Att välja rätt färg verkar omöjligt

Hur många färgprover kan man hålla med kroppen? Borde bli bättre på att jobba med ben och fötter.
 
När vi bestämde oss för att köpa lägenheten på Skogbrynet var vi nöjda med att den var så fräsch och att det bara var några saker vi ville åtgärda...ehhhhh...såsom att byta golv, riva en vägg och sätta upp en ny vägg med inbyggd skjutdörr... Detta gör att i stort sett alla väggar också behöver målas eller tapetseras. Man kan förstå att man har sina grundbehov tillfredsställda när man ligger sömnlös på nätterna på grund av den existensiella frågan: Ska vi måla N10002Y, S0502Y eller S0500N? Jag googlade och blev då varse att det finns en hel massa nyanser och val däremellan och att man också måste välja matthetsgrad. Dessutom hävdade en del ambitiösa bloggare att detta val ju är så enormt viktigt att man absolut måste köpa provburkar och måla upp en kvadratmeter av varje alternativ och studera hur färgen reagerar beroende på väderstreck, väder, omgivande färger, träd och naturligtvis övrig inredning såsom golv och möbler. Och herregud, hur ska jag göra nu? Det är ju vinter! Hur ska jag då veta hur färgen ter sig vår, sommar och höst?
 
Jag har också mycket kunniga vänner som arbetar som arkitekt, byggnadsdingenjör, landskapsarkitekt, bildlärare bland annat. Sonens flickvän är superduktig på detta också, och alla våra barn. Jag frågar alla om tips, jag får olika förslag och förhållningsorder men glömmer genast bort dem och alla tillhörande sifferkombinationer, och frågar igen. Igårkväll var vi på färghandeln och BESTÄMDE. Men det tog en evighet och det krävde en enormt tålmodig färghandlare och en mycket förstående make. Färghandlaren fick visa sex sju olika färgnyanser kombinerat med de tapetval vi gjort. Av tapeterna var vi mycket osäkra på den ena, som vi ju redan köpt, då den stack lite åt turkost när vi fick upp den i lägenheten. Vi kollade då om det gick att byta. Ja, det gjorde det MEN det kostade 30% av priset, plus 150 kronor i avgift!!! Vi var ändå beredda på att ta den kostnaden om det skulle visa sig att den turkosa tonen skulle ge oss svår ångest.
 
Vitt eller grått? Ha kvar tapeten eller inte? Jag bestämde mig för att ringa ett par livlinor varav den ena svarade och gav beskedet att S0502Y inte var ett alternativ. Skönt, en mindre att välja på. Den andra livlinan, som den första hänvisade till, svarade inte. Under tiden hade den tålmodige färghandlaren gått iväg. Jag trodde att han kände sig sårad över att jag var tvungen att konsultera ännu fler personer, men han hade gått och blandat ett färskt färgprov av  den gråaktiga färgen och det såg bra ut. Nu fick det vara nog. Så vi bestämde oss för N1002Y och den åt turkost dragna grågröna Crayontapeten.
 
Nu imorse när jag cyklade till jobbet sköljdes jag över av ångervågor. Varför inte välja ett säkert kort, en bra neutral vit? Nej, jag vill vara lite annorlunda, sticka ut och våga lite, men utan att riktigt våga stå för mina val.
Ett val är ju kanske att inte bjuda hem mina stilikoner så att de kan klaga i efterhand på inredningen...men det är väl inget bra val? Vad kan det finnas för alternativ? Några mer nyanserade?

Januari - flytt, nya föresatser och nya vyer

På fredag får vi tillträde till lägenheten på fjärde våningen i huset till höger
 
Människor i världen, historiskt och idag, fattar ibland svåra beslut att lämna hus, hem, kanske mark där de vuxit upp. De kanske flyr med det de orkar bära och är tvungna att lämna det mesta, även släktingar och vänner. En del väljer att stanna kvar trots att det kanske är livsfarligt eller att de blir tvungna att förneka sin identitet, sin religion och förlora ekonomi och yrke.
 
