det helt plötsligt fjorton personer. I vår familj är vi ju öppna och spontana, det finns alltid plats för en till vid bordet...eller...
Herregud, ibland är man helt slut.

Vi bestämde så att vi skulle dela upp veckorna lite mer emellan oss så storebror med familj fick rå sig själva där ett par dagar. Då tog vi också bort katterna därifrån eftersom en i familjen är allergisk. Så nu när vi skulle flytta in i Lillstugan igen var vi ju tvugna att ta med oss katterna igen, vi hade bara en kattbur, bilen, min bil, som jag skulle köra var överfull och skulle stanna för inköp på vägen. Hur f..n gör vi med katterna? De måste med, och bråttom var det för Per och min bror skulle passa en tennistid i stugan. Jag försökte försiktigt att först ta in en katt och fylla på med den andra, lite mjukt och pedagogiskt med lugnande småprat med djuren. Det sket sig rejält. Catfight i radhusidyllen. Då gick jag upp till rummet där bägge missarna pustade ut. Jag ställde kattburen på högkant, öppnade luckan och tryckte ner först den ena och sen den andra ovanpå och snäpp, på med locket Ett par förvånade fräs, jag tippade buren rätt och det blev helt lugnt och tyst. Typ harmoniskt. In i bilen som jag dessutom slappp köra, för jag får åka med sonen istället.

Att sitta på en parkeringsplats i ett industriområde mitt i stekheta sommmaren kan vara ganska underbart.



 
Här en middag i stugan med bägge bröderna, svägerskan Gerd och mamma. Brorsonen Adam syns också.