Fear of missing out Umeå Pop och rockkör

Affisch för en otroligt rolig konstert med kören jag precis har bestämt mig för att inte vara med i i vår
 
 
FOMO är ett nytt begrepp på ett säkerligen alltid existerande fenomen eller känslotillstånd. Fear of missing out. Alltså att man oroar sig för att missa sånt som andra gör. Andra som har roligt, menigsfulla liv och aktiviteter. En känsla av att vara utanför det som händer har nog varit vanligt så länge som människor har levt tillsammans i grupper men idag med sociala medier, och vanliga medier så förstärks känslan och jämförelsen mellan sitt eget liv och alla andras. Flödet av lyckliga liv med familj och vänner, i motljus från massor av människor gör att man tänker på allt som alla andra har och gör, och man själv står utanför.
 
Jag lider absolut av FOMO, trots att jag lever ett spännande och aktivt liv. Jag vill INTE blir utanför. I min ensamhet, i hemlighet, för det känns ju skamligt, blir jag ledsen och underläppen åker ut, om jag inte blir bjuden på kalas, om jag inte får vara med. Sånt kan man ju inte erkänna! Man kan ju inte bjuda alla. Herregud, det förstår ju var och en. Men känslan finns där. 
 
Denna FOMO kombinerad med min lust att sjunga har gjort att jag anmält mig till den härliga Umeå Pop och rockkören igen, för att vara med nu på vårterminen. För att finnas i musiken med sköna sångarvänner och en superhärlig körledare. Men när jag skulle iväg nu ikväll kände jag att det blev för mycket. Jag såg att kören skulle ha framträdande i början av mars då min storebror kommer hit och vi ska hjälpas åt med mammas grejer och förhoppningvis flytt till särskilt boende. Denna vecka har vi föreställing med skolan hela veckan och vecekan därpå utvecklingssamtal till sena kvälle. Stressen grep tag i strupe och mage och jag beslöt att avanmäla mitt deltagande. Och då skäms jag över min velighet.
 
Sist jag träffade kören var jag överväldigad över deras framträdande och konstaterade högljutt och självsäkert att: Nu jäklar är jag på gång inför vårterminen. Jajemen! Absolut! Ut på sociala medier gick jag också och annonserade min snara ankomst. Så nu kommer jag väl att vilja gå omvägar när jag möter körkollegorna. För det är ett superhärligt gäng...som man ju helst inte vill missa att vara med...dom har ju roligt, och som det svänger och klingar emellanåt...MEN, nej! Har jag tur får jag leva ett tag till och får kanske nya chanser.
 
Jag kan bli avundsjuk på dem som verkar så säkra på sina val. Själv kan jag vela och inte veta vad jag vill, trots min mycket mogna ålder. Jag vill sjunga, jag vill träna, jag vill bara vara hemma och softa i soffan, jag vill gå på bio, jag vill teckna, jag vill skriva och läsa. Jag vill allt och inget och är rädd att missa det mesta.
Men ikväll känns mitt veliga val bra i kroppen, trots en stillsamt,darrande FOMO-feeling.

Ålder

 
Teckning från oktober förra året
 
I år fyller jag 60 år. Det känns märkligt. Ändå är jag alltid den som ihärdigt hövdar att alla våra födelsedagar ska firas. Många säger, att det här är väl egentligen inget att fira, om sina egna födelsedagar efter 50. Jag säger då, ofta klämkäckt att de ska betänka det motsatta; att de inte får fylla år en gång till. Att de inte får leva. Men sådana saker sa jag när jag själv var i 50-årsåldern. Det känns annorlunda nu.
 
Jag har känt mig ung och stark. Idag känner jag mig gammal. Jag hoppas vid alla goda gudar att det är kylan som gör det. Det går trögt som tusan att cykla till jobbet. Jag blir omkörd av unga flängiga typer, dåligt klädda och med usla cyklar. Jag blir andfådd i den lilla uppförsbacken efter tunneln. Huden är torr som fnöske. Vaknar på natten och måste smörja fötterna och smalbenen för att kunna fortsätta sova.
 
Jag har haft en falsk självbild! Förväntat mig att folk ska utbrista: Nej men du, högst 49, tror man att du är! Fan trot! När jag träffade en av våra nya grannar, en ung spoling född i början av 90-talet, så började vi prata. Om att vi var nyinflyttade och om att vi renoverat. Han hade också renoverat och gjort allt själv. Jag sa att vi hade satsat rejält, och på hantverkare. Då säger ungjäveln: Ja, men det måste väl kännas bra att få det som man vill när det är sista boendet!!!!!!!! Där stod jag i min coola keps, mina ungdomliga halvlånga brallor och schyssta pjuck med hakan hängande, oförmögen att hantera kränkningen men muttrade id nyckelhålet något om att leta nya lägenheter nere på stan nästa gång.
 