Jag sitter här, fortfarande kvar i radhusidyllen, och funderar över mitt och vårt val att flytta. Ibland kastas jag ner i våndans dike och jag undrar vad vi gör och varför? Är det ett behov av förändring, nytänk, ny utsikt? Har jag kommit så långt upp i Maslows behovstrappa att jag måste förnya livet med lite extra självförverkligande?
 
Under julhelgerna har vi lyckats sälja av en hel del möbler och nu har jag lagt in en ny annons på Blocket. Från 200 kvadratmeter till 74. Från två  stora uteplatser och en  jättelång balkong till en pytte, pytteliten balkong, förvisso med kvällssol. Barnen brukar vilja komma hem och basta ibland och det känns så himla mysigt. Vad gör vi? Varför?
 
Men emellanåt när man rensar i röran känns det alldeles otroligt rätt och skönt. det är som att gå till botten med gamla rester, skrapa bort gammal barlast som suger kraft och energi. Vi kommer att ha ungefär samma månadskostnad, vilket känns ganska absurt med tanke på standardsänkningen men å andra sidan får vi loss pengar som kan användas till trevliga saker. Vi har till exempel beställt och köpt en del helt nya möbler som ska levereras till den nya lyan. Vi som nästan bara har haft ärvt och second hand som möblemang förutom en del IKEA möbler. Nu frossar vi loss med ny säng, soffa, Stringhyllor med mera. Om jag inte deppar ihop av flytten så kanske det kommer lite inredningsspecial framöver.
 
 
Vårt hem i nästan 23 år
 
Häromdagen fick vi komma in i lägenheten för att ta lite mått och kolla in garderober och förråd, inte många!
Lägenheten var då tömd men inte utstädad och jag fick nästan panik efter det. Det kändes inte mysigt alls. Så när jag promenerade hem till Sandbackavägen tänkte jag på hur mysigt det skulle vara om man fick barnbarn OCH bodde kvar i radhuset. Så mysigt de skulle tycka att det var att komma till oss då, i det stora huset. Men då dök jag ner i inredningstidningarna igen och försökte föreställa mig hur fint vi trots allt kan få där på Skogsbrynet. Dit vi har valt själva att flytta, utan krig eller våld som anledning. Bara en önskan om lite nytt och lite nya perspektiv.
 
 
Storebror Pär-Åke med fru, Gerd, hängde med på en liten inspektion av Skogsbrynet -Hur ska ni rymmas, var en relevant fråga

Bäst 2017, Mamma Medias lista

 
 
En bit in på det nya året rullade Kim LIndner in i våra liv, det får absolut klassas som en höjdpunkt
 
Ett helt år har gått och ett nytt och realtivt oförstört har redan börjat ticka, tick, tack, tick, tack. Tiden går och den går inte att fånga, men man får göra sitt bästa för att njuta av den tid man har. För mig och min man blev  det en stor händelse att vi köpte en lägenhet och sålde radhuset men det har jag ordat om tidigare och mer kommer det att bli. Denna årliga Bäst-text ska ju handla om bästa läsning, film och tv, konst och kultur och bästa bad. Men jag vill ändå ha med bekantskapen med Kim som en av 2017:s höjdpunkter.
 
 
Årets böcker och läsupplevelse
Jag har haft svårt att hitta någon riktigt succé när det kommer till läsning detta år. Såklart låg jag på som tusan för att vara först på Elena Ferrantes fjärde bok Det förlorade barnet, när den kom in till Midgårdsskolans bibliotek. Den fick följa med på semestern och den var absolut bra, men själva sensationen hade liksom gått över. Nu blir det kanske dags att se över det den hemliga författaren har skrivit tidigare eller ännu hellre vänta på något nytt.  Umeås Littfest har ju blivit ett fantastiskt trevligt event med massor av namnkunniga gäster, en trevlig atmosfär och dessutom så billigt att alla kan delta, ja, alla som är intresserade av litteratur och kan avvara 200 kronor.
 
