Tungsinnet lättar efter sex kilometer

Ett av de bästa sätten att må bra
 
De som känner mig väl har noterat att jag oftare nuförtiden drabbas av tungsinne och oro. Så kan det vara och det kan ha både med ålder och världsläget att göra. Det är livet och det ska man hantera. Jag är ganska bra på det. Imorse lyssnade jag på ett drabbande reportage om två systrar en treåring och en sjuåring, som dött i Gaza. Två av ofattbara, uppskattningsvis 13 000 barn som dött i Israels krig mot Hamas. I reportaget fick vi ta del av barnens pappa som berättade om sina döttrar, hur dom var, vad de tyckte om. Deras sexårige bror berättade om sin saknad, hur svårt han hade att somna och om en blå stjärna och en röd stjärna han såg på himlen som han tänkte var de döda systrarna. Det är så många sådana historier, varje ett av dessa 13 000 barn har ett namn och en historia. Oändligt många av de barn som fortfarande lever har mist föräldrar och syskon, släktingar och vänner. Det finns inget rättfärdigt i detta krig längre! Och Ukraina, Putin och Trump och jävla svenska politiker som slåss om att vara mest restriktiva mot flyktingar och invandrare och allt och mer därtill. Klimatpolitiken är åt helvete. Jag min idiot som investerat i Handelsbankens fond för Hållbar energi och förlorat massor, när man istället borde satsat på vapenindustrin. 
 
Jag såsade på i pyjamas rätt länge i morse. Maken har rest till Göteborg. Jag småstädade och plockade, lyssnade på radions reportage, tog på mig understället, ganska tungsint. På med skidkläderna, gick upp i spåret med blicken i backen och började parallella. Tog 3,6 slingan och åkte ner till Mariehemsängarna. Sol, blå himmel och det märkliga händer, som vanligt efter cirka sex kilometer, blicken höjs, tungsinnet lyfter, andningen lättar. Jag tar ett varv till och känner att jag mår i alla fall ganska bra. Skidåkning, löpning, motion i alla former gör att kroppens eget belöningssystem klickar in och det är så himla skönt. Eländet finns kvar att tas om hand men jag mår bättre. Och det kanske är vår skydlighet, vi som kan, att ta vara på våra liv och möjligheter.