Jag är visst en av Body Shop Umeås bästa kund. Har alltid bonuscheckar och får alltid med lite extra när jag handlar. För några veckor sedan när jag var där pratade jag med Johanna, en av "ägarna". Hon är supertrevlig och jag har väl känt mig lite likvärdig på nåt sätt, aktiv och i farten. Men då mitt i det trevliga samtalet frågar hon mig hur länge jag hade tänkt fortsätta jobba? Ehhh, hur menar du, kanske jag sa. Fattade ärligt talat inte först, varpå hon kanske ändå blev lite obekväm och det blev lite trassligt där. Jag tror jag fick sån ångest att jag inte kommer ihåg hur dialogen slutade. HON MENADE ATT JAG SÅG PENSIONSMÄSSIG UT!!!! Oh my God!
 
Nu väntar jag bara på att bli tillfrågad om jag har pensionärsrabatt nästa gång jag ska köpa biljetter till något evenemang. Varför inte då också ta och sluta jobba? Om pensionsåldern ska höjas har jag över sju år kvar att göra medan alla ändå ser att jag borde få lägga av.
 
 
 

Missat pärlbröllop - vi får satsa på Mahogny

Anita har hjälpt mig att göra en GIF av en del av filmen från vårt bröllop. Nu blir det ett evigt pussande, kanske ända fram till ett guldbröllop om vi får leva så länge
 
Jag skrev ju häromdagen i min årskrönika att vi helt missade att fira vår trettioåriga bröllopsdag den 21 maj i fjol. Jag har nu också gått tillbaka till min dagbok från 1988 för att läsa om mina tankar inför giftermålet men det är helt tomt. Det var ett par veckor helt utan noteringar. I den lilla fickalmanackan från 1988 står det dock BRÖLLOP på lördagen 21/5 men dagarna innan står det bara att jag mår illa och kräks. Jag var gravid precis i början av graviditeten.  Men jag kommer ihåg hur vi tidigare på våren pratade om att det skulle vara roligt att samla  släktingar, våra vänner från Göteborg, Umeå och Tidan/Skövde. Att gifta sig är en bra anledning till att ha fest! Dessutom kändes det viktigt och riktigt juridiskt, ekonomiskt men naturligtvis också att manifestera en kärlek vi trodde på.
 
Platsen vi valde var vid Vita Bandet i Slottsskogen, där vi också ett par år tidigare förlovat oss med tillhörande anarkistisk gatumålning. En rådman kontaktades för en borgerlig vigsel. Kläder köptes in på Indiska. På morgonen upptäckte vi att vi glömt att fixa brudbukett! Men med Sonjarosorna som svärmor haft med sig och ett gäng ängsblommor som min mamma for ut och plockade så var den saken klar med hjälp av lite band och lite folie. Både Pers och min familj bodde hos oss i lägenheten på Godhemsgatan. Vi fick låna en grannes lägenhet också. Det var tur, för det var krångligt om mamma och pappa skulle behöva bo ihop. De hade en svår skilsmässa och pappa hade svårt att förhålla sig normalt utan att hamna i gamla händelser och giftiga kommentarer om mamma. Detta skavde och var ett orosmoment för mig inför dagen också. Med lite alkohol i blodet kunde pappa börja dra upp gamla oförätter, men det gick bra. Men det var trångt och full fart hela helgen.
 
Själva akten var härlig i slottsskogsbacken. Lilla Sanna, ett och ett halvt år sprang omkring i gröngräset. Delar av min kör, Göteborgskören kom och överraskade med skönsång. Regnet höll precis upp. 
 
Efter ringbyte, risgryn, tusen kramar och lyckönskningar hörde vi fransk dragspelsmusik på håll. Vi ombads söka upp musikens källa och gick in i skogen. Där, lutad mot ett träd stod en röd, Rex, tandemcykel från 1950-talet skulle jag tro. Hahaha, vår bröllopspresent från Göteborgsvännerna. Den fick vi cykla därifrån på med skramlande burkar i släp, hela vägen genom Slottskogen, hem till Majorna. Sedan var det också den vi färdades på under vår bröllopsresa i Frankrike. Klimatsmart och romantiskt med lätt packning.
 