Här är Susan Faludi och jag
 
Jag lyssnade på Susan Faludi som berättade fänglsande om sin bok och väldigt mycket om sin pappa, som boken handlar om. Jag köpte den, fick den signerad och läste den med god behållning. Hennes pappa flyttade hem till sina rötters Ungern och bestämde sig också för att bli kvinna på äldre dar.
Ola Larsmos Swede hollow, om några svenskar som emigrerade till USA vid sekelskiftet och Kjell Westös Den svavelgula himlen är två andra av årets favoriter.
 
Bästa konst och kultur
 
Dessa fantastiska vallmoblommor hade jag på min fickalmanacka när jag var 15 år, en bild jag klippt ut från Femina och plastat in som omslag
 
När vi bilade i norra Tyskland i somras råkade vi åka förbi en vägskylt där det stod Emil Nolde Museum så eftersom det är en av mina favoritkonstnärer sedan gammalt så åkte vi dit. Museet var i det hus han efter många långa och svåra år äntligen lyckades skapa som sitt hem. Idag var det superfint med museishop, trädgård, bra filmvisning om hans liv och såklart alla hans färgstarka målningar. Längre fram på vår biltur kom vi fram till Bremen och där visade det sig ligga ett Paula Moderson Becker museum vägg i vägg med vårt hotell. Vilken flax! Det stod också att det var det första museet som var byggt speciellt för en kvinnlig konstnär. Tyvärr dog Moderson Becker bara drygt 30 år gammal. Hon hade haft mycket kvar att utveckla och glädja världen med.
 
Annars få man väl säga att Midgårdsskolans konstförening som jag startade tillsammans med några kollegor, får räknas som en av årets höjdpunkter. Även om jag många gånger tänkt; Vad i h..vete, varför har jag dragit på mig det här? Man måste ju göra något av det, ha någon form av aktiviteter och framförallt köpa in konst och hålla reda på vilka som anmält sig och betalat och så vidare. Men sista skoldagen gick konstlotteriet av stapeln och Jonas Fahlgren var det namn som drogs först och han blev lycklig ägare av Micke Rutbergs fina akvarelltryck, som också var det första verk som köptes in. Påminner faktiskt lite om Nolde i färg och komposition.
 
 
Jonathan Stefanssons hundar köpte jag in på Umeå Konstskolas slututställning, den vanns av Midgårdsskolans kommunikatör Therese Swärd.
 
Bästa film och tv
 
Ja, vi har verkligen fortsatt med vårt tv-serieknarkande min man och jag, men några serier singeltittar vi på. Per älskar Curb your enthusiasm och jag var ju fast i Skam i början av året. sen har jag länge tänkt titta ikapp det jag missat av Mad men, men inte riktigt lyckats. Gemensamma favoriter i år har varit Big little lies baserad på en roman med samma namn av Liane Moriarity. Det är en tv-serie med många intressanta kvinnliga roller och dessutom ett otroligt spännande drama. Alexander Skarsgård gör också en bra roll som han är nominerad till något fint tv-pris för. Danska Follow the money som gått på SVT har varit värt och spännande men en absolut favorit i år är Better things där komikern och skådespelaren Pamela Adlon spelar en ensamstående mamma till tre underbart olika och fantastiska och ibland extremt krångliga döttrar som hon försöker vara en bra mamma till samtidigt som hon ska ta sig fram som skådespelerska. Adlon har regisserat själv och skrivit manus delvis tillsammans med en av de mest utpekade manliga tv-pesonligheterna i samband med #metoo Louis C.K. Hans närvar o manusarbetet har då inte påverkats av hans manschauvinistiska sidor utan det är solklar feminism, brutal humor, misslyckande i relationer varvat med korta stunder av lugn och ro och kärlek mellan mor och döttrar. 
 
När det kommer till film så är det Amanda Kernells Sameblod och Ruben Östlunds The Square som toppar. Men också att vara på Göteborg Filmfestival och Umeå Europeiska Filmfestival.
 
