Stop motion i digitalt skapande

Det är den här kursen igen, som ger mig gråa hår och avgrundsdjupa, nya rynkor. Men ibland är det också fantastiskt spännande. Till exempel hittade min hjältekollega den här lilla pärlan som inspirationsmaterial inför våra tvåors uppgift i stop motion. Snacka om berättarglädje och kreativitet. Hur man ska ställa in kameran och hur Moviemaker fungerar lämnar vi därhän idag.
Denna film är gjord med en Nokia N8, en sån som jag har övergivit i en byrålåda med sladdar och gamla batteriladdare. Sumo Science står som skapare.
 
Här är en annan mycket avancerad och påkostad variant, en musikvideo med/av Oren Lavie.
 
 
 
 Vilken skaparglädje!

Klara flyttar från min mobil, snyft!

 
 
 Sötaste, sötaste har fått en egen mobil arena
 
Man saknar inte kon förrän båset är tomt, brukar man säga, och det kan hända att man dessförinnan har klagat på kreaturet. Min mobil har haft ett mycket rikare, roligare och mer bildrikt liv tillsammans med Klara, min dotter, som har snott den så fort hon kommit åt, eftersom hon inte haft råd att köpa någon egen. Nu, med egen månadslön på kontot, har hon investerat i en ajfån fem. Huvva, så min grönmaskerade fyra ryser av tomhet och tristess. Vad den kommer att sakna inblicken i tjugoåringarnas liv på Instagram och Facebook. Jag som klagat över att jag inte hittat mina nyss tagna bilder för att trettio katt- och fikabilder trängt sig emellan, jag kommer nu att sakna inblicken i min dotters liv, hennes inställda väckningar som dykt upp vid de allra mest oväntade tillfällena och alla gånger jag varit tvungen att leta under hennes täcke, under hennes kropp för att hitta MIN telefon. Jag ska härmed sluta att rensa bort de bilder som är kvar, jag kommer nostaligskt att publicera dem kanske...nej, men några kommer i alla fall.
 
Nattlig chokladmjölksfika, mums!
 
 
Mera mums med bästa, bästa Maja
 

 Nu vuxen, eget arbete och i tvättstugan...redan...
 
Mamma får lära sig collageinstagramma
 
Hur många bilder som helst på Stella och Tuffsan finns också, nya hela tiden, men inte längre. 
 
Klara kom hem som en lycklig IPhone 5-ägare ikväll och mitt liv känns lite tommare, lite tristare, lite äldre.

Mediekommunikation inför Mindyard

                    

Roliga statements från Adbusters
 
 
 

 

PM Mindyard 2013

Tema: Etik

Ledord för formgivning: Ljust Pasteller Naket

Format: Bredd 246 mm. Höjd 354 mm.

Tidningen kommer att innehålla redaktionssidor samt tre delar:

1)      Självporträtt och texter utifrån tankar om objektivitet kontra stereotyper (6 texter fördelade på X antal sidor) Färdigställdes under hösten av foto och textelever.

 

2)      Modereportage på temat etik (4 texter på X antal sidor)

Text- och fotoelever delas in i grupper. Varje grupp samarbetar fram ett etiskt koncept som ska resultera i ett modereportage och en intervju. Modereportage och intervju ska utgå ifrån samma etiska ”problemområde”.

 

3)      Etiska statements (6 olika)

Textelever och JRI jobbar med texter kring etiska statements. Ett slags mediekollage med bilder och text som uttrycker någon form av mening eller åsikt utifrån tema och ledord. 