Bröllopsfest på Nordgården med mandelpotatis, sikpaté och romsås. Det hade mamma fixat. Vi hade gjort vin, det var väldigt populärt på den tiden, det blev aldrig gott. Men billigt. Jag var gravid med Viktor och tog det lugnt. Men Per vart i gasen och var nästan på väg med polarna på efterfest, innan han kom på att han visst hade en bröllopsnatt framför sig. Den fick vi till långt fram på morgontimmarna när så småningom alla hade hittat en sovplats och kommit itll ro.
 
Ja, nog är det värt att fira. Den 21 maj i år får det bli mahogny som visst ska stå för 31 år. Men är inte det något utrotningshotat? Vad står det för då? 

Bäst 2018, Mamma Medias lista

 
2018 års absoluta höjdpunkt är barnbarnet Alvilde. Hon övertrumfar all konst och kultur med råge
 
 
När jag går igenom dagboken från 2018 så häpnar jag över allt som hänt och vilka kraftansträngningar det inneburit. Att flytta från radhusets över 200 kvadratmeter och in till lägenheten på 74,5 var verkligen en enorm arbetsuppgift. Det gick liksom inte att backa. Det var bara att köra på. På det följde allt som har med uppsägningen av mammas lägenhet och avyttrandet av alla hennes saker och den fantastiskt lyckade lägenhetsloppis vi genomförde. Vi renoverade köket i stugan, förutom att vi renoverade hela vår nya lägenhet. ( Ja ni som känner mig vet ju att vi anställt snickare och hantverkare till det mesta, så det är ju inte så att vi gått omkring i overall och verktygsbälte och fixat allt själva).Både min man och jag kom på att vi ifjol skulle ha firat 30- årig brölllopsdag och vi kollade upp vad vi skrivit i dagböckerna om det? Vi hade bara noterat att snickarna varit i stugan och att jag äntligen bestämt vilken färg vi skulle ha på väggarna. 30 år som gifta och ingen champagne. Det får vi ta igen och istället fira 31.
 
Det absolut största och bästa som hände förra året var såklart att vår dotter Sanna och hennes Aron fick en flicka den sjätte juni. Alvilde Elsa.
 
Vår dotter Klara har under året låtit oss lära känna Fredrik Johansson och det känns också stort och fint.
 
Fredrik och Klara på julklappsmiddag 28 december. Vi åt på restaurang tillsammans istället för att ge varandra julklappar
 
 
Men min bästalista har ju  sina givna punkter med böcker, konst och film. Så låt mig börja.
 
 
Årets böcker och läsupplevelse
Trots trängsel i fritiden så läser jag. Alltid, minst ett par böcker på gång på nattygsbordet. Dessutom håller ju vår lilla bokcirkel lite press på läsandet. Ett jävla solsken, Fatima Bremmers biografi om Ester Blenda Nordström tilldelades Augustpriset för bästa fackbok 2017. Det är också en av de bästa och mest intressanta böckerna för mig 2018. Jag som studerat mediehistoria i flera år och tidigt läst om Günter Wallraff hade ganska dålig insikt i att Ester Blenda var långt före honom med att ikläda sig en falsk identitet för att avslöja arbetsförhållanden för de lägst ställda. Boken ger också en bra bild av Sveriges historia och hur fruktansvärt svårt det var att vara homosexuell på den tiden. Fängelse eller dårhus, typ.
 
 
 
Geir Gulliksens Se på oss nu om medelklassmannens bekräftelsbehov, pinsamheter, otrohet och ofullkomlighet var också en av höjdarna. Han skriver så nära, hur det känns att vara ofullkomlig och hur det rent kroppsligt yttrar sig. En bladvändare.
 
Jaqueline Woodson vann Almapriset 2018 med sin prosalyriska självbiografi Brun flicka drömmer. Den var en smärtsam njutning att läsa. Den beskriver poetiskt sömlöst hur det är att vara brun, att växa upp med rasism men också om betydelsen av att kunna spegla sig själv i kulturen och litteraturen. Vikten av att läsa och lyckan i att kunna använda språket. Boken i sig är också vackert formgiven och illustrerad längst bak med bilder på Jaquelines släktingar. 
 
