Skratt och gråt

Olof Wretling (som är en av männen i Klungan) pratar om sin pappa och hans lillebror P-O, vår granne. Olof berättar om hur han blev en gravrännare sedan hans pappa dog, han rände till graven för att berätta allt som var viktigt men till pappas lillebror, stigfinnaren och fågelskådaren P-O Nilsson, kan han berätta på riktigt. Herregud, jag sitter i morgonrock vid köksbordet och lyssnar på Olof Wretlings sommarprogram på datorn. Det handlar om männen i hans liv. Jag skrattar högt och gråter och snorar. Så jävla bra. Och förresten, Olof, jag tycker att du är snygg! Ödmjukhet, intelligens och humor är oerhört attraktivt och skymmer vilken envist nedärvd potatisnäsa som helst. Jag har aldrig sett den. Han avslutar med en teaser för nästa års program som ska handla om kvinnorna i hans liv. Hoppas, hoppas verkligen att det programmet kommer. Jag längtar redan.

Något annat jag längtar efter är att del 3-6 av Karl-Ove Knausgårds mastodontromanprojekt kommer ut. Jag vill läsa alla nu med en gång. Del 1 och 2 var fruktansvärt bra, men det klår såklart inte Wretling.

Lite bildglädje: En underbar vit chokladkladdkaka garnerad med bl.a smultron från trädgården. Recept finns hos Två systrars söta.



Vi var på middag hos grannar i stugan häromkvällen och så har vackert var entrebordet. Vilka vackra kvällar vi har haft med underbar värme och vackert ljus.

Mediernas roll i krisen



Bild från aftonbladet.se från vattnet utanför Utöya


Det är drygt en vecka sedan de vidriga terrordådet genomfördes i Norge. När sådant händer så får ofta medierna en väldigt viktig roll för att vi ska kunna försöka förstå men också kunna dela och känna medkänsla med de drabbade. Många är de som har vittnat om bristande respekt och hyenamentalitet, främst från kvälls- och skvallerpress. Men det är också många som vill berätta och dela sina erfarenheter. Medierna behövs, i ett sånt här fall hela tiden, men nu har intresset börjat dala . Snart är det inte förstasidesstoff längre och kvällstidningsredaktionerna börjar leta efter nya säljande löp: Är du semesteralkoholist, Var finns solen i Sverige? Har du semestersex? Är du otrogen? eller helt enkelt som nedanstående löpsedel, men då är det verklig nyhetstorka.


Sommarlogistik

Solig sommardag i slutet på juli och jag sitter i en firmabil utanför Mekonomen på en parkeringsplats och tycker att jag fått en vinstlott. Att ha semester med sina nära och kära i sommarstugan och i stan kan innebära en stor del logistik och jämkanden.  Ibland ska någon skjutsas till golfbana och någon från stugan till stan. Mat ska köpas, hämtas och lämnas. Nu kommer sonen som uträttat sitt ärende och ska bara förbi BMW innan  bilen rullar mot stugan.  Den andra bilen, min bil, i den satt min bror med son, vår mamma, Klara, Per och deras packning och våra två katter. De skulle dessutom stanna och handla middagsmaten. Snacka om vinstlott. Nu ska vi snart bada.

Min mamma äger och driver sommarstugan nära havet. Vi är tre barn som tillsammans har åtta barn som kommer och drar iväg i hänsynslösa ryck. Ibland är mamma ensam till middag och ibland är det helt plötsligt fjorton personer. I vår familj är vi ju öppna och spontana, det finns alltid plats för en till vid bordet...eller...
Herregud, ibland är man helt slut.

Vi bestämde så att vi skulle dela upp veckorna lite mer emellan oss så storebror med familj fick rå sig själva där ett par dagar. Då tog vi också bort katterna därifrån eftersom en i familjen är allergisk. Så nu när vi skulle flytta in i Lillstugan igen var vi ju tvugna att ta med oss katterna igen, vi hade bara en kattbur, bilen, min bil, som jag skulle köra var överfull och skulle stanna för inköp på vägen. Hur f..n gör vi med katterna? De måste med, och bråttom var det för Per och min bror skulle passa en tennistid i stugan. Jag försökte försiktigt att först ta in en katt och fylla på med den andra, lite mjukt och pedagogiskt med lugnande småprat med djuren. Det sket sig rejält. Catfight i radhusidyllen. Då gick jag upp till rummet där bägge missarna pustade ut. Jag ställde kattburen på högkant, öppnade luckan och tryckte ner först den ena och sen den andra ovanpå och snäpp, på med locket Ett par förvånade fräs, jag tippade buren rätt och det blev helt lugnt och tyst. Typ harmoniskt. In i bilen som jag dessutom slappp köra, för jag får åka med sonen istället.

Att sitta på en parkeringsplats i ett industriområde mitt i stekheta sommmaren kan vara ganska underbart.



 
Här en middag i stugan med bägge bröderna, svägerskan Gerd och mamma. Brorsonen Adam syns också.