 

 

Detta är början av PM:et för arbetet med tidningen Mindyard som våra tvåor ska göra. Igen är vi igång i ett större projekt med flera lärare och kurser inblandade; foto, grafisk design, text samt Journalistik, reklam och information. Min roll i det hela är delvis texten, intervjuteknik, helhet, men framförallt är det att styra ihop något jag har valt att kalla etiska statements. Jag vet inte riktigt än hur jag har tänkt, mina kollegor ännu mindre och eleverna mindre, minst! Men vi har av dyra konsulter fått lära oss att det är nyttigt att ge sig ut i det okända, att våga prova nya grepp och inte alltid ha alla svar, så vi får se vad det blir och hur det blir. Min något oformulerade grund ska kanske äntligen få ord här, i bloggen: Jag tänker mig att uppgiften handlar om att man vill uttrycka något, en åsikt eller en reaktion på något man uppmärksammat i medierna,  något som har en etisk ingång. Med hjälp av bilder, tecken, symboler och text ska man försöka formulera detta budskap, till en bild som i tidningen Mindyard får sin mottagare. Inspiration är till exempel följande bilder från Adbusters:

 

    
 
       
 
Även dessa bilder av Barbara Krüger och Krister Themptander ingår i inspirationskittet:
 
                    
 

             
 
Konstnärsduon  Guilty&Guilty gjorde för över tio år sedan en konstinstallation eller kupp, som gick ut på att de klippte isär och ihop, på nya sätt, en massa löpsedlar från Aftonbladet och Expressen och sedan klistrade de upp dem över hela stan i Stockholm. Följden blev roligt nog att Expressen polisanmälde de falska löpsedlarna eftersom de ansåg dem kränkande, som att inte de riktiga löpsedlarna kränker oss varje dag! Materialet har sammanställts i en bok, Det kan inte vara sant, utgiven av Kartago Förlag 2002. Rasmus Malm och Svante Tidholm har skrivit inledande texter. Här är några uppslag.
 
 
 
 
GuiltyGuilty vill återupprätta det offentliga samtalet och Malm som har skrivit förordet till boken hänvisar till de franska situationisterna som är en grupp som vill ifrågasätta begrepp som konst, politik, vardagsliv, och de presenterar sätt att ta scenen i besittning, som i detta fall, där man kommmunicerar i det offentliga rummet, som idag alltmer är fullbokat av kommersiella budskap om allt vi ska KÖPA. Löpsedlarna i boken är exempel på det som situationisterna kallar för detournement, en handling som ändrar riktningen i ett flöde, ockupation,kapning, förvirring, ifrågasättande, betydelseförskjutning etc. Kanske är det något sådant jag är ute efter med min idé om etiska statements. Vi får se, det kanske blir sex helt vita, tomma sidor, det kan bli elevernas statement, en reaktion på en flummig lärares kreativa kaos.
 
Här är en rolig blogg om GuiltyGuilty
 
 
Den här Jan Stenmark-serien är också inspirerande, men grym och svår att passa in på ämnet kanske...

Fest och glammiga galor

 
 
 
Om nu fredagen på dagen (se föregående inlägg) var tung och misslyckad så uppvägdes det med råge på kvällen då mediearbetslaget var på gudomligt, gastronomiskt trerättersäventyr med mästerlige Micke Rutberg som kock. Vi firade och hyllade kollegan Mia Lorenzon som ska gå i pension om ett par veckor, en klok, lugn och modig arbetskamrat som har betytt mycket för mig som pedagog och människa. Micke själv har fyllt jämt och kollegan Grahn längst till höger har också fyllt, inte bara vin i glasen utan också år.
 
Maten var så god att vi nästan grät, vi höll tal och hyllade varandra så vi grät lite till, och mellan tuggor och klunkar så pratade vi om otroligt viktiga saker. Om vikten av att vara snäll, att supporta och stötta varandra, om att hålla lågan för pedagogiken och eleverna levande, om att lyssna på varandra. Herregud, det var kärlek för hela slanten! Och den grillade lammfilén var som en gåva från övre makter, och pannacottan, och förrätten...alla rätter hade en släng av blodapelsin i sig.
 