Bästa konst och kultur
Här kommer fördelarna med mitt arbete väl till pass. genom att jag undervisar både i Estetisk kommunikation och Konstarterna och samhället och vill i de kurserna ge elverna möjlighet att ta dela v och arbeta med bra konst och kultur, så får jag själv en del av årets bästa genom jobbet. Lyxigt! Att se La Traviata med medietreorna efter att ha jobbat med librettot och varit på studiebesök på Norrlandsoperan och sedan ta del av deras glädje och engagemang var underbart. Detta trots att det var på förberedande genrep med en Violetta ( Magdalena Risberg) som hade sångförbud. Så de vackra och långa ariorna var antingen tysta där huvudrollkaraktärern bara rörde på munnen eller att kormästaren sjöng lite knaggligt från orkesterdiket.
Med ettorna i Estetisk kommunikation har vi bland annat tagit del av Profilteaterns Let´s inherit the earth, som var en rafflande, brutalmusikal med suveräna sångnummer, sköldpaddor på väg att kvävas av all plast och en käftsmäll till dem som med sin konsumtion driver jorden mot sin undergång.
Bildmuseets och John Akomfrahs Purple tillhör höjdpunkterna och bara att Bildmuseet finns, är alltid med på listan av det bästa.
 
 
Bästa film och tv
Goliat av Peter Grönlund hamnar i topp på filmsidan. Jag har skrivit om den här. Isabella Eklöfs danska film Holiday har blivit ifrågasatt och kritiserad men också prisad. Kritik och debatt delvis utifrån en grymt otäck och explicit våldtäktsscen, delvis utifrån att den är kall och brister i analys. Jag såg filmen utifrån att ha tagit del av Isabellas presentation av den och en bakgrund till hur och varför den är gjord. Jag tycker att det är fruktansvärt att människor tjänar miljoner på att sälja droger och på vägen utnyttjas, misshandlas och dödas människors både liv och livsdrömmar. Att man gör film om det tycker jag är underbart och viktigt. Två andra filmfavoriter i fjol var Roma och Three billboards outside Ebbing Missouri. 
 
Tvserierna i soffan har blivit många, när vi pustat ut från flyttbestyr. Favoriter 2018 kan vara Sharp objekts, Falsk identitet, Bonusfamiljen och såklart sista säsongen av Homeland.
 
 
 
 
Bästa bad
Sommarstugebaden denna heta sommar har såklart varit både ljuvliga och nödvändiga. Annars sticker bastubaden under vår Helsingforsweekend ut som höjdpunkter. Kultuurisauna en bastu mitt i Helsingfors och Finska viken, öppnade 2013 av en arkitekt. Mycket spartanskt med separata avdelningar för kvinnor och män. Vatten i vitblåa bleckmuggar och möjlighet att köpa saltgurka. Inga höga samtal, inga större sällskap än tre och inget fotograferande. Trä och betong och en stege ner i det trettongradiga vattnet.
 
Vi var även på en så kallad kvartersbastu som heter Kotiharun sauna som har varit igång sedan 1928. Den låg avsides och var inte alls särskilt lätt att hitta till men väl värd. Mest för den unika miljön. Jag som älskar kombinationen bastu och bad saknade just badet som här fick ersättas av vanliga duschar. Men stället i sig var superhäftigt.
 
 
Kultuurisauna på avstånd
 
 
Våra gulliga bastumän som svalkar sig på gatan med en bastuöl
 
 
Detaljbild av inredningen från damavdelningen. Enligt våra män fanns det inte några plastblommor på herrarnas. På damernas var det däremot sådana här arrangemang överallt
 
 
Att återse stranden i Marina di Puolo och återigen bada i Vesuvius skugga tillhör också sommarens guldkorn 
 
Ett år har gått och mina nära och kära lever. Ett år har gått, mitt sista i femtioårsåldern. Ett år av politisk oro och debatt. Nu hoppas jag på en regering och jag hoppas på en politik som värnar solidaritet , jämlikhet och kultur. Nu börjar samlandet av 2019 års höjdpunkter. För det är ju också en konst, att ha fokus på det som är bra.
 

2019 va, redan?

 
Hej och hallå, 2019 bara rullar på!
Jag som brukar hinna sammanfatta det gamla året.
Ja, det är på gång; min lista med bästa böcker, filmer andra kulturupplevelser och bad. Jag ska bara komma igång med terminsstart, klasslistor, betyg och inte minst:
Hur ska man lyckas få rutiner på bra matlådor?
Och trots att jag inte brukar uttala några nyårslöften så finns de där, fram till en vecka in på det nya året bearbetas förhoppningar om bättre träningsrutiner, smidighet och styrka. Nu har ambitionerna snart redan bleknat.
 
Idag är det den 8 januari. Min son fyllde 30 år igår. 
I år, i maj fyller jag 60 år.
Någon gång i höst fyller MammaMedia Bloggen, 10 år. 
Allt som kan firas ska firas.
Alla ni som går in och läser här i den glesa trafiken bör också hyllas: Hipp hipp hurra för er!!!
I dagarna kommer jag med min lista, annars blir den på tok för inaktuell.
 
Kram och gott nytt år på er.