Ring ut det gamla 2012

Dags att blicka bakåt Än en gång är det Åsa Törnkvists vackra ängel bakom gardinen som illustration
 
För mig är nyår lite magiskt, trots att det egentligen bara är en dag och en kväll i en räcka av dagar och kvällar. För mig är det som en stopp och startpunkt. Jag tycker om att fundera på vad som hänt under året, vad som varit viktigast, roligast och sorgligast. Jag tycker om att reflektera och summera, kanske kan man lära sig lte mer om livet. Jag hoppas på ett par rundor runt middagsbordet ikväll, där var och en berättar om sina upplevelser av toppen- och bottenupplevelser.
 
Jag hoppas också att jag inte ska bli för euforisk av det goda vinet och bubblet, för jag vill verkligen inte ligga i bakfylleångest årets första dag.
 
Jag bläddrar i min kalender för att hitta 2012 års bästa film, bok och kulturupplevelse men det visar sig vara svårt att gradera, men jag ska göra ett försök att hitta några toppar.
 
FILM: Jag håller med dem som lyfter dokumentären som 2012 års filmpeak och ändå har jag missat den omtalade Searching for Sugarman. Jag tycker däremot att Big boys gone bananas av Fredrik Gertten och Palme av Adolfsson och Nycander står för ett par av mina filmtoppar i år, Bill Cunningham New York av Richard Press var också en höljdare, den har jag skrivit om här.
 
BOK: Knausgård Min kamp 4 och MIn kamp 5 står för skönlitteraturen, men även när det gäller böcker så är det lite mer fakta och dokumentärt som gäller, till exempel; Rosa den farliga färgen av Fanny AMbjörnsson, Krig, kvinnor och gud, en biografi om Barbro Alving av Beata Tjärnborg, Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran och Elisabeth Åsbrinks Och i Wienerwald står träden kvar.
 
KULTUR: Jag har inte grunnat länge på detta men spontant känns Umeå Fashion Week som ett mycket bra exempel på en underbar kombination av design, kultur, kommers och evenemang. Samarbetet mellan MOVE, Designhögskolan och andra aktörer gav både tyngd och glamour till det hela.
 
TV: Mitt absolut bästa TV-program var Bergmans video. Mer sånt!
 
 
Det får räcka för idag, för nu är bastun varm och jag längtar ner till köket där Klara sminkar sin storasyster Sanna som är här och bor med oss några sköna dagar tillsammans med sin Aron.
 
Mysigt att Sanna, vår förstfödda, är hemma hos oss
 
Ikväll blir det traditionsenligt firande med vänner på andra sidan älven, fyrarätters minst, kanske lite frågesport och  lekar, och allt detta ska vara på 70-talstema. Jag har gjort små fluffiga petit chouer som jag ska fylla med lite räkor, dill och creme fraiche, det ska vara till fördrinken.
 
Detta blir årets sista outfit, jag hoppas också bli sminkad av Klara och fixad i håret. Jag blir nog ingen hippiesjuttitalist utan mer en sjuttitalstant med tuperad frisyr som en sextitalsrest.
 
Gott slut på 2012 och ett Gott Nytt 2013!
 

Och allt går på som vanligt...

 
Det är den andra mellandagen, den 27:e december 2012. Det är två dagar sedan Britt-Marie slutade andas. Det är två dagar sedan Clas och Clara förlorade sin mamma och Mats sin maka. Vinterlandskapet fortsätter att visa sitt vackraste jag, det gnistrar och glimmar och är lagom kallt. Solen visar sig till och med och målar träden fläckvis med eldslågor. Människor får slut på mat och åker och handlar, man fyndar på mellandagsrea och funderar på om man ska vara snabb med att städa ut julen i år. Allt bara rullar på. Det måste kännas konstigt, när det allra värsta har hänt. Jag tänker på döden, mellan varven. Mellan det att jag märker att mjölken är sur och att granen barrar alldeles förskräckligt. Mellan det att jag funderar på om jag ska läsa Nina Björks bok, Lyckliga i alla sina dagar, eller åka till Media Markt och mellansdagsfynda. 
 
Jag bestämmer mig för att fånga dagen och gå ut och provfota litegrann med en Canon EOS 550D. Jag grunnar nämligen på vad jag ska köpa för kamera, liksom jag grunnar på inköp av dator, skanner och extern hårddisk. Jag är otroligt velig och oteknisk och fattar aldrig vad alla dessa siffror och bokstäver står för. Intel, GB, rpm, 2210, processor 15, tum och pixlar och raw...Jag grunnar på det...och på döden.
 
Solens eldkvastar på träden vid dammen på Sandbacka
 
Snön ligger kvar och bäddar in oss i det vackra, vita
 
Aktuella val idag, konsumera eller bilda sig...
 
Efter min fotopromenad tog jag mig iväg till Media Markt och trotsade min velighet. Efter att ha pratat med tre försäljare, snurrat runt på PriceRunner och kliat hål i hårbotten så förvånade jag mig själv med att gå till kassan med ett paket under armen, med en champagnefärgad Acer Aspire. Nina Björk får vänta. Mellan alla dessa handligar var döden med. Jag lyssnade på Hanna Hellkvist, i bilradion, som pratade om sin döde far, jag tänkte på min egen död och mumlade böner till någon jag inte tror på om att mina nära och kära ska få leva.
 
Så är det med livet och döden, de förutsätter varandra. Och de som lever kvar måste fortsätta leva med allt som det innebär. Så får man försöka bearbeta den tunga bördan till något lättare man kan bära med sig. Kanske kan man tänka på den förlorade när man ser solens vackra spel på snötyngda tallars slanka stammar.
 
Varma tankar till alla er som saknar och sörjer!
 
 

Hyllning och en sista hälsning

 
Idag nåddes vi av det tragiska budet att Britt-Marie Lövgren har gått bort.Den allra vackraste juldagen man kan tänka sig, med överjordiskt vackert gnister i de snöklädda träden, har hon tagit sitt sista andetag.
 
Hon har varit en stark profil i Umeås politiska liv men för oss i familjen har hon främst varit en vän, maka till Mats och mamma till Clara och Clas.
Orden saknas mig, men jag fotograferade Åsa Törnkvists vackra keramikängel igår när jag gratulerade Åsa på födelsedagen, ja, på julafton. Ljusen var inte tända bakom gardinen så nu har jag skapat lite ljus för att hylla Britt-Marie, skicka en hälsning och tusen varma tankar till Mats, Clas och Clara. 
 
Alldeles för ung, alldeles för mycket kvar att uppleva, alldeles för mycket och så helt plötsligt alldeles för lite och så alldeles tomt. Må dessa julfridsdagar rymma tid tillsammans för samvaro och minnen.