 
 Prisutdelning, Cleo och skaparprisets grundare Anders Gunnarsson och ProjektPer i bamsekram med Jakob Arevärn
 
 
På lördag blev det först skidor i Olles spår, sen på kvällen Umeås Skaparprisgala på NOrrlandsoperan. Det var ett helt fantastiskt trevlig evenemang präglat, också det av kärlek, och kreativitet, ödmjukhet och rena, rama Midgårdsstämningen, kan man säga. Dessutom kryllade det av gamla Mimer och MIdgårdselever. En jury hade utsett tre vinnare inom kategorierna Årets text, årets design, årets skapare, årets bild, årets rörliga bild och årets ljud. Efter den fina prisutdelningen så blev det fest och show på två scener/dansgolv och massa mingel och kramar. Läs mer om skaparpriset här Årets skaparpris och läs mer om festen här Facebook
 
Ikväll har det varit gala i soffhörnet, Guldbaggegalan, och i år har jag missat SÅ MÅNGA filmer. Har massor kvar att se. Måste kanske skaffa mig nån bra filmkanal, är det någon som har något superbra tips för nya filmer och bra TV-serier.

Dålig dag på jobbet

Låt mig va ifred, jag duger inte till någonting!
 
 
Jag antar att alla ni andra är fullkomligt kompetenta för det ni sysslar med, att ni alla känner er på topp och vet vad som behövs vid varje fråga du kan tänkas få. Själv skakar jag idag, i grunden, varje gång en elev rör på läpparna, jag skälver i fasa över att det kan komma ytterligare en fråga jag inte kan svara på. Hur ska jag konvertera min wawfil så att jag kan publicera den i wordpress? Hur ska jag göra när jag ska lägga in en ny header? Jag har min seriebild som pdf, hur ska jag få in den i wordpress? Min förnämlige kollega i kursen digitalt skapande har förberett hela lektionen, han har gjort megapedagogiska tutorials i vår lärplattform Fronter och han har en genomgång som verkar göra att alla elever förstår precis vad dom ska göra. Jag försöker hinna ta närvaro, men inte ens det lyckas jag med, Erik Pettersson hinner före...
 
Jag känner mig som en enorm fotboja som Erik smidigt försöker hantera på bästa sätt, han behandlar mig varsamt och positivt, kanske misstänker han att min hårddisk annars ska brisera och jag bryta ihop. Jag hämtar pennor, äkta blyerts och skriver några lappar med namn som eleverna ska dra för att de ska veta vem de ska intervjua. Där känner jag mig säker, papper, blyerts och det svenska alfabetet. Jag hämtar kameror. Jag vill stanna i förrådet, längst in, gömma mig tills jag känner mig som en bättre lärare. Jag har skrivit om dilemmat med att JAG undervisar i kursen Digitalt skapande flera gånger tidigare, bland annat i nedanstående länkar.
 
 
 Jag har lärt mig grunderna i Photoshop, men det är fortfarande så mycket kvar att lära. Eleverna är snälla, kanske känner dom också som Erik, dom vill vara snälla med mig precis innan jag failar totalt. Egentligen är det otroligt roligt och spännande, men det är för myclet teknik.
 
En underbart snäll hälsning gör min dag idag. Det är eleven Nicole som hälsar från sin kompis Maria i Sågmyra, Dalarna, som tydligen gillar min blogg. Tack Maria! Och alla ni andra, kom ihåg, även om det låter floskligt, beröm varandra mer, det gör skillnad! Jag ska berömma Erik och alla snälla elever idag.
 
När jag blir kvar i klassrummet efter lektionen så kommer min kollega Carina Andersson in och då blir det lite kul, för vi är lika fredagsfina bägge två.
 
Eller förresten, grunderna i Photoshop var kanske en överdrift, den andre Erik, Fällgren, som också undervisar i digitalt skapande fick hjälpa mig för att byta ut bakgrund. Men Carina och jag ser i alla fall fredagsfina och glada ut.
 
PS! Rubriken i bilden är såklart en hälsning och koppling till Solja Krapus bok med titeln Mogen för skrubben, där andledningen till skrubben är en helt annan. Läs boken, den är bra och skitrolig!