Lucia och lokal film

Det är tur att det finns vattenfast mascara annars hade jag sett rejält sliten ut idag. Först fantastiskt luciafirande i Midgårdsskolans Valhalla, med lucia, tärnor och herrkör, cello, tvärflöjt, fioler, bas och piano. Ohh, så vackert.
Efter det hastar jag snörvlande iväg till Humanisthuset på universitetet, där de kör filmvisning ett antal tisdagar i december. Mattias Fjellstedt som är producent är med och berättar litegrann om filmerna som visas. Jag ser Amanda Kernells, Det kommer aldrig att gå över, en sagolikt vacker film med fantastiska huvudrollinnehavare. Filmen utspelar sig i Storuman. Det är ett vardagsdrama som vågar låta bilderna berätta det mesta och det är skönt att se ett fint porträtt på en ung kille.

De andra filmerna har jag redan sett. Jag kommer nog att visa dem för filmkunskapseleverna som jag ska ha i vår. Det känns viktigt att visa filmer som produceras och utspelar sig här, där vi lever. Det ska bli kul att ha den kursen igen, men också lite pirrigt då de är så många i gruppen, 31 stycken från åtta olika program. Hur ska man kunna skapa en trygg miljö där alla vågar bjuda på sig själva och sina erfarenheter av film då? Ännu en utmaning.

Den största utmaningen just nu är treornas kampanjredovisningar som går av stapeln på torsdag. I en av kampanjerna figurerar kollegan Grahn som tobaksbolagsdirektör, he he han passar fint, han är kanske helt enkelt bara fotogenisk eller hur man säger.
Jag ställde också upp som modell, föreställande en rökande, sliten morsa och eftersom jag har, eller har haft, en del skådespelardrömmar, så gick jag så totalt in i rollen att jag tände cigaretten och rökte. Jag menar det måste ju kännas äkta! Varpå jag mådde illa resten av dagen och ryktet om den rökande antirökläraren spred sig i korridorerna.



Det är Jessica Yttergren i MP3A som har tagit denna bild.