Rom och så sorg för Norges förlorade liv

Det hällregnar, efter kanske Umeås varmaste sommardag, vi lyssnar på P2, har löst korsord. Lördagkväll i slutet av juli 2011, en tid vi för alltid kommer att förknippa med Norges förlorade oskuld och alla unga människors liv som släckts, deras familjer och vänner. 84 döda hittade hittills. Tänk så oerhört många som berörs; föräldrar, syskon, far- o ch morföräldrar, skolkamrater, grannar...och alla de som överlevde det fasansfulla. Vi har slutat lyssna på radionyheterna och stängt av TV:n.

Jag sitter och tittar igenom lite italienbilder och tänker börja med några från Rom. Första gången jag besökte staden var 1983 då vi var där på studieresa med bildlärarutbildningen. Jag blev helt fascinerad av alla gator, torg, prång och framförallt alla häftiga romare. Jag sprang omkring med min Olympus och fotade med svartvit film som sedan framkallades och kopierades i labbet på skolan. Samma fascination finns faktiskt kvar idag, även om mitt fokus idag mer ligger på att hitta god mat på trevliga restauranger, eller att hitta mysiga caféer där jag kan dricka espresso duppio macchiatto eller prosecco, vitt torrt bubbelvin, som gör susen i huvudet och i ben och fötter som trampat stadens kullersten i 38 graders värme.



I Villa Borghese stöter vi på en häftig skulpturutställning med bland annat verk av Salvador Dali. Min man Per som har ett något flytande tidsbegrepp råkade hamna framför Dalis smältande klocka.



Efter lite tankeengagemang inför skulpturerna och den romerska hettan satt vi bara och flämtade, drack öl och vatten i skuggan och såg på när denne man hyrde ut roddbåtar till parkgästerna. Det är också Rom för mig, att bara sitta och iaktta.



Annica och jag tog oss till Galleria Nazionale d’Arte Moderna e Contemporanea och såg bland annat verk av den kände futuristen Giacomo Balla. Futuristerna ville bränna upp all gammal konst och spränga museerna. Jag är glad att de inte lyckades med det. Hans verk var fantastiska, både de senare som var påverkade av filmen och den moderna industrin och krigskonsten, men också de tidigare verken med mer impressionistisk prägel, som porträttet här nedan med en superläcker, liksom luddig ram. Annars var museet lite rörigt och med massor av  återvändsgränder. Dessutom var vi så utmattade efter besöket så att vi hoppade på en lokalbuss som gick runt hela j..vla Rom, med jobbpendlare. Ingen air condition, svettiga arbetare och så gick bussen hela tiden utanför våra centrumkartor. Det tog en timme att ta oss hem till Trastevere och vårt kära Santa Maria in Trasteveretorg. Men vi fick umgås med Romare på romares vis, Puh.



Midsommaraftonens middag intogs på en supermysig restaurang i Trastevere, Ristorante La Cisterna, då var vi samlade sex stycken av oss tio som sedan skulle hyra huset i Umbrien tillsammans. Där var det mycket fokus på det italienska köket, tolkat av oss. Här en bild från källaren till restaurangen där en mycket gammal brunn fanns.


Annica här, har ständigt intressanta matidéer på gång.

Kvällen avslutas på ett ställe som Per hade hittat, Food and beer, tror jag att det hette, orkar inte kolla upp det nu, men det låg i Trastevere. Där hittade jag den här killen och den här roliga skylten.



Efter två nätter i Rom var det dags att samlas och ta tåget till Citta di Castello, men först en romersk frukost. En utmaning för mig som är van att äta gröt eller fil och hemgjord musli, ostmackor på grovt bröd, grönt te och kanske juice eller äkta frukt. Vi njuter ibland av att ta seden dit vi kommer.



Inget för en friluftsfrämjare kanske...men det är kanske inte det jag är heller...

Nu ska jag lägga mig och läsa Karl-Ove Knausgards Min kamp, del 2. Jag blandar ihop hans bok med händelserna i Norge när jag läser. Boken är fantastiskt bra, jag vet inte varför, har svårt att förstå, men vill bara läsa vidare.

Ciao Bella

Fyra veckors sommarlov har passerat, tre och en halv vecka kvar, GULP!

Hej kära blogg, du ser mest ut som en slasktratt efter att jag har fått sommarlov. Jag hade en del ambitioner att hålla igång med både det ena och det andra under min semesterresa...att jag aldrig lär mig. Jag är faktiskt jättebra på att INTE lyssna på nyheter, läsa fackböcker, vara uppdaterad i facebook eller läsa mina mail. Dessvärre har jag misslyckats med alla mina planer på att komma hem med ett fulltecknat skissblock också. Jag har däremot motionerat lite, både promenerat och löpt och det är fantastiskt tur för som vanligt är det mest viktiga i mitt liv att äta och dricka gott, samt att sitta och läsa och det kräver att man rör på sig och bränner litegrann.

Jag ska börja bearbeta mina foton i alla fall och lägga in lite från Rom och Umbrien så får vi se hur jag lyckas få lite liv i bloggen. Kanske "alla" läsare har tröttnat på att gå in, vågar inte kolla statistiken.



Pinjeträd i Villa Borghese

Jag är hemma i stan, packar upp, tvättar och försöker få lite ordning hemma. Min bror med fru har tagit över Lillstugan i mammas stuga i Bettnässand, så nu ska vi leva lite citysommar. Men vi ser fram emot att alla kusiner ska få träffa varandra ute i stugan snart.