En av huvudrollsinnehavarna i Samablod, i mitten Moa som intervjuar och till höger Amanda Kernell på premiären på Vävenscenen
 
 The Square såg jag först själv och sedan med eleverna på skolan, jag har skrivit om det här: Gå på bio -en utmaning
 
 
Underbart att komma till Göteborg och redan på flygplatsen välkomnas av en gigantisk reklamaffisch
 
 Och ljuvligt att gå på Draken tillsammans med Göteborgsdotterna Klar
 
Och träffa gamla kära Lerumskollegan Ditte
 
 
Bästa bad
Det är helt klart stugbaden som toppar i år här med broder Pär-Åke sonen Oskar mamma Gerd och Klara
 
Först måste ju nämnas, trots att detta är en "bästalista", det tråkiga som hände i mitten av sommaren, alltså årets BAD som i dåligt. Grannen nedanför oss, hon som bor ovanför vårt nya badställe, där vi badar när vi bastar, hon ville prata med mig. Hon sa, Gå du och ta temperaturen på vattnet Cecilia, sen vill jag att du kommer hit så att jag får prata med dig!  Hon har inte strandtomt men väl den sista tomten innan stranden. De har förlänge sedan när det var tillåtet, schaktat bort sten så att det är som en lite badvik. De har också genom åren haft den där viken för sig själva. Men de har inte rätt till den, den ingår absolut i Allemansrätten. Men hon ville prata med mig om det överdrivna badandet och hon ville att vi skulle återgå till att bada bara på det gamla vanliga stället, som är mycket längre att gå till från bastun. Hon tyckte att det störde och förstörde särskilt när hon har gäster, att vi kommer ner och badar. Jag blev helt kall och naturligtvis superledsen. Denna bastu med tillhörande bad är ju en dröm som har gått i uppfyllelse för mig. Hon var ihärdig men jag tänkte att jag kan inte ge mig. Däremot förstod jag att hon inte uppskattade att vi badar nakna och det lovade jag med en gång att vi skulle sluta med. det är ju inte så trevligt att se oss vräka oss i vattnet nakna och tvåla in rövarna när de sitter och äter efterrätt.
 
Jag trodde att det skulle bli bra med den överenskommelsen. Vi har varit påklädda, gått så långt åt sidan vi kan och varit relativt tystlåtna. Jag menar, vi skulle ju kunna ta med oss musik, öl och ha beachparty, men icket! Men nästa gång vi badade ropade hon på Per och var missnöjd med att vi fortsatt vårt badande, det överdrivna badandet. Och allra värst var en gång när Sanna och henns pojkvän Aron smög ner och badade. Då satt grannen på verandan med sin pojkvän, en lugn och vacker kväll, och så sa hon när det gick förbi och hejade: Det här hade jag hoppats slippa se denna fina kväll!  Så fruktansvärrt fräckt, som att säga till min dotter och hennes kille att de hade hoppat slippa se dem. 
 
Detta har ju blivit ett samtalsämne bland släkt och vänner och alla är ju överens om att det är hennes problem, vi har all rätt i världen och hon måste ha drabbats av någon sorts fixering, för det är inte särskilt många gånger och framförallt inte särskilt länge vi badar. Men det blev väldigt, väldigt tråkigt och fett smolk i glädjebägaren över det nya badandet. Ibland får man omoget lust till att be folk ställa till med beachparty där, eller att man får lust att klaga på att hennes son kör vattenskoter. Men man vill ju vara mogen och klok och gynna grannsämjan så vi får ta det lungt och försiktigt.
 
 
Här ljuvligt bad efter bastu hos Maria och Klas i Öre
 
Utlandssemestern bjöd inte på några badsensationer så det är sommarens stugbad som toppar trots viss smolk. Däremot har Per och jag varit på Liquidrom i Berlin, ett supermysigt spa och dessutom badade Sanna, Klara och jag på taket på Clarion Sign när vi hade "tjejhelg" i november och det var ju råmysigt, mest för att det var med döttrarna.
 
Jag hoppas på ett fint år med avslappnade bad utan sura miner och såklart pännande bok, film och konstupplevelser. Men det allra, allra viktigaste är att barn, familj och vänner mår bra. 
 
Välkommen 2018. Må 2017 vila i frid.