Fantastisk filmvecka

Ibland hinner man mer ibland mindre. Soffan i vardagsrummet där hemma drar likt kvicksand och det är svårt att ta sig ut och iväg i den snöiga, kyliga vintern. Men denna vecka har jag verkligen hunnit ta mig ut en del och tagit del  filmutbud utanför SF:s mainstreamutbud.



Det började bra redan på måndageftermiddag med att Amanda Kernell var gästföreläsare i min filmkunskapsgrupp, här på bild från när hon får pris för Att dela allt. Eleverna har innan sett den filmen, samt Det kommer aldrig att går över, Spel och Semestersyster. Film i Västerbotten har hjälpt till så att vi haft tillgång till filmerna. Hon berättade om hur hon jobbar delvis utifrån sina fascinationer. Hon berättade också om hur det är att studera på den danska filmskolan och hur de jobbar med sina produktioner.


Den här bilden är från filmen Det kommer aldrig att gå över, som jag har skrivit om tidigare här. En magisk historia som utspelar sig ett dygn i samband med skolavslutningen. En inledande fascination som Amanda ville ha med i en scen var när någon kräks, och får hjälp, och det blir vackert. Filmen är vacker. Bilden har jag snott från Janne Widmarks blogg Janne Fantastic.

På måndagkväll blev det Oslo 31 augusti av Joachim Trier, på Folkets bio. Snyggt och nära filmat men usch vad jag inte tycker om filmer där man tar livet av sig. Jag tänker också att det inte är bra. Inte typ, att jag vill ropa på censur när den äntligen har försvunnit, men jag tänker ändå att för dem som är självmordsbenägna så visas filmens lösning som ett rimligt alternativ. Nästan alla som räddas från ett själmordsförsök är glada att de överlevt. Kan ta fram källan nån annan gång, det här är förresten ingen doktorsavhandling!


På affischen ser det ju ut som att han är på väg upp, men det sket sig

Onsdagkväll promenerar jag genom Gammliaskogen till Västerbottens museet, Bio Abelli och Krenovas arrangemang där Knutte Wester berättar om sitt konstnärsskap och framför allt om sitt arbete med dokumentärfilmen Gzim rewind. Läs Nancy Bladfäldts recension av filmen här. Hon beskriver min upplevelse och gör en bra koppling till historien. Att se film som presenteras av den som gjort den blir så mycket starkare och detta var en oerhört stark upplevelse. Alla på Migrationsverket borde se filmen och de borde empatitränas. Varför kan inte alla som behöver skydd få bo här i Sverige? Vi kan väl låta dem få utbildning i jämställdhet och demokrati så de kan resa hem till sina hemländer längre fram och jobba för förändring och fred. Förresten så behöver vi människor som arbetar och betalar skatt i vårt lilla land. Vi behöver inte skicka bort människor som har riskerat livet för att ta sig till denna nordliga, kalla del av världen. Nu verkar Gzim odla nationalism och fiendehat. Jag vet att jag kan låta naiv.
...Låt oss alla ta och sjunga We shall overcome!


Det blir ett fult och hackigt inlägg rent bildmässigt eftersom jag hämtat små bilder på nätet som inte verkar kunna bli större.

Filmfinal blev det på fredag med Kulturentreprenörernas Kino. Det är två studenter som försöker starta en filmklubb och i fredags var det premiär i Folkets hus biograf, Miklagård, där de visade Todd Solondz, Life during wartime. Etfer det var det filmquiz på TC. Supertrevligt förutom att mitt lag INTE vann, vi kom inte heller tvåa eller trea, fast att vi var riktigt, riktigt bra! FAN! Filmen Life during wartime, var snygg, intressant MEN två självmord och uppmuntran till ett tredje. Nästa filmquiz....då jävlar!!!!

Veckan avslutades med en Wallander på fyran, men eftersom det är så många och så olika långa reklam och nyhetspauser så missade jag nog alla poänger och trådar. Det har altid gått några minuter innan man är tillbaka efter toabesök, tvätthängning eller något annat man fastnar i. Om sju minuter börjar vecka sju. Godnatt!