Velighet och vånda i ateljén

 

Bättre lyss til den sträng som brast än att aldrig spänna sin båge. Hur ofta har man inte suttit och skroderat om hur coolt det vore att ha en ateljé tillsammans och skapa och inspirera varandra. Göra något annat än att följa de gamla invanda hjulspåren. Men nu har vi ju det! Maria, Lena och jag har genom Marias son Kalle lyckats hyra en lokal mitt i stan. En superfin lokal där man också har tillgång till fint kök och toaletter. Vi har börjat utrusta den, ska sätta upp en hylla och fixa ett större bord som man förhoppningsvis ska kunna höja och sänka. Från och med första mars betalar vi hyra. Idag är det den sjunde, Lena och jag ska träffas vid lunch...och göra vad???

 

Jag var där igår, ensam. Fixade en pinne som saknades till det fina staffliet jag FÅTT av Kalle. Och ni ska veta, jag är sjukt opraktisk. Pinnen hade för grov dimension för hålet och var för lång. Först fick jag såga sedan tälja och det är som att jag inte har nån aning om hur man gör. Allting bara slinter och jävlas och jag tar fel verktyg. Nåväl, pinnen kom på plats och möjligheterna till kreativitet öppnade sig...Men vad ska jag göra? Hur ska jag göra? Här trampar jag omkring och leker att jag har en ateljé men jag kan inte, vet inte hur man gör. Vi har träffats alla tre och varit så överens om att vi startar lugnt och ser vad det ger. Men jag vill ju helst har vernissage och champagne med en gång- helt utan att ha en konstnärlig idé. Vi är ju helt överens om att det inte är vernissage och bubbel det handlar om, utan att ha en plats för skapande tillsammans.

 

Nu har jag sportlov och tänkte väl i min fantasi att skapandet skulle vara i full gång. Igår hämtade Per och jag en bordsskiva och ett hyllplan på Bula. Sedan stannade jag i ateljén ett par timmar, trampade runt och plockade med de grejer jag tagit med hemifrån. En ask torra pastellkritor, en ask feta dito. Jag tejpade fast ett ritblock på staffliet (taffligt och provisoriskt och oproffsigt så det släppte med ojämna mellanrum) och började bara leka med pastellerna. En liten, liten stund gick jag igång och märkte att det var kul att gnugga kritorna och blanda färgerna. Efter ett par stunder frågade jag någon, oklart vem: Är jag klar nu? Får jag gå hem nu? Och ja, det fick jag.

 

Nu gäller det att få fart på latmasken, avvänja soffrutinerna och masa sig iväg till ateljén och se till att man skapar någon sorts valuta och mening, det är trots allt en rejäl ekonomisk satsning med en månadshyra oavsett hur ofta man nyttjar den.

 

Nu snart ska jag iväg på ett yinyoga-pass. Jag har verkligen varit ut funktion sedan min långvariga förkylning som fick till följd en total låsning i bröstrygg och nacke. Jag har haft så svårt att andas och fruktansvärt ont. Tre besök hos naprapaten har grävt ett hål i plånboken och satt hela baksidan i brand. Nu hoppas jag att yinyogan ska göra att det lättar. Sedan ska jag träffa Lena i ateljén. Jag vet inte vad vi ska göra. Kanske äta lunch och dricka kaffe.

 

Här nedan mina tre första försök. Jag ser att jag har en barnslig stil men det är i alla fall min stil just nu. Får väl se hur den utvecklas.